Tag-Archive for » eva-kerstin «
.
……….I backen
Jo då blockbok och världen…….
……….visst åkte jag, mormodern också. Vi åkte tillsammans och fick upp en väldans fart och oj vad vi skrattade. Elsa, våran taxvalp sprang bredvid oss upp och ner för backen.
Isabelle har ju tur för i Malmö har dom ingen snö men här i Åsljunga vaknade vi till nästan minus 20 grader och uppåt förmiddagen ett underbart solsken.
Nu till en helt annan sak. Ni mina läsare ska veta att det inte alltid är jag som länkar er till en massa andra sidor. Det sker tydligen helt automatiskt av något tillägg från programmet och det irriterar mig. När jag har lust ska jag forska i det.
Jag önskar oss en trevlig lördag med orden
TACKSAMHETEN ÄR NYCKELN TILL LIVETS RIKEDOM.
DEN KAN GÖRA EN MÅLTID TILL EN FEST,
ETT HUS TILL ETT HEM
OCH EN FRÄMLING TILL EN VÄN.
okänd skribent
e-k
.
Min bloggbok och världen…………..
Vad bottnar sig mitt ”måste göra något syndromet” sig i tro.
Sedan jag gick i väggen för en del år sedan har jag jobbat mycket med mig själv, personlig utveckling och jag har alltid hittat verktygen MEN inte när det gäller det där syndromet.
För en stund sedan låg jag på golvet och pratade med hunden och ”guben” och inom skrek det FEL, det är dag och jag måste ju göra något, kan inte bara ligga här och lata mig, det känns liksom inte okey
Det måste inte vara något ”nyttigt” men något måste jag ju göra.
Vad kan det bottna sig i?
jag har försökt att acceptera att inget göra men inte lyckats. Hm…………det får bli min nästa utmaning att aktivt jobba på.
Är det någon som har förslag på hur?
.
e-k
.
Min bloggbok och världen…………
Glädje, skratt och kärlek, så mycket positivt och ett skräcksenarie, ja så har det sett ut sedan mitt förra inlägg,
Torsdag innan julafton körde jag till Malmö och hämtade prinsen Leon och prinsessan Isabelle. Deras familjer skulle komma på julafton.
Po:s son T. tar sig an barnen och dom älskar att vara med honom och glömmer vår existens. Det är så roligt att se.
…..han skulle passa som förskollärare
.
Förväntansfulla och speedade somnade dom inte förrän efter tio på kvällen och kommer och väcker oss tjugo i fem på lille julaftons morgon, Hujedamig……
Nåväl, idag skulle granen som Leon för längesedan varit med och valt huggas så ut i skogen med motorsågen i högsta hugg gick vi allesammans med taxen Elsa bak efter.
.
,
Granen fälld och vid detta laget satt Elsa på trappan och väntade på oss. Ljudet från motorsågen satte fart på henne.
På eftermiddagen klädde vi vår fina gran (glömde fotografera) och sen var det dags att göra mozartkulor och chokladbullar.
såååå mysigt………..
…………men Leon var inte med på noterna, satt bara och tittade var så trött och hade fått en rälig hosta. Jag kollade honom så inga plitor dykt upp, han är multiallergiker och jag hade varit jätte noga med vad han ätit men det kan ju uppstå allergi för nya ämnen. Han har även astma och hade fått inhalera flera ggr under dagen. Han lade sig på soffan och somnade bums. Inte så konstig tyckte jag, efter att bara ha sovit 6 timmar.
Tänkte att båda barnen skulle duscha så vi slapp det på julafton och Leon fick börja. Det blev en snabbdusch därför att jag märkte att hans andning blev ansträngd och jag blev orolig. Ringde hans mamma. Ringde 112 sos alarm. Det tog säkert minst 6 signaler innan dom svarade och då en operatör som inte fick skicka ambulans, det skulle en sköterska avgöra och där var upptaget. Herre Gud……………..under tiden fick Po ge en skrikande, sprallande rädd Leon hans adrenalinspruta. Småningom svarade sköterskan och larmade ambulans.
Vi gick ut i luften för att vänta under tiden bad jag sköterskan att vi skulle fortsätta samtalet men fick ett nej. Hon skulle ha mitt tel.nr och ringa upp. Ambulansen tog ca 20-30 min och ingen sköterska ringde mig. Adrenalinsprutan och luften hade hjälpt Leon få luft igen och i ambulansen fick han fortsatt medicin och väl framme på akuten var det inte akut längre men andningsvägarna var fortfarande påverkade och vi tyckte det var bäst att köra hem honom till sin mamma i Malmö eftersom vi var så gott som säkra på att det var granen som utlöst astma anfallet. Fruktansvärt för Jane hans mamma som suttit 11 mil ifrån sin sjuke son.
Med facit hand hade jag gjort flera saker annorlunda men så är det väl alltid och jag vågar inte tänka på vad som kunde hänt om han inte haft sin adrenalinspruta.
Och SOS alarm.det har varit mycket klagomål på dom och jag kan bekräfta att de är urusla. Jag ringde 112 kl.18,31, det tog minst 6 signaler innan de svarade och det varen operatör. Jag var tydlig och sa: 4 årig pojke, multiallergiker, astma och får inte luft, skicka ambulans. Sköterskan larmade ambulans 18,37 och den tog mellan 20 och 30 min att köra 2,5 mil med blåljus på landsväg. Är detta ett SOS som man kan ha tillit till?
Min stora reaktion av rädsla och gråt kom inte förrän flera dgr efter och då tog jag också kontakt med socialstyrelsen och jag ska minsann gå långt med detta.
Stackars fam. Jane fick av denna orsak fira julafton själva 
. De skulle ju annars varit hos oss tillsammans med fam. Josefin och två av P-O:s vuxna barn.
.
Trots allt blev det julafton här i Åsljunga.
……fast tomten var inte riktig.
Hm………han sprang omkring och tittade i fönstren och ute på gården där Po träffade honom. Tomten hade brådis och bad PO göra hans jobb hos oss.
och så blev det i alla fall var det den historien Isabelle fick höra när hon konstaterade att tomten var PO 
så trots allt blev det en riktigt trevlig och mysig julafton.
.
Vi ville ge stackars fam. Jane också en julafton, till Malmö bar det iväg på juldagen för att fira julafton en gång till.
………och titta vem som kom där…..jo tomten. Leon hade fått veta att igår på julafton hade han inte kommit fram med släden men idag gick det bra. Bättre sent än aldrig..
Efter firandet hämtade vi Isabelle som åkte med oss hem igen.
Sen hade vi, Isabelle och T några dgr rakt upp och ner tillsammans då jag försökte bearbeta allt som hänt.
På onsdagen väntade vi besök. För första gången skulle Jenny och hennes Amelia komma och hälsa på oss. Denna stund har jag väntat och längtat efter i ett och ett halvt år. Det blev en jätte, jätte mysig dag och jag går fortfarande i ett lyckorus.
Amelia får ni bara baksidan av för jag har inte tillåtelse att lägga upp bilder på henne Men jag kan berätta att hon är världens charmtroll. Inte så lik Jenny till utseendet men dessto mer till sättet och hon var och är fortfarande ett charmtroll, en magnet som alla dras till.
Torsdag, igår alltså bar det iväg till Malmö igen och nu för att återlämna Isabelle.
Ja, nu har jag reflekterat över alla händelser ifrån torsd till torsd och nu förstår ni väl min inledning: Glädje, skratt och kärlek, så mycket positivt och ett skräcksenarie, eller hur?
Nu återstår bara att önska oss alla
ett trevligt slut och ett riktigt gott nytt 2012
och det gör jag med nedanstående filmsnutt
och jag hoppas ni får er ett gott skratt
Kram
e-k
.
Hej bloggboken och världen………….
…..Jo, nu trodde ni kanske att jag lagt ner bloggen eftersom ni inget hört på ett tag, FEL, fel, fel, jag kommer alltid tillbaka även om det ibland är långt emellan.
Min kära vän sedan unga år var och hälsade på i måndags, så trevligt. Det blir ju inte så ofta nu mera med 12 mils avstånd.
Så är det som sagt var höstlov och våran Isabelle semestrar hos oss. En sprudlande glad pratkvarn är hon.
Förutom skog och sjö, katter och hästar så har vi handlat på loppis. Barbie, Ken och femlingar. Isabelles mamma blev så nostalgisk när hon hörde om det, femlingarna var nämligen hennes favoritleksaker en period och det visade sig också bli Isabelles.
.
Så har vi varit och hälsat på valpen som ska bli vår om fyra veckor.
en strävhårig tax som ska heta Elsa.
.
Varit och lyssnat på Djungelbandet som sjöng om miljön
.
och se här vad Po o Isabelle gjort
,
Vi har också bakat sockerkaka och på lördag då det äår haloween ska vi dekorera den som ett spöke, klä ut oss själva, tuppera håret, sminka oss och sen bege oss till skogs där Po är på jakt och
gissa vad vi ska göra?
.
Isabelle väntar ju småsyskon vilken dag som helst det hade varit perfekt nu när hon är här men det verkar inte babysen tycka.
-
Som sagt denna vecka är vigd till Isabelle. För övrigt så har jag ett timvik på G, skulle ev ha hört ifrån dom denna vecka men det har inte blivit och tur är det för det hade jag inte klarat av pga min stresskänslighet. Fick ett mail där ifrån: Ha tålamod, vi har planer för dig. Jo men visst är det så att. Det blir som det ska när det ska
.
Vi hörs
om inte före helgen så
ha det gott
e-k
.
Bloggbok och världen………….
Jag har fått en award utav Kaela
jättemycket tack till dig, det värmde.
.
Nu ska jag skicka den vidare till 5 skribenter och nu för tiden följer jag inga bloggare mer än just Kaela. Hos henne gör jag nästan dagligen ett snabb besök hos därför att hennes kloka ord och mycket annat ger så mycket inspiration och eftertanke. Så ……
Kaela, kära du, du får tillbaks din award och må du fortsätta skriva.
Jane, min fina dotter. De som går tillbaks i tiden i din blogg kommer att bli tårögd för allt du gått igenom och verkligen kämpat på och i ditt trauma försatts i en lång resa som även utvecklar dig.
Gunilla Henne tittar jag också så gärna in till. Hon har gått igenom så mycket, delat med sig och kämpat tappert och jag är så glad att livet har gett henne ett barnbarn
Lotta som troget delar med sig. Har sitt att kämpa med och som har funnet kärleken igen. Så glad jag är.
Margit Henne tittar jag också in till då och då och anar alltid positiv anda hos henne.
Jag fick ju ihop 5 stycken med lätthet
Ni är värda dom allihopa.
Kramen till er
.
e-k
.
Min bloggbok och världen……………..
Idag tittade jag i backspegeln till den 21 sept 2009, alltså exakt 2 år sedan, jag läste och förstod att det var en väldigt svart dag som dock ljusnade framåt kvällen och slutade med en glädje kick. Läs om ni vill, känslor och åter känslor
Ja, jag hade tro, tillit och tålamod och kom igen och igen och igen och det ofantliga hände, jag fick ännu en kärlek i livet. Lever numera i nordvästra Skåne och är gift med just den mannen Kan inte visa tacksamhet nog mot universum.
Avslutar med ett citat ur boken ”Munken som sålde sin Ferrari” av Robin Sharma som jag just nu läser och verkligen kan rekommendera för de som gör en inre resa och därmed personlig utveckling.
Det som skiljer optimistiska och glada människor från
de som är ständigt olyckliga
är hur de tolkar sina levnadsvillkor.
Kram till oss alla
e-k
.
Hej svejs bloggbok och världen……………..
………..fy sjutton vad jag är dålig på att inlägg nu för tiden, tråkigt för dagboken och tråkigt för mina läsare, men, men, att umgås med internet fyller inte samma funktion nu som när jag levde ensam, dessutom ska skrivarlusten finnas.
Vad har jag då haft lust till stället? Jo, förra veckan fokuserade jag på att byta färgtema i vardagsrummet vilket blev en kedjereaktion till sovrum och kök? När det är hundra klart kommer jag lägga in lite bilder.
Så går jag hos en konstnär och målar en gång i veckan. Stickcafeét har startat upp efter sommaruppehållet och det är en gång i veckan. Revisorn har lärt mig bokföring. Jag ska sköta det till mannen min och börja ifrån januari. Ja, så som ni förstår har bloggandet kommet i sista hand.
Det var lite update och här kommer lite att fundera på.
Varför är det så svårt att tro att man är bra,
att känna att just jag är den jag helst vill va.
Nå´n annans kvalitéer är sånt man bara vet,
men uppskattning från andra tas emot med tveksamhet.
Tänk om vi bara kunde byta plats ett litet tag
och genom andra ögon se oss själva för en dag.
Då skulle du få veta det du inte tror på nu
- att det är helt fantastiskt att det finns någon som du.
av Siv Andersson
.
mm, hur vanligt är det inte att vi tänker så? Jag är lycklig och tacksam över att jag har kommit vidare i min personliga utveckling.
.
e-k
.
Min bloggbok och världen………………
jag tänkte anknyta till mitt tidigare inlägg ”Så olika ”jaget” kan upplevas” och tack Ingrid för din reflektion, så skönt att läsa att jag inte är ensam om detta.
I alla fall så samlar jag ju på ”verktyg”, nej inte snickare verktyg utan själsliga verktyg. I min samling hittade jag några affirmationer som passade så bra till det där ”jaget” som jag beskrev i inlägget ovan, nämligen:
Jag tar inte mig själv så allvarligt
Jag acceptera som det är just nu
och
Det går över
.
—————–
Ett annat bra verktyg är att samla på ”guldkorn”.
Något jag skrattat åt, en härlig upplevelse jag varit med om, vad som helst som är extra positivt skriver jag på en liten lapp, viker ihop och lägger ner i en ask. Nu har det blivit ett guldkorn att ta fram när en mindre bra dag infinner sig.
-
I morgon kommer en ny vecka med nya möjligheter
ha det så gott
e-k
Min bloggbok och världen……………….
Jag skulle måla en tavla i temat rött och svart att hänga i hallen, hm….den blev i rött och svart fast inget motiv jag hade i åtaqnke från början och jag tror inte den är så lämplig i hallen.
Titta noga uppe i hörnen och på sidorna.
.
Trevlig helg
e-k
..
Min bloggbok…………
Det har hänt en del sedan jag var här sist.
I torsdags var det kalas för Leon nere i Malmö, tänk att han redan är 4 år. Med oss hem fick vi Josefin och hennes Isabelle. Isabelle är ju inget ovanligt men att hennes mamma också var med var extra bonus. Även om vädret inte blev det bästa så fick vi 3 härliga dgr som slutade i söndags med ett besök på Tropikariet i Helsingborg på vägen ner till Malmnö för att återlämna gästerna. Tack min kära Josefin för ert besök. Jag kan inte nog visa min glädje.
Måndagen blev en städdag och idag tisdag är jag i Malmö igen. Ja, ni läser rätt, att köra dryga 11 mil är numera en kiss i Missisippi för mig , det hade jag då rakt inte kunnat föreställa mig för några år sedan. I alla fall så sitter jag barnvakt till Lillan ikväåll och innan det träffade jag Elisabeth en gammal bekant för att ge henne inf. om Sri Lanka. Vårt möte ar spontan och så roligt.
Ja, det där med att möta människor, för länge sedan skrev jag en dikt, så här:
Människor kommer
människor går
människor stannar
människor passerar
Alla är möten
Alla har något att ge
Alla har något att få
Alla är viktiga
En del väcker minnen
en del väcker sorgliga
en del väcker glada
en del väcker inget
Känslor kan vakna
känslor av obehag
känslor av gott
känslor att förstå eller inte förstå
Möten ska vi ha
möten är bra
möten är resan
möten kan va……
….att möta mig själv
och det kan var gott …
e-k
.
Jag tror att alla möten i vårt liv är meningen. En del varar livet ut, en del kommer och går. Oavsett om det bara en em kvart med en ny människa så finns det en orsak, det gäller bara att ha ett öppet sinne för att upptäcke det.
.
Senaste kommentarerna