Tag-Archive for » ensamhet «
.
Min bloggbok och världen……………..
Idag tittade jag i backspegeln till den 21 sept 2009, alltså exakt 2 år sedan, jag läste och förstod att det var en väldigt svart dag som dock ljusnade framåt kvällen och slutade med en glädje kick. Läs om ni vill, känslor och åter känslor
Ja, jag hade tro, tillit och tålamod och kom igen och igen och igen och det ofantliga hände, jag fick ännu en kärlek i livet. Lever numera i nordvästra Skåne och är gift med just den mannen 
Kan inte visa tacksamhet nog mot universum.
Avslutar med ett citat ur boken ”Munken som sålde sin Ferrari” av Robin Sharma som jag just nu läser och verkligen kan rekommendera för de som gör en inre resa och därmed personlig utveckling.
Det som skiljer optimistiska och glada människor från
de som är ständigt olyckliga
är hur de tolkar sina levnadsvillkor.
Kram till oss alla
e-k
-
Hej världen
För några timmar sedan kom jag hem ifrån lasarettet efter att ha hållt mannen sällskap, ja, han har varit där sedan i lördags med sin tumme som han skivade med osthyveln. 
En bakterie tog sig in i tummen och den är mycket angripen. Det hindrar inte oss
Ett ordspråk säger
Fyll inte livet med dagar
utan dagarna med liv
.
Det gör vi, mannen och jag. Vi har ”kärlek på lasarett”.
Sköterskorna tittar och småler när de ser mig ligga bredvid honom i sängen och kramas.
Hoppas verkligen att han blir utskriven i morgon. Att komma hem till ett tomt hus och lägga sig själv ger så många flaschback från tiden när jag levde själv efter att jag blivit änka.
En sak till innan jag slutar för idag.
Jag vill tacka Ingrid för hennes fina kommentar. Det är så roligt att få kommentarer och jag önskar så att fler ville skriva. Igår hade jag 181 besökare och än så länge idag 130 . Under e-k efter varje inlägg står där lite småstilt. Tryck på comments och ni kommer till sidan att skriva. Hade varit så trevligt att någon mer gav sig till känna.
Nu fyller vi våra dagar med liv
det är NU som är livet
titta, läs och begrunda
httpv://www.youtube.com/watch?v=DE2U3BMxrwo&feature=related
Godnatt
e-k
.
Blomman
.
Naturen har sin egen form
Vi tror vi vet
vet vår framtid
men ack så fel
.
Som vind vänder till storm
som en utslagen blomma vissnar
kan glädje blir till sorg
för människan i livet
.
Och där står jag på en öde plattform
ensam kvar
när mannen min, likt blomman vissnat bort
och vem är jag, av vilken sort
.
Förtvivlan, smärtan var enorm
längtan, saknad
Inga ord kan förstå
Var ska jag bli av?
.
Av högre makter jag fick eskort
En hängig blomma
gav naturen sol och värme
för att åter förmås slå ut i blom.
.
Mannen, blomman som vissnat bort
har naturen och dess kretslopp
Detta ger mig hopp
att någon gång, någonstans
den åter där får växa opp
För naturen har sin egen form
.
e-k
.
.
Ja, som livet kan te sig. Ingen vet, ingen kan kontrollera sin framtid, vi har bara att följa flödet. Minnas det gamla och lyckligt tacka för det medan vi lever i nuet, har ögonen öppna för det positiva och goda och tackar för det.
Jag har fått en otrolig gåva mig till skänks, nämligen att få en chans till i livet att vara lycklig och den gåvan har jag tagit emot.
Fröken ”änka” blev
fru Persson Johansson
.
.
Med stor ödmjukhet till livet före
och livet nu
.
e-k
.
Min bloggbok……….
och till de som känner igen sig och inte känner igen sig
Tänk att jag inte fattar med hela JAG trots att det t.o. står så här i mitt läkarutlåtande………….
………….Det är egentligen inte ett dugg konstigt att inte omgivningen fattar.
Bedöms ha en stadigvarande nedsatt arbetsförmåga till 50% inom reguljärt och även anpassat arbete. Ökad belastning skulle leda till mer stressutlöst depression och ångest samt kognitiv svikt.
Prognosen på sikt bedömes vara som idag d.v.s. ingen ändring snarare försämring vid ökad belastning.
Nedsättning 50% av arbetsförmåga bedömes vara livslång.
Psykisk försämring kan uppstå vid mer krav och belastning, patienten har inga resurser kvar utöver.
Nåväl, vad jag ska komma till är att idag har jag jobbat 6 timmar dagtid på ett gruppboende, jag har jobbat där några ggr innan också men inte när alla boende var hemma. Idag blev det så tydligt för mig att jag INTE har förmågan, att jag inte fixar ens på mina 50 % jag ej är sjukskriven att arbeta i en miljö där mycket händer på en gång, där flera ska ha hjälp efter vartannat eller på samma gång, där det är tider att passa osv. Jag kan helt enkelt inte mer än en sak åt gången, det går inte.
Jag visste ju egentligen detta, ändå blev jag ledsen för det är så svårt att verkligen till kropp och själ förstå.
Jag får alltså försöka hitta något anpassat arbete och jag tror att jag har möjlighet att klara att jobba med en brukare som assistent eller ledsagare.
Såvida det inte blir totalt kaos ska jag i alla fall jobba de 4 passen jag är inbokad.
Det positiva är att jag i alla fall inte kände mig varken misslyckad eller att jag inte dög, sådant har jag arbetat bort. Jag bara konstaterade, kände sorg och blev lite ledsen.
Bara försäkringskassan kunde fatta också. Jag fick ju avslag på halvt sjukbidrag men har överklagat och bara det tog tid och mycket energi gick åt.
Jag har i alla fall under dessa år utvecklat så mycket mera av tacksamhet och ändrat så många värderingar. Inget ont utan det för något gott med sig som ordspråket säger.
Ja, som sagt trots mitt skrivstiltje fick jag lust att skriva av mig om detta.
….
Pst! Ni som undrar hur det gått med mitt rökstopp som började den 27 juni………Jo, jag är inte rökare idag heller
Ha det gott
e-k
.
Lycka
är att få vakna var dag
höra fågelsång
vinden susa i trädtopparna
och vattnet porla i ån
.
Lycka
är att få vakna var dag
med sin vän
att få älska
och bli älskad
.
Lycka
är att få vakna var dag
känna sig trygg i sig själv
trygg med sin vän
trygg med sitt liv
.
Lycka
är att någon lyssnar
att bli förstådd
att bli respekterad
att bli älskad för den man är
.
Lycka är att få vakna var dag
att få skratta
känna glädje
tacksamhet
till livet
e-k
.
Så där känner jag idag men när jag läser mina anteckningar för ett år sedan den 4/7 läser jag.
.
Nu orkar jag inte mer
kämpa, kämpa, kämpa
Jag klarar inte ensamheten
den gör mig knäpp
Står inte ut ensam
gråter och gråter
är så ensam
Går i sönder av längtan
av att bli kramad och vidrörd
Kämpa, kämpa
om och om igen
faller längre för var gång
tyngre och tyngre
att klättra upp
Jag orkar inte
Gud hjälp mig
.
och från den 7/7 -09 läser jag
.
Någon fanns där
jag blev inte kär
Någon ville
Sorg över detta
Varför ska det vara så
Någon ville ha mej
men jag inte dej
Stig, Stig
varför lämnade du mej
ensam kvar här på jorden
Vill att allt ska va som förr
kan det någonsin bli
att rätt kommer in genom min dörr
Och det för båda säger klick
.
Och den 9/7 -09
Känslor av ensamhet
tårar tränger fram
känslor av sorg
Sörjer mitt gamla liv
Det livet jag hade i min hand
I mitt nya liv
flyger det fritt för världen
för att ibland landa i min hand
De stunderna är jag uppfylld av glädje
e-k.
.
Som jag har sörjt och lidet. Nu när jag läser och tänker tillbaka blir jag påmind av allt jag gått igenom. Tänk ändå vad människan klarar, klarar med hjälp utav hopp, tro, tillit och tålamod, vänner och familj och en stark vilja och envishet.
Idag är jag inte ensam längre, jag är sambo och älskad för precis den jag är., Livet ville mig väl och jag är så tacksam. Tar vara på varje dag, på nuet, fångar ögonblicken för har man sett hur skört livet kan vara, att det kan hänga på en tråd DÅ får man en annan syn på livet, andra värderingar.
Och min livskamrat Stig vill jag gärna tro att jag träffar i andevärlden. Vår kärlek vårdar jag i min själ tills dess.
Jag ska vårda ditt minne
Curt Haagers – Jag Ska Vårda Ditt Minne (With Rose-Marie Stråhle)
.
e-k
Tar ingenting för givet.
.
Vaknar till en ny dag
till livet
bredvid jag ser, hör och luktar
kärlek
trygghet
.
Då
.
Jag fick vakna varje morgon
Ensamhet
Ingen att se, lukta och höra
Tomhet
.
men…
.
Jag fick vakna varje morgon
jag levde
Tacksamhet
ingen självklarhet
.
nu….
.
Att få vakna varje morgon
till livet
att älska och vara älskad
Aldrig tar jag det
för givet
.
Att få vakna varje morgon
vara i livet
ha kärleken inpå
Det är det mest värdefulla
i livet
Ingen materialism i världen
kan ersätta lyckan
att vara två
.
e-k
.
Min bloggbok, igår kväll kände jag en sådan tillfredsställelse. Min familj var hemma och lagade en nostalgisk middag, nämligen flygande Jacob. som vanlig slapp jag göra något för de vet att jag inte fixar det med alla ljud och rörelser runt omkring (utbränningen).
De är så go´a mina barn. Många ggr när de var tonåringar kunde jag undra hur de skulle klara sig i livet. Ni vet, gör jag rätt eller fel i fostran. Med facit i handen kan jag säga att de har vuxit upp till ordentliga, ansvarfulla omtänksamma kvinnor.
Efter middagen valde jag att titta på Dansbandskampen och mina kära töser med sina respektive satt och pratade och hade såååå trevligt.
Tänk att dessa tre tjejer med 3 års åldersskillnad som ständigt tjafsade med varandra som barn och tonåringar numera umgås och har skoj.
Allesammans är just nu lyckliga och glada i sina liv. Vilken glädje för mig.
.
Det är lustigt för jag har verkligen fått in världen i min familj. Min Jenny som är äldst är ju född på Sri Lanka och hennes pojkvän och Josefins och Janes pojkvänner är födda i Sverige men i deras familjers, morföräldras och farföräldras ursprung finns förutom Sverige, Finland, Ryssland, Kroatien, Turkiet, Persien och Colombia i en salig blandning.
…och ändå sitter det tre ljusa barnbarn/bonus-barnbarn i soffan och käkar sitt lördagsgodis.
…fast ni ska veta att det inte var länge de satt still. Nej här var det spring i benen
.
Nostalgisk var kvällen för när Stig levde hade vi ofta middag och mys tillsammans och favoriträtten var Flygande Jacob.
Ett fel…..en fattas
.
e-k
Åter igen måndag och tyvärr känns inte tillvaron så positiv inför kommande vecka. Jag VILL INTE känna så, ändå vet jag att det är lika bra att kapitulera, låta bli att kämpa emot och trycka undan. Då laddas och läks mitt inre.
Har varit sliten, down ett tag nu, stora påsar under ögonen bevisar det. Dock tror jag att botten var nådd igår för jag anar en ytterst liten förbättring idag.
Att jag hamnat där igen handlar inte om en massa negativt, nej, min energi tar slut även om det är positiv stress så att säga, alltså positiva händelser. Det blir bara för mycket plötsligt och varje gång är jag lika förvånad själv, kan inte förstå det.
Nu kommer jag in på att det finns några saker jag inte delat med cyber världen nämligen att jag stångade väggen för 5 år sedan. Jag har många ggr tänkt skriva av mig om min väg sedan detta hände men orken har inte funnits. Hela mitt väsen går liksom åt för att överleva. Det kommer när det är tänkt.
Inf. om utbränd
Klippet beskriver inte alla symptom som kan förekomma och likaså behöver man
inte ha alla de som klippet beskriver.
Jag kommer igen
Ja, om på nytt igen och igen
e-k
Godkväll min bloggbok och övriga intresserade. Nu är jag tillbaks i bloggvärlden igen på min hemsida igen och med ett nytt utseende.. Så välkomna.
Tösen min, Jenny bad mig för ett tag sedan att ”måla” en tavla till henne.
Mitt svar: Jenny jag kan inte planera en målning, jag bara målar när känslan kommer och då används inte huvudet
Jenny sade: Tänk på mig då
En vecka efter kom känslan och jag snabbt som attan fram med hennes målarduk, färg, målarsvamp och penslar. När jag är i känslan ja, då går det undan. På några timmar var den färdig och jag fattar inte hur det händer.
Hon blev glad och nöjd med den och kände att det var ”hennes personlighet” i målningen.
_____________________
Igår hade jag först Jane och lille Leon hos mig och titta vad de gjorde, snacka om skapande verksamhet hos familjen Persson
På kvällen var vi hela familjen på Stig grav och pyntade och tände ljus. Känslosamt, både sorg, ilska poppade upp som det gör då och då.
Det var så vackert på kyrkogården med alla ljus som lyste upp i mörkret. När jag kom hem välde ensamheten upp inom mig.
Jag tände ljus och satte i fönstret för att lysa upp en väg, en okänd väg.
Väl mött
e-k
.
Ur mörkret kommer styrkan
.
Mörkret kommer till mig
uppslukar mitt sinne
kampen har nått botten
orken är slut
Så är det
.
Tron är slut
känslan av hopplöshet tar över
och det är svart, så svart
uppgivenheten är total
nu i mitt sinne.
.
Kapitulerar
.
Sååååå, någonstans i djupet
förnimmes åter igen
tro och hopp
Ljuset glimmar till
och öppnar upp för kraften
.
Kraften att orka tro
att med kärleken inom mig
och kärleken till livet
att kärleken också finns till mig
där ute
någonstans
någon gång
.
Så måste det vara,
så är det
och jag orkar igen
gång efter gång
.
Senaste kommentarerna