Tag-Archive for » död «
.
Lycka
är att få vakna var dag
höra fågelsång
vinden susa i trädtopparna
och vattnet porla i ån
.
Lycka
är att få vakna var dag
med sin vän
att få älska
och bli älskad
.
Lycka
är att få vakna var dag
känna sig trygg i sig själv
trygg med sin vän
trygg med sitt liv
.
Lycka
är att någon lyssnar
att bli förstådd
att bli respekterad
att bli älskad för den man är
.
Lycka är att få vakna var dag
att få skratta
känna glädje
tacksamhet
till livet
e-k
.
Så där känner jag idag men när jag läser mina anteckningar för ett år sedan den 4/7 läser jag.
.
Nu orkar jag inte mer
kämpa, kämpa, kämpa
Jag klarar inte ensamheten
den gör mig knäpp
Står inte ut ensam
gråter och gråter
är så ensam
Går i sönder av längtan
av att bli kramad och vidrörd
Kämpa, kämpa
om och om igen
faller längre för var gång
tyngre och tyngre
att klättra upp
Jag orkar inte
Gud hjälp mig
.
och från den 7/7 -09 läser jag
.
Någon fanns där
jag blev inte kär
Någon ville
Sorg över detta
Varför ska det vara så
Någon ville ha mej
men jag inte dej
Stig, Stig
varför lämnade du mej
ensam kvar här på jorden
Vill att allt ska va som förr
kan det någonsin bli
att rätt kommer in genom min dörr
Och det för båda säger klick
.
Och den 9/7 -09
Känslor av ensamhet
tårar tränger fram
känslor av sorg
Sörjer mitt gamla liv
Det livet jag hade i min hand
I mitt nya liv
flyger det fritt för världen
för att ibland landa i min hand
De stunderna är jag uppfylld av glädje
e-k.
.
Som jag har sörjt och lidet. Nu när jag läser och tänker tillbaka blir jag påmind av allt jag gått igenom. Tänk ändå vad människan klarar, klarar med hjälp utav hopp, tro, tillit och tålamod, vänner och familj och en stark vilja och envishet.
Idag är jag inte ensam längre, jag är sambo och älskad för precis den jag är., Livet ville mig väl och jag är så tacksam. Tar vara på varje dag, på nuet, fångar ögonblicken för har man sett hur skört livet kan vara, att det kan hänga på en tråd DÅ får man en annan syn på livet, andra värderingar.
Och min livskamrat Stig vill jag gärna tro att jag träffar i andevärlden. Vår kärlek vårdar jag i min själ tills dess.
Jag ska vårda ditt minne
Curt Haagers – Jag Ska Vårda Ditt Minne (With Rose-Marie Stråhle)
.
e-k
.
Go söndag bloggbok..
hmm, inte mycket till bloggande den sista tiden. Jag har inte haft riktigt skrivarlust så nu tittar jag bara in och ger mig till känna lite.
Kan i alla fall berätta att i torsdags var vi i Malmö på student. Min brors barnbarn var det som gick ut frisörprogrammet.
Igår var jag kortan och jobbade för första gången, det var jätteroligt att jobba med barn igen. Efter 9 intensiva timmar kom jag hem till dukat middagsbord, en stunds samvaro sen slocknade jag direkt i soffan.
På våran tomt har det hänt lite saker, bygget är påbörjat och nästa vecka ska grunden gjutas.
Flera lager frigolit som sedan grunden ska gjutas på. Alla byggare som kommer dit säger att det blir en underbar plats att bo på. Kanske kan ni ana utsikten bakom mig.
.
Så har jag tittat tillbaka i bloggboken för att se vad jag gjorde för exakt ett år sedan, alltså den 13 juni -09. Jag hade skrivit en dikt, här är den igen.
.
Vad havet kan ge
På väg till havet
obehag flyger på
tänk, det har hänt
kan ändå inte förstå
Går på stranden
det växer i mig
mår illa
Känslan går ihop
och blir liksom två
Hittar känslan
mage, hals i höger sida
Växer, växer,
obehag, gör ont, tårar
nära explosion
Känslan vände
vad betydde detta? vad hände?
Vet ej, men starkt
och viktigt
Vad var detta?
Varför?
Sitter här vid havet
en sten är min stol
med pennan i hand
och känner värmen från sol
En svag känsla lever kvar
av sorg som går ihop.
.
Det vänder sig i magen när jag läser. Sorgen efter Stig, ensamheten, kampen att hitta livet igen och idag ett år efter ser mitt liv så annorlunda ut. Jag är inte ensam längre, någon älskar mig precis för den jag är och jag känner mig väldigt trygg och tillfreds. Inom mig vårdar jag mina 37 år med Stig. Då och då ger smärtan sig till känna men oftast är det de goda minnena som överväger.
.
Tacksamhet är bara förnamnet för att livet gav mig ännu en chans.
.
e-k
.
Min bloggbok………….
Sitter på terassen, himlen spricker upp och solen tittar fram, det är vindstilla det enda som hörs är fågelkvitter. Jag sitter och tänker på denna dag för 2 år sedan. En avskedsdag, min mans begravning.
När jag tänker tillbaka har jag svårt att förstå att jag klarade denna dagen, jag till och med höll tal på minnesstunden.
Hur kunde jag ens en gång leva denna dagen, innan ceremonin var jag t.o.m. med och arrangerade alla blommor runt kistan, styrde och ställde för Stig så han skulle bli hedrad.
Inte ens när vi spelade Stig själv på CD bröt jag ihop.
.
(Nu när jag skriver kryper spänningar i axlarna på mig) Jag var som en zombi, i chock och förnekelse tillstånd. Det var som om jag var med i en film och när filmen var slut var allt som vanligt. Kan inte minnas att jag grät en endaste gång. Allt som skedde, hela arrangemanget var liksom till honom, för honom.Det var liksom bara hans kropp, skal i kistan, inte Stig, hans själ.
När sedan vi stod och såg efter bilen som körde iväg med kistan rann tårarna så sakteligen medan jag kände sorg och tänkte att nu ska hans kropp till kremering och kommer aldrig att finnas mer.
Chocken satt kvar länge, länge och kanske är det psykets hjälp för att kunna hantera det som ”inte kan vara sant”, det ofattbara.
Förnekelsen har utan att jag visst om det funnits kvar tills för några månader sedan. Tecken jag kan se på det så här i efterhand är att jag länge kände det som om han bara var bortrest, att jag levde ett dubbelliv, att mitt nya liv bara var i väntan tills allt blev som vanligt igen. Självklart har intellektet hela tiden visst MEN det inre lever sitt eget liv.
http://www.steeperz.com/2009/01/21/del-8-begravningen-den-5-maj/
Stig dog utan att ha varit sjuk, han fick en infarkt. Jag tror att risken att förnekelsen blir större och varar längre i sådana fall än om sjukdom förekommit döden.
Och Gudarna ska veta att dessa två åren inte går att beskriva i ord i min kamp att leva vidare, hitta vem jag är utan honom och hitta ett ny livsbok. Min personlighet är intensiv och så har också dessa åren varit.
För andra sörjande kan jag säga att: Det går, hur mörkt det än är kommer det småningom att öppnas en ny dörr bara man skapar möjligheten.
Min livskamrat fick lämna jordelivet som 56 åring, alldeles för tidigt. En del av mitt stöd har varit min andliga tro. I detta har jag tänkt att hans livsuppgift var klar, att vi alla har en viss förutbestämd tid här på jorden och att vi egentligen med vårt sätt att leva bara kan påverka några år fram eller tillbaka.
Ett annat stort stöd har varit Ninna som gått igenom samma sak.
.
.
37 år tillsammans, bröllopet stod den 1 juni 1974, vi lovade att älska varandra i nöd och lust tills döden skilde oss åt.
Vår kärlek klarade det.
.
Min kärlek till dig ryms i mitt inre för alltid.
.
e-k
.
Hej världen….
som sagt, den 12:e var det 2 år sedan jag blev änka, Liv och död på samma dag. Jag och mina flickor var på graven den dagen, vi pysslade om graven och satt sedan och pratade minnen, goda minnen…
.
Bortom överlevnad
källa: okänd
Du kan gråta varje dag över att han är borta.
Eller du kan le för att han har levt.
Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom
Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände
och glädjas över att du har känt honom.
Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen
Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.
Du kan komma ihåg honom med kärlek när han är borta
.
Jag vill se det utifrån den feta texten
Det är bäst för mig och oftast klarar jag det
……………….
17520 timmar
730 dagar
24 månader
104 veckor..
sedan du lämnade oss. Inget är som det har varit, och………………..
så börjar Janes fina inlägg till sin pappa, läs mer de som vill.
e-k
.
Dagens namn är Liv, det är ironiskt, min man dog på dagen Liv
det måste betyda något
Hopp,
Liv står för hopp
.
Nu tänder jag ett ljus och minns allt det goda min älskade gav mig, allt han gjorde och allt stöd han gav mig för att utvecklas till den jag är idag.
Till minne av
Stig Persson
520628 – 080412
Det har gått två år
i våra hjärtan du satt många spår
För oss du lever kvar
precis som du var
och kommer alltid att göra
Älskad och saknad du är.
.
Vår kärlek vilar som en vacker diamant i mitt inre
Tack Stig.
.
e-k
.En blogg som jag läser i varje dag är Kaelas, hon skriver så mycket fina, tänkvärda saker. Idag stod där en dikt som berörde mig mycket. Här är den.
…
När mammor dör,
då förlorar man
ett av vädersträcken.
Då förlorar man
Vartannat andetag:
då förlorar man en
glänta.
När mammor dör,
växer det sly överallt.
.
Jag skrev en kommentar; Jag vet, min moja dog när jag var 11
Kaela undrade då hur man hanterar det och HÄR är mitt svar till henne:
På den tiden skulle man prata om det för då blev man ledsen, alltså blev det undanstoppat i mitt inre och ingen bearbetning skedde. Tonårstiden blev vild och det är väl inte så konstigt.
Det mesta från min barndom fram till dess hon dog är förträngt.
I vuxenlivet har det följt mig på olika sätt har jag förstått i efterhand. Det sätter ju sina spår i själen.
Som mamma och i yrkeslivet (jobbat med barn alltid) skulle jag liksom kompensera att jag inte haft någon mamma och vara den perfekta. (en av pusselbitarna att jag gick i väggen).
För ca 6 år sedan tog jag tag i det och fick hjälp med att ta ett riktigt farväl och ”barnet” i mig förlät henne att hon övergivet mig och vi båda kunde känna frid.
Att jag gick i väggen är jag tacksam för, det blev vändpunkten i mitt liv. Efter det har jag arbetat aktivt med mig själv och mitt inre är en ”hel” människa och tack vara det har jag också kunnat hantera min mans död på ett helt annat sätt än jag kunnat innan.
e-k
.
.
Idag,
en annan dag
vänder mig inåt
.
Idag
hämtar upp sorgen
sanningen är verklig
.
Idag
fälls mången tår
rår sanningens ilska på
.
Idag
är sanningen än mera sann
fast den redan fanns
.
Idag
förstår än mer
fast jag trodde jag förstått
.
Idag
död är inte bortrest
död kommer aldrig tillbaka
.
Idag
förlåtelsens
och acceptansens dag
.
Idag
en sorgens dag
hjärnan och hjärtat tog nästa steg.
.
av e-k
Har jag lurat mig själv innan i sorgearbetet? Det skulle man ju kunna tro, men nej, så är det inte. Sorgen har många ansikten och många turer och kan se ut hur som helst när som helst.
Hjärnan är förunderlig, den släpper ut pö om pö, så mycket i taget som människan kan ta hand om och precis när man är redo att att ta nästa steg. Sorgen lever sitt eget liv.
Oftast vet man inte vad känslan, reaktionen etc handlar om när det sker, så är det ofta för mig. Ibland kommer orsaken bara fram av sig själv senare och ibland tar jag vänner eller andra till hjälp och kanske säger de något ord eller mening som plötsligt öppnar upp mitt sinne.
Jag är lyckligt lottad och tacksam över att jag har ett nätverk av vänner, har tid och verktygen att medvetet ta hand om mig och vad som händer mig just när det sker.
Denna gång var det Silla som var öppningen
.
Nu är min själ mogen att ta till sig orden i denna dikt.
.
Vänd dig inte om
vägen går vidare nu
Lyft din blick och se
vägen öppnar sig
de täta snåren glesnar
nya stigar banas
genom doften
av framtid
där orden
mjuknat
och du
inte längre
är rädd
av Kaela
.
e-k
.
.
Telefonsamtal till himlen
Jag önskar att jag kunde ringa till himlen
bara för att höra hur du mår…
Jag önskar jag kunde ringa till himlen
bara för att höra vad du gör
Jag önskar jag kunde ringa till himlen
bara för att få höra din röst
Jag önskar jag kunde ringa till himlen
bara för att inte glömma din röst
Jag är så rädd för att jag ska glömma hur du låter…
.
Dikten har jag fått låna av författaren Gunilla. TACK
.
Jag önskar också att jag kunde ringa till himlen för att säga att jag alltid älskat honom och tacka för att han varit med mig i nöd och lust på min väg genom livet.
Så skulle jag be honom blicka ner till mig och välsigna kärleken som kommit till mig ännu en gång i livet. Ja, så underbart det vore att få hans välsignelse.
Hans röst har jag glädjen att kunna höra när jag vill eftersom en del av hans musik och sång finns på CD skivor. Så spelar det ingen roll att det är en enkel hemmainspelning för det är en gåva att ha denna tillgång. Det är jag evigt tacksam för.
Han kan sjunga för mig precis när jag vill
.
Med kärlek
e-k
Spöket
Ett helt nytt liv
okänt
en helt ny plats,
okänd
en helt ny värld
okänd
en helt ny kärlek
för framtiden
okänd
.
En rädsla smyger sig på
okänd
Ångesten tar tag i mig
Nu börjar jag förstå
vågar jag älska så
.
Kroppen minns smärtan
när den jag älskade försvann i döden
Ångesten växer sig större
griper tag i mig med alla krafter
kroppen skriker, fly,
farligt att älska
Fly, fly, fly.
.
Vem kan begripa, vem kan förstå
J0, min väninna N.
kan höra på
Hon säger det rätta
ångesten exploderar ut som tårar
.
Och någonstans jag vet
att jag måste våga
Att spöket ska ge sig iväg
För då är då
och nu är nu
Och att älska är en gåva
.
Det finns inget annat att göra
än att låta livet mig föra
____
Ja, suck, just nu är det mycket som härjar inom mig, både underbara och svåra saker.
Det är så det är
det är det som är
LIVET
.
Det är inte alltid kraften räcker till att leva upp till ordspråket
”Igår är historia, i morgon är ett mysterium men idag är en gåva”
.
och till min väninna N.
än en gång
TACK för att du finns
e-k












Senaste kommentarerna