Tag-Archive for » cafe «
Ingång ifrån Värnhemstorget, f.d. Hemköps ingång och detta såg jag inte förrän jag skulle ta bussen därifrån. Haha, jag som gått på Hemköp därinne och tänkt; Jaså, här är också Hemköp……….det var ju det vanliga. Detta visar ju bara hur stort det här nya köpcentrum är.
Så här kom jag i alla fall att uppleva mitt första besök.
Glas, glas och glas. Massvis med folk, rulltrappor både här och där. I det stora hela samma affärer som på Mobilia och Triangeln.
Det blev fika/mat på ett ställe typ Espresso house.
Kycklingwrapen var helt ok medan J. fick hämta kniv och gaffel till blå-
bärspajen. Ingen bra reklam för stället
Mitt bland alla affärerna hade Mediegymnasiet en utställning, den tyckte jag om..
Den här dockan bär på en väska som det står Mediegymnasiet på
Texten som står på väggen bakom …
läs och begrunda
Snipp, snapp, snut så var första besöket slut.
.
DAGENS KORT: Var glad
Gläd dig åt allt och var stolt. Du lever, andas och är
för livet är ett under.
Se undret och gläd dig, då lättar du och lyfter
Glädje är en stark kraft som strålar inifrån och ut
Det är solen kraft, det är din personlighet, det är du.
För mig är dessa regnbågskort en rolig start på morgonen och ett tankekorn att ha med mig under dagen. De finns med mig i ryggraden, inte mer, inte mindre. Under de sista dagarna har det känts som om inget kort är meningen att välja. Så nu väljer jag att låta de sista korten som kommit upp få stanna kvar hos mig en tid. Alltså tänker jag mig att jag står på taket och blickar över mitt liv, vad jag gör och vad jag fått, hitta min roll i det hela. Känner tålamod, tacksamhet och glädje över livet och över vem jag är under tiden jag överblickar det hela.
Morgonfunderingar: Blev påmind om att jag gör aktiva val som påverkar mitt liv kanske nästan varje dag. Gör alla det men registrerar inte det, är det så?
Dessa tankar kom i samband med att jag kände lite sorg, inte Stig -sorg, nej, det finns olika sorters sorg. Sorg över att en person som jag känner inte gjorde ett val som ”ödet” gav honom.
”Sorg över det sorgliga”
Då slår det mig plötsligt att jag har gjort detsamma. Nu först fattade jag det. En person som skulle kunna ge mig allt som jag verkligen mår bra av, och detta hade jag aktivt valt bort. Eller? har jag kanske bara valt bort det tillfälligt, mm, nu blev jag faktiskt ställd. I alla fall så är dessa saker också en sorts sorg.
Tänk vad våra val i vardagen kan skapa förändringar på ena eller andra hållet i livet.
Snö, helt vitt på marken, så underbart, underbart för att det plötsligt blev så ljust och ljuset behöver jag verkligen under dessa månaderna i början av året.
Idag har jag fått tagit stygnen, mm det går framåt. Sen var det lunchdags och jag tog chansen att äta ute idag också, haha, då slapp jag laga mat själv. Ninna var med på noterna på direkten. Tänk att det finns fler sådana som jag som både vill och kan vara så impulsiv. Härligt..
Har fått lite extra ledighet denna vecka för min brukares förälder åkte på flunsan. Jag är så jätteglad över att jag har sluppit flunsorna som gracerat.
Jag har förresten fått en inneboende igen, det är min käre störste tös. Hon flyttar som andra byter hossor (strumpor) hihi.
Efter att ha jobbat morgon, gjort en del nytta hemma under dagen tyckte jag mig vara värd en fika med Ninna. Så vi träffades på Emrik´s cafe´ på Sankt Knuts torg. Detta ställe kan jag verkligen rekommendera. Bra service, mackor som görs vid beställningen och dessutom mycket billigt. Som vanligt hade vi en trevlig stund med skratt och djup i kompott.
öra mot öra - öga mot öga
Sen var det dags att hämta min kompis J. för att köra till Bara på magisk afton.
Suck, Bara hade försvunnit i mitt huvud så jag körde till Oxie och letade efter gatan vi skulle till. Efter en lång stund säger J. Ja men vad gör vi i Oxie, vi ska ju till Bara. Virrvarr, var hade jag fått Oxie ifrån???? Sena var vi redan,sig så det blev full fart till Bara där vi sen snurrade runt innan vi hittade rätt gata. Var framme en timme försent men, det visade sig ha nada betydelse för det var bara mingen vid detta laget. Under tiden fick den som ville bli spådd av Silla med tarotkorten.
J. tur att bli spådd av Silla
Silla är jätteduktig, jag har haft kontakt med henne per telefon många gånger under hösten -08 och hon haft rätt i så gott som allt hon har sagt om framtiden. Här är länken till hennes hemsida för de som är intreserade. www.sillastarot.se
Under väntan var det en del som passade på att ge och få massage.
Sen var det då äntligen tid för seans. Seansen leddes av Sara Öhman från Dalarna. Vi var nog närmare 30 personer där och utav dessa var det kanske 6 eller 7 st som blev utvalda att få budskap från någon avliden från andra sidan. Sara försökte välja de som var i mest behov utav det. Jag var inte en av de utvalda tyvärr.
Länk till Sara Öhmans hemsida. http://www.mediumsara.net/
Sara Öhman vilar upp sig efter seansen
Tack till Silla som arrangerade denna kvällen. Har förstått att det blir fler magiska aftnar med olika medium, mycket trevligt. Tack
Varje kväll kom bekanta och vänner hem till mig och pysslade om mig, precis det jag hade bett om. Matbordet var fyllt med blommor från folk som ville visa sitt djupa deltagande. Jag berättade om Stigs död gång på gång, jag fick aldrig nog. Det låter konstigt men mitt i eländet njöt jag av att det faktiskt fanns så många folk som verkligen brydde sig. Jag befann mig i förnekelse. Jag var liksom bedövad, kanske i chock, jag vet inte men psyket är enormt, det släpper bara igenom precis så mycket åt gången som man kan hantera.
På lördagen, exakt en vecka efter den fasansfulla kvällen var det bara min familj som var hemma hos mig, inga bekanta just då.
Minns att jag satt ensam på terassen, ville stänga ute familjen, orkade inte med ljud, ville vara själv. Jag måste iväg någonstans kände jag. Till havet, där är lugnt. Nej förresten, inte havet, havet var inte Stigs grej och jag ville liksom ha honom med mig. Kom att tänka på Blå Cafeét i Lomma, ja, dit ville jag. Där fanns havet för mig och där var dansbanan där Stig han spelat och jag sålt dansbiljetter, så klart att det var dit jag skulle.
Printar ut ett foto av Stig i A4 format och som i trans kör jag till Blå Cafe´t med fotot liggande bredvid mig på sätet. Minns att jag fick ett mess från min bror på vägen dit, att jag lugnt väntade med att svara tills jag kom fram och svarade honom då väldigt sakligt, som om denna turen till Blå Cafe´t var världens självklaraste enklaste sak för mig.
Jag köpte en räkmacka, satte mig där vi suttit efter en spelning en gång. Lade fotot av Stig på bordet på platsen bredvid mig. Där satt fler gäster men det brydde jag mig inte ett dugg om, det var bara jag och Stig just då. Jag upplevde det som den gången vi satt där efter en spelkväll och jag räknade och delade ut gaget. Jag var som i trans.
Åt min macka och sen kände jag inte längre för att gå ner till havet. Istället gick jag med Stigs foto i handen ut över dansbanan bort till scenen och satte mig, precis där Stig stått och spelat. Tände en cigg och började gråta, helt i min egen värld. Höde steg på dansbanan, brydde mig inte. Kände armar runt min hals. Någon kramade mig och det var som att öppna en kran, äntligen gråt, gråt. gråt. I gråten fick jag fram att min man dött för en vecka sedan. Kramen fanns kvar ända tills min gråt började ebba ut, då först lossnade armarna runt min hals och jag såg en kvinna som sade: Jag går också igenom saker just nu. Inget som du, men ändå. Kvinnan går tillbaks och sätter sig hos sin väninna utanför dansbanan.
Jag satt kvar på scenen och efter en stund kände jag bara en sådan dragningskraft till kvinnan som tröstat mig. Jag måste bara gå dit. Jag gör det och säger: Kan jag få din e.mail adress för jag känner att jag har något att tillföra dig i livet? Jag sätter mig, tar hennes händer och frågar lugnt: Vad går du igenom just nu?………………..
I flera timmar satt vi sedan och pratade med varandra och att hon befann sig där just då var absolut ingen tillfällighet. Det var universum, hinsideslivet kalla det vad man vill, som sett till så att vi var där på samma gång för att jag behövde henne just då och för att vårt möte helt enkelt var bra för oss båda.
När jag kom hem efter denna upplevelsen kändes det som om det var en gåva sänt från ovan. Det var det också, för hur vanligt är det att en människa går fram och kramar en främling som gråter. Tanken kanske finns, men därifrån till handling är mycket ovanligt.
Kvinnan heter Kristina och idag 9 månader efter är vi fortfarande nära vänner. Klart vårt möte den där dagen på Blå Cafe´t var bestämt.
En sommarkväll 2006 .Steeperz hade just börjat spela
Senaste kommentarerna