Min bloggbok och världen……………..

Idag tittade jag i backspegeln till den 21 sept 2009, alltså exakt 2 år sedan, jag läste och förstod att det var en väldigt svart dag som dock ljusnade framåt kvällen och slutade med en glädje kick. Läs om ni vill,  känslor och åter känslor

Ja, jag hade tro, tillit och tålamod och kom igen och igen och igen och det ofantliga hände, jag fick ännu en kärlek i livet. Lever numera i nordvästra Skåne och är gift med just den mannen Kan inte visa tacksamhet nog mot universum.

Avslutar med ett citat ur boken ”Munken som sålde sin Ferrari”  av Robin Sharma som jag just nu läser och verkligen kan rekommendera för de som gör en inre resa och därmed personlig utveckling.

Det som skiljer optimistiska och glada människor från
de som är ständigt olyckliga
är hur de tolkar sina levnadsvillkor.

Kram till oss alla

e-k

]]> http://www.steeperz.com/2011/09/21/tittat-i-backspegeln-samt-boktips/feed/ 2 http://www.steeperz.com/2011/07/21/lyssnarnas-utvalda-sommarpratare-monika-nystrom/ http://www.steeperz.com/2011/07/21/lyssnarnas-utvalda-sommarpratare-monika-nystrom/#comments Thu, 21 Jul 2011 06:43:03 +0000 E-K http://www.steeperz.com/?p=7010 .

Min bloggbok och världen………………

……..numera står alltid P1 inställt i bilen. En talande kanal och de 11 milen till Malmö upplever jag gå mycket snabbare med P1 som sällskap.

Igår skulle jag in till Örkelljunga och handla och när jag startar motorn hör jag en kvinnoröst från radion berätta……………

……………..som jag har gjort mina val. JAG VILL LEVA inte bara överleva. Jag vill bli förälskad igen, känna händer mot min rygg och längta efter nån som vill ta sig hit.
Jag vet att min man skulle le lyckligt mot mig från sin himmel om han fick se mig med en förälskad blick.

Det var en sommarpratare, lyssnarnas utvalda Monika Nyström, 35 år, änka som berättade så vackert om sin sorg.
Jag blev helt tagen. Det hon beskrev var mina känslor, mina tankar. Så mycket jag kände igen från min egen sorg, mitt eget sätt att ta mig igenom sorgen.

Ni som vill lyssna på hela programmet hittar mp3 filen HÄR på denna länk eller genom att klicka på bilden

………….eller läsa mitt utdrag här nedan.

Jag vill kasta mig in i nya äventyr………………….möta nya utmaningar och bli bättre på allt………………………sorgen låter jag ligga som en varm filt över oss som värmer oss med våra minnen………………………………Särskilt under min första tid av sorgen kunde jag häpnas över att naturen fortfarande var så vacker, jag kunde få vila i vetskapen att solen fortsatte att lysa, att fåglarna fortsatte att sjunga i gryningen, jag kände en sådan tacksamhet att få vars en del av naturen och att världen fortsatte att vara den samma som förut trots att hela min grund hade rasat.
När jag tänker tillbaks på de där första dagarna……………Jag är så tacksam över vänner och familj som bar mig då, som fanns nära, sov över, kom hem och lagade mat åt mig. ………………………………………Att ta sig fram genom sorgen kan man bara göra på sitt eget sätt. Jag antar att vi alla blir tvungna till att ta reda på hur förr eller senare. Det jag med säkerhet vet är att det inte finns några genvägar. Enda  sättet är att gå rakt igenom sorgen, dyka i med alla känslor, möta allt det som gör ont och inte välja att ta sig förbi, gå runt, lägga åt sidan………………………..
Han la sin hand i min och sa en enda sak: Det kommer att bli bra, Monika.  Ja, det är ju så, det är bra nu……………….kanske är det just p.g.a. de orden som jag så medvetet har valt att göra sorgen vacker. Att vi har det bra och skrattar betyder ju inte att vi inte saknar honom. Att vi är lyckliga betyder inte att han är bortglömd. Helt tvärtom, han är med oss och han är stolt över att vi har sett till att få det så bra…………………………..Livet ska upplevas, kännas, höras, smakas och älskas. Min man levde livet fullt ut och det vill jag kunna fortsätta göra……………………………Jag vill att mina barn ska ha levande minnen av sin pappa och att dom ska ha en lycklig mamma vid sin sida men det är inte bara för att hedra min man som jag har gjort mina val. Jag vill LEVA inte bara överleva.

.

Jag blev i alla fall mycket berörd

.

e-k

Idag vill jag titta in och säga….

…… att jag tänker och känner med bekanta som tar farväl av en nära och kära. Jag känner med dem och tänker på dagen Stig begravdes. Allt var som en film som spelades upp och jag stod utanför och tittade på, det gällde inte mig. Jag förundrades över att livet kunde fortsätta som vanligt, för mig hade det stannat upp.

Och maktlösheten, att inte kunna förändra, fruktansvärt.

En svår tid väntar, det är mycket att gå igenom, många känslor, tankar, situationer men det går framåt. Timme för timme, dag för dag, vecka för vecka. Ta all hjälp som går att få, inte fly, stanna i känslorna, de har en botten.

Det finns inga regler för hur sorg ska se ut, det som är rätt för en själv är rätt oavsett vad andra tycker.

Var öppen, ett öppet sinne
Hon finns med er, mitt ibland er
så länge ni behöver
Tro, tillit och tålamod

Helige ande
Ge oss styrka att förändra vad vi kan förändra
styrka att acceptera det vi inte kan förändra
och att inse skillnaden.

-

Många kramar

e-k

Min bloggbok ……….

Förra veckan kom jag för en gång skull ihåg en dröm, dessutom väldigt tydligt.

httpv://www.youtube.com/watch?v=yM3o0-fdh44

Jag var gift och levde med Stig. Han fick erbjudande om ett jobb utomlands på ett halvt år  vilket jag satte mig emot men han åkte ändå.
Någonting sade mig att han inte skulle komma tillbaka så jag träffade PO och gifte mig med honom.

När det halva året gått fick ett veta att han var tillbaka och att vi skulle träffas på det stället där han hade påbörjat sitt jobb. Det var på ett stort världshus eller något liknande. Jag visste ej hur jag skulle hantera det så innan jag anlände dit så tog jag av mig mina nya vigselringar.

Jag stod ensam i ett rum och väntade och där kommer han in genom dörren klädd i en röd stickad tröja. (Den röda färgen var väldigt betydelsefull i drömmen) Han har mörkt hår men i verkligheten hade han grått och var nästa skallig. Jag går emot honom med armar utsträckta för en kram men han tar inte emot mig. Han liksom skjuter fram sitt bröst medan armarna hänger rakt ner.  Min starka känsla var att han inte ville, att det var för längesedan.
Inte ett ord sades, så vände han och gick, gick in i ett annat rum där han arbetskamrater var.

Jag, ja, jag gick också in i ett annat rum som var ett cafe´ och där satt några kvinnor jag kände som rökte och jag tiggde en ciggarett som tröst.

Att komma ihåg drömmar när jag vaknar är inte min grej så när jag väl gör det så tror jag att den har något att förmedla och det hör till saken att några dagar efter drömmen, den 12 april var det tre år sedan Stig gick bort.

Budskapet!!!!  Ja, jag har funderat och först tänkte jag att det var ett sätt att visa sitt missnöje med att jag gått vidare med mitt liv men sedan………..på något sätt med sitt framskjutna bröst tror jag att han talar om att: Det är inte här du ska vara, du ska vara med PO.
Min tro och känsla är att det är det han menar.  

Vad tror ni?

e-k

Min bloggbok och världen….’

idag är den där dagen, den fruktansvärda  dagen då Stig utan förvarning dog. Cellerna minns och skräcken, rädslor alla hemska minnen från den dagen ger sig till känna redan i slutet av mars varje år.

Rummet

Tre år
sen du gav dig av
och jag blev ensam kvar
med ett stort öppet sår

 Tre år
sen mitt liv försvann
ensam, vilsen, vem var jag
du satt så många spår

Tre år
smärta. ångest
jag mår illa
för cellerna minnen får

Ett, två. tre år
du funnits med mig
väglett mig tillbaks till livet igen
Tack
Du ska veta
det finns ett rum för dig
inom mig
som för alltid består.

.

Jag tänder ett ljus för dig käraste…….

 …….och till din ära visar jag den musikvideo du gjorde tillsammans med de då aktuella orkestermedlemmarna.

 httpv://www.youtube.com/watch?v=LzTKVoL2oDY

Musik: Torbjörn Lövstedt
Text: Anna Corselli

OBS! att Stigs orkester Steeperz inte finns mer
den lades ner i samband med Stigs död

Ikväll ska jag och våra töser träffas vid graven, pyssla om den och prata minnen, goda minnen, minnas den fina person du var, dina skämt, din godhet.

e-k

Hej bloggbok och världen, den är ingen flitig Eva-Kerstin i den här branchen nu för tiden. Det har sin förklaring nämligen att det är mycket go´are att sitta i soffan med mannen än att umgås med datorn Var fas har sin tid i livet. I alla fall så ska jag nu visa upp de målningar jag gjort i syfte att inreda nya hemmet.

Till er som inte vet. Huset och mannen jag flyttade till för ett år sedan blev helförstört i en brand i höstas. Som tur var hade vi redan börjat bygga ett nytt hus till oss och de skyndade på bygget så vi kunde flytta in en månad tidigare än det var menat, Vi flyttade in den 26 januari. Allt fick vi köpa nytt, både möbler, husgeråd, ja allt som behövs i ett hem. Dock kanske det var meningen att just vi två skulle börja från början med allt.

Vi är så nöjda med allt vad vi skapat tillsammans.
Här är några bilder.

vi har en otrolig utsikt i från vardagsrums fönstret,
det kommer bli härligt att följa årstiderna

Vi älskar möbler i ek som ni ser, så speciellt moderna är vi inte

Nåväl, så var det mina målningar som en del efterlyst att få se. Här kommer dom och de är alla målade i år i syfte att passa in i vårt hem.

Dessa tre första hänger i vardagsrummet

Dessa fyra i relax/gästrummet som ni inte fått någonbild på pga att Isabelle
är vår gäst just nu och har lite rörigt där.

Och denna häger i sovrummet

Det finns en röd tråd, ett tema i mina målningar, är det någon som kan gissa vad?

.
Vad har mer hänt sedan sist. Jo, jag är fortfarande sjukskriven heltid. Det gick bara inte att jobba med grabben med autism, utbränningen gav sig till känna med besked.
Isabelle har varit och bott hos oss några omgångar sedan vi flyttade, hon älskar att vara här och det är vi så glada för. Jag är så tacksam för att Josefin, hennes mamma är kvar i mitt liv på riktigt och även att hon låter Isabelle bo hos oss då och då.

Förra gången hon var här var vi bl.a och besökte en bondgårddär vi köpte ägg och tittade på djuren.

 Tyvärr har jag inte varit flitig med kameran men prinsessan Isabelle hon är underbar att ha här, förutom att hon snackar ihjäl mig och hon stortrivs.

Jag kan också berätta att jag så gott som varit cigarettfri sedan vi flyttade hit. Nikotinplåster och sugtabletter det använder jag och tänker göra så länge det behövs  men so what, jag får i alla fall inte ner de andra 4000 kem ikalierna i lungorna,.

Sen har vi det svåra…………..hm, det har varit likadant varenda år i slutet av mars, då börjar mitt inre bli oroligt, kralligt och gnälligt och jag vet och förstår varför. Det börjar närmar sig Stigs dödsdag, det var den 12 april och det är som om alla kroppens celler minns och återupplever skräcken. Men, men, det är bara att möta det och samtidigt påminna mig om att jag idag är trygg och älskad igen, för det har jag förstått att, det finns flera kärlekar i livet och att det går att älska igen även om kärleken till Stig finns kvar inom mig och kommer alltid att göra. Jag lever och gör allt vad jag kan för att ta tillvara på livet och nuet.

e-k

Idag fick jag höra ett ordspråk jag aldrig tidigare hört, nämligen:

”Om man spottar tillräckligt länge på en sten blir den våt”

Det måste väl menas att, letar man fel hos en människa så blir den till slut så.

Det tänker inte jag bli men

Jag har kämpat och varit  förstående, tålmodig och vad som helst i motvind så

Vore jag en sten hade jag varit dyblöt nu.  Det är alltså slut spottat.

.

e-k

………………och tre veckor närmare att vårt hus är inflyttningsklart. Det är svårt att sitta här i sommarstugan och ta var på nuet och  inte ha känslan av väntan men jag jobbar på det för livet är ju nu och om framtiden vet vi inget det har ju verkligen jag fått erfara.

Här är en  dikt jag skrivit en gång, en verklig påminnelse till mig själv.

Tar ingenting  för givet.

.

Vaknar till en ny dag
till livet
bredvid jag ser, hör och luktar
kärlek
trygghet

.
Då
.

Jag fick vakna varje morgon
Ensamhet
Ingen att se, lukta och höra
Tomhet

.

men…

.

Jag fick vakna varje morgon
jag levde
Tacksamhet
ingen självklarhet

.

nu….

.

Att få vakna varje morgon
till livet
att älska och vara älskad
Aldrig  tar jag det
för givet

.

Att få vakna varje morgon
vara i livet
ha kärleken inpå
Det är det mest värdefulla
i livet
Ingen materialism i världen
kan ersätta lyckan
att vara två.

.

Denna skrev jag den 31 mars i år. PO hade jag träffat ett halvt år tidigare och det var allt som var viktigt, inget materiellt i denna världen spelade någon roll. Vet att jag sa att jag skulle kunnat bo i husvagn med honom..

Vi har en liten korg med små skrivnas lappar, positiva, roliga saker vi varit med om eller sagt,  GULDKORN i vår vardag. Drar en lapp varje dag och läser med värme vad det står. 

Ja, tänk vad jag kämpade för drygt ett år sedan med min sorg och min ensamhet och idag har jag kärleken och livet tillbaka,

.

e-k

Min bloggbok…………

Så är vi då installerade i sommarstugan som ska vara vårt hem tills vårt bygge är klart. Hotellet Hjelmsjövik där vi bodde i 2 veckor tyckte jag var ok men i slutet började det bli jobbigt att inte rå sig själv. Det positiva var att vi slapp laga mat, det fanns så mycket annat att ta tag i som tog våra krafter. Po som hela sitt liv har bott på gården i huset som brann tyckte däremot att Hjelmsjövik var som att sitta i fängelse och ha frigång på dagen. Jag förstår honom.

Sommarstugan ligger inne i skogen, det är öppen planlösning så den känns luftig och trivsam.

Vi börjar närma oss en uppgörelse med försäkringsbolaget  när det är klart kan vi förhoppningsvis andas ut, vila ut och sedan när vi har lust börja handla in ett hem igen. Ja, det finns absolut ingenting, allt blev rökskadat.

Denna veckan har jag börjat inskola mig på ett arbete, en 7 årig autistisk pojke. Det är så klart positivt att jag fått ett stadigvarande jobb men oj, krafterna räcker dåligt nu. Igår bad jag om att få börja sucesivt och öka på timmarna efterhand och hör och häpna, mamman svarar att det får jag absolut för hon har ju ingen glädje av mig om jag kraschar igen. Det kan man kalla förståelse så det kommer bli bra.

Po och jag har varit tillsammans ett år, när vi träffades hade jag varit änka i ett och ett halvt år, oj vad mycket som har hänt. Vi har varit i Egypten, jag har flyttat till norra Skåne till honom, vi har förlovat oss, lärt känna varann innan och utantill med allt vårt bagage inklusive att han fått vara med om slutskedet av min sorgbearbetning, Vi har haft svårigheter med mina barn och en del med hans, varit i Polen, vi har gift oss, börjat bygga ett hus genom Åsbo hus med alla beslut som det innebär att komma överens om. PO:s hem  har brunnit och alla våra ägodelar totalfördärvade, varit på bröllop i Amerika och den vistelsen fick vi avbryta för reaktionen efter branden kom. Hemlösa kom vi tillbaka och fick bo på hotell och nu här i sommarstugan.
Vi har verkligen under detta året utsatts för prövningar, prövningar som många inte får under ett helt liv tillsammans OCH vi är igenom det med bravur, vår realation bllir bara starkare och starkare.

Nu är vi väl ändå ffärdig prövade och kan i lugn och ro bygga upp en framtid.

.

e-k

Min bloggbok

Idag känner jag så mycket sorg……………

Man skulle kunna tro att en familj som alltid haft ett öppet klimat, stark gemenskap och alltid funnits som stöd när något i livet krisat skulle ha alla förutsättningar att fortsätta starkt tillsammans när pappan i familjen dör. För oss blev det tvärtom. Splittring………..3 vuxna döttrar med egna familjer. Jag har en relation med mina två yngsta, olika men dock ok men med min äldsta är så låååång ifrån mig. Det gör ont. Jag har försökt och försökt.

Att jag klarade sorg och bearbetningen efter honom så som jag gjorde var tack vare, min egen livsbejakande inställning. Jag  måste leva fullt ut för det finns inga garantier på hur länge jag lever och att jag hade så många ”verktyg” i mitt inre att ta hjälp av och mest av allt allt stödet och hjälpen jag fick av Ninna, som blivit änka vid 38 års ålder.

Jag har försökt allt med min äldsta, allt utom att be om förlåtelse för det kan jag inte göra. Jag har inget att be om förlåtelse för, jag har inget att försvara, jag har handlat helt efter min ork och min kapacitet. Det är aldrig bara ens fel när något går snett. Jag behöver och vill inte ha förståelse för mitt handlande bara respekt och ett accepterande.

Det gör ont och ur hennes synvinkel sett gör det lika ont i henne för det jag gjort. Vi kommer ingenstans

Sorg är bara förnamnet av vad jag känner. Mitt barn, vart tog du vägen?

nämligen hoppet

okänd författare

.

e-k