Tag-Archive for » känslor «
.
Alltså…..min bloggbok och världen
Livet………hm, jag säger bara livet 
Igår hade jag tid för ansiktsbehandling på Hjelmsjövik , för pengar jag fått i julklapp av min käre make.
Kommer dit, går runt huset och letar efter ingången till SPA:et. Medan jag går upp för trappan minns mitt inre, öppnar och går in och blir stående som paralyserad. Känslor, både goda och onda väller upp inom mig när jag förstår att i just de två rummen som nu är förvandlade till SPA där bodde P-O och jag i två veckor efter att vårt hem brunnit. Mycket egendomligt att jag nu skulle få uppleva en helt annan sak där i just de rummen.
Linda, som har hand om SPA:et får min historia och det visar sig att vi sluter an direkt till varandra. Det blir en del prat under behandlingen och jag berättar bl.a. att jag sökt på Örkelljunga på Facebook i hopp om att hitta någon väninna här uppe (det är det ända jag saknar för det hade jag gott om i Malmö) och där hittat ett medium. Intressant tänkte jag. Jag skrev en kommentar på hennes hemsida vilket resulterade i att hon mailade mig och att jag anmälde mig till en medial utvecklingscirkel. Om inte annat kunde jag ju träffa likasinnade tänkte jag.
Efter behandlingen berättar Linda att hon även ska ha bad av olika slag och någonting får mig att fråga om hon även kan reiki healing. Nej säger hon men jag har börjat en cirkelkurs. Gissa var? Jo, just där jag ska börja, hos Andetagen Lena och ovanpå allt i hopa skulle Lena komma och få massage hos Linda precis efter mig.
Dessutom var det så gott som på dagen 1 års sedan vi flyttade in i nybygget som kom till efter branden.
En massa spindeltrådar hade plötsligt alldeles av sig själv blivit ett spindelnät. Visst är livet förunderligt. Öppna upp, ha tro, tillit och tålamod så sköter attraktionslagen resten.
Riktigt så där som Jenny på youtube kippet resonerade jag inte när jag ville träffa en man men jag använde mig utav attraktionslagen och skrev ner de egenskaper jag ville att hans kulle ha och föreställde mig att han redan fanns och var på väg in i mitt liv. Kände och visualiserade hur det skulle vara och trodde blint på det. Tro det om ni vill men några månader efter fanns han där. Sen tog det förstås några veckor innan jag förstod att det verkligen var han med stort H och vi är gifta sedan drygt ett år tillbaka.
Ja, så kan det gå
e-k
.
Min bloggbok och världen…………
Glädje, skratt och kärlek, så mycket positivt och ett skräcksenarie, ja så har det sett ut sedan mitt förra inlägg,
Torsdag innan julafton körde jag till Malmö och hämtade prinsen Leon och prinsessan Isabelle. Deras familjer skulle komma på julafton.
Po:s son T. tar sig an barnen och dom älskar att vara med honom och glömmer vår existens. Det är så roligt att se.
…..han skulle passa som förskollärare
.
Förväntansfulla och speedade somnade dom inte förrän efter tio på kvällen och kommer och väcker oss tjugo i fem på lille julaftons morgon, Hujedamig……
Nåväl, idag skulle granen som Leon för längesedan varit med och valt huggas så ut i skogen med motorsågen i högsta hugg gick vi allesammans med taxen Elsa bak efter.
.
,
Granen fälld och vid detta laget satt Elsa på trappan och väntade på oss. Ljudet från motorsågen satte fart på henne.
På eftermiddagen klädde vi vår fina gran (glömde fotografera) och sen var det dags att göra mozartkulor och chokladbullar.
såååå mysigt………..
…………men Leon var inte med på noterna, satt bara och tittade var så trött och hade fått en rälig hosta. Jag kollade honom så inga plitor dykt upp, han är multiallergiker och jag hade varit jätte noga med vad han ätit men det kan ju uppstå allergi för nya ämnen. Han har även astma och hade fått inhalera flera ggr under dagen. Han lade sig på soffan och somnade bums. Inte så konstig tyckte jag, efter att bara ha sovit 6 timmar.
Tänkte att båda barnen skulle duscha så vi slapp det på julafton och Leon fick börja. Det blev en snabbdusch därför att jag märkte att hans andning blev ansträngd och jag blev orolig. Ringde hans mamma. Ringde 112 sos alarm. Det tog säkert minst 6 signaler innan dom svarade och då en operatör som inte fick skicka ambulans, det skulle en sköterska avgöra och där var upptaget. Herre Gud……………..under tiden fick Po ge en skrikande, sprallande rädd Leon hans adrenalinspruta. Småningom svarade sköterskan och larmade ambulans.
Vi gick ut i luften för att vänta under tiden bad jag sköterskan att vi skulle fortsätta samtalet men fick ett nej. Hon skulle ha mitt tel.nr och ringa upp. Ambulansen tog ca 20-30 min och ingen sköterska ringde mig. Adrenalinsprutan och luften hade hjälpt Leon få luft igen och i ambulansen fick han fortsatt medicin och väl framme på akuten var det inte akut längre men andningsvägarna var fortfarande påverkade och vi tyckte det var bäst att köra hem honom till sin mamma i Malmö eftersom vi var så gott som säkra på att det var granen som utlöst astma anfallet. Fruktansvärt för Jane hans mamma som suttit 11 mil ifrån sin sjuke son.
Med facit hand hade jag gjort flera saker annorlunda men så är det väl alltid och jag vågar inte tänka på vad som kunde hänt om han inte haft sin adrenalinspruta.
Och SOS alarm.det har varit mycket klagomål på dom och jag kan bekräfta att de är urusla. Jag ringde 112 kl.18,31, det tog minst 6 signaler innan de svarade och det varen operatör. Jag var tydlig och sa: 4 årig pojke, multiallergiker, astma och får inte luft, skicka ambulans. Sköterskan larmade ambulans 18,37 och den tog mellan 20 och 30 min att köra 2,5 mil med blåljus på landsväg. Är detta ett SOS som man kan ha tillit till?
Min stora reaktion av rädsla och gråt kom inte förrän flera dgr efter och då tog jag också kontakt med socialstyrelsen och jag ska minsann gå långt med detta.
Stackars fam. Jane fick av denna orsak fira julafton själva 
. De skulle ju annars varit hos oss tillsammans med fam. Josefin och två av P-O:s vuxna barn.
.
Trots allt blev det julafton här i Åsljunga.
……fast tomten var inte riktig.
Hm………han sprang omkring och tittade i fönstren och ute på gården där Po träffade honom. Tomten hade brådis och bad PO göra hans jobb hos oss.
och så blev det i alla fall var det den historien Isabelle fick höra när hon konstaterade att tomten var PO
så trots allt blev det en riktigt trevlig och mysig julafton.
.
Vi ville ge stackars fam. Jane också en julafton, till Malmö bar det iväg på juldagen för att fira julafton en gång till.
………och titta vem som kom där…..jo tomten. Leon hade fått veta att igår på julafton hade han inte kommit fram med släden men idag gick det bra. Bättre sent än aldrig..
Efter firandet hämtade vi Isabelle som åkte med oss hem igen.
Sen hade vi, Isabelle och T några dgr rakt upp och ner tillsammans då jag försökte bearbeta allt som hänt.
På onsdagen väntade vi besök. För första gången skulle Jenny och hennes Amelia komma och hälsa på oss. Denna stund har jag väntat och längtat efter i ett och ett halvt år. Det blev en jätte, jätte mysig dag och jag går fortfarande i ett lyckorus.
Amelia får ni bara baksidan av för jag har inte tillåtelse att lägga upp bilder på henne Men jag kan berätta att hon är världens charmtroll. Inte så lik Jenny till utseendet men dessto mer till sättet och hon var och är fortfarande ett charmtroll, en magnet som alla dras till.
Torsdag, igår alltså bar det iväg till Malmö igen och nu för att återlämna Isabelle.
Ja, nu har jag reflekterat över alla händelser ifrån torsd till torsd och nu förstår ni väl min inledning: Glädje, skratt och kärlek, så mycket positivt och ett skräcksenarie, eller hur?
Nu återstår bara att önska oss alla
ett trevligt slut och ett riktigt gott nytt 2012
och det gör jag med nedanstående filmsnutt
och jag hoppas ni får er ett gott skratt
Kram
e-k
.
Min bloggbok och världen
Det här är nog typiskt mig………
att…
Ta ut alla glädjeämnen i förskott så att du är säker på att få dom
och
skjut upp alla problemen till morgondagen så slipper man rätt många av dom.
(okänd skribent)
.
En del ggr får jag dubbel glädje en del ggr blir det platt fall men jag tycker verkligen att det är värt att ta den risken för att få vara glad för något som inte hänt ännu. Jag fixar alltid konsekvensen även om det kanske blir jobbigt ett tag.
,
Är det kloka ord eller dumma ord, vad tycker ni?
.
e-k
.
Min bloggbok och världen………………
jag tänkte anknyta till mitt tidigare inlägg ”Så olika ”jaget” kan upplevas” och tack Ingrid för din reflektion, så skönt att läsa att jag inte är ensam om detta.
I alla fall så samlar jag ju på ”verktyg”, nej inte snickare verktyg utan själsliga verktyg. I min samling hittade jag några affirmationer som passade så bra till det där ”jaget” som jag beskrev i inlägget ovan, nämligen:
Jag tar inte mig själv så allvarligt
Jag acceptera som det är just nu
och
Det går över
.
—————–
Ett annat bra verktyg är att samla på ”guldkorn”.
Något jag skrattat åt, en härlig upplevelse jag varit med om, vad som helst som är extra positivt skriver jag på en liten lapp, viker ihop och lägger ner i en ask. Nu har det blivit ett guldkorn att ta fram när en mindre bra dag infinner sig.
-
I morgon kommer en ny vecka med nya möjligheter
ha det så gott
e-k
.
Min bloggbok och världen…………………..
………….jag undrar om andra upplever lika som jag, ska försöka förklara.
Det där med att dagar ser så olika ut, eller rättare sagt känns och upplevs olika trots att de egentligen är lika, har samma förutsättningar. Låter knäppt va? Det är det jag undrar om jag är
Alt.1 : Har hela dagen till förfogande, mår som en prinsessa, njuter av att jag kan välja att måla, sticka etc och kanske också om jag känner för det ta fram dammsugaren eller någon annan städ. Jag gör vad jag känner mest för och lusten finns, det är jätteroligt. Lätt för att skratta och skämta är tacksam både i kropp och själ och ända ut i fingertopparna för vårt liv.
Alt.2 En annan dag med precis samma förutsättningar: Har hela dagen till förfogande, har massvis med projekt som jag har lust till och vill sätta igång. Lätt för att skratta och skämta är tacksam för vårt liv men dagen blir inte till något för jag kan liksom inte sätta igång ändå. Får liksom en inre stress, skyndar på och kan liksom inte fokusera utan sprätter lite här och lite där men inte med de projekt som jag tänkt och så plötsligt är dagen slut och jag känner mig missnöjd att jag inte utnyttjat tiden till vad jag egentligen ville.
Alt.3 Så ännu en dag med precis samma förutsättningar: Sitter alldeles för länge vid frukostbordet, har liksom inte lust till någonting av alla min roliga projekt. Känner med håglös och inte alls sprallig och skämtsam utan istället lite dämpad. Inget känns roligt och lustfyllt. Vet att jag lika bra skulle kunna lägga mig och framför TV eller sitta och göra ingenting. då hade det i alla fall hänt något konkret. Huvudet vet att det är ok, men ”mitt jag” klandrar mig själv för att jag känner mig så och inte kan vara sprallig, glad och tacksam och använda mig utav dagen. När jag vet att jag egentligen är positiv, glad, lycklig och kreativ. Sätter mig ofta då vid datorn för att tycka att jag gör något i alla fall. Lagar mat och dricker kaffe och känner mig enbart tråkig och har samvetskval.
En annan dag: Ska till jobb och under arbetsdagen kan jag inte begripa varför jag inte utnyttjade gårdagen för nu har jag lust till allt jag inte kan idag men som jag hade alla möjligheter till igår. Kan inte förstå hur jag kunde känna som alt.3 dagen
Så finns det mitt emellan dagar som det varit idag. Lusten och glädjen har börjat infinna sig,
Hade jag inte varit 58 skulle jag skyllt på PMS men kanske är det så att vara människa?
Jag har haft turen att finna ännu en stor kärlek i livet Jag har fått bingo med bonus och jag är verkligen innerligt lycklig och tacksam.
Är det mer än jag som har sådana dgr?
,
e-k
.
e-k
.
.
Min bloggbok och världen, här kommer lite funderingar
Distans
Elva mil distans
fråm hem och man
Lillan hon sover
och jag sitter själv
Distans
jag plötsligt ser
och känner
mitt liv
Att elva mils distans
där finns allt
en människa kan ha
kärlek, hus, ekonomi, tid , skratt och natur
Jag vet, där någonstans
och tackar varje dag
ensam, 11 mil ifrån
ännu tydligare det blir
Hemmablind dominans
så lätt det är att få
e-k
.
e-k
.
Min bloggbok och världen………………
……..numera står alltid P1 inställt i bilen. En talande kanal och de 11 milen till Malmö upplever jag gå mycket snabbare med P1 som sällskap.
Igår skulle jag in till Örkelljunga och handla och när jag startar motorn hör jag en kvinnoröst från radion berätta……………
……………..som jag har gjort mina val. JAG VILL LEVA inte bara överleva. Jag vill bli förälskad igen, känna händer mot min rygg och längta efter nån som vill ta sig hit.
Jag vet att min man skulle le lyckligt mot mig från sin himmel om han fick se mig med en förälskad blick.
Det var en sommarpratare, lyssnarnas utvalda Monika Nyström, 35 år, änka som berättade så vackert om sin sorg.
Jag blev helt tagen. Det hon beskrev var mina känslor, mina tankar. Så mycket jag kände igen från min egen sorg, mitt eget sätt att ta mig igenom sorgen.
Ni som vill lyssna på hela programmet hittar mp3 filen HÄR på denna länk eller genom att klicka på bilden
………….eller läsa mitt utdrag här nedan.
Jag vill kasta mig in i nya äventyr………………….möta nya utmaningar och bli bättre på allt………………………sorgen låter jag ligga som en varm filt över oss som värmer oss med våra minnen………………………………Särskilt under min första tid av sorgen kunde jag häpnas över att naturen fortfarande var så vacker, jag kunde få vila i vetskapen att solen fortsatte att lysa, att fåglarna fortsatte att sjunga i gryningen, jag kände en sådan tacksamhet att få vars en del av naturen och att världen fortsatte att vara den samma som förut trots att hela min grund hade rasat.
När jag tänker tillbaks på de där första dagarna……………Jag är så tacksam över vänner och familj som bar mig då, som fanns nära, sov över, kom hem och lagade mat åt mig. ………………………………………Att ta sig fram genom sorgen kan man bara göra på sitt eget sätt. Jag antar att vi alla blir tvungna till att ta reda på hur förr eller senare. Det jag med säkerhet vet är att det inte finns några genvägar. Enda sättet är att gå rakt igenom sorgen, dyka i med alla känslor, möta allt det som gör ont och inte välja att ta sig förbi, gå runt, lägga åt sidan………………………..
Han la sin hand i min och sa en enda sak: Det kommer att bli bra, Monika. Ja, det är ju så, det är bra nu……………….kanske är det just p.g.a. de orden som jag så medvetet har valt att göra sorgen vacker. Att vi har det bra och skrattar betyder ju inte att vi inte saknar honom. Att vi är lyckliga betyder inte att han är bortglömd. Helt tvärtom, han är med oss och han är stolt över att vi har sett till att få det så bra…………………………..Livet ska upplevas, kännas, höras, smakas och älskas. Min man levde livet fullt ut och det vill jag kunna fortsätta göra……………………………Jag vill att mina barn ska ha levande minnen av sin pappa och att dom ska ha en lycklig mamma vid sin sida men det är inte bara för att hedra min man som jag har gjort mina val. Jag vill LEVA inte bara överleva.
.
Jag blev i alla fall mycket berörd
.
e-k
Hej bloggbok och världen
Dikter tycker jag om. Både att skriva själv och läsa andras. Det finns alltid en dikt för alla tillfällen, alla känslor.
Här kommer en som jag hittade på nätet.
.
Tänk att samma å
kan vara så annorlunda
och förmedla så olika saker
Vid den ena bron
forsande, virvlande, trotsig
Livskraft!
Vid den andra bron
spegelblank, porlande
Lugn!
Samma å…
.
av Sara
.
Jag tror att jag kommer att publicera ”Dagens dikt” då och då i fortsättningen
.
Ha en skööööööööööön sommardag
.
e-k
..
Hej bloggbok- Kom hem ifrån Miedzyzdroje sent igår kväll och det har varit en härlig, trevlig lillsemester. Dock fick vi vara utan sol och bad men så har det väl även varit här hemma.
Idag är det i alla fall sommar, Var tvungen att handla för det ekade i kylskåpet men nu ska jag minsann ner till sjön och bada.
Först vill jag bidraga med några fina ord
.
mm. så är det
därför kan kärleken också göra ont.
.
e-k
.
Bloggbok och världen……………….
igår den 1:a juni för 37 år sedan blev jag fru Persson, det året var det Pingstafton. Vi höll våra löften och älskade varandra tills döden skiljde oss åt. Det var alldeles för tidigt men jag är innerligt tacksam för alla de åren vi fick tillsammans. För den snälla, trygga, familjära person han var. För att han fanns med mig i min stora förändring åren efter jag gått i väggen, för att han älskade mig i vått och torrt, det är kärlek
Bind en bukett av minnen, en vacker av rosor full.
Plocka bara de bästa, knyt samman med trådar av gull
När sagan slutat och drömmar farit
Vad är att göra och säg
Det är att tacka för tid som varit.
Okänd diktare
.
Idag tre år efter hans död har jag stått vid altaret ännu en gång och blivit fru Persson Johansson. Persson har jag kvar för att hedra Stigs och mitt livslånga äktenskap. Även det att PO mötte mig vill jag tacka honom för. Jag är alldeles säker på att det är han som fört Po till mig, det är så mycket som tyder på det.
.
Trevlig helg
Senaste kommentarerna