Tag-Archive for » änka «
,
Hej bloggbok och världen.
Först vill jag tacka för alla fina kommentar jag fick på inlägget ”Nöden har ingen lag” sen vill jag berätta att jag haft två dgr som jag varit väldigt i balans, harmoni och välmående så utan tvekan gjorde besöket hos prästen nytta.
Igår var förresten R-M min svägerska på besök. Hon mådde som en prinsessa verkade som. I alla fall sa sa hon att det var en mycket avslappnande njutbar dag. Härligt när det blir så. Vi hade alla här hemma en fin dag tillsammans. Det blev även ett dopp i Lärkeshomsjön och en skogspromenad.
Idag läste jag en artikel i tidningen Land. Så här stod det.
Ensamhet är farligare än att röka, vara överviktig eller dricka för mycket alkohol. En färsk amerikansk studie visar att social isolering kan öka risken att dö i förtid med 50%.
Det säger väl mycket, eller hur? Så din parter, familj och vänner är mycket viktiga för din hälsa. Detta stärker min tro ännu mer, tron att min väg sedan jag blev änka varit helt rätt.
Trevlig fredagskväll
e-k
Det sägs att en person bara behöver tre saker för att bli riktigt lycklig
någon att älska
någonting att göra
och någonting att hoppas på
Joseph Addisson
Vet inte om jag håller med fullt ut, det beror på vad hoppet gäller. Jag är älskad och jag har någonting att göra och hoppet är att jag blir accepterad av min familj för den jag är och för den väg jag valde att gå. Det är bara så synd att tiden går och tiden är värdefull för vi lever inte för evigt men jag tänker tillåta mig att vara lycklig medan jag hoppas.
Alla har vi vårt liv i våra egna händer
Jag har bara ett liv och det är jag värd att leva fullt ut, det är mitt eget ansvar.
.
e-k
,
När döden skiljer oss åt
Att förlora sin make, sin livskamrat
är
att förlora sitt halva jag
att förlora en bit av livet
att förlora sin familj
att förlora sina barn…….
.
……..som förlorar sin familj
som förlorar sin pappa
och en del av sin mamma
.
Ingenting är som förut
ingenting blir någonsin som förut
Alla gamla sanningar är slut
Allt måste börjas om
.
En stenbro har blivit en hängbro
vinglande otryggt hit och dit
.
Det gör ont
fruktansvärt ont
två år har gått
det är svårt för alla och envar
det tar tid.
men det går
det ska gå
.
Livet är nu
om imorgon vi inget vet
.
Låt oss bygga en ny bro
Den kan aldrig bli som förr
bara annorlunda
men stabil ändå
.
Första byggstenen
en utsträckt hand
.
e-k
.
Familjär ensamhet
17/7 -10
.
Så vill jag även delge en dikt som Kaela skrivit. På något märkligt sätt händer det ofta att hon skrivit och publicerat en dikt som jag behöver eller som stämmer på mig just den dagen.
Över huvud taget så man läsa underbara saker i hennes blogg.
Sönderriven saga
Ibland
skulle jag vilja
höra en saga
men någon
har rivit sönder
alla bladen
i boken
rivit dem
i små små bitar
och trampat på dem
med sanningens
grova kängor
Kaela
.
Om en stund ska vi bege oss till Malmö. Tandläkarbesök för mig och Isabelle ska hem efter 4 underbara dgr hos oss, hon har verkligen skänkt behövlig glädje och hjälpt till att skingra tankar, Hennes pappa fyller år så det blir kalas också.
…..
Funderingar kring livet.
Idag är en dag jag tycker synd om mig själv. JA, ja, det får man lov att göra. Jag borde, skulle, vill känna mig enbart lycklig men ibland undrar jag om LIVET är sådant att man kan vara lycklig med allt på en gång hela tiden, eller är det jag som är en alldeles för känsig person? Eller begär jag för mycket av livet?
Skit samma, idag är det synd om mig, jag är ledsen och olycklig just idag för att jag inte bara kunde få fortsätta att bara vara lycklig.
Finns det folk som enbart är lyckliga?
Sorg, sorg och olycklig efter Stigs död, kämpar och kämpar för att hitta mig själv och ett nytt liv, någon som kan älska mig.
Det kommer en man som älskar mig och livet ger mig kärlek ännu en gång. Så tacksam, så lycklig. Livet går vidare, självklart med rät och avigsidor men mest rätsidor
Så kommer olyckan tillbaka då jag inser att 2/3 av mina barn tycker att jag har mig själv att skylla för att vi har tappat gemenskapen och att jag känner mig utanför. Att jag inte har brytt mig om dem sedan deras far dog, att jag flyttat till norra Skåne till PO osv.
Vad hade jag för val när min livskamrat dog, ensam, ensam, ensam, jag led, jag måste få leva och vara älskad. Jag hade bara ork till mig själv.
Just idag, undrar jag, varför kan jag inte bara få lov att vara glad. Just idag är jag olycklig. Just idag orkar jag inte mer, Just idag är en sådan dag.
Livet, är det så det är? Någonstans tror jag att jag inte är ensam om mina känslor.
MEN
Någonstans i mitt inre vet jag att: Jag kommer tillbaka, jag orkar igen, jag får krafter igen och igen och igen.
Finns det någon annan där ute i cybern som är änka eller änkeman som känner igen det här? skriv gärna till mig, stt spegla sig i någon annan är en hjälp.
Nu har jag i alla fall fått skrivit av mig.
Go kväll
e-k
.
Lycka
är att få vakna var dag
höra fågelsång
vinden susa i trädtopparna
och vattnet porla i ån
.
Lycka
är att få vakna var dag
med sin vän
att få älska
och bli älskad
.
Lycka
är att få vakna var dag
känna sig trygg i sig själv
trygg med sin vän
trygg med sitt liv
.
Lycka
är att någon lyssnar
att bli förstådd
att bli respekterad
att bli älskad för den man är
.
Lycka är att få vakna var dag
att få skratta
känna glädje
tacksamhet
till livet
e-k
.
Så där känner jag idag men när jag läser mina anteckningar för ett år sedan den 4/7 läser jag.
.
Nu orkar jag inte mer
kämpa, kämpa, kämpa
Jag klarar inte ensamheten
den gör mig knäpp
Står inte ut ensam
gråter och gråter
är så ensam
Går i sönder av längtan
av att bli kramad och vidrörd
Kämpa, kämpa
om och om igen
faller längre för var gång
tyngre och tyngre
att klättra upp
Jag orkar inte
Gud hjälp mig
.
och från den 7/7 -09 läser jag
.
Någon fanns där
jag blev inte kär
Någon ville
Sorg över detta
Varför ska det vara så
Någon ville ha mej
men jag inte dej
Stig, Stig
varför lämnade du mej
ensam kvar här på jorden
Vill att allt ska va som förr
kan det någonsin bli
att rätt kommer in genom min dörr
Och det för båda säger klick
.
Och den 9/7 -09
Känslor av ensamhet
tårar tränger fram
känslor av sorg
Sörjer mitt gamla liv
Det livet jag hade i min hand
I mitt nya liv
flyger det fritt för världen
för att ibland landa i min hand
De stunderna är jag uppfylld av glädje
e-k.
.
Som jag har sörjt och lidet. Nu när jag läser och tänker tillbaka blir jag påmind av allt jag gått igenom. Tänk ändå vad människan klarar, klarar med hjälp utav hopp, tro, tillit och tålamod, vänner och familj och en stark vilja och envishet.
Idag är jag inte ensam längre, jag är sambo och älskad för precis den jag är., Livet ville mig väl och jag är så tacksam. Tar vara på varje dag, på nuet, fångar ögonblicken för har man sett hur skört livet kan vara, att det kan hänga på en tråd DÅ får man en annan syn på livet, andra värderingar.
Och min livskamrat Stig vill jag gärna tro att jag träffar i andevärlden. Vår kärlek vårdar jag i min själ tills dess.
Jag ska vårda ditt minne
Curt Haagers – Jag Ska Vårda Ditt Minne (With Rose-Marie Stråhle)
.
e-k
.
Go söndag bloggbok..
hmm, inte mycket till bloggande den sista tiden. Jag har inte haft riktigt skrivarlust så nu tittar jag bara in och ger mig till känna lite.
Kan i alla fall berätta att i torsdags var vi i Malmö på student. Min brors barnbarn var det som gick ut frisörprogrammet.
.
Igår var jag kortan och jobbade för första gången, det var jätteroligt att jobba med barn igen. Efter 9 intensiva timmar kom jag hem till dukat middagsbord, en stunds samvaro sen slocknade jag direkt i soffan.
På våran tomt har det hänt lite saker, bygget är påbörjat och nästa vecka ska grunden gjutas.
Flera lager frigolit som sedan grunden ska gjutas på. Alla byggare som kommer dit säger att det blir en underbar plats att bo på. Kanske kan ni ana utsikten bakom mig.
.
Så har jag tittat tillbaka i bloggboken för att se vad jag gjorde för exakt ett år sedan, alltså den 13 juni -09. Jag hade skrivit en dikt, här är den igen.
.
Vad havet kan ge
På väg till havet
obehag flyger på
tänk, det har hänt
kan ändå inte förstå
Går på stranden
det växer i mig
mår illa
Känslan går ihop
och blir liksom två
Hittar känslan
mage, hals i höger sida
Växer, växer,
obehag, gör ont, tårar
nära explosion
Känslan vände
vad betydde detta? vad hände?
Vet ej, men starkt
och viktigt
Vad var detta?
Varför?
Sitter här vid havet
en sten är min stol
med pennan i hand
och känner värmen från sol
En svag känsla lever kvar
av sorg som går ihop.
.
Det vänder sig i magen när jag läser. Sorgen efter Stig, ensamheten, kampen att hitta livet igen och idag ett år efter ser mitt liv så annorlunda ut. Jag är inte ensam längre, någon älskar mig precis för den jag är och jag känner mig väldigt trygg och tillfreds. Inom mig vårdar jag mina 37 år med Stig. Då och då ger smärtan sig till känna men oftast är det de goda minnena som överväger.
.
Tacksamhet är bara förnamnet för att livet gav mig ännu en chans.
.
e-k
.
Min bloggbok………’
.
Idag var en speciell dag 1974
….Jag 21 år – Stig 22 år
.
Hela livet låg framför oss, en oskriven bok utan minsta vetskap om framtiden. Framtiden blev först barnlöshet och 7 års utredning och väntan som utmynnad i en en resa till Sri Lanka (som dessutom var vår första flygresa) för att då äntligen få träffa
lilla Jenny.
Jag glömmer aldrig vår lycka när vi såg denna underbart söta 2 månaders baby. 3 år efter kom…..
Jane
en smärtsam och underbar upplevelse. Nu hade vi fått uppleva att få barn på två olika sätt, båda otroliga mirakel. Åter 3 år senare kom….
Josefin,
ännu en underbar flicka och mindre smärtsam förlossning för jag tog ryggbedövning. Pojken tänkte vi adoptera men den lilla spjuvern Josefin var ett litet illmarigt busfrö och Stig och jag var nästan uppe i medelåldern då så det fick vara så.
Vi bodde först i Vellinge på ett antal ställe för att sedan flytta till nybyggt i Hököpinge och sedan tillbaks till Vellinge för att avsluta med 3 ställen i Malmö. 
Sammanlagt flyttade vi 10 ggr
Stackars Stig som tog lång tid på sig att bo in sig hade nästa precis kommit till ro när det var dags igen, förutom i Hököpinge där vi bodde i hela 11 år. Där växte töserna upp.
Eftersom vi träffades så unga och med kärleken i grunden formade vi varandra under årens lopp. Visst hade vi som alla andra berg och dalbanor men vi hittade alltid tillbaks till nyförälskelse igen.
Hemmet familjen var vår gemensamma punkt. Musik var också en röd tråd i vårt hem eftersom Stig hade ett litet band. Det var också något som utvecklades genom åren. När vi träffades kunde han spela dragspel, jag hade ett piano som han började klinka på och som senare byttes ut till en orgel osv, tills han började spela i ett festband och senare bildade ett eget band, nämligen Steeperz.
I 37 år fick vi rå om varandra. Han dog i sin orkesterbuss i hjärtinfarkt efter en spelning. Kan tänka mig att det var bästa sättet för honom att lämna jordelivet men fruktansvärt för mig och töserna och 56 år är en alldeles för ung ålder.
Stig var en mycket stabil och trygg person precis vad jag behövde under alla de där åren när jag utan att veta det var på flykt ifrån min barndom. Jag fick ju utmattningssyndrom 2005 vilket ledde in mig på att gå till botten med mig själv för att sedan bygga upp. I januari 2008 sa jag till honom: Stig, nu känner jag mig så gott som hel, han dog sedan i april.
Med denna minimala sammanfattning av vårt liv vill jag bemärka vår bröllopsdag.
.
e-k
.
Min bloggbok………….
Sitter på terassen, himlen spricker upp och solen tittar fram, det är vindstilla det enda som hörs är fågelkvitter. Jag sitter och tänker på denna dag för 2 år sedan. En avskedsdag, min mans begravning.
När jag tänker tillbaka har jag svårt att förstå att jag klarade denna dagen, jag till och med höll tal på minnesstunden.
Hur kunde jag ens en gång leva denna dagen, innan ceremonin var jag t.o.m. med och arrangerade alla blommor runt kistan, styrde och ställde för Stig så han skulle bli hedrad.
Inte ens när vi spelade Stig själv på CD bröt jag ihop.
vi i unga år
.
(Nu när jag skriver kryper spänningar i axlarna på mig) Jag var som en zombi, i chock och förnekelse tillstånd. Det var som om jag var med i en film och när filmen var slut var allt som vanligt. Kan inte minnas att jag grät en endaste gång. Allt som skedde, hela arrangemanget var liksom till honom, för honom.Det var liksom bara hans kropp, skal i kistan, inte Stig, hans själ.
När sedan vi stod och såg efter bilen som körde iväg med kistan rann tårarna så sakteligen medan jag kände sorg och tänkte att nu ska hans kropp till kremering och kommer aldrig att finnas mer.
Chocken satt kvar länge, länge och kanske är det psykets hjälp för att kunna hantera det som ”inte kan vara sant”, det ofattbara.
Förnekelsen har utan att jag visst om det funnits kvar tills för några månader sedan. Tecken jag kan se på det så här i efterhand är att jag länge kände det som om han bara var bortrest, att jag levde ett dubbelliv, att mitt nya liv bara var i väntan tills allt blev som vanligt igen. Självklart har intellektet hela tiden visst MEN det inre lever sitt eget liv.
http://www.steeperz.com/2009/01/21/del-8-begravningen-den-5-maj/
Stig dog utan att ha varit sjuk, han fick en infarkt. Jag tror att risken att förnekelsen blir större och varar längre i sådana fall än om sjukdom förekommit döden.
Och Gudarna ska veta att dessa två åren inte går att beskriva i ord i min kamp att leva vidare, hitta vem jag är utan honom och hitta ett ny livsbok. Min personlighet är intensiv och så har också dessa åren varit.
För andra sörjande kan jag säga att: Det går, hur mörkt det än är kommer det småningom att öppnas en ny dörr bara man skapar möjligheten.
.
Min livskamrat fick lämna jordelivet som 56 åring, alldeles för tidigt. En del av mitt stöd har varit min andliga tro. I detta har jag tänkt att hans livsuppgift var klar, att vi alla har en viss förutbestämd tid här på jorden och att vi egentligen med vårt sätt att leva bara kan påverka några år fram eller tillbaka.
Ett annat stort stöd har varit Ninna som gått igenom samma sak.
.
.
37 år tillsammans, bröllopet stod den 1 juni 1974, vi lovade att älska varandra i nöd och lust tills döden skilde oss åt.
Vår kärlek klarade det.
.
Min kärlek till dig ryms i mitt inre för alltid.
.
e-k
Senaste kommentarerna