E-K:s Värld» död

Lyssnarnas utvalda sommarpratare Monika Nyström

E-K — Thu, 21 Jul 2011 06:43:03 +0000

Min bloggbok och världen………………

……..numera står alltid P1 inställt i bilen. En talande kanal och de 11 milen till Malmö upplever jag gå mycket snabbare med P1 som sällskap.

Igår skulle jag in till Örkelljunga och handla och när jag startar motorn hör jag en kvinnoröst från radion berätta……………

……………..som jag har gjort mina val. JAG VILL LEVA inte bara överleva. Jag vill bli förälskad igen, känna händer mot min rygg och längta efter nån som vill ta sig hit.
Jag vet att min man skulle le lyckligt mot mig från sin himmel om han fick se mig med en förälskad blick.

Det var en sommarpratare, lyssnarnas utvalda Monika Nyström, 35 år, änka som berättade så vackert om sin sorg.
Jag blev helt tagen. Det hon beskrev var mina känslor, mina tankar. Så mycket jag kände igen från min egen sorg, mitt eget sätt att ta mig igenom sorgen.

Ni som vill lyssna på hela programmet hittar mp3 filen HÄR på denna länk eller genom att klicka på bilden

………….eller läsa mitt utdrag här nedan.

Jag vill kasta mig in i nya äventyr………………….möta nya utmaningar och bli bättre på allt………………………sorgen låter jag ligga som en varm filt över oss som värmer oss med våra minnen………………………………Särskilt under min första tid av sorgen kunde jag häpnas över att naturen fortfarande var så vacker, jag kunde få vila i vetskapen att solen fortsatte att lysa, att fåglarna fortsatte att sjunga i gryningen, jag kände en sådan tacksamhet att få vars en del av naturen och att världen fortsatte att vara den samma som förut trots att hela min grund hade rasat.
När jag tänker tillbaks på de där första dagarna……………Jag är så tacksam över vänner och familj som bar mig då, som fanns nära, sov över, kom hem och lagade mat åt mig. ………………………………………Att ta sig fram genom sorgen kan man bara göra på sitt eget sätt. Jag antar att vi alla blir tvungna till att ta reda på hur förr eller senare. Det jag med säkerhet vet är att det inte finns några genvägar. Enda sättet är att gå rakt igenom sorgen, dyka i med alla känslor, möta allt det som gör ont och inte välja att ta sig förbi, gå runt, lägga åt sidan………………………..
Han la sin hand i min och sa en enda sak: Det kommer att bli bra, Monika. Ja, det är ju så, det är bra nu……………….kanske är det just p.g.a. de orden som jag så medvetet har valt att göra sorgen vacker. Att vi har det bra och skrattar betyder ju inte att vi inte saknar honom. Att vi är lyckliga betyder inte att han är bortglömd. Helt tvärtom, han är med oss och han är stolt över att vi har sett till att få det så bra…………………………..Livet ska upplevas, kännas, höras, smakas och älskas. Min man levde livet fullt ut och det vill jag kunna fortsätta göra……………………………Jag vill att mina barn ska ha levande minnen av sin pappa och att dom ska ha en lycklig mamma vid sin sida men det är inte bara för att hedra min man som jag har gjort mina val. Jag vill LEVA inte bara överleva.

Jag blev i alla fall mycket berörd

e-k

Nittonhundrasjuttiofyra kontra tjugohundraelva

E-K — Thu, 02 Jun 2011 13:54:04 +0000

Bloggbok och världen……………….

igår den 1:a juni för 37 år sedan blev jag fru Persson, det året var det Pingstafton. Vi höll våra löften och älskade varandra tills döden skiljde oss åt. Det var alldeles för tidigt men jag är innerligt tacksam för alla de åren vi fick tillsammans. För den snälla, trygga, familjära person han var. För att han fanns med mig i min stora förändring åren efter jag gått i väggen, för att han älskade mig i vått och torrt, det är kärlek

Bind en bukett av minnen, en vacker av rosor full.
Plocka bara de bästa, knyt samman med trådar av gull
När sagan slutat och drömmar farit
Vad är att göra och säg
Det är att tacka för tid som varit.

Okänd diktare

Idag tre år efter hans död har jag stått vid altaret ännu en gång och blivit fru Persson Johansson. Persson har jag kvar för att hedra Stigs och mitt livslånga äktenskap. Även det att PO mötte mig vill jag tacka honom för. Jag är alldeles säker på att det är han som fört Po till mig, det är så mycket som tyder på det.

Trevlig helg

e-k

I drömmarnas värld

E-K — Sat, 16 Apr 2011 23:53:09 +0000

Min bloggbok ……….

Förra veckan kom jag för en gång skull ihåg en dröm, dessutom väldigt tydligt.

httpv://www.youtube.com/watch?v=yM3o0-fdh44

Jag var gift och levde med Stig. Han fick erbjudande om ett jobb utomlands på ett halvt år vilket jag satte mig emot men han åkte ändå.
Någonting sade mig att han inte skulle komma tillbaka så jag träffade PO och gifte mig med honom.

När det halva året gått fick ett veta att han var tillbaka och att vi skulle träffas på det stället där han hade påbörjat sitt jobb. Det var på ett stort världshus eller något liknande. Jag visste ej hur jag skulle hantera det så innan jag anlände dit så tog jag av mig mina nya vigselringar.

Jag stod ensam i ett rum och väntade och där kommer han in genom dörren klädd i en röd stickad tröja. (Den röda färgen var väldigt betydelsefull i drömmen) Han har mörkt hår men i verkligheten hade han grått och var nästa skallig. Jag går emot honom med armar utsträckta för en kram men han tar inte emot mig. Han liksom skjuter fram sitt bröst medan armarna hänger rakt ner. Min starka känsla var att han inte ville, att det var för längesedan.
Inte ett ord sades, så vände han och gick, gick in i ett annat rum där han arbetskamrater var.

Jag, ja, jag gick också in i ett annat rum som var ett cafe´ och där satt några kvinnor jag kände som rökte och jag tiggde en ciggarett som tröst.

Att komma ihåg drömmar när jag vaknar är inte min grej så när jag väl gör det så tror jag att den har något att förmedla och det hör till saken att några dagar efter drömmen, den 12 april var det tre år sedan Stig gick bort.

Budskapet!!!! Ja, jag har funderat och först tänkte jag att det var ett sätt att visa sitt missnöje med att jag gått vidare med mitt liv men sedan………..på något sätt med sitt framskjutna bröst tror jag att han talar om att: Det är inte här du ska vara, du ska vara med PO.
Min tro och känsla är att det är det han menar.

Vad tror ni?

e-k

idag….Dagen du lämnade vår jord

E-K — Tue, 12 Apr 2011 09:40:08 +0000

Min bloggbok och världen….’

idag är den där dagen, den fruktansvärda dagen då Stig utan förvarning dog. Cellerna minns och skräcken, rädslor alla hemska minnen från den dagen ger sig till känna redan i slutet av mars varje år.

Rummet

Tre år
sen du gav dig av
och jag blev ensam kvar
med ett stort öppet sår

Tre år
sen mitt liv försvann
ensam, vilsen, vem var jag
du satt så många spår

Tre år
smärta. ångest
jag mår illa
för cellerna minnen får

Ett, två. tre år
du funnits med mig
väglett mig tillbaks till livet igen
Tack
Du ska veta
det finns ett rum för dig
inom mig
som för alltid består.

Jag tänder ett ljus för dig käraste…….

…….och till din ära visar jag den musikvideo du gjorde tillsammans med de då aktuella orkestermedlemmarna.

httpv://www.youtube.com/watch?v=LzTKVoL2oDY

Musik: Torbjörn Lövstedt
Text: Anna Corselli

OBS! att Stigs orkester Steeperz inte finns mer
den lades ner i samband med Stigs död

Ikväll ska jag och våra töser träffas vid graven, pyssla om den och prata minnen, goda minnen, minnas den fina person du var, dina skämt, din godhet.

e-k

Var så god lite av hemmet, lite målningar och lite av livet att stilla nyfikenheten med :)

E-K — Fri, 01 Apr 2011 13:45:07 +0000

Hej bloggbok och världen, den är ingen flitig Eva-Kerstin i den här branchen nu för tiden. Det har sin förklaring nämligen att det är mycket go´are att sitta i soffan med mannen än att umgås med datorn Var fas har sin tid i livet. I alla fall så ska jag nu visa upp de målningar jag gjort i syfte att inreda nya hemmet.

Till er som inte vet. Huset och mannen jag flyttade till för ett år sedan blev helförstört i en brand i höstas. Som tur var hade vi redan börjat bygga ett nytt hus till oss och de skyndade på bygget så vi kunde flytta in en månad tidigare än det var menat, Vi flyttade in den 26 januari. Allt fick vi köpa nytt, både möbler, husgeråd, ja allt som behövs i ett hem. Dock kanske det var meningen att just vi två skulle börja från början med allt.

Vi är så nöjda med allt vad vi skapat tillsammans.
Här är några bilder.

vi har en otrolig utsikt i från vardagsrums fönstret,
det kommer bli härligt att följa årstiderna

Vi älskar möbler i ek som ni ser, så speciellt moderna är vi inte

Nåväl, så var det mina målningar som en del efterlyst att få se. Här kommer dom och de är alla målade i år i syfte att passa in i vårt hem.

Dessa tre första hänger i vardagsrummet

Dessa fyra i relax/gästrummet som ni inte fått någonbild på pga att Isabelle
är vår gäst just nu och har lite rörigt där.

Och denna häger i sovrummet

Det finns en röd tråd, ett tema i mina målningar, är det någon som kan gissa vad?

.
Vad har mer hänt sedan sist. Jo, jag är fortfarande sjukskriven heltid. Det gick bara inte att jobba med grabben med autism, utbränningen gav sig till känna med besked.
Isabelle har varit och bott hos oss några omgångar sedan vi flyttade, hon älskar att vara här och det är vi så glada för. Jag är så tacksam för att Josefin, hennes mamma är kvar i mitt liv på riktigt och även att hon låter Isabelle bo hos oss då och då.

Förra gången hon var här var vi bl.a och besökte en bondgårddär vi köpte ägg och tittade på djuren.

Tyvärr har jag inte varit flitig med kameran men prinsessan Isabelle hon är underbar att ha här, förutom att hon snackar ihjäl mig och hon stortrivs.

Jag kan också berätta att jag så gott som varit cigarettfri sedan vi flyttade hit. Nikotinplåster och sugtabletter det använder jag och tänker göra så länge det behövs men so what, jag får i alla fall inte ner de andra 4000 kem ikalierna i lungorna,.

Sen har vi det svåra…………..hm, det har varit likadant varenda år i slutet av mars, då börjar mitt inre bli oroligt, kralligt och gnälligt och jag vet och förstår varför. Det börjar närmar sig Stigs dödsdag, det var den 12 april och det är som om alla kroppens celler minns och återupplever skräcken. Men, men, det är bara att möta det och samtidigt påminna mig om att jag idag är trygg och älskad igen, för det har jag förstått att, det finns flera kärlekar i livet och att det går att älska igen även om kärleken till Stig finns kvar inom mig och kommer alltid att göra. Jag lever och gör allt vad jag kan för att ta tillvara på livet och nuet.

e-k

Var tog vår familj vägen

E-K — Wed, 20 Oct 2010 15:56:44 +0000

Min bloggbok

Idag känner jag så mycket sorg……………

Man skulle kunna tro att en familj som alltid haft ett öppet klimat, stark gemenskap och alltid funnits som stöd när något i livet krisat skulle ha alla förutsättningar att fortsätta starkt tillsammans när pappan i familjen dör. För oss blev det tvärtom. Splittring………..3 vuxna döttrar med egna familjer. Jag har en relation med mina två yngsta, olika men dock ok men med min äldsta är så låååång ifrån mig. Det gör ont. Jag har försökt och försökt.

Att jag klarade sorg och bearbetningen efter honom så som jag gjorde var tack vare, min egen livsbejakande inställning. Jag måste leva fullt ut för det finns inga garantier på hur länge jag lever och att jag hade så många ”verktyg” i mitt inre att ta hjälp av och mest av allt allt stödet och hjälpen jag fick av Ninna, som blivit änka vid 38 års ålder.

Jag har försökt allt med min äldsta, allt utom att be om förlåtelse för det kan jag inte göra. Jag har inget att be om förlåtelse för, jag har inget att försvara, jag har handlat helt efter min ork och min kapacitet. Det är aldrig bara ens fel när något går snett. Jag behöver och vill inte ha förståelse för mitt handlande bara respekt och ett accepterande.

Det gör ont och ur hennes synvinkel sett gör det lika ont i henne för det jag gjort. Vi kommer ingenstans

Sorg är bara förnamnet av vad jag känner. Mitt barn, vart tog du vägen?

nämligen hoppet

okänd författare

e-k

En dikt och ett bröllop

E-K — Tue, 21 Sep 2010 13:57:52 +0000

Blomman
.

Naturen har sin egen form
Vi tror vi vet
vet vår framtid
men ack så fel
.

Som vind vänder till storm
som en utslagen blomma vissnar
kan glädje blir till sorg
för människan i livet
.

Och där står jag på en öde plattform
ensam kvar
när mannen min, likt blomman vissnat bort
och vem är jag, av vilken sort
.

Förtvivlan, smärtan var enorm
längtan, saknad
Inga ord kan förstå
Var ska jag bli av?
.

Av högre makter jag fick eskort
En hängig blomma
gav naturen sol och värme
för att åter förmås slå ut i blom.
.

Mannen, blomman som vissnat bort
har naturen och dess kretslopp
Detta ger mig hopp
att någon gång, någonstans
den åter där får växa opp

För naturen har sin egen form
.

e-k

http://www.youtube.com/watch?v=Vdqv31yz6j8

Ja, som livet kan te sig. Ingen vet, ingen kan kontrollera sin framtid, vi har bara att följa flödet. Minnas det gamla och lyckligt tacka för det medan vi lever i nuet, har ögonen öppna för det positiva och goda och tackar för det.

Jag har fått en otrolig gåva mig till skänks, nämligen att få en chans till i livet att vara lycklig och den gåvan har jag tagit emot.

Fröken ”änka” blev
fru Persson Johansson

Med stor ödmjukhet till livet före
och livet nu

e-k

Födelse, rökstopp, nybygge, död, glädje = Livet

E-K — Thu, 02 Sep 2010 08:14:50 +0000

……….

Längesedan sist min bloggbok.

Ingen stor skrivarlust för tillfället, det är så mycket annat som upptar min energi, mest positivt förstås men dock som ”utbränd” spelar det ingen roll om det är positiva eller negativa saker för energin går åt i alla fall. Alltså får jag ta en sak i taget i den mån det går.

Jag har blivit mormor ännu en gång. Den 24 aug kom Jenny och M:s lilla Amelia till världen. Ännu ett mirakel. På henne får ni ingen bild för det har jag inte fått tillåtelse till det.
Jane och M:s Eden kom ju till världen den 11 juli så nu är jag 4 barns mormor.

Denna fina text vill jag tillägna Eden och Amelia

http://www.youtube.com/watch?v=Ye8Xw_i_JGg

I måndags tog jag ett nytt rökstopp (ja, jag hade fått återfall igen och det var faktiskt inte alls konstigt men det vill jag inte gå in på här) Denna gång slutar jag i samråd med ”Sluta röka linjen”. Vi hade ett långt samtal om mig och varför jag faller gång på gång så nu ska jag använda nikotin hjälpmedel och det ska jag göra länge innan jag i samråd med dem trappar ner.

Vi i Malmö och träffade Leon och lilla Eden i tisdags. Tänk, hon är 8 veckor nu och så mycket hon har vuxet alle redan. Hon är så fin och hon håller huvudet och är så ”med”. Oh, vad jag älskar mina barnbarn.

Eden bara 2 veckor gammal med sin fina bror
som plötsligt är så stor.

I Malmö var vi också på ett mycket speciellt möte och detta satte igång massor med känslor inom mig, både i glädje och i sorg. Igår verkade det som om det där med döden förföljde mig för en gammal sjuk man här i trakten dog och på flera kanaler på TV var det döden som var temat. Nåväl, det är bara för mig att tillåta alla känslor tills de når botten det är det bästa sättet för i botten vänder det uppåt.
I det stora hela är det egentligen glädje som överväger i mitt liv numera. Jag har så mycket att vara tacksam för.

Vi köpte klinkers till kök och hall med oss hem. Vårt hus har förresten fått takpannor på och vi har tillbringat en del rolig tid med att välja kakel/klinkers, vitvaror mm. Det har blivit sport att hitta bra varor till billigare pris än vad Åsbo hus kan erbjuda oss Det genererar avdrag på huspriset.

Idag blir en hemmadag med en blandning av saker jag har lust till och lite städ fram till jag ska börja jobba kl 15.

Ja, detta var en salig blandning och det är väl detta som är LIVET

Ha det gott

e-k

Livet är här och nu

E-K — Tue, 22 Jun 2010 09:38:35 +0000

Lycka
är att få vakna var dag
höra fågelsång
vinden susa i trädtopparna
och vattnet porla i ån

Lycka
är att få vakna var dag
med sin vän
att få älska
och bli älskad

Lycka
är att få vakna var dag
känna sig trygg i sig själv
trygg med sin vän
trygg med sitt liv

Lycka
är att någon lyssnar
att bli förstådd
att bli respekterad
att bli älskad för den man är

Lycka är att få vakna var dag
att få skratta
känna glädje
tacksamhet
till livet

e-k

Så där känner jag idag men när jag läser mina anteckningar för ett år sedan den 4/7 läser jag.

.
Nu orkar jag inte mer
kämpa, kämpa, kämpa
Jag klarar inte ensamheten
den gör mig knäpp

Står inte ut ensam
gråter och gråter
är så ensam
Går i sönder av längtan
av att bli kramad och vidrörd

Kämpa, kämpa
om och om igen
faller längre för var gång
tyngre och tyngre
att klättra upp

Jag orkar inte
Gud hjälp mig

och från den 7/7 -09 läser jag

Någon fanns där
jag blev inte kär
Någon ville

Sorg över detta

Varför ska det vara så
Någon ville ha mej
men jag inte dej

Stig, Stig
varför lämnade du mej
ensam kvar här på jorden

Vill att allt ska va som förr
kan det någonsin bli
att rätt kommer in genom min dörr

Och det för båda säger klick

Och den 9/7 -09

Känslor av ensamhet
tårar tränger fram
känslor av sorg
Sörjer mitt gamla liv
Det livet jag hade i min hand

I mitt nya liv
flyger det fritt för världen
för att ibland landa i min hand

De stunderna är jag uppfylld av glädje

e-k.

Som jag har sörjt och lidet. Nu när jag läser och tänker tillbaka blir jag påmind av allt jag gått igenom. Tänk ändå vad människan klarar, klarar med hjälp utav hopp, tro, tillit och tålamod, vänner och familj och en stark vilja och envishet.

Idag är jag inte ensam längre, jag är sambo och älskad för precis den jag är., Livet ville mig väl och jag är så tacksam. Tar vara på varje dag, på nuet, fångar ögonblicken för har man sett hur skört livet kan vara, att det kan hänga på en tråd DÅ får man en annan syn på livet, andra värderingar.

Och min livskamrat Stig vill jag gärna tro att jag träffar i andevärlden. Vår kärlek vårdar jag i min själ tills dess.

Jag ska vårda ditt minne
Curt Haagers – Jag Ska Vårda Ditt Minne (With Rose-Marie Stråhle)

e-k

Student, husbygge och återblick

E-K — Sun, 13 Jun 2010 08:28:19 +0000

Go söndag bloggbok..

hmm, inte mycket till bloggande den sista tiden. Jag har inte haft riktigt skrivarlust så nu tittar jag bara in och ger mig till känna lite.

Kan i alla fall berätta att i torsdags var vi i Malmö på student. Min brors barnbarn var det som gick ut frisörprogrammet.

Igår var jag kortan och jobbade för första gången, det var jätteroligt att jobba med barn igen. Efter 9 intensiva timmar kom jag hem till dukat middagsbord, en stunds samvaro sen slocknade jag direkt i soffan.

På våran tomt har det hänt lite saker, bygget är påbörjat och nästa vecka ska grunden gjutas.

Flera lager frigolit som sedan grunden ska gjutas på. Alla byggare som kommer dit säger att det blir en underbar plats att bo på. Kanske kan ni ana utsikten bakom mig.

Så har jag tittat tillbaka i bloggboken för att se vad jag gjorde för exakt ett år sedan, alltså den 13 juni -09. Jag hade skrivit en dikt, här är den igen.

Vad havet kan ge

På väg till havet
obehag flyger på
tänk, det har hänt
kan ändå inte förstå

Går på stranden
det växer i mig
mår illa
Känslan går ihop
och blir liksom två

Hittar känslan
mage, hals i höger sida
Växer, växer,
obehag, gör ont, tårar
nära explosion

Känslan vände
vad betydde detta? vad hände?
Vet ej, men starkt
och viktigt
Vad var detta?
Varför?

Sitter här vid havet
en sten är min stol
med pennan i hand
och känner värmen från sol
En svag känsla lever kvar
av sorg som går ihop.

Det vänder sig i magen när jag läser. Sorgen efter Stig, ensamheten, kampen att hitta livet igen och idag ett år efter ser mitt liv så annorlunda ut. Jag är inte ensam längre, någon älskar mig precis för den jag är och jag känner mig väldigt trygg och tillfreds. Inom mig vårdar jag mina 37 år med Stig. Då och då ger smärtan sig till känna men oftast är det de goda minnena som överväger.

Tacksamhet är bara förnamnet för att livet gav mig ännu en chans.