Tag-Archive for » tacksamhet «
..
Tjingeling bloggboken…
Igår körde vi hem familjen Jane som har varit hos oss sedan i onsdags. Vi har haft härliga familjedagar under härliga höstdagar.
Vi har varit mycket ute i naturen, i skogen och vid sjö, åkt traktor, varit på bondgård och mycket, mycket annat så Leon har fått många ovanliga upplevelser. När Jane och han var hos grannen och tittade på ”bä” kom deras pojke ut och sen lekte dom hela em, dessutom fick dom åka släp.
Jane älskar skog och natur så hon har säkert samlat på sig lite extra krafter. Lillan är ju lite för liten för att kunna uppskatta skillnaden men så mycket hon har öppnat munnen och skrikit för att uttrycka sin vilja så har hon i alla fall fått väldans mycket skogsluft 
Hon är så go det lilla livet.
.
.
.
Gissa vad Leon gör här?
.
PO:s grabb och ena tjej har också varit hos oss en del och jag har njutet varenda dag av familjekänslan.
.
.
Tyvärr sätter mina utbrännings sviter igång så fort det är mycket intryck och ljud och jag blir tömd på energi men det där får jag lära mig leva med. Jag blir bara så förvånad varenda gång det händer. men ”so what”, jag har all tid att ladda min batterier sen. Så välkomna våra familjemedlemmar, det är det här vi har önskat oss, det är så härligt.
Tack.
.
Väl mötta
.
e-k
Min bloggbok och världen…………..
I förmiddags hamnade jag i en sådan där sprättig tillvaro. Mitt inre hade lust till olika saker men kunde inte fokusera på något, så där är jag ibland och då sitter jag mot min vilja ofta på internet och surfar samtidigt som jag är irriterad på mig själv. Någon som känner igen sig?
I alla fall så tittade jag upp från datorn och ut genom fönstret, ser den vackra naturen, börjar fundera på dåtid och ord börjar komma ur mitt inre och jag började på en dikt. Detta gick ej heller att fokusera på så jag tvingade mig till att meditera för att försöka få ett lugn inom bors sen ett svalt bad i sjön och efter detta var jag i verklig balans och pö om pö har dikten blivit klar under dagen.
,
Begrundelser
Grön, blå, gul orange röd, olika färger och mönster
en vidunderlig utsikt
och allt detta genom mitt fönster
.
Tittar, begrundar och tänker på tider från förr
när mitt trygga liv försvann
då stängdes livets dörr
.
.
Från grunden fick jag bygga
sten för sten
för att det mörka överbrygga
.
Någonstans fick jag stöd
att överleva
under denna fruktansvärda nöd
.
Med tro , tillit och envishet
byggdes huset som kallas livet
och till sist kom så beviset
.
Livet det kom tillbaks med full pott
Nån där uppe måste gilla mig
jag till och med bonus fått
,
Ser i backspegeln och tänker
och varje dag jag tackar
för allt som livet mig skänker
.
Livet är vackert utanför mitt fönster
så och innanför min dörr
Finns det då också i människolivet ett mönster?
,
av e-k
.
Att alltid komma ihåg hur saker varit, att ingenting ta för givet är viktigt för mig. Att tacka, önska mina nära allt gott och mycket, mycket mer det gör jag varje dag. Tar aldrig någonting för givet mer.
.
Ikväll blir det teater i hembygdsparken i Ängelholm.
En skön kväll till oss alla
e-k
Hej bloggbok och världen, den är ingen flitig Eva-Kerstin i den här branchen nu för tiden. Det har sin förklaring nämligen att det är mycket go´are att sitta i soffan med mannen än att umgås med datorn Var fas har sin tid i livet. I alla fall så ska jag nu visa upp de målningar jag gjort i syfte att inreda nya hemmet.
Till er som inte vet. Huset och mannen jag flyttade till för ett år sedan blev helförstört i en brand i höstas. Som tur var hade vi redan börjat bygga ett nytt hus till oss och de skyndade på bygget så vi kunde flytta in en månad tidigare än det var menat, Vi flyttade in den 26 januari. Allt fick vi köpa nytt, både möbler, husgeråd, ja allt som behövs i ett hem. Dock kanske det var meningen att just vi två skulle börja från början med allt.
Vi är så nöjda med allt vad vi skapat tillsammans.
Här är några bilder.
vi har en otrolig utsikt i från vardagsrums fönstret,
det kommer bli härligt att följa årstiderna
Vi älskar möbler i ek som ni ser, så speciellt moderna är vi inte
Nåväl, så var det mina målningar som en del efterlyst att få se. Här kommer dom och de är alla målade i år i syfte att passa in i vårt hem.
Dessa tre första hänger i vardagsrummet
Dessa fyra i relax/gästrummet som ni inte fått någonbild på pga att Isabelle
är vår gäst just nu och har lite rörigt där.
Och denna häger i sovrummet
Det finns en röd tråd, ett tema i mina målningar, är det någon som kan gissa vad?
.
Vad har mer hänt sedan sist. Jo, jag är fortfarande sjukskriven heltid. Det gick bara inte att jobba med grabben med autism, utbränningen gav sig till känna med besked.
Isabelle har varit och bott hos oss några omgångar sedan vi flyttade, hon älskar att vara här och det är vi så glada för. Jag är så tacksam för att Josefin, hennes mamma är kvar i mitt liv på riktigt och även att hon låter Isabelle bo hos oss då och då.
Förra gången hon var här var vi bl.a och besökte en bondgårddär vi köpte ägg och tittade på djuren.
Tyvärr har jag inte varit flitig med kameran men prinsessan Isabelle hon är underbar att ha här, förutom att hon snackar ihjäl mig och hon stortrivs.
Jag kan också berätta att jag så gott som varit cigarettfri sedan vi flyttade hit. Nikotinplåster och sugtabletter det använder jag och tänker göra så länge det behövs men so what, jag får i alla fall inte ner de andra 4000 kem ikalierna i lungorna,.
Sen har vi det svåra…………..hm, det har varit likadant varenda år i slutet av mars, då börjar mitt inre bli oroligt, kralligt och gnälligt och jag vet och förstår varför. Det börjar närmar sig Stigs dödsdag, det var den 12 april och det är som om alla kroppens celler minns och återupplever skräcken. Men, men, det är bara att möta det och samtidigt påminna mig om att jag idag är trygg och älskad igen, för det har jag förstått att, det finns flera kärlekar i livet och att det går att älska igen även om kärleken till Stig finns kvar inom mig och kommer alltid att göra. Jag lever och gör allt vad jag kan för att ta tillvara på livet och nuet.
e-k
.
Godmorgon bloggbok och världen. Numera kommer inte inläggen så ofta för jag har annat att prioritera
Igår var det 2 veckor sedan vi flyttade in i vårt nygyggda hus och efter allt vi varit med om. Att ha bott sådär på hotell och sommarstuga efter branden så är detta helt underbart och ändå vet jag attdet kunnat gå värre vid branden, Hade det varit på natten kunde vi blivit medvetslösa och sedan dött i sömnen av röken, vi kunde fått bo i en barack etc, så visst, allt är relativt och NU sitter vi i ett underbart nybyggt hus och känner oss redan hemma.
Sitter och sitter, hm, vi går omkring och pular och sakta men säkert byggs hemmet upp både med möbler, gardiner och pynt. Det går i slowmotion mestadels därför att för en månad sedan hände det mig igen, det där med att orken tar helt slut både i kropp och knopp. Än en gång är det bara att konstatera att den halvtiden jag inte är sjukskriven på måste vara väldigt anpassat för min förmåga. Det otroliga är att skadorna efter en utbränning är som ett funktionshinder och flera symptom påminner om autism, t.ex. ljudkänslig, stresskänslig, svårt med krav, tidspress. Jag har på många sätt fått tillrättalägga min vardag.
Tillbaks till huset. Här finns ingen tidspress att få färdigt och jag går i lugn och ro och kan lyssna på kroppens signaler. Mellan varven kör vi till Ikea och andra affärer för att fylla på med både möbler, prydnadsaker och annat, allt försvann ju med branden så det blir verkligen att sätta nytt bo precis som i unga dagar.
Igår var vi i Malmö, läkarbesök, möbelaffär och familjen Josefin umgänge. Isabelle, mitt fina barnbarn på 5 följde med oss hem och stannar några dagar. Mysigt och roligt med henne i huset fast det är en dam som kräver underhållning så det blir också att sätta gränser för mig själv och henne
Här är prinsessan Isabelle
och här är vårt hus
……………med skogen bakom och en enorm utsikt på framsidan och här blir det underbart att följa naturen under alla årstiderna.
Det räcker egentligen att skrapa lite på ytan så ser jag så mycket jag har att vara tacksam för och så är det nog för oss alla.
,
Ha det gott tills vi hörs
e-k
————-i varje sak i varje situation.
Ja, som ni vet bor vi i en sommarstuga som försäkringsbolaget hyr till oss. Vintern har slagit till ordentligt, vilket innebär att vi inte kan köra till Malmö när som helst. Det positiva är dock att snön gör denna mörka årstiden (som absolut inte är min) lite ljusare i stugan.
Utanför mitt fönster
Snö, snö. snö
lyser upp den mörka tiden
Allt där ute är stilla
Ingen vind
bara stillhet
och ljus.
Sitter i värmen i stugan
tacksam, så tacksam
för värmen
för ljuset
för kärleken.
Det är inte alla förunnat
det är ingen självklarhet
De finns som måste leta
tak över huvudet var kväll
För dom är nog inte
vintersnön
nå´t vackert
Tacksamhet
.
e-k
Hemlös berättar
klicka på länklen
httpv://www.nt.se/24nt/#category=5629214&date=2010-11&clip=6403090&startTime=0m0s
.Visst har vi mycket att vara tacksamma för
.
e-k
.
.
………….som man alltid kan läsa hos Kaela.
Så här stod det idag.
.
Så länge du är övertygad om att det du gör har en mening,
kan du ta dig igenom både rädsla och utmattning
och ta nästa steg.
Arlene Blum
.
Jag väljer att lägga in den hos mig därför att den passar så bra till mig som i morgon ska ta nästa steg. Detta steg är att jag gifter mig.
Många läsare som känner mig kommer säkert att bli mer eller mindre chockade men jag är jag och har rätt att respektera mig själv. Så finns det också dom som kommer att glädjas med mig
Livet måste gå vidare och är till för att levas fullt ut det har jag verkligen fått lära mig först sedan jag drabbades av utmattning sedan när jag blev änka.
Jag är utan minsta tvivel övertygad om att denna man är menad åt mig och tvärtom och tackar universum för att han blev sänd till mig och gav mig lyckan tillbaka. Lyckan som jag förlorade när min livskamrat dog. Jag vågar följa min väg trots min familjs mer eller mindre negativa inställning , för detta är vad som är meningen med mitt resterande liv.
Så……….i morgon em blir jag fru Eva-Kerstin Persson/Johansson
.
Trevlig helg
önskar
e-k
.
.
Vaknade och kände mig låg. Det började redan när jag gick till sängs igår kväll, plötsligt var Stigs ansikte så tydligt och närvarande som om han pockade på. Under natten har jag vaknat många ggr av obehagliga drömmar som jag inte kommer ihåg något av. Av erfarenhet vet jag att det då inte är meningen heller.
Att detta satte igång är inte så konstigt för idag är en bemärkelsedag, den 5 januari 1972 förlovade vi oss. Jag kan se oss sitta i soffan i vår lilla etta och byta ringar. Vi hade fest tillsammans med ett par från Vankiva som också förlovade sig. Det är hur lätt som helst att minnas känslan från denna stund. Tänk att dessa ringar skulle få sitta kvar på våra fingrar tills döden skiljde oss åt, det är inte många förunnat.
.
.
Nu befinner jag mig i en bubbla. I bubblan är jag så nära honom. Jag gråter inte, jag lider inte, mina känslor där är sorg men i sorgen är det värme, kärlek och närhet som existerar, jag är där med honom och det är skönt. Samtidigt som jag skriver lyssnar jag på hans musik och sång och känner verkligen att vi är närvarande för varandra. Skönt.
Minnen, alla goda roliga minnen upplever jag i min bubbla. Stig, en trygg person, komisk, som tog dagen och livet här och nu. Stig som kunde somna var och när som helst utom på flyget förstås. Minnen från när vi skrev texter och ljudcheckade musik i hans orkester och alla mina danskvällar där dom var husband. Stig, pappan som älskade när hans töser målade hans fötter. Ja, det finns många fina minnen att uppleva i min bubbla idag.
.
Utanför bubblan är jag glad och tacksam för att jag har en man bredvid mig som har full respekt och förståelse för att jag behöver vara i denna bubbla och som finns där om jag vill och behöver prata. Efter all kamp för att överleva kom allt vad jag önskat mig. Tänk att detta skulle vara mig förunnat ännu en gång i mitt liv.
Jag är så glad och tacksam över att de trauman jag upplevt i livet har fått mig att se livet genom ögon som är glad och tacksam för det lilla, kunna vända saker till det positiva, känna vördnad och ödmjukhet för livet och framförallt att leva här och nu och inte ta något för givet.
Är också så tacksam för att jag småningom kunnat leva vidare genom att välja att minnas honom i glädje.
Bortom överlevnad
Du kan gråta varje dag över att han är borta.
Eller du kan le för att han har levt.
Du kan sluta dina ögon och be att han kommer tillbaks.
Eller du kan öppna dina ögon och gråta över att han lämnade dig.
Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom
Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände
Glädjen över att du har känt honom.
Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen
Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.
Du kan komma ihåg honom med ledsamhet att han är borta
en text hittade jag hos Margit
.
Stig, jag vet att du gett mig styrkan att finna ett nytt liv. Jag vet också att jag har din välsignelse.
Du vet att en bit av mig alltid kommer att fattas dig och vara hos dig
.
.
och som du själv sjunger
Nothing gonna change my love for you
.
Med kärlek
e-k
……….så jättemycket för varma kommentarer på mitt inlägg
”Dubbel kärlek – nå´n där uppe måste gilla mig”
kram
e-k
Godkväll bloggbok
…Kom hem i middags efter en 11 mils biltur i vinterSkåne. Jag var lite orolig för att köra men det visade sig att vägarna var helt ok men hålen till spolarvätskan på bilen igenfrysna så det var rent ut sagt ett helsike att se.
Fick köra av motorvägen flera ggr och torka. Småningom kom jag till en bensinmack där jag bad om hjälp (hm, när det gäller bilen har jag tummen mitt i handen, det har aldrig varit mitt ansvar när Stig levde). Personalen där fick inte rätt på det heller men såååååå dyker en kund upp med 2 plastkassar fyllda med hett vatten, han sa: lägg dom på spolarutsläppet och de tinar. Han fick rätt, vilket hokus pokus, härligt med vänliga, hjälpsamma medmänniskor.
Har jobbat under em. Sedan full rulle med inköp och annat.
och till mina läsare…………….Det är dåligt med mina inlägg nu för tiden men det har sin förklaring, hihi. Ännu sämre är det med min läsning utav era bloggar, kan bara säga, det hjälps inte för tillfället. Kram på er i alla fall.
Senaste kommentarerna