En rusande hjärna

Kreativa tankar skjuter som pilar i huvudet. Skriver min dagslapp med så lite som möjligt eftersom jag haft många dagar i sträck då det varken blivit hackat eller malet men känner att det blir svårt att hålla mig till det.

Jag vill blogga (vilket jag börjar med just nu fast jag inte borde prioritera det), vill ta hand om alla länkar om forskning och tips om sjuk tarm och bipolär sjukdom som jag sparat på datorn och sammanställa. Vill virka. lägga pussel, spela alfapet, baka bröd, vara ute i solskenet, ordna upp foton och allt annat som ligger och väntar på mig och beta av allt annat som samlat sig. Plus att här är jättesmutsigt, men det kan jag numera skita i. Ovanpå allt detta finns det vardagliga som matlagning o.s.v. Tvingar mig att göra morgongympan. Mitt i den kommer jag på saker som borde göras.

Skyndar, skyndar för att komma vidare, hinna med. Vet att jag måste affirmera: ”En sak i taget” och ”Jag är här och nu”. Mindfulness. Ska, ska, ska men vill inte, vill göra allt det andra roliga. Skulle också vilja bli aktiv på bloggen igen och börja måla.

bipolär pilar i huvudet

När jag var ung och yngre fixade jag allt men numera nej och det är frustrerande eftersom det mentala är kvar i att jag kan, det är ju normala jag. Skynda, skynda, är ofokuserad. Fingrarna far för snabbt över tangentbordet, hoppar över bokstäver. Skynda men borde stoppa mig, Fråga mig själv.”Vad vill jag, vad är bäst för mig”?
Alltså borde jag inte stå här vid datorn och skriva. Eller kanske ska jag bestämma att jag gör detta i 30 minuter och sen gå vidare.
Nej, nu ska jag ta meditationen för den lugnar. Men ack så svårt. Vill göra roligare saker.


Allt detta och klockan är bara halv 11.

Ovanstående har jag skrivit rakt upp och ner utan att tänka på grammatiken. Hm! Varför förklara det? Jo, nu kom prestationskravet fram.

Ni som orkat läsa ovanstående, hur går era tankar?

 

Ha en bra trettondedag

/e-k

Sol ute sol inne

Detta inlägg är hämtat från den 5 februari 2010. Tänk vad livet kan förändras.

Här i Malmö skiner solen både inne och ute idag. Jag har sol i mitt hjärta när jag ser lille Leon och PO leka tillsammans, kärleken spirar i kroppen på mig och jag är så tacksam. Jag  är säker på att om Stig där upp i himlen kunnat se mig hade han också varit lycklig för min skull. Livet har kommit tillbaka till mig på alla sätt. Allt jag skickat upp med attraktionslagen har jag fått.
.

Citat

”Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap.”
.

Ja, detta är omöjligt att se när man är mitt inne i något svårt men många ggr har jag efteråt fått bekräftat detta citats innehåll. Senast var förra veckan då jag fick otrolig rädsla, ett spöke grep tag i mig med alla sina krafter.
Några dgr efter upptäckte jag att jag vågade ge mig hän och vågade tro på kärleken igen. Jag behövde möte spöket öga mot öga för att komma vidare. Spöket var mina känslominnen, där är mer att läsa för de som vill.

.

Denna låten lade jag in för jättelänge sedan och ville verkligen detta, jag led som ensam änka.

Han kom när det var dags.

Tillit är ordet.

e-k

När jag nu tittar i backspegeln inser jag hur otroligt mycket som hänt sedan dess.  Både i form av rostkorn men mest av guldkorn. Jag är så tacksam. 

Acceptans

Hur lever ditt liv? Mitt har tydligen varit intensivt eftersom jag fått göra ett blogguppehåll.

Jag tycker att jag gör och gör saker hela tiden och inte är det städning och ändå undrar jag, vad gör egentligen? Tar allt längre tid i min ålder? Är det jag som gör allt omständigare än det behövt vara? Och andra sidan så har jag ju inte sjukersättning för ingenting, men ändå! Alla göromål som inte är konkreta märks liksom inte, det är jobbigt tycker jag. Jag har t.o.m. tagit beslutet att sluta med marknadsföringen och signeringen av bok jag skrivit. (läs utdrag ur boken i menyn till höger)

Fröken Änka Självbiografi

Jag frågade mig själv:  varför pressar jag mig? Mitt mål var att sälja de 140 böcker  som var tryckta och 126 är sålda. Mitt mål är så gott som nått, så varför ska jag då få tryckt upp fler? Det hade varit en annan sak om jag varit 10 år yngre. Skit också att det inte är så

Ok, lite konkret finns i alla fall. Jag har börjat på ES-Teck behandling förr att bota min tarm och balansera kroppen. Positivt: Fick veta att Paleo kosten jag äter är alldeles rätt. Ni har väl hört att tarmen är människans andra hjärna.
Ännu ett barnbarn har kommit till världen. Jag har fyllt år. Målat staketet, börjat med ny morgongymnastik, braingym som samtidigt tränar minnet.

Bildresultat för braingym

Umgåtts med Dareen och Noura från flyktingboendet, men nu ska jag inte trötta ut er med en massa rabblande.
Ja, det blev som det blevmed bloggandet när det inte blev som det var tänkt.

Som filosofen Epiktetos sa:
”Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det”

Bildresultat för Epiktetos

Vilket får mig att tänka på acceptans. Den övningen har jag helt förträngt. Dags att ta tag i det igen.

Ha det gott

/e-k

Ett nytt mirakel

Tjingeling!

Om stavningen blir rätt idag, det ger sig. Varför får ni veta. Tur att felstavat blir understruket med rött i admin.
Jo i fredags satte yngsta dottern värkarbete igång men lille Max tyckte inte det var dags. Snacka om hur oroligt det har varit. Det är en av de gånger som jag önskar att jag bodde kvar i Malmö. Men, men man kan inte få allt.

Han kom först igår e.m. Vilken lättnad. Mitt åttonde barnbarn. Kärlek i allra högsta grad.

hjärta

familjen max nyfödd med mössa

Ett nytt litet liv
har förgyllt vår jord
en ny liten människa
kommer finnas vid vårt bord

Vi hälsar dig välkommen
du lilla själ
vi skall följa dig på vägen
och se till att det går väl.
Älskade Max
Välkommen
I morgon kommer mormor

/hämtade från Allt för föräldrar

Och nu bjuder jag på ett skratt:
Med min sårbara hjärna som hör den den bipolära sjukdomen är det väldigt stirrigt, darrigt, klumpigt, ofokuserat, huvudet fungerar inte, allt jag för blir fel.
För en stund sedan tog jag fram mellanmål. Paleogröt med kokosmjölk och blåbär och micrade. Sen tyckte jag det såg konstigt ut, luktade på det. Det var tonfisk.

Jag åt det, hihi.

/Leva-Kerstin

Tips till dom som är sugna på att skriva en bok.

Det var på försommaren 2009, jag och min gamla klasskamrat Helen satt i solskenet på Gustav Adolf Torg i Malmö och åt lunch. Trädens blad hade börjat slå ut och i blomsterarrangemangen lyste påskliljor och krokus i samspel med solen på himlen.

gusstav adolfs torg om våren

Det blev mycket prat om vad som hänt mig sedan Stig dött. Jag sa:
På nätet stod det att änkan tituleras med fru resten av livet. Av någon anledning väcktes rebellen inom mig. I det ögonblicket döpte jag mig till Fröken Änka.
Helen utropade: Vilken bra titel på en bok!
Ja, så såddes fröet till boken jag kom att skriva fem år senare.

Hur gick det till?
Jag började projektet i januari 2013. Min tanke var då att kopiera från bloggen, klistra in i ett word dokument och redigera. Ganska snart upptäckte jag att det bara blev ett tråkigt rabblande, tappade sugen och lade ner projektet.

Ett år senare, i januari 2014 kom motivationen tillbaka. Sådär en tre, fyra månader tar det väl, tänkte optimisten Eva-Kerstin, haha! Snart visade det sig hur fel det var. Mitt mål blev istället december.

Mitt ordförråd räckte var inte tillräckligt, jag ville hitta synonymer så att det blev lite variation.

bok ordförråd
Det var då jag började inhämta kunskap på internet. Jag fann information om vilka ingredienser en bok ska ha, t.ex. ord som väcker känslor hos läsarna. Gestalta texten med så många sinnesuttryck som möjligt. Organisera historien, specificera episoder och att använda adjektiv. Att dela tankar och känslor och min åsikt med läsaren, ha en röd tråd, koppling till det jag vill förmedla och att knyta ihop människorna.

Mitt barnbarn höll just då på att lära sig skriva berättelser. När, vem, var, varför, först, sedan, därefter, till slut, jag tycker och därför att. Ni kan ju tänka er så stolt hon blev.

isabelle

I worddokumentet var det svårt att överblicka det jag skrev, då kom  idén att använda röd text till episoder som kanske skulle vara med i det kapitlet. Av gamla fotografier blev jag påmind om bortglömda händelser. Mitt i skrivandet hände det att något minne dök upp. Då skrev jag det i ett annat Word-dokument för att komma ihåg det till ett passande kapitel.

Även om grammatiken satt kvar till en del sedan skolan, blev jag osäker i vissa meningar. Komma, punkt och citattecken och när ska det vara nytt stycke? Hur formuleras en dialog, gestaltning, miljöbeskrivning. Att inte vara övertydlig, utan istället spara några adjektiv åt läsarens undermedvetna. Lärde mig att jag skulle kunna läsa texten högt för mig själv.

Har ni hört talas om isbergstekniken? För mig var det ett okänt ord. Det betyder att tänka i scenario, händelseförlopp. Att bryta ner scenariot till scener som leder fram till nyckelscener. Tipset hittade jag på Skrivguiden.

böcker skrivguiden

För att lära mig det lånade jag självbiografier av Birgitta Stenberg på biblioteket. Studerade hur hon lade upp början på kapitlet för att  skapa  driv i texten och framkalla spänning.

böcker birgitta stenberg

Jag provade tekniken och kände att det blev en drivkraft för läsarna. Efter varje avslutat kapitel läste jag om det och oftast lev det att redigera mer. Under hela processen hängde denna lappen på min attraktionstavla

boken succe

Tron kan försätta berg. Det har jag sagt tidigare och säger det igen.

Jag korrekturläste, min kamrat Mari som är litteraturvetare korrekturläste, min brorsdotter som är akademiker läste och till sist jag igen, ändå skulle en del kunna redigeras ännu en gång. Nöjd blev jag i alla fall.

Det tog 11 månader att få klar  boken och så mycket jag lärde mig under tiden. Känslan när jag fick boken i min hand glömmer jag aldrig.

böcker signering

Jag tror att det finns många där ute i cybervärlden som är sugna på att skriva sina memoarer. Jag säger bara: Sätt igång, du kan det du bestämmer dig för.

Lycka till

/Leva-Kerstin

Om mig på Skrivguiden

Intervju hos författare Nathalie Sjögren

Recensioner Läs här:

 

 

 

Barn av idag barn av igår, nostalgi

270 gilla markering och 14 kommentarer på Facebook . Detta har tydligen väckt stora reaktioner.

barn av idag

Kommentarer:
– Japp, så var det
– Lucky You, jag hade bara morsans tomma trådrullar
– Ja dom var roliga – Ja det gäller att hänga med i utvecklingen. Barnen har säkert annat de längtar efter.– och en påse stenkulor..

 – och vi spelade kula på singeln på gården. Och jag minns att glaskulorna var eftertraktade
lek spela kula
 – Det gick bra med stenkulor och hopprep också
 – Så var det då o roligt hade vi
 –  och inte så stressade föräldrar!
–  Så går det när dom bortskämda barnen får bestämma , det är inte deras fel det är föräldrarnas – Bokmärken!
–  Ja. Minns att vi vek alla sidor i en Kalle Anka tidning, stack ner ett bokmärke och bytte på det sättet
– O ja det minns jag
–  Kallades det inte en ”styckebok”?
– Tall o grankottar
– Visst i naturen finns mycket att leka med och öva fantasi
– Inte många tråkiga stunder, bara om regnet öste ner och alla böcker var lästa!
– Ett nät med bollar.
lek bollnät med bollar
– Stenkulor, rockring ?
– Taband, lätt att ha i fickan

När jag själv tänker efter:
– Poesibok
– Bok ”Mina klasskamrater, Mina vänner”
– Hoppa gummiband
– Kasta flera bollar mot en vägg
lekar boll mot vägg
– En bollek som hette Hallilly hallo
– Vi komma ifrån Riara
– Bro, bro, breja
– Blindbock
– Armkrok
– Bulleri, bulleri bock, hur många horn står opp
– Sten, sax eller påse
– Bollstå
– Ett skepp kommer lastat
– Hänga gubbe
– Sänka skepp
Listan kan göra lång. Här hittade jag en bra länk

lekar blindbock

Numera verkar det mestadels vara barnkalas på Leklandet, Mac Donalds och allt vad det heter. Jag minns barnkalasen i min generation som något jag längtade efter. Mamman organiserade lekar som vi alla var med på. T.ex. Snurra flaskan, Sätta knorr på grisen, hela havet stormar, fruktsallad, viskleken, kasta boll i hink, gömma ringen, musikaliska hatten och fler.
Det finns förstås några lekar som lever kvar:
Ramsor, dunkgömme, pjätt, tafatt som det också kallades för, hoppa hage. Tunnelboll och hela havet stormar kanske fortfarande leks på gymnastiklektionerna. Klapplekar, kasta gris, brännboll

lek hoppa hage

Jag försöker komma ihåg att berätta för mina barnbarn vad mormor gjorde när hon var barn. Samhället låter dans kring gran, midsommarstång och en del barnvisor  leva vidare i våran kultur, varför då inte vi 50 talisters lekar?
Vad minns ni för lekar?
Självklart har det kommit till en massa nya lekar under åren.
Finns det då någon anledning att lära dagens barn gamla lekar?
” Många dataspel saknar ett inslag av nederlag. Förlorar man så dör man omedelbart och kan sen starta om igen, svarar Carola Ekrem. Det är viktigt för barnen att lära sig handskas med nederlag och många av de gamla regellekarna och regelspelen kan hjälpa till med just detta.
lek ipad
Det blev väldigt tydligt när jag spelade brädspelet ”Snakes and Ladders” med mina barnbarn. Ett spel är man kan gå från seger till förlust i ett tärningskast. Det knorrades en hel del i början men efter några vändor lärde de sig att glädjas åt vinsten och ta förlusten som en utmaning.Men lekarna är även ett roligt sätt att ta del av vår historia. Hur många barn vet att man förr samlades i så kallade ”lekstugor” och att man lekte, oavsett ålder.Leken var en viktig del av våra förfäders liv. I dag bevarar vi gamla bruksförmeål, möbler, smycken och annat. Älskade släktklenoder som går i arv, generation efter generation. Men hur är det med lekarna som mormors mor lekte?”
MEN märk väl, jag säger inte att det är bra med nya lekar. Ej heller att det är fel med Ipad, nej det är ett fantastiskt sätt att lära sig på men ska inte missbrukas. Jag låter själv mitt lilla barnbarn på 1 1/2 år använda den. Det är otroligt vad de små kan lära sig.
/Leva-Kerstin

Var din egen polis

”Jag är som jag är, när jag inte blev som jag skulle”.
Ett uttryck en granne från förr brukade använda, kanske känner vi alla så ibland. Hur som helst ligger ansvaret sent om sidor på oss själva att skriva våra egna blad i livsboken, att fylla dagarna med mening. Det är inte alltid lätt att tänka så, jag vet det eftersom min bipolära sjukdom tar över ibland. Med viljan och tankens kraft går det att påverka dagarna och därmed också ett lyckligare liv. Vi har bara ett liv.

livet var din egen polis

Förmodligen har jag pratat om alla mina verktyg tidigare, affirmationer, attraktionslagen, meditation, mindfulness m.m, men det kan inte skada att upprepa. Att påverka sitt eget tankesätt tar tid, ett par saker åt gången och sen gå vidare för att efter en tid upptäcka att det behöver upprepas. Det vi automatiserat sedan barnsben och framåt i tiden sitter fastnaglat, självklart tar det tid att ändra på, men vi tjänar på det. När man väl märker skillnaden vill man ha mer, så egentligen är det en livslång process.

Året efter min man död fick jag av en slump tag i en kortlek, Regnbågens färger, Färgernas lek som hjälpte mig en dag i taget. Den blev ett stöd, en trygghet, ett sätt att lita på livet. Den boken samt Livets sju andliga lager har åkt fram igen, blivit en rutin vid frukostbordet.
Sprider ut korten, blicken faller på ett kort, letar upp det i boken som följer med kortleken, läser och skriver. Igår fick jag……

färgernas lek villkorslös kärlek

Villkorslös kärlek

Att älska utan villkor
är att ge utan att vänta något åter.
Gåvan är fri
och flyger på lätta grönrosa vingar
din den ska.
Här finns inga krav och band
och inga gränser.
Här finns inga förväntningar.
underbar är den gåvan.
Lycklig är dess givare.
säker på sig själv och fri.
Allt får han tillbaka.
lika instinktivt  och rent.

Med detta i bakhuvudet gjorde jag slag i saken och körde till familjen Noura på flyktinglägret här i byn. Läste svenska bilderböcker för barnen medan dom upprepade meningarna. Siddra 11 år, fick följa med mig hem eftersom Isabelle, mitt barnbarn var hos oss. Vi spelade kort tillsammans och målade på canvas.

Isabell och siddra

 

Barnen fann varandra, Isabelle fick övat på engelska, Siddra på svenska och jag var en lycklig givare. Så underbart gott för själen.
Vad är egentligen lycka? Vad lägger ni in i det ordet? Jag hoppas få reflektioner från er.

Många lyckliga kramar till er från mig.

/Leva-Kerstin

 

 

Blommor i mormors hatt, ja eller nej?

Hej på årets sista dag.
”Här är det livat, här är det glatt, här är det blommor i morsans hatt”
Fast det är bara halva sanningen förstås. Tre av våra barnbarn bor hos oss en tid under jullovet och dom har det livat, men blommor i mormors hatt, det är det minsann inte idag, tyvärr. Det började igår….

tomrummet

Sitter här och känner, tårar i ögonvrån.
Varför alltid göra det så svårt
och falla i dalen
svårt mot mig själv, som ett hån.

I ett tillstånd av resignation
spelar nu själens sin ton.
Jag vet, snart öppnar sig ett Tomrum
för vila, för laddning, ett väntrum.

Några timmar, en dag eller två.
Så, hej världen!
Det är sol i själ och himmel blå
Vad var det som hände på färden?

Kan aldrig förstå
det som hände
att själen målades grå
av den okände

/e-k

Inte rätt dag att skriva om det där men och andra sidan, nu får ni som brukar läsa veta att jag även har den andra , inte bara den med förstånd, visdom och positivitet. Jag inte vill hamna där för det är inte den jag är, egentligen. I huvudet vet jag ju att jag har det så bra, trallalalala, det är ett som är säkert. Det är den där medfödda extra sårbara hjärnan som bråkar.

bipolär

Och faktiskt har inte Tomrummets dörr slagits igen helt och hållet.

Nu pausar jag i skrivandet
_______________

Tillbaka igen.

En stor plastpåse och slev och godis i långa banor. Att se barnens ögon tindra när dom fick plocka ner så mycket godis de ville i sina påsar på Gotteboet, släppte in värme genom Tomrummets gläntande dörr.
Att se och höra de syriska barnen glatt skrika ”Hej Eva” när vi gick ur bilen på flyktingboendet här i byn. Att bli mött i dörren av syriska kvinnor och män som log mot mig och skyndade sig att fixa kaffe och kakor, öppnade dörren på vid gavel. Deras glädje och tacksamhet över att vi spontant kom för att önska gott nytt år gjorde underverk, jag kom ut ur Tomrummet. Kanske blir det ändå blommor i mormors hatt idag.

Ja, det här, årets sista inlägg blev verkligen annorlunda. Nu återstår bara att……….

nyår fyrverkeri

….önska er alla, av hela mitt hjärta, ett
fantastiskt nytt år.


Pst! Ni kan vara med i tävlingen om min
bok fram t.o.m. den andra jan.
se inlägget här

Di barna, di barna!

Hej världen!

Jag gick ut i köket för att laga kaffe medan lilla Matilda, knappt ett och ett halvt år var kvar i uterummet och lekte. På några sekunder blev det knäpptyst. Nu hittar hon på hyss tänkte och sprang dit. Ni vet själv att blir det tyst händer något som inte får hända. Synen som mötte mig kommer jag sent att glömma. På soffbordet stod hennes lilla stol, på den sitter Matilda och flinar med hela  ansiktet. Jag brast ut i ett gapskratt. Synd att jag inte hann fånga det på bild, då hade ni också fått er ett gott skratt. Ett gott skratt förlänger ju livet.
Matilda var så väl medveten om att det var fel. Vart kommer alla hennes hyss ifrån, vilken fantasi!

barn clipart animerad

De barna, de barna! Härliga små människor.
Jag undrar, kan vi hjälpa våra barn att bibehålla sin fantasi som vuxen? Att få utveckla sina inneboende färdigheter och allt annat därtill. I inlägget Ur ett barns perspektiv  kan du läsa mina reflektioner om du vill.

/e-k

 

 

Ur ett barns perspektiv

Hej på er och välkomna hit.

Vi sitter i soffan mitt lilla barnbarn Matilda och jag.  Ett år och fyra månader och tränar sig redan på att pyssla om och bädda till dockan. Hon är i sin egen lilla värld, just här och just nu. Inga tankar på något annat, ingen tid existerar.

Matilda bäddar

Små barn är  i ögonblicket, inte då och inte sen. De ser inga gränser. Har inga förutfattade meningar av vad som är möjligt och omöjligt. För att inte tala om glädjen som de sprider omkring sig.  Jag blir varm inom mig, kärleken  sprider sig som ringar på vattnet.

Tänk om man som vuxen kunde återkalla det förhållningssättet till livet, till nyfikenheten och tron på sig själv. Kanske kan vi det till en viss del med medveten träning.

livet med barns ögon

Jag har lyckats lära mig att det jag vill det kan jag. Det sista projektet var att skriva en bok.  Allt går att lära sig, övning ger färdighet. Det är bara vi själv som kan hindra oss. MEN att vara i ögonblicket det får jag nog träna mig på livet ut.
Jag är tacksam för att barnet inom mig tittar ut så fort Matilda och alla våra andra barnbarn är i min närhet. Då är det inte heller något som hindrar mig.

Jag undrar, kan vi hjälpa våra små barn att bibehålla de egenskaper som vuxen? Att få utveckla sina inneboende färdigheter och allt annat därtill.

barn nån av varje sort.
Jag vill försöka, vill ni?

/e-k