Tag-Archive for » sörja «
.
Min bloggbok………….
Sitter på terassen, himlen spricker upp och solen tittar fram, det är vindstilla det enda som hörs är fågelkvitter. Jag sitter och tänker på denna dag för 2 år sedan. En avskedsdag, min mans begravning.
När jag tänker tillbaka har jag svårt att förstå att jag klarade denna dagen, jag till och med höll tal på minnesstunden.
Hur kunde jag ens en gång leva denna dagen, innan ceremonin var jag t.o.m. med och arrangerade alla blommor runt kistan, styrde och ställde för Stig så han skulle bli hedrad.
Inte ens när vi spelade Stig själv på CD bröt jag ihop.
vi i unga år
.
(Nu när jag skriver kryper spänningar i axlarna på mig) Jag var som en zombi, i chock och förnekelse tillstånd. Det var som om jag var med i en film och när filmen var slut var allt som vanligt. Kan inte minnas att jag grät en endaste gång. Allt som skedde, hela arrangemanget var liksom till honom, för honom.Det var liksom bara hans kropp, skal i kistan, inte Stig, hans själ.
När sedan vi stod och såg efter bilen som körde iväg med kistan rann tårarna så sakteligen medan jag kände sorg och tänkte att nu ska hans kropp till kremering och kommer aldrig att finnas mer.
Chocken satt kvar länge, länge och kanske är det psykets hjälp för att kunna hantera det som ”inte kan vara sant”, det ofattbara.
Förnekelsen har utan att jag visst om det funnits kvar tills för några månader sedan. Tecken jag kan se på det så här i efterhand är att jag länge kände det som om han bara var bortrest, att jag levde ett dubbelliv, att mitt nya liv bara var i väntan tills allt blev som vanligt igen. Självklart har intellektet hela tiden visst MEN det inre lever sitt eget liv.
http://www.steeperz.com/2009/01/21/del-8-begravningen-den-5-maj/
Stig dog utan att ha varit sjuk, han fick en infarkt. Jag tror att risken att förnekelsen blir större och varar längre i sådana fall än om sjukdom förekommit döden.
Och Gudarna ska veta att dessa två åren inte går att beskriva i ord i min kamp att leva vidare, hitta vem jag är utan honom och hitta ett ny livsbok. Min personlighet är intensiv och så har också dessa åren varit.
För andra sörjande kan jag säga att: Det går, hur mörkt det än är kommer det småningom att öppnas en ny dörr bara man skapar möjligheten.
.
Min livskamrat fick lämna jordelivet som 56 åring, alldeles för tidigt. En del av mitt stöd har varit min andliga tro. I detta har jag tänkt att hans livsuppgift var klar, att vi alla har en viss förutbestämd tid här på jorden och att vi egentligen med vårt sätt att leva bara kan påverka några år fram eller tillbaka.
Ett annat stort stöd har varit Ninna som gått igenom samma sak.
.
.
37 år tillsammans, bröllopet stod den 1 juni 1974, vi lovade att älska varandra i nöd och lust tills döden skilde oss åt.
Vår kärlek klarade det.
.
Min kärlek till dig ryms i mitt inre för alltid.
.
e-k
Denna låt sjöng Stig också i sitt dansband och precis så är det att
…..du är och kommer alltid förbli en del utav mig för att jag alltid älskat dig under våra 37 år tillsammans i nöd och i lust.
Sen kan jag bara och gör jag, tacka moder jord eller fader himmel eller högre makter, vad det nu än är för att det i mitt liv väntade ännu en kärlek på mig. Det finns inte ord nog för min tacksamhet och andlig som jag är så vet jag att Stig är ”med” mig och har varit ”med” mig hela tiden i allt som hänt mig sedan jag blev ensam. Andligt har inte döden skiljt oss åt.
Sedan Stig dog har jag kämpat hårt för att överleva, hitta livet igen, hitta den halvan av mig som tillhört livet med Stig. Fått möta mitt innersta jag i svårigheter, ångest och nya sidor av mig själv som jag inte känt till tidigare.
Den ensamhet som varit utan en man har för mig varit rena rama helvetet. Jag har tagit hjälp av allt som tänkas kan för att hålla kvar tron och tilliten till att livet har mer att ge mig och jag har verkligen trott och tankens kraft är stor.
Jag är helt övertygad om att det är med hjälp utav tankens kraft och The law of attraction som jag tagit mig fram till ”där” jag är idag.
”Resan” har varit intensiv på alla sätt och vis men jag vet genom min andlighet att allt vad den inneburit har varit nödvändigt för att föra mig fram till kärleken igen.
………….Sen är det bara att konstatera att:……..vi människor är olika, har olika sätt, ordning, tidsperspektiv att sörja, att bearbeta, att komma vidare beroende på erfarenheter, ålder, personlighet osv. så är det också för mina vuxna barn som just nu inte är i fas med mig och inte heller var innan jag fann tvåsamheten igen.
Jag förstår och respekterar och jag önskar och tror att de en dag kan synkronisera med mig för jag är inte 30 och har därmed inte all tid framför mig.
Jag vet att de vill att jag ska vara lycklig men att de inte vill vara en del av det livet, det gör just nu för ont men verkligheten är att vår familj aldrig kan bli HEL igen
som Stig sjunger
Det kan aldrig bli som förr igen
Nej, det kan det inte, därför måste vi också förändras. Söka se möjligheterna istället för problemen för vi har bara ett liv och det är vi själva som fyller det med innehåll.
Alla kommer vi till vägskäl då och då i livet, stannar kvar där och tar den tid vi behöver för att sedan göra våra val.
Bortom överlevnad
Du kan gråta varje dag över att han är borta.
Eller du kan le för att han har levt.
Du kan sluta dina ögon och be att han kommer tillbaks.
Eller du kan öppna dina ögon och gråta över att han lämnade dig.
Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom
Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände
och glädjas över att du har känt honom.
Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen
Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.
Du kan komma ihåg honom med kärlek när han är borta
Alla har rätt att gå sin egen väg och bearbeta hur dom vill, allt är RÄTT för varje individ att sörja och leva vidare på sitt unika sätt. Om sorg läs mer de som vill
med kärlek
e-k
Hej bloggboken min.
Idag kikade jag lite i min rosa anteckningsbok. Jag har en svart för ledsamt och en rosa för att skriva det minsta lilla positiva i, dessa fick jag av Ninna några månader efter Stig dött. Bara skriv, skriv utan att tänka och släpp ut känslor, sa hon.
Man kan ju tycka att inget positivt kan finnas att skriva sedan man blivit änka MEN för mig gällde det verkligen att leta efter glädje och saker att vara tacksam för, en överlevnads strategi.
Nåväl, den rosa kom i min hand idag. Detta skrev jag den 14/7 -09
.
Glädje
Glädje kommer inifrån
tankarna formar vad som känns
Så
glädje kan aldrig komma utifrån
.
Glädje är som en tindrande stjärna
djupt i det innersta
Som strålar ut genom märg och ben
Så
glädje kan sldrig komma utifrån
.
Glädjen kommer inifrån
skickar ut signaler som studsar på andra
för att sedan återvända
Så
glädje kan aldrig komma utifrån
.
.
Idag 1 1/2 år efter att jag skrev kan jag känna precis vad jag menade den där dagen. Det gällde att ge mig själv glädje dagligen för att överleva och det visade ju sig generera glädje tillbaka.
.
Ha en bra dag
.
e-k
Kära vän! Allt jag ber om är att Du håller detta inlägg i cirkulation. Även om det bara är en som kopierar så håller du lågan brinnande. Detta görs till minne av alla som drabbats av cancer. Ett ljus förlorar inget genom att tända ett annat ljus.
Låt detta ljus brinna!
från blogg till blogg
___________________________________________________________________________________________
Och jag tänder ett ljus till minne av alla som vandrat vidare denna dag genom åren
Varma tankar till alla berörda
E-K
I söndags den 12:e, då det var ett år sedan Stig dog var vi på graven och sen samlades min familj, min svågers och svägerskas familj hos mig för en gemensam stund till Stig. Så klart var ljuset på mínnesbordet tänt och även änglaljuset.
Innan vi fikade tittade vi tillsammans på minnesfilmen. Stig är saknad av alla och vi har svårt att förstå att det gått ett helt år, ja t.o.m ibland att han verkligen är borta.
Några dagar innan hade jag förstått att inom mig skulle det bli den 12:e nu i år som han skulle gå bort för mig, igen. Den där dagen för ett år hade Stig en spelning och gick ju hemifrån utan att komma tillbaka och jag var inte det allra minsta förberedd, fick inte ta något avsked, det fattades en bit. Nu tänkte jag minsann återuppleva kvällen mentalt och emotionellt i förberett tillstånd för att lägga biten på plats.
Allting som känns rätt inifrån en själv är tillåtet i sorg, det kan inte bli fel det kan bara hjälpa en att läkas.
Så: 18.10 öppnade jag ytterdörren och gick igenom vad som sagts och känts när Stig var hemma då och hämtade sin mixer.
22.15 Kände jag in att han borde vara hemma nu och ringde hans mobil.
22.25 Gjorde jag likadant
22.40 Öppnade jag ytterdörren. Det var då det ringt på dörren och M. och I. orkestermedlemmarna kom. Jag gick igenom i tankar och känslor allt som hade sagt, jag minns varenda ord. Att jag satte mig ner på skohyllan med händerna för huvud och visste så säkert att han fått en infarkt och låg på sjukhuset, kände M. arm runt omkring mig då hon sa, det fanns ingenting att göra och jag skrek. Jag återupplevde allt igen.
Så gick det till och nu denna gång grät och grät jag och sade högt för mig själv gång efter gång Stig är död, jag får aldrig känna hans famn mer. Sedan satt jag kvar en lång stund rakt upp och ner, kände mig helt tömd på ett skönt sätt. Biten hade fallit på plats och allt hade fått en helhet. Allt, vad som helst är tillåtet för var och en och att göra så var helt rätt för mig.
.
Minnesfilmen
.
(ang.skohyllan finns det en historia som kom till mig några månader efter hans död som jag om jag får för författaren kommer att publicera senare)
.
e-k
God morgon.
Vaknade med en känsla av tillfreds och balans och det är bara att ta tillvara på och vara i den känslan medan den finns. Tackar!
Jag har velat fram och tillbaka om jag ska ha en ”In memory” annons i Sydsvenskan på söndag. För vems skull, tänkte jag. Vad säger ni?
I förrgår bestämde jag mig för ett nej men idag ångrade jag mig men då var det försent att få in den till söndag. Så var det med det….
Jag och mina flickor kommer nu istället att publicera vårt ”In memory” på våra bloggar och på facebook. En hel del av de vi känner kan då i alla fall att kunna läsa och hedra minnet av honom.
Hel jobbedag igen. Det blir lite påskinköp och påskbak med J.
Förmodligen Tant Gertrud och livemusik ikväll, måste insupa musikens glädje till min själ, det hjälper mig att klara dessa tunga dgr.
Ha en bra dag
E-K
Speciellt två böcker hjälpte mig oerhört mycket efter min man Stig död
Våga vilja leva vidare efter en svår förlust
Först och främst denna bok som ramlade ut från en hylla på stadsbiblioteket när jag letade efter en annan om sorg. Snacka om att saker kommer till en när man som bäst behöver det, magi. En mycket enkel och tydlig bok som gav mig bekräftelse, styrka, medlidande, krafter och framför allt tro på framtiden. Det är heller inte en bok man behöver läsa ifrån pärm till pärm.
Är livet slut nu? Den frågan ställer vi ofta när vi har drabbats av en svår förlust. Det kan röra sig om en älskad persons bortgång, skilsmässa, separation eller en svår sjukdom. Varje förlust är förenad med sorg och smärta. Ju större förlust desto djupare smärta.
Så här skrev signaturen Stefan på SVT:s hemsida efter tsunamikatastrofen: ”Vill gärna tipsa om mitt livs mest betydelsefulla bok som ”räddade livet” på mig under en svår kris en gång i livet: Våga vilja leva vidare efter en svår förlust. Det är den bok jag skulle behålla om jag bara fick äga en bok. Den kan komma väl till pass nu när så många känner sorg.”
I kapitel för kapitel går författarna igenom krisens olika faser så att den drabbade mycket väl kan känna igen sig. Boken innehåller fakta, råd och stämningsfull lyrik. Genom den trevliga uppläggningen är den både lättillgänglig och lättläst.”
Boken finns på biblioteket
Sen blev jag tipsad att läsa:
Timme för timme, dag för dag : min väg genom sorgen / Cyndee Peters
Sommaren 1985 dog både hennes make Lasse och Cindees mamma hastigt och oväntat. Sorgen har hon beskrivit i boken
Hennes berättelse var också till mycket hjälp för mig, kanske mest i att känna igen sig själv
Hon har även skrivit en fortsättning som heter ”Vidare”
Smärta
Smärta
känslor kommer ut
jag skriker och skriker
och hugger i färgen
Smärta
tårarna forsar
för mitt inre behöver
mitt inre det kräver
NÅGON
e-k
Svammel
Sitter i bilen och kör då plötstigt en röst jag hör
”Nu orkar jag inte mer” och Han jag för mitt inre ser
På vid gavel öppnas en dörr och allt väller ut
sprutar ut som ur en kanons salut
Utanför mig cirklar det runt i en känslovirvel.
Känsor i alla nyanser, ut, ut ,ut,
min jakt är slut, leken är slut
ingen återvändo finns, inget mera krut
Dörren slår igen, pang, bom. Trodde jag..
vinddrag och åter en öppen dörr,
för just idag,
trycker allt på, allt som finns i detta rum.
Ut, ut , ut därifrån, men också släppa in
släppa in det nya, förvandla rummet till en lya.
Mm, håller på att släppa in.
In sipprar förbi det som är på väg ut
På vägen de möts, skakar hand och något nytt föds.
Jag vet,
det kan aldrig bli detsamma bara annorlunda
det kan inte bi fel för jag blir hel.
Dörren stängs och öppnas och stängs igen
kanske den står på glänt ibland
Något går ut något går in, nästan som hand i hand
Så får det vara ett tag till.
Släppa ut – släppa in, blandas och skakas
Hitta en ny form, en ny färg,
Ja, suck, jag hittar inte orden, hittar bara svammel
för vad som händer nu, jag bara vet
Vet att det ska ,och vet att det är, HÄR
MÅSTE JAG FÖRSTÅ?
e-k
Det var lördag och Stig min man hade en spelning med sin orkester för FUB i Malmö. Jag jobbade på e.m. men hade jobbet med hem så jag träffade honom innan han körde iväg.
Han skulle börja spela kl 18, ringde mig strax efter och bad mig komma dit med en extra mixer för det var inte ljud i anläggningen trots att allt hade låtet bra under ljudchecken. Han fick själv komma och hämta den därför att jag hade drucket vin till maten och kunde inte köra. En ganska stressad Stig hämtar mixern, folket står på dansgolvet och väntar säger han. Ger mig en puss och sticker snabbt iväg igen.
Jag tillbringade kvällen ensam hemma framför TV. Det var en kort spelning så vid 22-tiden började jag vänta hem Stig. Började få oro i magen vid 22.15 och ringde honom. Inget svar. Ringde 22.30 igen. Inget svar och nu var jag ordentligt orolig.
Ca 22.40 ringer det på dörren, en lättnad suck. Nu står han utanför dörren fullastad, gitter inte sätta ner grejorna och ringer därför på dörren. Så tänker jag, för det var typiskt honom. Jag rusar dit och öppnar. Där står orkester medlemmarna Marianne och Ingemar och Steeperzbussen men ingen Stig.
Hjälp, jag vet direkt att han ligger på sjukhuset, har fått en hjärtinfarkt, sätter mig ner på skohyllan med händerna för ansiktet,skriker och är så rädd. I nästa ögonblick känner jag en arm runt halsen och hör Marianne säga: Det fanns ingenting att göra (nu när jag skriver så skriker jag, återupplever det) han dog med det samma. Jag bara skriker och skriker där jag sitter på skohyllan.
På något vis fick jag samlat mig. Satte Marianne i arbete att ringa Stigs bror och syster och min bror medan jag började ringa våra vuxna töser. Det var så fruktansvärt att göra detta, det går inte att beskriva i ord. Jag minns att jag sa: Stig är död, jag sa inte pappa är död, som om det var mildare att säga Stig, för då var det ju liksom inte deras pappa, fast det ju var det. Jenny, Jane och Josefin alla bara skriker dom i telefonen medan jag lyckas vara stark och lugnt berätta att de ska åka till akuten för där är han.
Jag åkte med Ingemar och Marianne och vi hämtade Jane på vägen till akuten. En personal leder oss in i ett rum. Jenny och hennes Morty, Stigs bror med fru och dotter är redan där. Jag ser en grönkädd läkare liksom i pereforin medan jag kramar alla. Jag gråter inte, det är som om, ja, jag vet inte vad, som om det inte är mig det gäller. Under tiden hör jag läkaren säga att hans hjärta var katastrof och jag vet att jag tänkte, vad snackar hon om. Miche, Jane pojkvän kom han med sedan han fixat barnvakt.
En sköterska leder oss till ett annat rum och där ligger Stig på en brits. Jag lägger märke till ett bord med tända ljus. Jag går fram till honom, fortfarande utan att gråta, klappar honom på kinden och pussar honom på munnen. Töserna börja skrika helt galet, klappa honom vilt och hårt på kinderna och skrika: Pappa, pappa,vakna, säg att du skojar som vanligt, vakna. Någon av dom bankade honom på bröstet men jag var helt lugn,smekte honom på kinden och kände en sådan stor kärlek. Den grön klädda läkaren (det visade sig vara hon som varit med ambulansen ute på plats) kom in och sa till oss att lämna rummet för att vi gjorde oss själv illa. Jane skrek till henne att: Det är ingen som kör ut mig härifrån jag går när jag vill.
Under natten gick vi in och ut hos honom gång på gång, ibland själv, ibland flera av oss på en gång. Vi visste själv när det var dags att åka ifrån akuten, det kändes så tydligt, det var när hans mage hade svullnat upp och blivit otroligt stor och hans kropp var riktigt stel och iskall. Jag går in som sist av oss för att liksom ta farväl. Jag minns att jag fortfarande var helt lugn, öm, kärleksfull och kände mycket andlighet. Jag vänder mina handflator uppåt, tittat uppåt och säger högt: om din själ finns här i rummet så kom till mig. Det kändes som om något kommer till mig på axeln, jag tar det ”själen ” och stoppar ner den i min ficka.
Pussar, kramar klappar Stig och går därifrån. Vi hade varit där i nästan 4 timmar, allt kändes helt overkligt, det kunde ju inte vara sant.
När jag kom hem lade jag ”själen” i hans hatt.
Älskade Stig och jag hade levt ihop i 37 år hur skulle jag då kunna förstå vad som hänt. Nej, det kunde inte vara sant.
Det kan aldrig bli som förr igen
Inspelad av: Steeperz orkester
sång: Stig
Senaste kommentarerna