Tag-Archive for » sorg «
Hej bloggbok och världen, den är ingen flitig Eva-Kerstin i den här branchen nu för tiden. Det har sin förklaring nämligen att det är mycket go´are att sitta i soffan med mannen än att umgås med datorn 
Var fas har sin tid i livet. I alla fall så ska jag nu visa upp de målningar jag gjort i syfte att inreda nya hemmet.
Till er som inte vet. Huset och mannen jag flyttade till för ett år sedan blev helförstört i en brand i höstas. Som tur var hade vi redan börjat bygga ett nytt hus till oss och de skyndade på bygget så vi kunde flytta in en månad tidigare än det var menat, Vi flyttade in den 26 januari. Allt fick vi köpa nytt, både möbler, husgeråd, ja allt som behövs i ett hem. Dock kanske det var meningen att just vi två skulle börja från början med allt.
Vi är så nöjda med allt vad vi skapat tillsammans.
Här är några bilder.
vi har en otrolig utsikt i från vardagsrums fönstret,
det kommer bli härligt att följa årstiderna
Vi älskar möbler i ek som ni ser, så speciellt moderna är vi inte
Nåväl, så var det mina målningar som en del efterlyst att få se. Här kommer dom och de är alla målade i år i syfte att passa in i vårt hem.
Dessa tre första hänger i vardagsrummet
Dessa fyra i relax/gästrummet som ni inte fått någonbild på pga att Isabelle
är vår gäst just nu och har lite rörigt där.
Och denna häger i sovrummet
Det finns en röd tråd, ett tema i mina målningar, är det någon som kan gissa vad?
.
Vad har mer hänt sedan sist. Jo, jag är fortfarande sjukskriven heltid. Det gick bara inte att jobba med grabben med autism, utbränningen gav sig till känna med besked.
Isabelle har varit och bott hos oss några omgångar sedan vi flyttade, hon älskar att vara här och det är vi så glada för. Jag är så tacksam för att Josefin, hennes mamma är kvar i mitt liv på riktigt och även att hon låter Isabelle bo hos oss då och då.
Förra gången hon var här var vi bl.a och besökte en bondgårddär vi köpte ägg och tittade på djuren.
Tyvärr har jag inte varit flitig med kameran men prinsessan Isabelle hon är underbar att ha här, förutom att hon snackar ihjäl mig och hon stortrivs.
Jag kan också berätta att jag så gott som varit cigarettfri sedan vi flyttade hit. Nikotinplåster och sugtabletter det använder jag och tänker göra så länge det behövs men so what, jag får i alla fall inte ner de andra 4000 kem ikalierna i lungorna,.
Sen har vi det svåra…………..hm, det har varit likadant varenda år i slutet av mars, då börjar mitt inre bli oroligt, kralligt och gnälligt och jag vet och förstår varför. Det börjar närmar sig Stigs dödsdag, det var den 12 april och det är som om alla kroppens celler minns och återupplever skräcken. Men, men, det är bara att möta det och samtidigt påminna mig om att jag idag är trygg och älskad igen, för det har jag förstått att, det finns flera kärlekar i livet och att det går att älska igen även om kärleken till Stig finns kvar inom mig och kommer alltid att göra. Jag lever och gör allt vad jag kan för att ta tillvara på livet och nuet.
e-k
..
Idag fick jag höra ett ordspråk jag aldrig tidigare hört, nämligen:
”Om man spottar tillräckligt länge på en sten blir den våt”
Det måste väl menas att, letar man fel hos en människa så blir den till slut så.
Det tänker inte jag bli men
Jag har kämpat och varit förstående, tålmodig och vad som helst i motvind så
Vore jag en sten hade jag varit dyblöt nu. Det är alltså slut spottat.
.
e-k
.
………………och tre veckor närmare att vårt hus är inflyttningsklart. Det är svårt att sitta här i sommarstugan och ta var på nuet och inte ha känslan av väntan men jag jobbar på det för livet är ju nu och om framtiden vet vi inget det har ju verkligen jag fått erfara.
Här är en dikt jag skrivit en gång, en verklig påminnelse till mig själv.
Tar ingenting för givet.
.
Vaknar till en ny dag
till livet
bredvid jag ser, hör och luktar
kärlek
trygghet
.
Då
.
Jag fick vakna varje morgon
Ensamhet
Ingen att se, lukta och höra
Tomhet
.
men…
.
Jag fick vakna varje morgon
jag levde
Tacksamhet
ingen självklarhet
.
nu….
.
Att få vakna varje morgon
till livet
att älska och vara älskad
Aldrig tar jag det
för givet
.
Att få vakna varje morgon
vara i livet
ha kärleken inpå
Det är det mest värdefulla
i livet
Ingen materialism i världen
kan ersätta lyckan
att vara två.
.
Denna skrev jag den 31 mars i år. PO hade jag träffat ett halvt år tidigare och det var allt som var viktigt, inget materiellt i denna världen spelade någon roll. Vet att jag sa att jag skulle kunnat bo i husvagn med honom..
Vi har en liten korg med små skrivnas lappar, positiva, roliga saker vi varit med om eller sagt, GULDKORN i vår vardag. Drar en lapp varje dag och läser med värme vad det står.
Ja, tänk vad jag kämpade för drygt ett år sedan med min sorg och min ensamhet och idag har jag kärleken och livet tillbaka,
.
e-k
.
Min bloggbok…………
Så är vi då installerade i sommarstugan som ska vara vårt hem tills vårt bygge är klart. Hotellet Hjelmsjövik där vi bodde i 2 veckor tyckte jag var ok men i slutet började det bli jobbigt att inte rå sig själv. Det positiva var att vi slapp laga mat, det fanns så mycket annat att ta tag i som tog våra krafter. Po som hela sitt liv har bott på gården i huset som brann tyckte däremot att Hjelmsjövik var som att sitta i fängelse och ha frigång på dagen. Jag förstår honom.
Sommarstugan ligger inne i skogen, det är öppen planlösning så den känns luftig och trivsam.
Vi börjar närma oss en uppgörelse med försäkringsbolaget när det är klart kan vi förhoppningsvis andas ut, vila ut och sedan när vi har lust börja handla in ett hem igen. Ja, det finns absolut ingenting, allt blev rökskadat.
Denna veckan har jag börjat inskola mig på ett arbete, en 7 årig autistisk pojke. Det är så klart positivt att jag fått ett stadigvarande jobb men oj, krafterna räcker dåligt nu. Igår bad jag om att få börja sucesivt och öka på timmarna efterhand och hör och häpna, mamman svarar att det får jag absolut för hon har ju ingen glädje av mig om jag kraschar igen. Det kan man kalla förståelse så det kommer bli bra.
Po och jag har varit tillsammans ett år, när vi träffades hade jag varit änka i ett och ett halvt år, oj vad mycket som har hänt. Vi har varit i Egypten, jag har flyttat till norra Skåne till honom, vi har förlovat oss, lärt känna varann innan och utantill med allt vårt bagage inklusive att han fått vara med om slutskedet av min sorgbearbetning, Vi har haft svårigheter med mina barn och en del med hans, varit i Polen, vi har gift oss, börjat bygga ett hus genom Åsbo hus med alla beslut som det innebär att komma överens om. PO:s hem har brunnit och alla våra ägodelar totalfördärvade, varit på bröllop i Amerika och den vistelsen fick vi avbryta för reaktionen efter branden kom. Hemlösa kom vi tillbaka och fick bo på hotell och nu här i sommarstugan.
Vi har verkligen under detta året utsatts för prövningar, prövningar som många inte får under ett helt liv tillsammans OCH vi är igenom det med bravur, vår realation bllir bara starkare och starkare.
Nu är vi väl ändå ffärdig prövade och kan i lugn och ro bygga upp en framtid.
.
e-k
-
Min bloggbok
Idag känner jag så mycket sorg……………
Man skulle kunna tro att en familj som alltid haft ett öppet klimat, stark gemenskap och alltid funnits som stöd när något i livet krisat skulle ha alla förutsättningar att fortsätta starkt tillsammans när pappan i familjen dör. För oss blev det tvärtom. Splittring………..3 vuxna döttrar med egna familjer. Jag har en relation med mina två yngsta, olika men dock ok men med min äldsta är så låååång ifrån mig. Det gör ont. Jag har försökt och försökt.
Att jag klarade sorg och bearbetningen efter honom så som jag gjorde var tack vare, min egen livsbejakande inställning. Jag måste leva fullt ut för det finns inga garantier på hur länge jag lever och att jag hade så många ”verktyg” i mitt inre att ta hjälp av och mest av allt allt stödet och hjälpen jag fick av Ninna, som blivit änka vid 38 års ålder.
Jag har försökt allt med min äldsta, allt utom att be om förlåtelse för det kan jag inte göra. Jag har inget att be om förlåtelse för, jag har inget att försvara, jag har handlat helt efter min ork och min kapacitet. Det är aldrig bara ens fel när något går snett. Jag behöver och vill inte ha förståelse för mitt handlande bara respekt och ett accepterande.
Det gör ont och ur hennes synvinkel sett gör det lika ont i henne för det jag gjort. Vi kommer ingenstans
Sorg är bara förnamnet av vad jag känner. Mitt barn, vart tog du vägen?
nämligen hoppet
okänd författare
.
e-k
.
Tittar in och delar med mig av en underbar låt som jag vill ”skicka upp”. Önskar så att jag kunde få ett välsignande tecken.
.
.
Jag har läst att om en änka/änkling gifter sig igen så är det ett tecken på att hon/han varit lyckligt gift. Det stämmer på mig.
.
e-k
.
.
Blomman
.
Naturen har sin egen form
Vi tror vi vet
vet vår framtid
men ack så fel
.
Som vind vänder till storm
som en utslagen blomma vissnar
kan glädje blir till sorg
för människan i livet
.
Och där står jag på en öde plattform
ensam kvar
när mannen min, likt blomman vissnat bort
och vem är jag, av vilken sort
.
Förtvivlan, smärtan var enorm
längtan, saknad
Inga ord kan förstå
Var ska jag bli av?
.
Av högre makter jag fick eskort
En hängig blomma
gav naturen sol och värme
för att åter förmås slå ut i blom.
.
Mannen, blomman som vissnat bort
har naturen och dess kretslopp
Detta ger mig hopp
att någon gång, någonstans
den åter där får växa opp
För naturen har sin egen form
.
e-k
.
.
Ja, som livet kan te sig. Ingen vet, ingen kan kontrollera sin framtid, vi har bara att följa flödet. Minnas det gamla och lyckligt tacka för det medan vi lever i nuet, har ögonen öppna för det positiva och goda och tackar för det.
Jag har fått en otrolig gåva mig till skänks, nämligen att få en chans till i livet att vara lycklig och den gåvan har jag tagit emot.
Fröken ”änka” blev
fru Persson Johansson
.
.
Med stor ödmjukhet till livet före
och livet nu
.
e-k
……….
Längesedan sist min bloggbok.
Ingen stor skrivarlust för tillfället, det är så mycket annat som upptar min energi, mest positivt förstås men dock som ”utbränd” spelar det ingen roll om det är positiva eller negativa saker för energin går åt i alla fall. Alltså får jag ta en sak i taget i den mån det går.
Jag har blivit mormor ännu en gång. Den 24 aug kom Jenny och M:s lilla Amelia till världen. Ännu ett mirakel. På henne får ni ingen bild för det har jag inte fått tillåtelse till det.
Jane och M:s Eden kom ju till världen den 11 juli så nu är jag 4 barns mormor.
Denna fina text vill jag tillägna Eden och Amelia
.
I måndags tog jag ett nytt rökstopp (ja, jag hade fått återfall igen och det var faktiskt inte alls konstigt men det vill jag inte gå in på här) Denna gång slutar jag i samråd med ”Sluta röka linjen”. Vi hade ett långt samtal om mig och varför jag faller gång på gång så nu ska jag använda nikotin hjälpmedel och det ska jag göra länge innan jag i samråd med dem trappar ner.
Vi i Malmö och träffade Leon och lilla Eden i tisdags. Tänk, hon är 8 veckor nu och så mycket hon har vuxet alle redan. Hon är så fin och hon håller huvudet och är så ”med”. Oh, vad jag älskar mina barnbarn.
Eden bara 2 veckor gammal med sin fina bror
som plötsligt är så stor.
I Malmö var vi också på ett mycket speciellt möte och detta satte igång massor med känslor inom mig, både i glädje och i sorg. Igår verkade det som om det där med döden förföljde mig för en gammal sjuk man här i trakten dog och på flera kanaler på TV var det döden som var temat. Nåväl, det är bara för mig att tillåta alla känslor tills de når botten det är det bästa sättet för i botten vänder det uppåt.
I det stora hela är det egentligen glädje som överväger i mitt liv numera. Jag har så mycket att vara tacksam för.
Vi köpte klinkers till kök och hall med oss hem. Vårt hus har förresten fått takpannor på och vi har tillbringat en del rolig tid med att välja kakel/klinkers, vitvaror mm. Det har blivit sport att hitta bra varor till billigare pris än vad Åsbo hus kan erbjuda oss Det genererar avdrag på huspriset.
Idag blir en hemmadag med en blandning av saker jag har lust till och lite städ fram till jag ska börja jobba kl 15.
.
Ja, detta var en salig blandning och det är väl detta som är LIVET
Ha det gott
e-k
……..sägs det.
Min bloggbok, Jag har gjort en helt ny erfarenhet, nämligen akut sökt upp en präst.
Han var vänlig och tog emot mig redan några timmar efter jag ringt honom. Hur jag kunde knäcka denna ide´n begriper jag egentligen inte men som sagt nöden har ingen lag och mitt inre var i fruktansvärd smärta. Jag behövde berätta min historia för någon helt utomstående, min inre tillit hade blivit naggad i kanten och kanske behövde jag ett andligt stöd och någon form av godkännande av mina val under de sista åren, jag vet inte. Hur som helt, jag var i akut behov, mitt inre höll på att explodera av ledsamhet och smärta. Att känna detta och samtidigt vara totalt maktlös och inte kunna förändra situationen är fruktansvärt.
Efter samtalet mådde jag i alla fall bättre. Prästen hade varit en god lyssnare och även uttalat några kommentarer som ledde mig vidare. T.ex. Hade du något val? – En vanligare reaktion hos flickor – Tills döden skiljer oss åt. - Ingen vet vilket arbete du gjort i din ensamhet – har inte den livserfarenheten som du i din ålder har - Mitt svar har du redan, du har det inom dig.
Jag kan varmt rekommendera att använda sig utav kyrkans folk när en psykisk jobbig situation akut blir dig övermäktig och detta trots att du kanske har någon där hemma som vill stötta och lyssna. De kan ofta ta emot snabbt och det är dessutom gratis.
Totalt slut och utarmad efter en sådan dag slocknade jag i soffan kl 9 och sov som en stock hela natten.
Idag har krafterna succesivt börjat återkomma och även min tillit, styrka och livsglädje. Peppar mig åter igen med
Tro, tillit och tålamod att allt blir som det ska när det ska.
Ha en bra kväll
Senaste kommentarerna