.
Min bloggbok och världen…………
Glädje, skratt och kärlek, så mycket positivt och ett skräcksenarie, ja så har det sett ut sedan mitt förra inlägg,
Torsdag innan julafton körde jag till Malmö och hämtade prinsen Leon och prinsessan Isabelle. Deras familjer skulle komma på julafton.
Po:s son T. tar sig an barnen och dom älskar att vara med honom och glömmer vår existens. Det är så roligt att se.

…..han skulle passa som förskollärare
.
Förväntansfulla och speedade somnade dom inte förrän efter tio på kvällen och kommer och väcker oss tjugo i fem på lille julaftons morgon, Hujedamig……
Nåväl, idag skulle granen som Leon för längesedan varit med och valt huggas så ut i skogen med motorsågen i högsta hugg gick vi allesammans med taxen Elsa bak efter.
.
,
Granen fälld och vid detta laget satt Elsa på trappan och väntade på oss. Ljudet från motorsågen satte fart på henne.
På eftermiddagen klädde vi vår fina gran (glömde fotografera) och sen var det dags att göra mozartkulor och chokladbullar.

såååå mysigt………..
…………men Leon var inte med på noterna, satt bara och tittade var så trött och hade fått en rälig hosta. Jag kollade honom så inga plitor dykt upp, han är multiallergiker och jag hade varit jätte noga med vad han ätit men det kan ju uppstå allergi för nya ämnen. Han har även astma och hade fått inhalera flera ggr under dagen. Han lade sig på soffan och somnade bums. Inte så konstig tyckte jag, efter att bara ha sovit 6 timmar.
Tänkte att båda barnen skulle duscha så vi slapp det på julafton och Leon fick börja. Det blev en snabbdusch därför att jag märkte att hans andning blev ansträngd och jag blev orolig. Ringde hans mamma. Ringde 112 sos alarm. Det tog säkert minst 6 signaler innan dom svarade och då en operatör som inte fick skicka ambulans, det skulle en sköterska avgöra och där var upptaget. Herre Gud……………..under tiden fick Po ge en skrikande, sprallande rädd Leon hans adrenalinspruta. Småningom svarade sköterskan och larmade ambulans.

Vi gick ut i luften för att vänta under tiden bad jag sköterskan att vi skulle fortsätta samtalet men fick ett nej. Hon skulle ha mitt tel.nr och ringa upp. Ambulansen tog ca 20-30 min och ingen sköterska ringde mig. Adrenalinsprutan och luften hade hjälpt Leon få luft igen och i ambulansen fick han fortsatt medicin och väl framme på akuten var det inte akut längre men andningsvägarna var fortfarande påverkade och vi tyckte det var bäst att köra hem honom till sin mamma i Malmö eftersom vi var så gott som säkra på att det var granen som utlöst astma anfallet. Fruktansvärt för Jane hans mamma som suttit 11 mil ifrån sin sjuke son.
Med facit hand hade jag gjort flera saker annorlunda men så är det väl alltid och jag vågar inte tänka på vad som kunde hänt om han inte haft sin adrenalinspruta.
Och SOS alarm.det har varit mycket klagomål på dom och jag kan bekräfta att de är urusla. Jag ringde 112 kl.18,31, det tog minst 6 signaler innan de svarade och det varen operatör. Jag var tydlig och sa: 4 årig pojke, multiallergiker, astma och får inte luft, skicka ambulans. Sköterskan larmade ambulans 18,37 och den tog mellan 20 och 30 min att köra 2,5 mil med blåljus på landsväg. Är detta ett SOS som man kan ha tillit till?
Min stora reaktion av rädsla och gråt kom inte förrän flera dgr efter och då tog jag också kontakt med socialstyrelsen och jag ska minsann gå långt med detta.
Stackars fam. Jane fick av denna orsak fira julafton själva
. De skulle ju annars varit hos oss tillsammans med fam. Josefin och två av P-O:s vuxna barn.
.
Trots allt blev det julafton här i Åsljunga.

……fast tomten var inte riktig.
Hm………han sprang omkring och tittade i fönstren och ute på gården där Po träffade honom. Tomten hade brådis och bad PO göra hans jobb hos oss.
och så blev det i alla fall var det den historien Isabelle fick höra när hon konstaterade att tomten var PO

så trots allt blev det en riktigt trevlig och mysig julafton.
.
Vi ville ge stackars fam. Jane också en julafton, till Malmö bar det iväg på juldagen för att fira julafton en gång till.

………och titta vem som kom där…..jo tomten. Leon hade fått veta att igår på julafton hade han inte kommit fram med släden men idag gick det bra. Bättre sent än aldrig..
Efter firandet hämtade vi Isabelle som åkte med oss hem igen.
Sen hade vi, Isabelle och T några dgr rakt upp och ner tillsammans då jag försökte bearbeta allt som hänt.
På onsdagen väntade vi besök. För första gången skulle Jenny och hennes Amelia komma och hälsa på oss. Denna stund har jag väntat och längtat efter i ett och ett halvt år. Det blev en jätte, jätte mysig dag och jag går fortfarande i ett lyckorus.

Amelia får ni bara baksidan av för jag har inte tillåtelse att lägga upp bilder på henne Men jag kan berätta att hon är världens charmtroll. Inte så lik Jenny till utseendet men dessto mer till sättet och hon var och är fortfarande ett charmtroll, en magnet som alla dras till.
Torsdag, igår alltså bar det iväg till Malmö igen och nu för att återlämna Isabelle.
Ja, nu har jag reflekterat över alla händelser ifrån torsd till torsd och nu förstår ni väl min inledning: Glädje, skratt och kärlek, så mycket positivt och ett skräcksenarie, eller hur?
Nu återstår bara att önska oss alla
ett trevligt slut och ett riktigt gott nytt 2012
och det gör jag med nedanstående filmsnutt
och jag hoppas ni får er ett gott skratt

Kram
e-k
Senaste kommentarerna