Offerkofta, nej aldrig livet!

Min morgon i soffan och timmen efteråt: Retar mig, det kryper i kroppen. Sen: Känner mig arg. Sen illamående (som om jag stod mig själv upp i halsen) i några minuter och sen grät jag förtvivlat och sen grät jag av lättnad. Allt detta inom loppet av ett par timmar, utan någon uppenbar anledning.  Det gick över efter dusch.

Lamotraigin hade jag i 4 1/2 år och anitidepressiva i minst 12. Undrar vem jag är utan dom? Det är både spännande och skrämmande.

Känslorna, alla, tog fart en stund efter dusch igen. Det är bara ett hårsmån mellan gråt och ilska men konstigt nog sååå skönt. Det känns som att mitt skinn på näsa är tillbaka, och det gillar jag.

I förra inlägget skrev jag om min forskning under det senaste året. Det är tack vare den jag slutat medicinera. MÄRK VÄL jag påstår inte att detta löser diagnoser, men jag tycker det är värt att prova om de blir hanterbara.

Bipolär inget offer

Och ni som har mediciner, sluta inte utan det är i samråd med er läkare.

Istället för antidepressiva, som när man läser om dom faktiskt inte höjer serotonin utan enbart återanvänder det som redan finns, tar jag tryptofan, 5-HTP http://www.5-htp.se/information-fakta-om-5-htp. Aminosyran glutamin tar jag också varje dag. Sen har jag även andra aminosyror att ta vid behov.  Lista på aminosyror och dess användning finns här http://www.mabra.com/har-du-koll-pa-dina-aminosyror/ Givetvis äter jag D3 vitamin, B-komplex, magnesium/kalcium och omega3. Jag har också fått en speciell utvald blandning av Bach blomsterdroppar gjord av Lena http://www.andetagen.se/

Ja, det var det, tro’t om ni vill.

Livet är ett val

Om det blir mest glädje det får jag utvärdera  si så där 3 månader. Men en som tar på sig offerkofta det är jag inte.

Önskar oss alla en skön helg

/e-k

Vem är jag i allt detta virrvarr.

Yes, jag är färdig med efterforskning av alternativ behandling. Äntligen framme och kan koppla bort allt forskande om människan och bara leva. Mitt mål är nått. Medicinen utbytt mot andra tillskott. Ändå vill jag forska mer, men inte ändå. Blir så trött på mitt komplicerade jag. Jag är snart 64 och dagarna försvinner i rasande fart. Forska och analysera istället för att måla och göra annat kreativt, vill jag fortsätta forskandet? Livet försvinner ju till det eller egentligen inte, om det är det jag väljer. Att måla har liksom inte kommit längre än till tanken. Vill jag kanske inte det? Var det kanske bara en epok i mitt liv? Men vad vill jag då? Har ju all tid i världen. Jag förstår inte mig själv.

bipolär 4 ansikten
Om kvällarna kommer oftast lusten. Imorgon ska jag måla. Eller sticka, virka, blogga, you name it! Så kommer nästa dag och plötsligt står jag där vid datorn och läser om människan igen, den ena länken leder till den andra och timmarna springer iväg. Så går ännu en dag utan allt det där andra vilket i sin tur leder till en känsla utav misslyckande och vidare till att jag klandrar mig själv. Jag har sjukersättning och all tid i världen.
Jo, jag vet att det för min del är bra med planering, att ha mina dags-lappar som har fungerat bra, från att jag gick i väggen för många år sedan tills för ett tag sedan men usch, jag vill kunna följa dagens flöde men som ni märker fungerar inte det heller.

Planering1-kopia

Alla dessa tankar och känslor är dagens.  En sådan här dag letar jag halmstrå, kämpa, kämpa, kämpa. Jag blir så trött på mig själv. En annan dag som i princip förlöper som idag kan jag uppleva mysig. En annan dag kan jag känna mig så nöjd och tillfreds med att bara  följa flödet eller följa min dagslapp smidigt och lätt.  En annan dag är det full fart på mig, kroppen rör sig i högt tempo och tankarna rusar, är så aktiv och entusiastisk och livet leker.  Och alla de olika dagarnas tankar och känslor är sanna för mig just då. Jag har ”verktyg” i mängder och de fungerar när jag är i balans.

Jag brukar inte, jag skäms, berätta för omgivningen om dessa tankar men idag slank det ur mig till min man. Lönt? Nej, det visste jag ju egentligen innan, han är ju man. Det där uttrycket att män och kvinnor kommer från olika planeter det stämmer. Vi är skapta olika av naturlig anledningen från urminnes tider. Kan rekommendera denna bok, den ger mycket förståelse.

bok mars och venus tillsammans

 

Kravet jag har på mig själv att ta vara på varje dag till hundra procent det kom när min första man dog hastigt bara 56 år gammal. Jag gjorde det i flera år. Tacksamhet för det allra minsta, glädjen att faktiskt få leva var tillräckligt.  Sen hade jag dessutom lyckan att träffa min själsfränd och få uppleva ännu en stor kärlek i mitt liv. Min tacksamhet och glädje över det lilla fortsatte i några år till sen hamnade jag mot min vilja i det där att ta för givet. Eller egentligen, något inom mig tar inte för givet men jag lyckas inte leva efter det. Klander igen.  Min önskan är att bara leva precis som jag är varje dag men hur? Jag känner mig hopplös

Då och då som för alla ”ringer det en väckarklocka”, som när mannen hamnade på sjukhus t.ex. och jag liksom vaknar till och kan känna och ta tillvara på här och nu.

Jag har en man som älskar mig för den jag är och 9 underbara barnbarn, mitt innersta rum är lyckligt, varför står inte den dörren alltid på vid gavel?

Du är för mycket i din hjärna, sa min vän Mari för ett tag sedan. Ja så är de,t men hur gör jag för att hoppa ur den?

 

Känns skönt att ha skrivit av mig.

I morgon börjar en ny vecka med nya möjligheter

/E-k

En väckelse

Igår ringde jag Mari en gammal vän, det var 1 1/2 år sedan vi pratade sist.  Efter en stund förstod jag att hon inte kände igen mitt sätt att prata.

”Ett ögonblick.
Jag sitter här och väntar på min själ!  

Flygplanet har landat men själen är lite på efterkälken
och den behöver landa den också innan vi kan ge oss iväg.”

/Dahli Lama

Det är så det är, fortsatte Mari
”Du är för mycket i din hjärna, du har tappat bort själen.”

Att få höra det gjorde mig klarvaken. Precis så är det ju. I all kunskap jag skaffat från böcker och internet, analys och problemlösning, har jag fastnat i sjukdomar. Konstigt att jag inte lyckats njuta av nuet?

”Du måste bli kompis med dig själv. Vad hade du sagt till en vän som sagt det du precis sa till mig? Livet förändras, både det inre och faktorer från det yttre. Du verkar också ha glömt bort att du varit utbränd. Jag kan fortfarande bara ha två saker inbokade på en dag. Du tror att du kan hinna allt. Och sätter du gränser för dig själv? Du ska fråga dig: Vill jag detta?”

Mari säger allt detta lugnt och bestämt, utan att tveka. Därför går det också rakt in i mitt hjärta.

Mari och jag, det är något speciellt i vår relation.  När jag var änka och ledsamheten blev för stor, ringde jag till henne. Bara att höra hennes röst fick mig att skratta. Konstigt men sant.

Mari och jag, vi har ett mentorskap som finns där för alltid

Bildresultat för vänskap

Tack för att du finns.

/e-k

 

 

En rusande hjärna

Kreativa tankar skjuter som pilar i huvudet. Skriver min dagslapp med så lite som möjligt eftersom jag haft många dagar i sträck då det varken blivit hackat eller malet men känner att det blir svårt att hålla mig till det.

Jag vill blogga (vilket jag börjar med just nu fast jag inte borde prioritera det), vill ta hand om alla länkar om forskning och tips om sjuk tarm och bipolär sjukdom som jag sparat på datorn och sammanställa. Vill virka. lägga pussel, spela alfapet, baka bröd, vara ute i solskenet, ordna upp foton och allt annat som ligger och väntar på mig och beta av allt annat som samlat sig. Plus att här är jättesmutsigt, men det kan jag numera skita i. Ovanpå allt detta finns det vardagliga som matlagning o.s.v. Tvingar mig att göra morgongympan. Mitt i den kommer jag på saker som borde göras.

Skyndar, skyndar för att komma vidare, hinna med. Vet att jag måste affirmera: ”En sak i taget” och ”Jag är här och nu”. Mindfulness. Ska, ska, ska men vill inte, vill göra allt det andra roliga. Skulle också vilja bli aktiv på bloggen igen och börja måla.

bipolär pilar i huvudet

När jag var ung och yngre fixade jag allt men numera nej och det är frustrerande eftersom det mentala är kvar i att jag kan, det är ju normala jag. Skynda, skynda, är ofokuserad. Fingrarna far för snabbt över tangentbordet, hoppar över bokstäver. Skynda men borde stoppa mig, Fråga mig själv.”Vad vill jag, vad är bäst för mig”?
Alltså borde jag inte stå här vid datorn och skriva. Eller kanske ska jag bestämma att jag gör detta i 30 minuter och sen gå vidare.
Nej, nu ska jag ta meditationen för den lugnar. Men ack så svårt. Vill göra roligare saker.


Allt detta och klockan är bara halv 11.

Ovanstående har jag skrivit rakt upp och ner utan att tänka på grammatiken. Hm! Varför förklara det? Jo, nu kom prestationskravet fram.

Ni som orkat läsa ovanstående, hur går era tankar?

 

Ha en bra trettondedag

/e-k

Kärlek i julklapp

Hej hopp!
Hoppas ni alla har haft en fin julhelg och hunnit njuta av den.


– Vad vill du ha i julklapp?

– Det säger jag inte. Bara det kommer från ditt hjärta så spelar det ingen roll om det bara kostar 25:- 
– Ja men, du kan väl säga något. Jag kan inte komma på något.
– Nej!

Så där höll min man på i veckovis före julafton.

En kväll när vi satt och tittade på TV, kände jag på min näsa och sa:
-Usch! Jag har fått så många pormaskar.
Vid ett annat tillfälle sa jag:
-Jag är irriterad på luggen. Det stör mig att plattången gick i sönder.

– Jag ska köra till Örkelljunga, sa mannen en dag  och flinade.
Samma hände dagen efter. Då blev jag nyfiken. Svaret blev:
– Det blev inte bra, det jag köpte.
Han var retfull och finurlig.
När det hände tredje dagen var jag sprickfärdig av nyfikenhet.
– Jag kan inte komma på något så det blir ett kuvert som vanligt, sa han

Så blev det äntligen julafton. Tomten kom med säcken på ryggen full av paket till Matilda och ett kuvert till mig.

matilda julafton 2016

Efteråt paketutdelningen följde jag tomten till ytterdörren. Precis när han skulle öppna den sa han:
”Oj, jag glömde ju en säck” och gav den till mig med en kram.
Inte förrän han skrattade fattade jag att det var till mig. Allt smusslande fanns i den.

julsäck fr po till mig

Överväldigad öppnade jag säcken. Där låg en paket med en plattång, en handväska i svart skinn och inuti den ett presentkort på ansiktsbehandling. Kuvertet han pratat om var enbart till för att förvilla och reta mig. I det fanns en trisslott. Vinst 30:-

Tacksamhet är hjärtats minne.

Kärleken väljer åt oss
någon
vid vars sida
vi  vill vandra för alltid

kärleken möter oss
och ger oss nya drömmar
om händer som vill bo i varandra
ögon som ser åt samma håll
drömmar som vandrar
hand i hand


Från den stunden vet vi båda
att utan dig
vore jag som en klocka utan urverk
som en fågel  utan vingar
ett hav förutan vågor
en himmel
utan sol.


Du ska torka mina tårar
jag ska jubla
i ditt skratt.

Så ska vi vara för varandra
alla dagar livet ger
en ständig soluppgång

/av Kaela

Önskar er alla ett riktigt
Gott nytt år!

Pst! Hoppas att min skrivarlust återkommer under 2017
så att det blir fart på bloggen igen.

Sol ute sol inne

Detta inlägg är hämtat från den 5 februari 2010. Tänk vad livet kan förändras.

Här i Malmö skiner solen både inne och ute idag. Jag har sol i mitt hjärta när jag ser lille Leon och PO leka tillsammans, kärleken spirar i kroppen på mig och jag är så tacksam. Jag  är säker på att om Stig där upp i himlen kunnat se mig hade han också varit lycklig för min skull. Livet har kommit tillbaka till mig på alla sätt. Allt jag skickat upp med attraktionslagen har jag fått.
.

Citat

”Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap.”
.

Ja, detta är omöjligt att se när man är mitt inne i något svårt men många ggr har jag efteråt fått bekräftat detta citats innehåll. Senast var förra veckan då jag fick otrolig rädsla, ett spöke grep tag i mig med alla sina krafter.
Några dgr efter upptäckte jag att jag vågade ge mig hän och vågade tro på kärleken igen. Jag behövde möte spöket öga mot öga för att komma vidare. Spöket var mina känslominnen, där är mer att läsa för de som vill.

.

Denna låten lade jag in för jättelänge sedan och ville verkligen detta, jag led som ensam änka.

Han kom när det var dags.

Tillit är ordet.

e-k

När jag nu tittar i backspegeln inser jag hur otroligt mycket som hänt sedan dess.  Både i form av rostkorn men mest av guldkorn. Jag är så tacksam. 

Svängningar och vardagsaktivitet

Hej på er nya och gamla läsare. Efter ett långt uppehåll är jag tillbaka igen. Kanske inte varje dag men några ggr i veckan i alla fall. Sommaren har verkligen varit sprakande i alla dess nyanser av gott, ont och mittemellan. Mycket kärlek men också många svängningar i min bipolära hjärna. Sommaren är en tid då all min strukturer faller.

Har just läst denna självbiografi av en känd författare och tackar Gudarna för att min sjukdom är lindrig.

Bildresultat för vansinnet mitt bipolära liv

Mitt nya verktyg är att en gång om dagen sätta mig ner för att göra ingenting. och låt tankarna komma och gå bäst dom vill. Rensa gärna helt enkelt.
en mörka tiden då jag alltid gått i ide. Nu ska jag minsann  inte det och därmed basta. Jag SKA ut på en liten promenad varje dag.

Det finns så mycket annat än promenad i vardagen som ger motion bara vi lär oss att utnyttja situationerna
– hushållsarbete,
– leka med barnen/barbarnen
– gå ut med hunden.
– ta trapporna i stället för hissen eller rulltrappan
– gå av bussen eller tåget en hållplats tidigare
– springa till och från brevlådan
– stå istället för att sitta vid datorn  (det sparar ryggen också)
– Upp på tå och spänn lår- och magmuskler när vi tar ut/sätter in porslin i köksskåpet
– Tar vi inte kaffekannan med oss till Tv:n måste vi resa oss och gå för att hämta den.
– ta ett 7 minuter kort gympapass 

Det finns många gratis tillfällen. Här är fler tips  så låt fantasin flöda

Under en veckas tid gick jag med stegräknare i fickan och jag blev förvånad. Trots att jag oftast befinner mig i hemmet kom jag upp till mellan 3500 – 5000 steg.

Och

Jag ska ut varje dag. Inte bara för motionen utan för att det är bra att komma ut ifrån huset och få luft.

Önskar oss alla en bra höstvecka

/e-k

Acceptans

Hur lever ditt liv? Mitt har tydligen varit intensivt eftersom jag fått göra ett blogguppehåll.

Jag tycker att jag gör och gör saker hela tiden och inte är det städning och ändå undrar jag, vad gör egentligen? Tar allt längre tid i min ålder? Är det jag som gör allt omständigare än det behövt vara? Och andra sidan så har jag ju inte sjukersättning för ingenting, men ändå! Alla göromål som inte är konkreta märks liksom inte, det är jobbigt tycker jag. Jag har t.o.m. tagit beslutet att sluta med marknadsföringen och signeringen av bok jag skrivit. (läs utdrag ur boken i menyn till höger)

Fröken Änka Självbiografi

Jag frågade mig själv:  varför pressar jag mig? Mitt mål var att sälja de 140 böcker  som var tryckta och 126 är sålda. Mitt mål är så gott som nått, så varför ska jag då få tryckt upp fler? Det hade varit en annan sak om jag varit 10 år yngre. Skit också att det inte är så

Ok, lite konkret finns i alla fall. Jag har börjat på ES-Teck behandling förr att bota min tarm och balansera kroppen. Positivt: Fick veta att Paleo kosten jag äter är alldeles rätt. Ni har väl hört att tarmen är människans andra hjärna.
Ännu ett barnbarn har kommit till världen. Jag har fyllt år. Målat staketet, börjat med ny morgongymnastik, braingym som samtidigt tränar minnet.

Bildresultat för braingym

Umgåtts med Dareen och Noura från flyktingboendet, men nu ska jag inte trötta ut er med en massa rabblande.
Ja, det blev som det blevmed bloggandet när det inte blev som det var tänkt.

Som filosofen Epiktetos sa:
”Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det”

Bildresultat för Epiktetos

Vilket får mig att tänka på acceptans. Den övningen har jag helt förträngt. Dags att ta tag i det igen.

Ha det gott

/e-k

Ett nytt mirakel

Tjingeling!

Om stavningen blir rätt idag, det ger sig. Varför får ni veta. Tur att felstavat blir understruket med rött i admin.
Jo i fredags satte yngsta dottern värkarbete igång men lille Max tyckte inte det var dags. Snacka om hur oroligt det har varit. Det är en av de gånger som jag önskar att jag bodde kvar i Malmö. Men, men man kan inte få allt.

Han kom först igår e.m. Vilken lättnad. Mitt åttonde barnbarn. Kärlek i allra högsta grad.

hjärta

familjen max nyfödd med mössa

Ett nytt litet liv
har förgyllt vår jord
en ny liten människa
kommer finnas vid vårt bord

Vi hälsar dig välkommen
du lilla själ
vi skall följa dig på vägen
och se till att det går väl.
Älskade Max
Välkommen
I morgon kommer mormor

/hämtade från Allt för föräldrar

Och nu bjuder jag på ett skratt:
Med min sårbara hjärna som hör den den bipolära sjukdomen är det väldigt stirrigt, darrigt, klumpigt, ofokuserat, huvudet fungerar inte, allt jag för blir fel.
För en stund sedan tog jag fram mellanmål. Paleogröt med kokosmjölk och blåbär och micrade. Sen tyckte jag det såg konstigt ut, luktade på det. Det var tonfisk.

Jag åt det, hihi.

/Leva-Kerstin

Flykten

Med sin 7 månaders babys i famnen och 7 åriga son i handen tog Fatima (påhittat namn) ett steg ner i den lilla fiskebåten, men i samma ögonblicket ångrade hon sig men hon blev knuffad ner i båten. Snabbt körde båten iväg fullastad med människor och barn, polisen var på väg.  I två timmars färd över havet från Turkiet till Grekland i mörker, satt Fatima skräckslagen längst ut i fören med sina barn i famnen. Hennes man var kvar i Syrien.

flyktbåt

Människorna på bilden är inte dom som jag berättar om

 

Resan fortsatte från land till land genom Europa. Ibland med tåg eller buss ibland till fot.

flykt karta över flyktväg

 

Vid ett tillfälle då de vandrat på natten längs en flod ramlade Fatima i leran. Vid varje gränskontroll hjälpte polisen dom att komma vidare, enbart för att de inte ville ha dom kvar i landet. Kvinnan hade ingen aning om vilket land hon skulle stanna i, kanske Tyskland kanske Sverige. I Tyskland fick hon av någon orsak, som jag inte kommer ihåg, blev hon rädd och bytte ut slöjan till en mössa som täckte håret.

flykten längs vägen

Människorna på bilden är inte dom som jag berättar om

Efter tre veckor anlände Fatima till Göteborg, där de blev ompysslade av svenska kyrkan. Efter några dagar hjälpte volontärerna dom vidare. Fatima och barnen hamnade i Åsljunga. Hon har varit här sedan oktober. Hon saknar sin man, och pojken pratar om sin pappa varje dag.  Väntan och väntan och oro. Vad kommer att hända? Får hon uppehållstillstånd? Får hennes man komma efter?

Som ni nog förstår handlar det om den familjen som jag engagerar mig i. Vi var på promenad runt sjön när jag bad henne berätta om flykten. Fatima är en underbar 34 årig tjej. Jag är lycklig lottad som fått lära känna henne. . Insynen om hur det faktiskt gått till gjorde fruktansvärt ont i mig, jag grät.

Låt hjärtat vara med
hjärta o duva

/e-k