Längesedan sist min bloggbok.

Ingen stor skrivarlust för tillfället, det är så mycket annat som upptar min energi, mest positivt  förstås men dock som ”utbränd” spelar det ingen roll om det är positiva eller negativa saker för energin går åt i alla fall. Alltså får jag ta en sak i taget i den mån det går.

Jag har blivit mormor ännu en gång.  Den 24 aug kom Jenny och M:s lilla Amelia till världen. Ännu ett mirakel. På henne får ni ingen bild för det har jag inte fått tillåtelse till det.
Jane och M:s Eden kom ju till världen den 11 juli så nu är jag 4 barns mormor.

Denna fina text vill jag tillägna Eden och Amelia

www.youtube.com/watch?v=Ye8Xw_i_JGg

.

I måndags tog jag ett nytt rökstopp (ja, jag hade fått återfall igen och det var faktiskt inte alls konstigt men det vill jag inte gå in på här) Denna gång slutar jag i samråd med ”Sluta röka linjen”. Vi hade ett långt samtal om mig och varför jag faller gång på gång så nu ska jag använda nikotin hjälpmedel och det ska jag göra länge innan jag i samråd med dem trappar ner.

Vi i Malmö och träffade Leon och lilla Eden i tisdags. Tänk, hon är 8 veckor nu och så mycket hon har vuxet alle redan.  Hon är så fin och hon håller huvudet och är så ”med”.  Oh, vad jag älskar mina barnbarn.

Eden bara 2 veckor gammal med sin fina bror
som plötsligt är så stor.

I Malmö var vi också på ett mycket speciellt möte och detta satte igång massor med känslor inom mig, både i glädje och i sorg. Igår verkade det som om det där med döden förföljde mig för en gammal sjuk man här i trakten dog och på flera kanaler på TV var det döden som var temat. Nåväl, det är bara för mig att tillåta alla känslor tills de når botten  det är det bästa sättet för i botten vänder det uppåt.
I det stora hela är det egentligen glädje som överväger i mitt liv numera. Jag har så mycket att vara tacksam för.

Vi köpte klinkers till kök och hall med oss hem. Vårt hus har förresten fått takpannor på och vi har tillbringat en del rolig tid med att välja kakel/klinkers, vitvaror mm. Det har blivit sport att hitta bra varor till billigare pris än vad Åsbo hus kan erbjuda oss Det genererar avdrag på huspriset.

Idag blir en hemmadag med en blandning av saker jag har lust till och lite städ fram till jag ska börja jobba kl 15.

.

Ja, detta var en salig blandning och det är väl detta som är LIVET

Ha det gott

e-k

Min bloggbok,  Jag har gjort en helt ny erfarenhet, nämligen akut sökt upp en präst.

Han var vänlig och tog emot mig redan några timmar efter jag ringt honom.  Hur jag kunde knäcka denna ide´n begriper jag egentligen inte men som sagt nöden har ingen lag och mitt inre var i fruktansvärd smärta. Jag behövde berätta min historia för någon helt utomstående,  min inre tillit hade blivit naggad i kanten och kanske behövde jag ett andligt stöd och någon form av godkännande av mina val under de sista åren, jag vet inte. Hur som helt, jag var i akut behov, mitt inre höll på att explodera av ledsamhet och smärta. Att känna detta och samtidigt vara totalt maktlös och inte kunna förändra situationen är fruktansvärt.

Efter samtalet  mådde jag i alla fall bättre. Prästen  hade varit en god lyssnare och även uttalat några kommentarer som ledde mig vidare. T.ex. Hade du något val? – En vanligare reaktion hos flickor – Tills döden skiljer oss åt. -  Ingen vet  vilket arbete du gjort i din ensamhet – har  inte den livserfarenheten som du i din ålder har -  Mitt svar har du redan, du har det inom dig.

Jag kan varmt rekommendera att använda sig utav kyrkans folk när en psykisk jobbig  situation akut blir dig  övermäktig  och detta trots att du kanske har någon där hemma som vill stötta och lyssna. De kan ofta ta emot snabbt och det är dessutom gratis.

Totalt slut och utarmad efter en sådan dag slocknade jag i soffan kl 9 och sov som en stock hela natten.

Idag har krafterna succesivt börjat återkomma och även min  tillit, styrka och livsglädje. Peppar mig åter igen med

Tro, tillit och tålamod att allt blir som det ska när det ska.

Ha en bra kväll

e-k

Nu mår jag nästan helt normalt igen efter min stora ”dipp” .  Jag har tyckt synd om mig själv, sörjt händelsen färdigt, varit i tomrummet där jag har läkt och samlat krafter och jag har pratat med några inblandade och jag tror vi lade den första byggstenen till vår nya bro Nu kan jag åter igen konstatera……………., ja just det, jag har ju inte berättat att under en av dessa dipp dgr tog jag fram ett skrivblock ur ett skåp och på översta bladet stod det något som jag hade skrivit någon gång, nämligen ” Det går över”. Det blev liksom ett tecken till mig och som sagt, idag kan jag konstatera precis det, ”Det går över”.

Det där med  ”tecken”, de finns runt omkring oss, det gäller bara att ha ett öppet sinne.

.

Tack för kommentarerna till  Dagens funderingar

Silla. Tack för kramen, den var go´. Mina tankar till dig vännen.

och Susanne. Du hade rätt så klart, någonstans längst inne visste jag ju att jag kom tillbaks. Tack

och till Gun, du nya besökare som gett dig tillkänna. Jag lider med dig, jag vet vad du går igenom och vad som komma skall. Jag hoppas att du på något sätt kan ha nytta av min skildring i bloggen och kanske få lite styrka av att spegla dig. I sorg är inget, märkt väl inget fel, allt som man själv vill, känner och gör är rätt, det vill jag att du ska veta. Ingen har rätt att tala om för dig hur du ska reagera eller sörja.
Nu vet jag ju inte var du bor, kanske är det långt upp i Sverige, jag bor i norra Skåne. Skriv gärna din mejadress i en kommentar till mig så vi kan ha kontakt om du vill.

.

När döden skiljer oss åt

Att förlora sin make, sin livskamrat
är
att förlora sitt halva jag
att förlora en bit av livet
att förlora sin familj
att förlora sina barn…….
.

……..som förlorar sin familj
som förlorar sin pappa
och en del av sin mamma
.

Ingenting är som förut
ingenting blir någonsin som förut
Alla gamla sanningar är slut
Allt måste börjas om
.

En stenbro har blivit en hängbro
vinglande otryggt hit och dit
.

Det gör ont
fruktansvärt ont
två år har gått
det är svårt för alla och envar
det tar tid.

men det går
det ska gå
.

Livet är nu
om imorgon vi inget vet
.

Låt oss bygga en ny bro
Den kan aldrig bli som förr
bara annorlunda
men stabil ändå
.

Första byggstenen
en utsträckt hand
.

e-k

.

Familjär ensamhet

17/7 -10

.

Så vill jag även delge en dikt som Kaela skrivit. På något märkligt sätt händer det ofta att hon skrivit och publicerat en dikt som jag behöver eller som stämmer på mig just den dagen.
Över huvud taget så man läsa underbara saker i hennes blogg.

Sönderriven saga

Ibland

skulle jag vilja
höra en saga

men någon

har rivit sönder
alla bladen

i boken

rivit dem
i små små bitar

och trampat på dem
med sanningens
grova kängor

Kaela

.

Om en stund ska vi bege oss till Malmö.  Tandläkarbesök för mig och Isabelle ska hem efter 4 underbara dgr hos oss, hon har verkligen skänkt behövlig glädje och hjälpt till att skingra tankar, Hennes pappa fyller år så det blir kalas också.

Ingrid och Gunilla..

Tack så hjärtligt för ert stöd och uppmuntran.

Idag är jag och har varit i vad jag kallar tom-rummet. Där läker och laddar jag.

Ibland orkar jag bara inte vara stark och det accepterar jag och tillåter mig att bli ”Lilla E-K ” som tycker synd om sig själv.  Jag gråter väldigt mycket, det har jag alltid gjort, det är min ventil och min räddning.

I mig själv är jag väldigt positiv och förväntar mig inget negativt, inga  problem och bekymmer (någonstans längst in vet jag att det inte bara kan vara glädje) vilket gör att  jag dimper ner i botten och tar det förskräckligt hårt.
Kan tycka att jag är lite väl naiv men jag skulle faktiskt inte vilja vara annorlunda. Hellre ta konsekvensen och må jättedåligt några dgr än att ständigt gå och ”måla fan på väggarna” som man säger.

Vi har ju Isabelle här uppe hos oss ett tag och hennes sprudlande glädje har hjälpt mig kunna dra på mungipan då och då och nu när jag skriver detta så har jag börjat kunna tänka i mina positiva banor med

Tro
Tillit
Tålamod

att allt blir som det ska när det ska

.

Och Gunilla, ett jättestort GRATTIS till dig för barbarnet som är livets under och mirakel.

e-k

Funderingar kring livet.

Idag är en dag jag tycker synd om mig själv. JA, ja, det får man lov att göra. Jag borde, skulle, vill känna mig enbart lycklig men ibland undrar jag om LIVET är sådant att man kan vara lycklig med allt på en gång hela tiden, eller är det jag som är en alldeles för känsig person? Eller begär jag för mycket av livet?
Skit samma, idag är det synd om mig, jag är ledsen och olycklig just idag för att jag inte bara kunde få fortsätta att bara vara lycklig.

Finns det folk som enbart är lyckliga?

Sorg, sorg och olycklig efter Stigs död, kämpar och kämpar för att hitta mig själv och ett nytt liv, någon som kan älska mig.
Det kommer en man som älskar mig och livet ger mig kärlek ännu en gång. Så tacksam, så lycklig. Livet går vidare, självklart med rät och avigsidor men mest rätsidor

Så kommer olyckan tillbaka då jag inser att 2/3 av mina barn tycker att jag har mig själv att skylla för att vi har tappat gemenskapen och att jag känner mig utanför. Att jag inte har brytt mig om dem sedan deras far dog, att jag flyttat till norra Skåne till PO osv.
Vad hade jag för val när min livskamrat dog, ensam, ensam, ensam, jag led, jag måste få leva och vara älskad. Jag hade bara ork till mig själv.

Just idag, undrar jag, varför kan jag inte bara få lov att vara glad. Just idag är jag olycklig. Just idag orkar jag inte mer, Just idag är en sådan dag.

Livet, är det så det är? Någonstans tror jag att jag inte är ensam om mina känslor.

MEN

Någonstans i mitt inre vet jag att: Jag kommer tillbaka, jag orkar igen, jag får krafter igen och igen och igen.

Finns det någon annan där ute i cybern som är änka eller änkeman som känner igen det här? skriv gärna till mig, stt spegla sig i någon annan är en hjälp.

Nu har jag i alla fall fått skrivit av mig.

Go kväll

e-k

Lycka
är att få vakna var dag
höra fågelsång
vinden susa i trädtopparna
och vattnet porla i ån

.

Lycka
är att få vakna var dag
med sin vän
att få älska
och bli älskad

.

Lycka
är att få vakna var dag
känna sig trygg i sig själv
trygg med sin vän
trygg med sitt liv

.

Lycka
är att någon lyssnar
att bli förstådd
att bli respekterad
att bli älskad för den man är

.

Lycka är att få vakna var dag
att få skratta
känna glädje
tacksamhet
till livet

e-k

.

Så där känner jag idag men när jag läser mina anteckningar för ett år sedan den 4/7  läser jag.

.
Nu orkar jag inte mer
kämpa, kämpa, kämpa
Jag klarar inte ensamheten
den gör mig knäpp

Står inte ut ensam
gråter och gråter
är så ensam
Går i sönder av längtan
av att bli kramad och vidrörd

Kämpa, kämpa
om och om igen
faller längre för var gång
tyngre och tyngre
att klättra upp

Jag orkar inte
Gud hjälp mig

.

och från den 7/7 -09 läser jag

.

Någon fanns där
jag blev inte kär
Någon ville

Sorg över detta

Varför ska det vara så
Någon ville ha mej
men jag inte dej

Stig, Stig
varför lämnade du mej
ensam kvar här på jorden

Vill att allt ska va som förr
kan det någonsin bli
att rätt kommer in genom min dörr

Och det för båda säger klick

.

Och den 9/7 -09

Känslor av ensamhet
tårar tränger fram
känslor av sorg
Sörjer mitt gamla liv
Det livet jag hade i min hand

I mitt  nya liv
flyger det fritt för världen
för att ibland landa i min hand

De stunderna är jag uppfylld av glädje

e-k.

.

Som jag har sörjt och lidet. Nu när jag läser och tänker tillbaka blir jag påmind av allt jag gått igenom. Tänk ändå vad människan klarar, klarar med hjälp utav hopp, tro, tillit och tålamod, vänner och familj och en stark vilja och envishet.

Idag är jag inte ensam längre, jag är sambo och älskad för precis den jag är., Livet ville mig väl och jag är så tacksam. Tar vara på varje dag, på nuet, fångar ögonblicken för har man sett hur skört livet kan vara, att det kan hänga på en tråd DÅ får man en annan syn  på livet, andra värderingar.

Och min livskamrat Stig vill jag gärna tro att jag träffar i andevärlden. Vår kärlek vårdar jag i min själ tills dess.

Jag ska vårda ditt minne
Curt Haagers – Jag Ska Vårda Ditt Minne (With Rose-Marie Stråhle)

.

e-k

]]> http://www.steeperz.com/2010/06/22/livet-ar-har-och-nu/feed/ 0 http://www.steeperz.com/2010/05/05/begravningsdag-zombidag/ http://www.steeperz.com/2010/05/05/begravningsdag-zombidag/#comments Wed, 05 May 2010 07:19:22 +0000 Eva-Kerstin http://www.steeperz.com/?p=6112 .

Min bloggbok………….

Sitter på terassen, himlen spricker upp och solen tittar fram, det är vindstilla det enda som hörs är fågelkvitter. Jag sitter och tänker på denna dag för 2 år sedan. En avskedsdag, min mans begravning.

När jag tänker tillbaka har jag svårt att förstå att jag klarade denna dagen, jag till och med höll tal på minnesstunden.
Hur kunde jag ens en gång  leva denna dagen, innan ceremonin var jag t.o.m. med och arrangerade alla blommor runt kistan, styrde och ställde för Stig så han skulle bli hedrad.

Inte ens när vi spelade Stig själv på CD bröt jag ihop.

Mitt liv med dig

vi i unga år

.

(Nu när jag skriver kryper spänningar i axlarna på mig) Jag var som en zombi,  i chock och förnekelse tillstånd. Det var som om jag var med i en film och när filmen var slut var allt som vanligt. Kan inte minnas att jag grät en endaste gång. Allt som skedde, hela arrangemanget var liksom till honom, för honom.Det var liksom bara hans kropp, skal i kistan, inte Stig, hans själ.

När sedan vi stod och såg efter bilen som körde iväg med kistan rann tårarna så sakteligen medan jag kände sorg och tänkte att nu ska hans kropp till kremering och kommer aldrig att finnas mer.

Chocken satt kvar länge, länge och kanske är det psykets hjälp för att kunna hantera det som ”inte kan vara sant”, det ofattbara.

Förnekelsen har utan att jag visst om det funnits kvar tills för några månader sedan. Tecken jag kan se på det så här i efterhand är att jag länge kände det som om han bara var bortrest, att jag levde ett dubbelliv, att mitt nya liv bara var i väntan tills allt blev som vanligt igen. Självklart har intellektet hela tiden visst MEN det inre lever sitt eget liv.

http://www.steeperz.com/2009/01/21/del-8-begravningen-den-5-maj/

Stig dog utan att ha varit sjuk, han fick en infarkt. Jag tror att risken att förnekelsen blir större och varar längre i sådana fall än om sjukdom förekommit döden.

Och Gudarna ska veta att dessa två åren inte går att beskriva i ord i min kamp att leva vidare, hitta vem jag är utan honom och hitta ett ny livsbok. Min personlighet är intensiv och så har också dessa åren varit.
För andra sörjande kan jag säga att: Det går, hur mörkt det än är kommer det småningom att öppnas en ny dörr bara man skapar möjligheten.

.

Min livskamrat fick lämna jordelivet som 56 åring, alldeles för tidigt. En del av mitt stöd har varit min andliga tro. I detta har jag tänkt att hans livsuppgift var klar, att vi alla har en viss förutbestämd tid här på jorden och att vi egentligen med vårt sätt att leva bara kan påverka några år fram eller tillbaka.
Ett annat stort stöd har varit Ninna som gått igenom samma sak.

.

www.youtube.com/watch?v=hT4wHo3SO4Y

.

37 år tillsammans, bröllopet stod den 1 juni 1974, vi lovade att älska varandra i nöd och lust tills döden skilde oss åt.

Vår kärlek klarade det.

.

Min kärlek till dig ryms i mitt inre för alltid.

.

e-k

]]> http://www.steeperz.com/2010/05/05/begravningsdag-zombidag/feed/ 7 http://www.steeperz.com/2010/04/23/rosor-till-mig/ http://www.steeperz.com/2010/04/23/rosor-till-mig/#comments Fri, 23 Apr 2010 13:09:18 +0000 Eva-Kerstin http://www.steeperz.com/?p=6032 Min bloggbok, idag är en sådan där dag som allt jag hade lust till igår inte existerar idag, utan någon förklaring alls. Sådana dagar finns ju men sedan hände mer…

….Ja Po körde iväg ett ärende, inget konstigt alls men när han varit borta ett par timmar, längre än jag väntat mig slog rädslan ner i mig som en blixt, känslominnet att Stig aldrig kom tillbaka grep tag i mig med näbbar och klor och oron blev nästan övermäktig. Det där psyket som vi alla har lever sitt eget liv kan jag tycka ibland.

Po kom hem så klart och dessutom med denna bukett till mig

Jag fällde tårar av lättnad.

e-k

Idag ska vi köra till Malmö. Läkarbesök samt några ärenden förhoppningsvis träffa någon av mina barn och barnbarn, fika med Ninna.
Jag har fått gjort DVD av gamla diabilder och de ska hämtas, att gå igenom dom var också ett sätt att bearbeta sorg och släppa det gamla för att kunna gå vidare.

Precis likadant har det varit med mitt hus varje gång vi varit där och packat grejor för att flytta upp hit. Olika sorgekänslor har jag fått bearbeta och pö om pö släppa det gamla för att växa in i det nya.
Vi ska också titta till mitt hus, vattna blommor etc. Det ska vara som visning på mitt hus nu på söndag.

http://www.hemnet.se/beskrivning/646397?r=3

.

Alla möbler och inredning står kvar i huset men bakom alla garderobsdörrar etc är det tomt, allt annat är flyttat till mitt nya hem, mitt nya liv.
I helgen ska huset säljas, SÅ DET ÄR SÅ, det bestämmer jag just nu. Jag vill ha mina vardagsrumsmöbler hem hit så detta hem blir ännu mer en del utav mig.
Om ca 40 veckor flyttar vi in i ett då nybyggt gemensamt hem. Jag trivs här men det ska bli ändå bli härligt. Jag tror det är viktigt i nya förhållanden att skaffa något nytt att bygga upp tillsammans.

På denna kulle med den fina utsikten och med skogen mot andra hållet ska vi bo….

….här var det också skog men som ni ser är marken nu förberedd.

.

www.youtube.com/watch?v=QCKHGndzQSQ

Visst, det blir en röd stuga, visserligen inte vid sjön utan vid skogen men sjön ligger nära.

.

Dags att sätta fart med morgonbestyren
här skiner solen
hoppas den också gör det i Malmö

e-k