Läs ett utdrag ut boken

EN SEKUND OCH MIN VÄRLD RASADE

Jag satt på skohyllan med händerna för ansiktet när beskedet kom att Stig låg på sjukhuset. I nästa sekund kände jag Mariannes arm omkring min hals och hörde henne säga:
”Det fanns ingenting att göra.”
Jag skrek och skrek och skrek.

Det var lördagen den 12 april 2008. Stigs band Steeperz skulle spela för FUB, en publik som älskade att dansa, som alltid var glada och positiva. De var tre i bandet; Marianne på gitarr och sång, Ingemar på gitarr och Stig på keyboard och sång.Jag skulle jobba med Teo, en pojke med autism och just den dagen var vi hemma hos oss (vilket var en lycklig omständighet) så Teo, Stig och jag fick en mysig stund tillsammans.
Stig gav sig iväg strax före fem för att hinna packa upp anläggningen och ljudchecka innan det var dags att sätta igång. Vi pussades ”hej då” som vi alltid brukade göra.
Jag hade kört hem Teo, hunnit njuta av god mat och ett glas vin när telefonen ringde. På displayen såg jag att det var Stig. Konstigt! Han borde ju vara i full gång med att spela. Hans röst var långt ifrån lugn, det var inte alls likt honom att vara stressad.
”Skynda dig och kör hit med min extra mixer! All musik lät jättebra vid ljudchecken men när vi satte igång var hela anläggningen död, tyst som i graven.”
Skulle jag köra trots det där glaset vin som jag druckit till maten? Jag var frustrerad, vilket dilemma. Jag ville ju hjälpa honom. Nej, jag vågade inte. Jag var tvungen att säga nej trots mitt dåliga samvete, han fick hämta den själv. Han kom med andan i halsen.
”Gästerna står på dansgolvet och väntar”, flämtade han fram.
Jag försökte lugna honom. Vi pussades hastigt innan han skyndade iväg. Då löste det sig, tänkte jag och kastade mig i soffan i uterummet med Mellan himmel och jord ,en bok av Benny Rosenqvist, ett medium, en andlig coach. Det var kusligt att jag läste den boken just den kvällen.
Tiden gick fort och plötsligt var det hög tid för Stig att komma hem. Klockan gick, han kom inte. Varför? Var blev han av? Oron smög sig på mer och mer. Jag ringde. Han svarade inte. Jag var vettskrämd och ringde i ett kör, inget svar.
Då visste jag intuitivt att något katastrofalt hade hänt. Panikslagen och maktlös kunde jag inget annat göra än att vänta. Varje minut kändes som en timme. Så äntligen ringde det på dörren. Jag drog en lättnande suck och tänkte, nu står han utanför dörren fullastad med väskor och gitter inte sätta ner väskorna för att ta fram nyckeln, typiskt Stig.
Jag rusade till dörren. Där stod Marianne och Ingemar. Den röda orkesterbussen parkerad på gatan, ingen Stig syntes till. Skräcken och paniken tog tag i mig…………………………..

Beställ boken vi e.mail uppe till höger

 

Share Button