Vem är jag?

Det finns dagar

Det finns dagar måste stoppa mig genom att säga:
” STOPP en sak i taget, här och nu. ”
Sätta på relaxmusik.
Allt jag gör blir sprätt, snabbt, klumpigt och hastigt och ingenting till.

 

Det finns dagar då jag måste peppa mig”
Jag duger som jag är, jag är ok.
Jag är älskad för den jag är.
Jag har rätt att säga vad jag tycker.”
Sätta på glad musik
Svårt att sätta igång dagen, aktivitet, även rolig sådan.
Kan jag bra?
Det känns inte så.

 

Det finns dagar då jag vill vara kreativ med sådant jag påbörjat
Vill men vill inte ändå.
Olustig, irriterad, gnällig, sprättig
inget blir rätt.
Trögt och motigt.
Kan inte acceptera
Känner mig dålig, hopplös men ändå aktiv.
Inte mörkt men ej heller glädje.
Vill göra, ska göra, behöver göras.
Tankarna far som pilar i en enorm hastighet i huvudet.
Svårt att hålla mig till en sak i taget
skynda, skynda.
Allt känns oövervinnligt, missnöjd med mig själv.

Senare samma dag……… Jag struntar i vilket,
bryr mig inte

eller

så är nästa tillstånd, känsla
acceptans och tillfreds

 

Det finns dagar då jag faktiskt inte bryr mig om något
total hopplöshet
Orkar inte mer
Tomrummet infinner sig

 

Det finns dagar då jag plötsligt liksom jag vaknar upp
som att vända en hand.
Glad, lycklig, skämtsam
Kan inte begripa hur jag kunnat känna mig pessimistisk, negativ och svart
Lycklig och allt är bra.
Lust till att påbörja projekt
Underbart!

/e-k

Våra hjärnor balans och obalans

Hej där ute!

Jag är väldigt fascinerad utav hjärnan och fortsätter på temat om min research av alternativa tillskott för psykisk ohälsa. Kanske kan det vara till nytta för någon.
En signalsubstans, neurotransmittor  är en molekyl som förmedlar en nervsignal på kemisk väg från en nervcell till en annan i nervsystemet. När vi känner, tänker, upplever och minns är signalsubstanser inblandade. Vanliga neurotransmittorer i centrala nervsystemet är serotonin, GABA, dopamin, histamin, adrenalin, noradrenalin och acetylkolin. Scrolla längre ner på sidan ni som vill veta mer om det .

Neurotransmitter Tests

Ja tänk om vi verkligen har möjlighet att må bättre på naturlig väg. En fascinerande tanke, eller hur?
Nej men så enkelt kan det inte vara, tänker ni kanske. Varför forska fram mediciner då?
Utan att nedvärdera medicin, tänk bara på antibiotikan som kan rädda liv, så ligger det mycket pengar i läkemedelsbolagen och gissningsvis hade inte aminosyror genererat stora pengar.  När det gäller bipolär sjukdom finns det flera grader av sjukdomen så jag vill åter igen poängtera att man inte ska sluta med sin medicin utan en diskussion med sin psykiater. 

Jag har köpt och börjat med tillskott av GABA (lugnande) , 5-thp (välbefinnande)ökar serotonin, L-Tyrosine (vid deppighet) en aminosyra som är förstadie till dopamin, L-Theanine för rusande tankar och ångest, Glutamin (förbättrar hjärnans funktion, lindrar trötthet), Tryptofan (föregångare till 5-htp) och utvinns ur Griffonia frön från ett afrikanskt träd.

tryptofan Griffonia_simplicifolia-ovocie

Nu återstår det för mig att göra ett neurotransmitter test för att få veta hur balansen är i min hjärna. Jag har skickat förfrågan till Integrativ Paychiatry och till Geneticoncept

I övrigt tar jag D3-vitamin, B-komplex, B6, omega3 och kalcium/magnesium. Mia Lundins webshop ger mycket bra inf. om vitaminer och aminosyror för olika hälsotillstånd.

Jag äter mycket antiinflammatorisk kost, inte vete, råg och korn och inga mejerier finns heller i min kost. Ja, det är faktiskt så att maten vi stoppar i påverkar hjärnan.

Tarmen är människans andra hjärna det har forskats fram.


För er som vill veta mer.

GABA-den viktigaste hämmande signalsubstansen i hjärnan, håller excitatoriska systemet från att bli överaktiv. Slappnar av och lugnar ner dig. Låga GABA-nivåer är förknippade med substansmissbruk, ångest, panikattacker, kramper och humörsvängningar.

Serotonin– viktigt för integrering av många områden av hjärnans funktion. Spelar en viktig roll i humör och känslor, ökar känslor av lugn och belåtenhet. Reglerar involverade i mat begäret och kräkningar. Låga serotoninnivåerna resulterar i nedstämdhet, ångest, sömnlöshet, matbegär, drog / alkoholmissbruk, ätstörningar.

Glutamat är den huvudsakliga excitatoriska neurotransmittorn i hjärnan. Ökade nivåer av glutamat kan leda till döden för de neuroner (nervceller) i hjärnan. Dysfunktion hos glutamatnivåer är inblandade i många neurodegenerativa sjukdomar såsom Alzheimers sjukdom, Parkinsons, Huntingtons, och Tourettes. Höga nivåer också bidra till depression, OCD, och autism.

Epinefrin (adrenalin). Reglerar uppmärksamhet, mental fokus, upphetsning, och kognition.

Noradrenalin är viktig för stämningen, fokuserad uppmärksamhet, och stress. Höga nivåer resulterar i mani, högt blodtryck, ångest.

Dopamin spelar en viktig roll i det kardiovaskulära, njur-, hormonella och centrala nervsystemet. Deltar i motorstyrning, uppförande, nöje-belöning, missbruk, enhet, motivation, koncentration och minne.

PEA främjar energi, höjer humöret och är involverad i uppmärksamhet, fokus och kognition. Det har varit inblandad i migrän, ADD / ADHD, psykotiska störningar, och autism.

Histamin är inblandade i allergi och inflammatorisk respons. Överskott histamin är associerad med huvudvärk, migrän, depression, allergier, tvångstankar. och tvångs.

 

Sist men inte minst

snäll mot dig själv

/E-K

Offerkofta, nej aldrig livet!

Min morgon i soffan och timmen efteråt: Retar mig, det kryper i kroppen. Sen: Känner mig arg. Sen illamående (som om jag stod mig själv upp i halsen) i några minuter och sen grät jag förtvivlat och sen grät jag av lättnad. Allt detta inom loppet av ett par timmar, utan någon uppenbar anledning.  Det gick över efter dusch.

Lamotraigin hade jag i 4 1/2 år och anitidepressiva i minst 12. Undrar vem jag är utan dom? Det är både spännande och skrämmande.

Känslorna, alla, tog fart en stund efter dusch igen. Det är bara ett hårsmån mellan gråt och ilska men konstigt nog sååå skönt. Det känns som att mitt skinn på näsa är tillbaka, och det gillar jag.

I förra inlägget skrev jag om min forskning under det senaste året. Det är tack vare den jag slutat medicinera. MÄRK VÄL jag påstår inte att detta löser diagnoser, men jag tycker det är värt att prova om de blir hanterbara.

Bipolär inget offer

Och ni som har mediciner, sluta inte utan det är i samråd med er läkare.

Istället för antidepressiva, som när man läser om dom faktiskt inte höjer serotonin utan enbart återanvänder det som redan finns, tar jag tryptofan, 5-HTP http://www.5-htp.se/information-fakta-om-5-htp. Aminosyran glutamin tar jag också varje dag. Sen har jag även andra aminosyror att ta vid behov.  Lista på aminosyror och dess användning finns här http://www.mabra.com/har-du-koll-pa-dina-aminosyror/ Givetvis äter jag D3 vitamin, B-komplex, magnesium/kalcium och omega3. Jag har också fått en speciell utvald blandning av Bach blomsterdroppar gjord av Lena http://www.andetagen.se/

Ja, det var det, tro’t om ni vill.

Livet är ett val

Om det blir mest glädje det får jag utvärdera  si så där 3 månader. Men en som tar på sig offerkofta det är jag inte.

Önskar oss alla en skön helg

/e-k

Vem är jag i allt detta virrvarr.

Yes, jag är färdig med efterforskning av alternativ behandling. Äntligen framme och kan koppla bort allt forskande om människan och bara leva. Mitt mål är nått. Medicinen utbytt mot andra tillskott. Ändå vill jag forska mer, men inte ändå. Blir så trött på mitt komplicerade jag. Jag är snart 64 och dagarna försvinner i rasande fart. Forska och analysera istället för att måla och göra annat kreativt, vill jag fortsätta forskandet? Livet försvinner ju till det eller egentligen inte, om det är det jag väljer. Att måla har liksom inte kommit längre än till tanken. Vill jag kanske inte det? Var det kanske bara en epok i mitt liv? Men vad vill jag då? Har ju all tid i världen. Jag förstår inte mig själv.

bipolär 4 ansikten
Om kvällarna kommer oftast lusten. Imorgon ska jag måla. Eller sticka, virka, blogga, you name it! Så kommer nästa dag och plötsligt står jag där vid datorn och läser om människan igen, den ena länken leder till den andra och timmarna springer iväg. Så går ännu en dag utan allt det där andra vilket i sin tur leder till en känsla utav misslyckande och vidare till att jag klandrar mig själv. Jag har sjukersättning och all tid i världen.
Jo, jag vet att det för min del är bra med planering, att ha mina dags-lappar som har fungerat bra, från att jag gick i väggen för många år sedan tills för ett tag sedan men usch, jag vill kunna följa dagens flöde men som ni märker fungerar inte det heller.

Planering1-kopia

Alla dessa tankar och känslor är dagens.  En sådan här dag letar jag halmstrå, kämpa, kämpa, kämpa. Jag blir så trött på mig själv. En annan dag som i princip förlöper som idag kan jag uppleva mysig. En annan dag kan jag känna mig så nöjd och tillfreds med att bara  följa flödet eller följa min dagslapp smidigt och lätt.  En annan dag är det full fart på mig, kroppen rör sig i högt tempo och tankarna rusar, är så aktiv och entusiastisk och livet leker.  Och alla de olika dagarnas tankar och känslor är sanna för mig just då. Jag har ”verktyg” i mängder och de fungerar när jag är i balans.

Jag brukar inte, jag skäms, berätta för omgivningen om dessa tankar men idag slank det ur mig till min man. Lönt? Nej, det visste jag ju egentligen innan, han är ju man. Det där uttrycket att män och kvinnor kommer från olika planeter det stämmer. Vi är skapta olika av naturlig anledningen från urminnes tider. Kan rekommendera denna bok, den ger mycket förståelse.

bok mars och venus tillsammans

 

Kravet jag har på mig själv att ta vara på varje dag till hundra procent det kom när min första man dog hastigt bara 56 år gammal. Jag gjorde det i flera år. Tacksamhet för det allra minsta, glädjen att faktiskt få leva var tillräckligt.  Sen hade jag dessutom lyckan att träffa min själsfränd och få uppleva ännu en stor kärlek i mitt liv. Min tacksamhet och glädje över det lilla fortsatte i några år till sen hamnade jag mot min vilja i det där att ta för givet. Eller egentligen, något inom mig tar inte för givet men jag lyckas inte leva efter det. Klander igen.  Min önskan är att bara leva precis som jag är varje dag men hur? Jag känner mig hopplös

Då och då som för alla ”ringer det en väckarklocka”, som när mannen hamnade på sjukhus t.ex. och jag liksom vaknar till och kan känna och ta tillvara på här och nu.

Jag har en man som älskar mig för den jag är och 9 underbara barnbarn, mitt innersta rum är lyckligt, varför står inte den dörren alltid på vid gavel?

Du är för mycket i din hjärna, sa min vän Mari för ett tag sedan. Ja så är de,t men hur gör jag för att hoppa ur den?

 

Känns skönt att ha skrivit av mig.

I morgon börjar en ny vecka med nya möjligheter

/E-k

En rusande hjärna

Kreativa tankar skjuter som pilar i huvudet. Skriver min dagslapp med så lite som möjligt eftersom jag haft många dagar i sträck då det varken blivit hackat eller malet men känner att det blir svårt att hålla mig till det.

Jag vill blogga (vilket jag börjar med just nu fast jag inte borde prioritera det), vill ta hand om alla länkar om forskning och tips om sjuk tarm och bipolär sjukdom som jag sparat på datorn och sammanställa. Vill virka. lägga pussel, spela alfapet, baka bröd, vara ute i solskenet, ordna upp foton och allt annat som ligger och väntar på mig och beta av allt annat som samlat sig. Plus att här är jättesmutsigt, men det kan jag numera skita i. Ovanpå allt detta finns det vardagliga som matlagning o.s.v. Tvingar mig att göra morgongympan. Mitt i den kommer jag på saker som borde göras.

Skyndar, skyndar för att komma vidare, hinna med. Vet att jag måste affirmera: ”En sak i taget” och ”Jag är här och nu”. Mindfulness. Ska, ska, ska men vill inte, vill göra allt det andra roliga. Skulle också vilja bli aktiv på bloggen igen och börja måla.

bipolär pilar i huvudet

När jag var ung och yngre fixade jag allt men numera nej och det är frustrerande eftersom det mentala är kvar i att jag kan, det är ju normala jag. Skynda, skynda, är ofokuserad. Fingrarna far för snabbt över tangentbordet, hoppar över bokstäver. Skynda men borde stoppa mig, Fråga mig själv.”Vad vill jag, vad är bäst för mig”?
Alltså borde jag inte stå här vid datorn och skriva. Eller kanske ska jag bestämma att jag gör detta i 30 minuter och sen gå vidare.
Nej, nu ska jag ta meditationen för den lugnar. Men ack så svårt. Vill göra roligare saker.


Allt detta och klockan är bara halv 11.

Ovanstående har jag skrivit rakt upp och ner utan att tänka på grammatiken. Hm! Varför förklara det? Jo, nu kom prestationskravet fram.

Ni som orkat läsa ovanstående, hur går era tankar?

 

Ha en bra trettondedag

/e-k

Ett nytt mirakel

Tjingeling!

Om stavningen blir rätt idag, det ger sig. Varför får ni veta. Tur att felstavat blir understruket med rött i admin.
Jo i fredags satte yngsta dottern värkarbete igång men lille Max tyckte inte det var dags. Snacka om hur oroligt det har varit. Det är en av de gånger som jag önskar att jag bodde kvar i Malmö. Men, men man kan inte få allt.

Han kom först igår e.m. Vilken lättnad. Mitt åttonde barnbarn. Kärlek i allra högsta grad.

hjärta

familjen max nyfödd med mössa

Ett nytt litet liv
har förgyllt vår jord
en ny liten människa
kommer finnas vid vårt bord

Vi hälsar dig välkommen
du lilla själ
vi skall följa dig på vägen
och se till att det går väl.
Älskade Max
Välkommen
I morgon kommer mormor

/hämtade från Allt för föräldrar

Och nu bjuder jag på ett skratt:
Med min sårbara hjärna som hör den den bipolära sjukdomen är det väldigt stirrigt, darrigt, klumpigt, ofokuserat, huvudet fungerar inte, allt jag för blir fel.
För en stund sedan tog jag fram mellanmål. Paleogröt med kokosmjölk och blåbär och micrade. Sen tyckte jag det såg konstigt ut, luktade på det. Det var tonfisk.

Jag åt det, hihi.

/Leva-Kerstin

Blommor i mormors hatt, ja eller nej?

Hej på årets sista dag.
”Här är det livat, här är det glatt, här är det blommor i morsans hatt”
Fast det är bara halva sanningen förstås. Tre av våra barnbarn bor hos oss en tid under jullovet och dom har det livat, men blommor i mormors hatt, det är det minsann inte idag, tyvärr. Det började igår….

tomrummet

Sitter här och känner, tårar i ögonvrån.
Varför alltid göra det så svårt
och falla i dalen
svårt mot mig själv, som ett hån.

I ett tillstånd av resignation
spelar nu själens sin ton.
Jag vet, snart öppnar sig ett Tomrum
för vila, för laddning, ett väntrum.

Några timmar, en dag eller två.
Så, hej världen!
Det är sol i själ och himmel blå
Vad var det som hände på färden?

Kan aldrig förstå
det som hände
att själen målades grå
av den okände

/e-k

Inte rätt dag att skriva om det där men och andra sidan, nu får ni som brukar läsa veta att jag även har den andra , inte bara den med förstånd, visdom och positivitet. Jag inte vill hamna där för det är inte den jag är, egentligen. I huvudet vet jag ju att jag har det så bra, trallalalala, det är ett som är säkert. Det är den där medfödda extra sårbara hjärnan som bråkar.

bipolär

Och faktiskt har inte Tomrummets dörr slagits igen helt och hållet.

Nu pausar jag i skrivandet
_______________

Tillbaka igen.

En stor plastpåse och slev och godis i långa banor. Att se barnens ögon tindra när dom fick plocka ner så mycket godis de ville i sina påsar på Gotteboet, släppte in värme genom Tomrummets gläntande dörr.
Att se och höra de syriska barnen glatt skrika ”Hej Eva” när vi gick ur bilen på flyktingboendet här i byn. Att bli mött i dörren av syriska kvinnor och män som log mot mig och skyndade sig att fixa kaffe och kakor, öppnade dörren på vid gavel. Deras glädje och tacksamhet över att vi spontant kom för att önska gott nytt år gjorde underverk, jag kom ut ur Tomrummet. Kanske blir det ändå blommor i mormors hatt idag.

Ja, det här, årets sista inlägg blev verkligen annorlunda. Nu återstår bara att……….

nyår fyrverkeri

….önska er alla, av hela mitt hjärta, ett
fantastiskt nytt år.


Pst! Ni kan vara med i tävlingen om min
bok fram t.o.m. den andra jan.
se inlägget här

Mina bipolära verktyg

Tjingeling!

Härom dagen skrev jag om Vem är jag, vad är jag hur min vardag kan skifta i mitt bipolära tillstånd. Då lovade jag att skriva lite om hur jag lärt mig hantera svängningarna.  Nu är det läge.
Intresserad? Om inte, hoppa över detta inlägg.

Som jag skrev i föregående inlägg har jag alltid undrat om andra fungerar som jag, men inte förrän jag gått i väggen första gången tog jag tag i det på allvar. Då gick jag till botten med mitt liv, ända ner till barndomen. Psykodynamiska samtal, Resanterapi, hypnos, KBT, besökte platser och människor som funnits i min barndom (till er som inte vet, min mamma dog när jag var elva och vid detta laget var min far också död), vad mer minns jag inte just nu. Sen började jag min resa att coacha mig själv till ett rikare liv men hur, det får jag ta en annan gång.

livet min inre resa

I förrgår tog jag fram mina anteckningslappar att ha till stöd för detta inlägg, idag hittar jag inte dom. Jag undrar, var det inte meningen att publicera detta? Asch! Jag försöker ändå.

Till hjälp för både upp och nedgångar använder jag dagslappar. Jag har en papper där jag fyller på efterhand vad jag behöver göra för nytta, möten, läkarbesök och andra aktiviteter utanför hemmet. Varje söndag tar jag fram den, samt en lapp för varje veckodag och delar upp det som står på alla veckodagarna, hellre för lite än för mycket. Står det mycket och jag inte hinner blir jag missnöjd men står det lite finns det chans att jag gör mer och istället känner mig mycket nöjd. Om det händer något oförutsett som jag vill eller måste skriver jag inte till det, nej då byter jag med nästa dag.

Tecken på att hypomani är på gång:
Tankarna på allt jag vill göra, ska göra far som bilar på motorvägen.
Skynda, skynda, skynda, rationalisera in i detalj för att allt ska ta mindre tid.
Går fort även inomhus.
Börjar prata alldeles för mycket och fort, har inte tid att lyssna.
Gör flera saker på en gång, om t.ex., öppnar kranen med ena handen och tar en kaffekopp i skåpet med andra, på samma gång.  Öppnar kranen, tar papper och våtservett på samma gång som jag kissar (tramsigt ex. men det var vad jag kom på i detta ögonblick).

Vid minsta lilla tecken på detta säger jag högt och sakta till mig själv: En sak i taket, här och nu, gå sakta. (har gått en mindfulnesskurs)
Tvingar mig att meditera eller göra avslappning (det är bra att göra oavsett upp eller ner),
Använder affirmationer.
Dagslappens funktion är att dra ner tempot.
Lyssnar på relaxmusik.

livet relax


Tecken på en downperiod:
Kommer på mig att tänka negativt, hitta många fel. Gnider mig i ansiktet. Olustig, motigt. Ett extra litet ord, t.ex. väl, ju från någon får mig direkt att känna att jag inte duger.
Här fyller dagslappen sin funktion genom att jag då verkligen tar mig för något och därmed känner mig lite duktig.
Då försöker jag häva det med att t.ex. sätta på glad musik.
Det händer att jag målar ut det jobbiga.
Affirmerar t.ex. Jag duger som jag är. Det går över, allt går över. Jag fokuserar på det som är bra, hurra!  Jag har det så bra, tralalalala.
Jag ger kärleksfull näring åt mitt inre jag. T.ex. genom att elda i spisen, tända ljus, rökelse, duscha. Läser min tacksamhetslista. Gå till frissan. sminka mig mer än vanlig, handla blommor till mig själv o.s.v.
Öppnar min mässingsburk och läser mina guldkorn jag skrivit tidigare.

livet guldkorn

För mig är downperiod absolut svårast att häva. Förutom ovanstående sitter jag mest på internet, ett sätt att koppla bort känslorna.

Sen finns det då de underbara dagarna med balans i sinnet, då jag tar saker för vad dom är, är lagom glad och skämtsam.
Då affirmerar jag: Jag njuter av dagen, jag njuter av processen.
Nu har Bror-duktig redogjort, men självklart är jag inte lika duktig alltid och ibland slår det över så fort att jag inte hinner med.

Och märk väl, alla är vi unika så det här gäller mig men jag tror att inlägget kan väcka egna idéer men Rom byggdes inte på en dag, det är ett långt arbete med steg fram och steg bak men leder men leder successivt till ett rikare liv.

Och kom alltid ihåg
livet du duger

Kramar till alla som vill ha

/Leva-Kerstin

 

Vem är jag, vad är jag?

(Varning, detta är ett långt inlägg, inte speciellt roligt, det kan bli drygt)  

Hej igen, det var ett tag sen.

För det första publicerar jag inte inlägg varje dag, nej jag har förstått att det tar några dagar innan alla mina besökare har hunnit hälsa på. För det andra var jag i Malmö hela fredagen och umgicks med två av mina döttrar och barnbarnen, inte så lyckat denna gången. Jag försökte prata om mina känslor angående vår familj och det gick inte hem, tvärtom. Hade jag inte vara under ytan så hade jag reagerat rebelliskt, men nu var jag det och då tar min extra sårbara hjärna det onormalt  hårt. Ja, så är det att ha en bipolär sjukdom.

bipolärt tillstånd

Bipolär sjukdom medför svängningar mellan perioder av överaktivitet så kallad mani eller hypomani, speedad brukar jag säga, och perioder av minskad energi som är ett depressionsliknade tillstånd. Ledsamhet triggar igång en downperiod och för mycket roliga, positiva händelser triggar igång hypomani.  Hade jag haft bipolär 1 hade jag blivit manisk, så tack gode Gud för att jag inte har det. Ibland kan jag vara mixad, det kan svänga flera gånger på samma dag. Växlingarna tar hårt på psyket, jag gissar att det var därför jag gick i väggen en gång i tiden. Bipolär sjukdom är individuell, det finns dom som har långa perioder av varje tillstånd, det finns dom som är som jag som lever med allt från några dagar till några veckor.

bipolär upp och ner

Vad som är säkert för alla är att efter en hypomani kommer alltid en downperiod. När jag är down orkar jag inte ens prata om det med omgivningen. Jag tycker inte att jag är klok som känner och tänker på ett sådant sätt som egentligen inte är verklighet. Om jag inte själv förstår hur skulle då någon annan förstå? Tack och lov finns det stämningsbalanserade medicin som tar bort de värsta individuella toppar och dalar.

Det har länge varit en dold sjukdom, det var mycket bra att Ann Heberlein lyfte fram den i TV programmet…

bipolär mina två liv

Jag har under åren lärt mig se tecken på att en svängning är på gång och hittat sätt att häva dom lite grann men ibland slår det till utan förvarning. En annan gång tänker jag skriva om dom, alltid kan det hjälpa någon.

Dagen efter visiten i Malmö låg jag pall och sov hela dagen . Om det handlade om det, eller att jag var sjuk, eller både och det kan jag inte veta, frustrerande. Idag, söndag är jag totalt likgiltig för allt, inget är roligt, allt är motigt och just därför känns det bra att skriv få skriva av mig, få ut känslorna i text.

Vem är jag, vad är jag?

Varför blir det så där?
Jag blir så trött
Allting gott finns ju redan här.
Suck, jag blir så sliten och nött.

Vad är det som händer?
DET tar över min kropp och själ
DET falska sanningar mig sänder.
Låter rädsla och ångest ta över
då finns inget hopp

IMG_0319

Tomrummet öppnar sin dörr
utanför är allt roligt jag gjorde förr
Nej, mitt liv är i stiltje
Bryr mig inte, har ingenting att ge.

Varför kan jag inte bara vara
Vad är det som tar tag i mig
Sådär orkar jag inte vara
Tig, mitt andra jag, tig.

Batteriet det laddas i Tomrummets hus
jag börjar förstå
att jag är på väg tillbaka till mitt rus
Den där andre kommer inte att bestå.

/e-k

 

Bipolär sjukdom är ärftlig men oftast visar den inte sig förrän man har upplevt någon kris, något trauma. Min moja dog när jag var elva, antagligen började det då men jag fick inte diagnosen förrän för tre år sedan. Hela livet har jag undrat om andra var som jag.

Det positiva i det hela är att under dagarna av hypomani kan jag allt, inget är oövervinnligt, kreativiteten blomstrar. Undersökningar har visat att 2-4 % av befolkningen har bipolär sjukdom i varierande grad. En del framgångsrika personer har berättat öppet om det, för att nämna några;  Winston Churchill och Abraham Lincoln, komikern Jonas Inde, författaren Arvid Lagercrantz, skådespelaren , Mikael Persbrandt, nöjesprofilen Filip Hammar, Mikael Persbrandt i Beckfilmerna

bipolär beckfilm

 

Det går över, allt går över.

/Leva-Kerstin

Är psykisk ohälsa fortfarande tabu?

Hej cybervärlden!

Tittade ni på serien Homeland? Tyckte ni att Carrie Mathison, porträtterad av Claire Danes,  var ovanligt energisk och forcerad? Det tyckte jag, det som ligger bakom är bipolär sjukdom. Har jag förstått rätt spelar hon inte bara bipolär, hon har det i verkligheten.

Fem procent eller mer har diagnosen. Sjukdomen är vanlig i hela världen och i alla socialgrupper. Man brukar insjukna första gången när man är 15 och 30 år, ofta i tonåren.
Källa: 1177 bipolär sjukdom
Sjukdomen är fortfarande okänd för många. Hm! Vem vågar egentligen prata högt om psykisk ohälsa? Nej, det är fortfarande ganska tabubelagt och trots att psykisk ohälsa är mycket vanligt blir många diskriminerade. Hjärnkoll arbetar för att förändra detta.

Själv tror jag att det finns många ute i samhället som har symptom inom det bipolära spektrumet, utan att ha någon aningen om det själv. Däribland fanns jag. För tre år sedan fick jag diagnosen. Efter att hela mitt liv ha undrat om alla andra fungerade som jag gjorde, sökte jag på nätet och hittade mig själv i cyklotomt  temperament (bipolär typ 2 1/2).Förekomsten är särskilt hög bland författare, forskare och skådespelare.

konst av Vincent van Gogh

Vincent van Gogh lär vara en av dom.

För några veckors sedan visades serien ”Mina två liv” på TV med Ann Heberlein som också har bipolär sjukdom, programledare.
”Mycket bra program där du på ett fint och rakt sätt lyft fram en sjukdom som fortfarande, 2015, inte känns helt ”rumsren” i vårt samhälle”, skrev tittaren Marie, om programmet.

Enl. TVdags hade nyss avlidne Robban Broberg också denna diagnosen.

bipolär robban broberg

Vila i frid Robert Broberg

Ändå är denna sjukdom, eller funktionshindret, som jag vill kalla det,  en av de tidigast beskrivna psykiska sjukdomarna. Redan 400 år före Kristus beskrev den grekiske filosofen Hippokrates tillståndet.

Avslutningsvis vill jag säga:  Som allting annat är det både plus och minus. Vi är mer kreativa och drivna än andra,  tänker ”friare”, och har därför lättare tänka ”utanför boxen”. Alltså kan det faktiskt också vara en tillgång.
Jag tar stämningsbalanserande medicin och har lärt mig att känna igen när jag är på gång upp eller ner och skaffat mig ”verktyg” för att häva det lite grand.

I morgon börjar en ny vecka med nya möjligheter, dom ska vi ta vara på, eller hur?

e-k