Offerkofta, nej aldrig livet!

Min morgon i soffan och timmen efteråt: Retar mig, det kryper i kroppen. Sen: Känner mig arg. Sen illamående (som om jag stod mig själv upp i halsen) i några minuter och sen grät jag förtvivlat och sen grät jag av lättnad. Allt detta inom loppet av ett par timmar, utan någon uppenbar anledning.  Det gick över efter dusch.

Lamotraigin hade jag i 4 1/2 år och anitidepressiva i minst 12. Undrar vem jag är utan dom? Det är både spännande och skrämmande.

Känslorna, alla, tog fart en stund efter dusch igen. Det är bara ett hårsmån mellan gråt och ilska men konstigt nog sååå skönt. Det känns som att mitt skinn på näsa är tillbaka, och det gillar jag.

I förra inlägget skrev jag om min forskning under det senaste året. Det är tack vare den jag slutat medicinera. MÄRK VÄL jag påstår inte att detta löser diagnoser, men jag tycker det är värt att prova om de blir hanterbara.

Bipolär inget offer

Och ni som har mediciner, sluta inte utan det är i samråd med er läkare.

Istället för antidepressiva, som när man läser om dom faktiskt inte höjer serotonin utan enbart återanvänder det som redan finns, tar jag tryptofan, 5-HTP http://www.5-htp.se/information-fakta-om-5-htp. Aminosyran glutamin tar jag också varje dag. Sen har jag även andra aminosyror att ta vid behov.  Lista på aminosyror och dess användning finns här http://www.mabra.com/har-du-koll-pa-dina-aminosyror/ Givetvis äter jag D3 vitamin, B-komplex, magnesium/kalcium och omega3. Jag har också fått en speciell utvald blandning av Bach blomsterdroppar gjord av Lena http://www.andetagen.se/

Ja, det var det, tro’t om ni vill.

Livet är ett val

Om det blir mest glädje det får jag utvärdera  si så där 3 månader. Men en som tar på sig offerkofta det är jag inte.

Önskar oss alla en skön helg

/e-k

Vem är jag i allt detta virrvarr.

Yes, jag är färdig med efterforskning av alternativ behandling. Äntligen framme och kan koppla bort allt forskande om människan och bara leva. Mitt mål är nått. Medicinen utbytt mot andra tillskott. Ändå vill jag forska mer, men inte ändå. Blir så trött på mitt komplicerade jag. Jag är snart 64 och dagarna försvinner i rasande fart. Forska och analysera istället för att måla och göra annat kreativt, vill jag fortsätta forskandet? Livet försvinner ju till det eller egentligen inte, om det är det jag väljer. Att måla har liksom inte kommit längre än till tanken. Vill jag kanske inte det? Var det kanske bara en epok i mitt liv? Men vad vill jag då? Har ju all tid i världen. Jag förstår inte mig själv.

bipolär 4 ansikten
Om kvällarna kommer oftast lusten. Imorgon ska jag måla. Eller sticka, virka, blogga, you name it! Så kommer nästa dag och plötsligt står jag där vid datorn och läser om människan igen, den ena länken leder till den andra och timmarna springer iväg. Så går ännu en dag utan allt det där andra vilket i sin tur leder till en känsla utav misslyckande och vidare till att jag klandrar mig själv. Jag har sjukersättning och all tid i världen.
Jo, jag vet att det för min del är bra med planering, att ha mina dags-lappar som har fungerat bra, från att jag gick i väggen för många år sedan tills för ett tag sedan men usch, jag vill kunna följa dagens flöde men som ni märker fungerar inte det heller.

Planering1-kopia

Alla dessa tankar och känslor är dagens.  En sådan här dag letar jag halmstrå, kämpa, kämpa, kämpa. Jag blir så trött på mig själv. En annan dag som i princip förlöper som idag kan jag uppleva mysig. En annan dag kan jag känna mig så nöjd och tillfreds med att bara  följa flödet eller följa min dagslapp smidigt och lätt.  En annan dag är det full fart på mig, kroppen rör sig i högt tempo och tankarna rusar, är så aktiv och entusiastisk och livet leker.  Och alla de olika dagarnas tankar och känslor är sanna för mig just då. Jag har ”verktyg” i mängder och de fungerar när jag är i balans.

Jag brukar inte, jag skäms, berätta för omgivningen om dessa tankar men idag slank det ur mig till min man. Lönt? Nej, det visste jag ju egentligen innan, han är ju man. Det där uttrycket att män och kvinnor kommer från olika planeter det stämmer. Vi är skapta olika av naturlig anledningen från urminnes tider. Kan rekommendera denna bok, den ger mycket förståelse.

bok mars och venus tillsammans

 

Kravet jag har på mig själv att ta vara på varje dag till hundra procent det kom när min första man dog hastigt bara 56 år gammal. Jag gjorde det i flera år. Tacksamhet för det allra minsta, glädjen att faktiskt få leva var tillräckligt.  Sen hade jag dessutom lyckan att träffa min själsfränd och få uppleva ännu en stor kärlek i mitt liv. Min tacksamhet och glädje över det lilla fortsatte i några år till sen hamnade jag mot min vilja i det där att ta för givet. Eller egentligen, något inom mig tar inte för givet men jag lyckas inte leva efter det. Klander igen.  Min önskan är att bara leva precis som jag är varje dag men hur? Jag känner mig hopplös

Då och då som för alla ”ringer det en väckarklocka”, som när mannen hamnade på sjukhus t.ex. och jag liksom vaknar till och kan känna och ta tillvara på här och nu.

Jag har en man som älskar mig för den jag är och 9 underbara barnbarn, mitt innersta rum är lyckligt, varför står inte den dörren alltid på vid gavel?

Du är för mycket i din hjärna, sa min vän Mari för ett tag sedan. Ja så är de,t men hur gör jag för att hoppa ur den?

 

Känns skönt att ha skrivit av mig.

I morgon börjar en ny vecka med nya möjligheter

/E-k

En rusande hjärna

Kreativa tankar skjuter som pilar i huvudet. Skriver min dagslapp med så lite som möjligt eftersom jag haft många dagar i sträck då det varken blivit hackat eller malet men känner att det blir svårt att hålla mig till det.

Jag vill blogga (vilket jag börjar med just nu fast jag inte borde prioritera det), vill ta hand om alla länkar om forskning och tips om sjuk tarm och bipolär sjukdom som jag sparat på datorn och sammanställa. Vill virka. lägga pussel, spela alfapet, baka bröd, vara ute i solskenet, ordna upp foton och allt annat som ligger och väntar på mig och beta av allt annat som samlat sig. Plus att här är jättesmutsigt, men det kan jag numera skita i. Ovanpå allt detta finns det vardagliga som matlagning o.s.v. Tvingar mig att göra morgongympan. Mitt i den kommer jag på saker som borde göras.

Skyndar, skyndar för att komma vidare, hinna med. Vet att jag måste affirmera: ”En sak i taget” och ”Jag är här och nu”. Mindfulness. Ska, ska, ska men vill inte, vill göra allt det andra roliga. Skulle också vilja bli aktiv på bloggen igen och börja måla.

bipolär pilar i huvudet

När jag var ung och yngre fixade jag allt men numera nej och det är frustrerande eftersom det mentala är kvar i att jag kan, det är ju normala jag. Skynda, skynda, är ofokuserad. Fingrarna far för snabbt över tangentbordet, hoppar över bokstäver. Skynda men borde stoppa mig, Fråga mig själv.”Vad vill jag, vad är bäst för mig”?
Alltså borde jag inte stå här vid datorn och skriva. Eller kanske ska jag bestämma att jag gör detta i 30 minuter och sen gå vidare.
Nej, nu ska jag ta meditationen för den lugnar. Men ack så svårt. Vill göra roligare saker.


Allt detta och klockan är bara halv 11.

Ovanstående har jag skrivit rakt upp och ner utan att tänka på grammatiken. Hm! Varför förklara det? Jo, nu kom prestationskravet fram.

Ni som orkat läsa ovanstående, hur går era tankar?

 

Ha en bra trettondedag

/e-k

Sol ute sol inne

Detta inlägg är hämtat från den 5 februari 2010. Tänk vad livet kan förändras.

Här i Malmö skiner solen både inne och ute idag. Jag har sol i mitt hjärta när jag ser lille Leon och PO leka tillsammans, kärleken spirar i kroppen på mig och jag är så tacksam. Jag  är säker på att om Stig där upp i himlen kunnat se mig hade han också varit lycklig för min skull. Livet har kommit tillbaka till mig på alla sätt. Allt jag skickat upp med attraktionslagen har jag fått.
.

Citat

”Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap.”
.

Ja, detta är omöjligt att se när man är mitt inne i något svårt men många ggr har jag efteråt fått bekräftat detta citats innehåll. Senast var förra veckan då jag fick otrolig rädsla, ett spöke grep tag i mig med alla sina krafter.
Några dgr efter upptäckte jag att jag vågade ge mig hän och vågade tro på kärleken igen. Jag behövde möte spöket öga mot öga för att komma vidare. Spöket var mina känslominnen, där är mer att läsa för de som vill.

.

Denna låten lade jag in för jättelänge sedan och ville verkligen detta, jag led som ensam änka.

Han kom när det var dags.

Tillit är ordet.

e-k

När jag nu tittar i backspegeln inser jag hur otroligt mycket som hänt sedan dess.  Både i form av rostkorn men mest av guldkorn. Jag är så tacksam. 

Om livet efter döden

”Jag har en man här, han är stabilt bygd.  Jag ser honom med hatt på huvudet, den är brun.  Han spelar någon sorts instrument, det är då hatten alltid är på. Det är en skämtsam man…………………o.s.v.

Fler än man anar har en tro på det andliga, men det är inget någon högt om.  Kanske är vi rädda för att anses vara flummiga.

ljus från himlen till handen

Vad händer efter döden, är det helt slut då? Min filosofi är att vår själ, våra energier lever kvar. Om vi tänker i dom banorna att vi är ett med naturen och naturen är en kretsgång och vi är ett med universum, då sker det sig naturligt. Vår kropp är enbart ett skal till själen, sinnet, medvetande kalla det vad ni vill,  så varför skulle då inte de energierna leva vidare efter att hjärtat har slagit sitt sista slag?

Det har gjorts en forskning som publicerades i okt. 2014 som visade att det är så. Enligt forskarna bakom studien pekar informationen på att sinnet och hjärnan kan vara separerade från varandra, vilket då förklarar varför det händer att dödsförklarade som vaknar till liv igen har haft en nära döden upplevelse.

Själv kom jag i kontakt med det andliga för sådär en 20 år sedan. Här kan de som känner för det läsa om det.

I 2 1/2 år har jag gått på medial utvecklingskurs hos Andetagen Lena  i Örkelljunga som är certifierat spirituellt medium. En mycket bra läromästare.

Lena andetagen

Jag har själv inga planer på att bli certifierat medium. För min del räcker det att få träna och få uppleva andevärlden, träffa dom på andra sidan. Det går förstås inte att påkalla en speciell ande, nej nej, den som kommer gör det för att han/hon har något viktigt budskap att förmedla. Publikens uppgift är enbart att lyssna på mediumets beskrivning av anden. Hur han/hon dog, bodde, familj, relation, utseende, egenskaper, allt som kommer fram. Och helst vem andel vill tala med. Mediumet frågar personen: Är det något du känner igen? Märk väl, den tilltalade får bara svara ja, nej eller kanske, ingen information. Först när personen säkert vet vem anden är, får mediumet förmedla budskap från anden.  Det är det här som kallas seans.

Vad mer ett medium jobbar med kan ni läsa hos Lena

Mannen med hatten jag berättade om från början på inlägget var min man som gick över på andra sidan 2008. Det var första och enda gången han har hälsat på.

 

Ha en underbar solskensdag

/e-k

 

 

Svängningar och vardagsaktivitet

Hej på er nya och gamla läsare. Efter ett långt uppehåll är jag tillbaka igen. Kanske inte varje dag men några ggr i veckan i alla fall. Sommaren har verkligen varit sprakande i alla dess nyanser av gott, ont och mittemellan. Mycket kärlek men också många svängningar i min bipolära hjärna. Sommaren är en tid då all min strukturer faller.

Har just läst denna självbiografi av en känd författare och tackar Gudarna för att min sjukdom är lindrig.

Bildresultat för vansinnet mitt bipolära liv

Mitt nya verktyg är att en gång om dagen sätta mig ner för att göra ingenting. och låt tankarna komma och gå bäst dom vill. Rensa gärna helt enkelt.
en mörka tiden då jag alltid gått i ide. Nu ska jag minsann  inte det och därmed basta. Jag SKA ut på en liten promenad varje dag.

Det finns så mycket annat än promenad i vardagen som ger motion bara vi lär oss att utnyttja situationerna
– hushållsarbete,
– leka med barnen/barbarnen
– gå ut med hunden.
– ta trapporna i stället för hissen eller rulltrappan
– gå av bussen eller tåget en hållplats tidigare
– springa till och från brevlådan
– stå istället för att sitta vid datorn  (det sparar ryggen också)
– Upp på tå och spänn lår- och magmuskler när vi tar ut/sätter in porslin i köksskåpet
– Tar vi inte kaffekannan med oss till Tv:n måste vi resa oss och gå för att hämta den.
– ta ett 7 minuter kort gympapass 

Det finns många gratis tillfällen. Här är fler tips  så låt fantasin flöda

Under en veckas tid gick jag med stegräknare i fickan och jag blev förvånad. Trots att jag oftast befinner mig i hemmet kom jag upp till mellan 3500 – 5000 steg.

Och

Jag ska ut varje dag. Inte bara för motionen utan för att det är bra att komma ut ifrån huset och få luft.

Önskar oss alla en bra höstvecka

/e-k

Acceptans

Hur lever ditt liv? Mitt har tydligen varit intensivt eftersom jag fått göra ett blogguppehåll.

Jag tycker att jag gör och gör saker hela tiden och inte är det städning och ändå undrar jag, vad gör egentligen? Tar allt längre tid i min ålder? Är det jag som gör allt omständigare än det behövt vara? Och andra sidan så har jag ju inte sjukersättning för ingenting, men ändå! Alla göromål som inte är konkreta märks liksom inte, det är jobbigt tycker jag. Jag har t.o.m. tagit beslutet att sluta med marknadsföringen och signeringen av bok jag skrivit. (läs utdrag ur boken i menyn till höger)

Fröken Änka Självbiografi

Jag frågade mig själv:  varför pressar jag mig? Mitt mål var att sälja de 140 böcker  som var tryckta och 126 är sålda. Mitt mål är så gott som nått, så varför ska jag då få tryckt upp fler? Det hade varit en annan sak om jag varit 10 år yngre. Skit också att det inte är så

Ok, lite konkret finns i alla fall. Jag har börjat på ES-Teck behandling förr att bota min tarm och balansera kroppen. Positivt: Fick veta att Paleo kosten jag äter är alldeles rätt. Ni har väl hört att tarmen är människans andra hjärna.
Ännu ett barnbarn har kommit till världen. Jag har fyllt år. Målat staketet, börjat med ny morgongymnastik, braingym som samtidigt tränar minnet.

Bildresultat för braingym

Umgåtts med Dareen och Noura från flyktingboendet, men nu ska jag inte trötta ut er med en massa rabblande.
Ja, det blev som det blevmed bloggandet när det inte blev som det var tänkt.

Som filosofen Epiktetos sa:
”Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det”

Bildresultat för Epiktetos

Vilket får mig att tänka på acceptans. Den övningen har jag helt förträngt. Dags att ta tag i det igen.

Ha det gott

/e-k

Hjärnan bakom allt

Vet du hur din hjärna fungerar? Vad den behöver för att må bra, så du mår bra?

”Resten av kroppen ägnar vi stor uppmärksamhet, maten, träningen, hälsan. Men hjärnan är för de flesta ett okänt universum. Så inleder Britta Sjöström texten på baksidan av si bok Hjärnan bakom allt.”

hjärnan bakom allt

Britta Sjöström är journalist, författare och föreläsare. Boken är tunn och mycket lättförstådd. Varje kapitel inleds med en kort berättelse som tydliggör det hormonet, neuronen o.s.v. som hon sedan tar upp i kapitlet. I första är det spegelneuroner. Avslutningsvis kan de som vill läsa ”Lite mer”, som hon kallar det för.
Hon skriver i vardagsspråk med en blandning av illustration och fakta. Det är en fantastisk bok som förklarar varför vi reagerar som vi gör. Varför vi emellanåt känner oss omotiverat ledsna eller upprymda o.s.v.

hjärnan dopamin mm

Dessa substanser vill vi säkert alla ha överskott på.
Dock lärde boken mig att det kan ha en baksida också.
Det är då som det kan ske – utmattningssyndromet

I skrivandets stund googlade jag efter hennes ev. hemsida, hittade ingen men istället en länk från Fråga doktorn den 23 nov. 2015. Det programmet missade jag.

Ni om följer mig vet att psykologi är ett stort intresse för mig men något i denna stilen har jag aldrig läst. En bok som ska stå i bokhyllan, tycker jag. Den var dyr så jag köper den inte. Istället gör jag som brukligt efter varje självutvecklande bok jag läst, skriver anteckningar. Dock valde jag
mind-map för bättre översyn.

För de som är intresserade av människans psyke, förstå och påverka sig själv till att utvecklas själsligt som människa, låna den på biblioteket.
Nu ska jag mind-mappa vidare.

Allt gott till oss alla

/Leva-Kerstin

Tips till dom som är sugna på att skriva en bok.

Det var på försommaren 2009, jag och min gamla klasskamrat Helen satt i solskenet på Gustav Adolf Torg i Malmö och åt lunch. Trädens blad hade börjat slå ut och i blomsterarrangemangen lyste påskliljor och krokus i samspel med solen på himlen.

gusstav adolfs torg om våren

Det blev mycket prat om vad som hänt mig sedan Stig dött. Jag sa:
På nätet stod det att änkan tituleras med fru resten av livet. Av någon anledning väcktes rebellen inom mig. I det ögonblicket döpte jag mig till Fröken Änka.
Helen utropade: Vilken bra titel på en bok!
Ja, så såddes fröet till boken jag kom att skriva fem år senare.

Hur gick det till?
Jag började projektet i januari 2013. Min tanke var då att kopiera från bloggen, klistra in i ett word dokument och redigera. Ganska snart upptäckte jag att det bara blev ett tråkigt rabblande, tappade sugen och lade ner projektet.

Ett år senare, i januari 2014 kom motivationen tillbaka. Sådär en tre, fyra månader tar det väl, tänkte optimisten Eva-Kerstin, haha! Snart visade det sig hur fel det var. Mitt mål blev istället december.

Mitt ordförråd räckte var inte tillräckligt, jag ville hitta synonymer så att det blev lite variation.

bok ordförråd
Det var då jag började inhämta kunskap på internet. Jag fann information om vilka ingredienser en bok ska ha, t.ex. ord som väcker känslor hos läsarna. Gestalta texten med så många sinnesuttryck som möjligt. Organisera historien, specificera episoder och att använda adjektiv. Att dela tankar och känslor och min åsikt med läsaren, ha en röd tråd, koppling till det jag vill förmedla och att knyta ihop människorna.

Mitt barnbarn höll just då på att lära sig skriva berättelser. När, vem, var, varför, först, sedan, därefter, till slut, jag tycker och därför att. Ni kan ju tänka er så stolt hon blev.

isabelle

I worddokumentet var det svårt att överblicka det jag skrev, då kom  idén att använda röd text till episoder som kanske skulle vara med i det kapitlet. Av gamla fotografier blev jag påmind om bortglömda händelser. Mitt i skrivandet hände det att något minne dök upp. Då skrev jag det i ett annat Word-dokument för att komma ihåg det till ett passande kapitel.

Även om grammatiken satt kvar till en del sedan skolan, blev jag osäker i vissa meningar. Komma, punkt och citattecken och när ska det vara nytt stycke? Hur formuleras en dialog, gestaltning, miljöbeskrivning. Att inte vara övertydlig, utan istället spara några adjektiv åt läsarens undermedvetna. Lärde mig att jag skulle kunna läsa texten högt för mig själv.

Har ni hört talas om isbergstekniken? För mig var det ett okänt ord. Det betyder att tänka i scenario, händelseförlopp. Att bryta ner scenariot till scener som leder fram till nyckelscener. Tipset hittade jag på Skrivguiden.

böcker skrivguiden

För att lära mig det lånade jag självbiografier av Birgitta Stenberg på biblioteket. Studerade hur hon lade upp början på kapitlet för att  skapa  driv i texten och framkalla spänning.

böcker birgitta stenberg

Jag provade tekniken och kände att det blev en drivkraft för läsarna. Efter varje avslutat kapitel läste jag om det och oftast lev det att redigera mer. Under hela processen hängde denna lappen på min attraktionstavla

boken succe

Tron kan försätta berg. Det har jag sagt tidigare och säger det igen.

Jag korrekturläste, min kamrat Mari som är litteraturvetare korrekturläste, min brorsdotter som är akademiker läste och till sist jag igen, ändå skulle en del kunna redigeras ännu en gång. Nöjd blev jag i alla fall.

Det tog 11 månader att få klar  boken och så mycket jag lärde mig under tiden. Känslan när jag fick boken i min hand glömmer jag aldrig.

böcker signering

Jag tror att det finns många där ute i cybervärlden som är sugna på att skriva sina memoarer. Jag säger bara: Sätt igång, du kan det du bestämmer dig för.

Lycka till

/Leva-Kerstin

Om mig på Skrivguiden

Intervju hos författare Nathalie Sjögren

Recensioner Läs här:

 

 

 

Presenter och glömska

Det är underförstått att jag just nu sitter framför datorskärmen men att jag ställt timern på 25 minuter, det visste ni inte.

Då och då blir jag riktigt rädd för mig själv ifråga om mitt minne. Har funderat på att gå och testa mig för alzheimer. Saker som jag skriver in, läkarbesök etc. både i väggkalender och dagbok, visar sig sen vara inskrivet olika antingen på dag eller på klockslag.  I måndags beställde jag presenter via nätet. Till Max, mitt åttonde barnbarn som väntas i slutet av april. Till barnbarns födelsedagar den 3:e och 5:e maj. En dotter fyller år den 7:e och jag den 9:e, fullspäcket alltså. För en gång skull var jag ute i god tid. Ekonomi är min starka sida, alltså googlade jag runt hos olika företag och jämförde pris. Fraktfritt ska det också vara minsann. Nöjd med mina inköp kunde jag koppla bort det projektet.

paketer

Här om dagen kom ett paket, öppnade det med spänning och tänkte, jaså! Köpte jag det. Mail efter mail med leveransbesked  ramlade in och varenda gång blev jag undrande. Vem skulle det vara till? Till vilket barn? Hur hade jag tänkt? Märk väl, jag var noga med att skriva upp, ändå blev det sådär.

Har jag bokat tid för alziemertest? Nej, inte än, först ska jag se om minnet går att öva upp. Det här finns på nätet:

Långtidsminnet.
Några strategier för att träna det är:
Associering, visualisering och placering. Dessutom behöver informationen vi ska komma ihåg vara intressant för oss. Detta har jag provat tidigare och det fungerade bra, så länge jag aktivt gjorde det. Ju tokigare placeringen var, ju bättre fungerade det.
T.ex. På torsdag ska jag betala våra fakturor. ..
Då kan jag associera torsdag till en påskkärring. Sen ser jag framför mig påskkärringen och fakturorna hänga i lampan ovanför matbordet.

långtidsminne

 

När man gör nya associationer så skapas en helt ny bild som i sin tur gör en ny koppling i hjärnan. Då blir hjärnan mer van att använda hjärnan.

Arbetsminnet.
Är det vi hanterar  i huvudet just nu. Det finns bara där så länge vi aktivt tänker på det och är mycket begränsat. Ex. som tränar upp det är schack, sudoku, läsning, huvudräkning, memory, koncentrationskrävande sporter, meditation, mindfulness och yoga.

Avsätt en tid. Ställ timern. Stäng av mejl, telefon och onödiga fönster på datorn.
Är huvudet fullt av tankar på saker du ska göra sen, skriv ner dom så att du kan släppa taget just nu.
Byt gärna plats. Att inte sitta på sin det vanliga stället gör det lättare att släppa sin vana att hålla koll på allt.
Vänta inte på att inspiration ska komma av sig själv, det kommer först när vi släppt allt annat och börjat komma igång.
Gör din koncentrationsaktivitet i 25 minuter, ta en kort paus. Upprepa fyra ggr och ta sedan en längre paus.

Önskar oss alla en fin vecka

/Leva-Kerstin