Archive for the Category »Fröken änka «
.
Min bloggbok………….
Sitter på terassen, himlen spricker upp och solen tittar fram, det är vindstilla det enda som hörs är fågelkvitter. Jag sitter och tänker på denna dag för 2 år sedan. En avskedsdag, min mans begravning.
När jag tänker tillbaka har jag svårt att förstå att jag klarade denna dagen, jag till och med höll tal på minnesstunden.
Hur kunde jag ens en gång leva denna dagen, innan ceremonin var jag t.o.m. med och arrangerade alla blommor runt kistan, styrde och ställde för Stig så han skulle bli hedrad.
Inte ens när vi spelade Stig själv på CD bröt jag ihop.
vi i unga år
.
(Nu när jag skriver kryper spänningar i axlarna på mig) Jag var som en zombi, i chock och förnekelse tillstånd. Det var som om jag var med i en film och när filmen var slut var allt som vanligt. Kan inte minnas att jag grät en endaste gång. Allt som skedde, hela arrangemanget var liksom till honom, för honom.Det var liksom bara hans kropp, skal i kistan, inte Stig, hans själ.
När sedan vi stod och såg efter bilen som körde iväg med kistan rann tårarna så sakteligen medan jag kände sorg och tänkte att nu ska hans kropp till kremering och kommer aldrig att finnas mer.
Chocken satt kvar länge, länge och kanske är det psykets hjälp för att kunna hantera det som ”inte kan vara sant”, det ofattbara.
Förnekelsen har utan att jag visst om det funnits kvar tills för några månader sedan. Tecken jag kan se på det så här i efterhand är att jag länge kände det som om han bara var bortrest, att jag levde ett dubbelliv, att mitt nya liv bara var i väntan tills allt blev som vanligt igen. Självklart har intellektet hela tiden visst MEN det inre lever sitt eget liv.
http://www.steeperz.com/2009/01/21/del-8-begravningen-den-5-maj/
Stig dog utan att ha varit sjuk, han fick en infarkt. Jag tror att risken att förnekelsen blir större och varar längre i sådana fall än om sjukdom förekommit döden.
Och Gudarna ska veta att dessa två åren inte går att beskriva i ord i min kamp att leva vidare, hitta vem jag är utan honom och hitta ett ny livsbok. Min personlighet är intensiv och så har också dessa åren varit.
För andra sörjande kan jag säga att: Det går, hur mörkt det än är kommer det småningom att öppnas en ny dörr bara man skapar möjligheten.
.
Min livskamrat fick lämna jordelivet som 56 åring, alldeles för tidigt. En del av mitt stöd har varit min andliga tro. I detta har jag tänkt att hans livsuppgift var klar, att vi alla har en viss förutbestämd tid här på jorden och att vi egentligen med vårt sätt att leva bara kan påverka några år fram eller tillbaka.
Ett annat stort stöd har varit Ninna som gått igenom samma sak.
.
.
37 år tillsammans, bröllopet stod den 1 juni 1974, vi lovade att älska varandra i nöd och lust tills döden skilde oss åt.
Vår kärlek klarade det.
.
Min kärlek till dig ryms i mitt inre för alltid.
.
e-k
.
Hej världen….
som sagt, den 12:e var det 2 år sedan jag blev änka, Liv och död på samma dag. Jag och mina flickor var på graven den dagen, vi pysslade om graven och satt sedan och pratade minnen, goda minnen…
.
Bortom överlevnad
källa: okänd
Du kan gråta varje dag över att han är borta.
Eller du kan le för att han har levt.
Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom
Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände
och glädjas över att du har känt honom.
Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen
Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.
Du kan komma ihåg honom med kärlek när han är borta
.
Jag vill se det utifrån den feta texten
Det är bäst för mig och oftast klarar jag det
……………….
17520 timmar
730 dagar
24 månader
104 veckor..
sedan du lämnade oss. Inget är som det har varit, och………………..
så börjar Janes fina inlägg till sin pappa, läs mer de som vill.
e-k
.
Dagens namn är Liv, det är ironiskt, min man dog på dagen Liv
det måste betyda något
Hopp,
Liv står för hopp
.
Nu tänder jag ett ljus och minns allt det goda min älskade gav mig, allt han gjorde och allt stöd han gav mig för att utvecklas till den jag är idag.
Till minne av
Stig Persson
520628 – 080412
Det har gått två år
i våra hjärtan du satt många spår
För oss du lever kvar
precis som du var
och kommer alltid att göra
Älskad och saknad du är.
.
Vår kärlek vilar som en vacker diamant i mitt inre
Tack Stig.
.
e-k
Hej bloggboken min.
Idag kikade jag lite i min rosa anteckningsbok. Jag har en svart för ledsamt och en rosa för att skriva det minsta lilla positiva i, dessa fick jag av Ninna några månader efter Stig dött. Bara skriv, skriv utan att tänka och släpp ut känslor, sa hon.
Man kan ju tycka att inget positivt kan finnas att skriva sedan man blivit änka MEN för mig gällde det verkligen att leta efter glädje och saker att vara tacksam för, en överlevnads strategi.
Nåväl, den rosa kom i min hand idag. Detta skrev jag den 14/7 -09
.
Glädje
Glädje kommer inifrån
tankarna formar vad som känns
Så
glädje kan aldrig komma utifrån
.
Glädje är som en tindrande stjärna
djupt i det innersta
Som strålar ut genom märg och ben
Så
glädje kan sldrig komma utifrån
.
Glädjen kommer inifrån
skickar ut signaler som studsar på andra
för att sedan återvända
Så
glädje kan aldrig komma utifrån
.
.
Idag 1 1/2 år efter att jag skrev kan jag känna precis vad jag menade den där dagen. Det gällde att ge mig själv glädje dagligen för att överleva och det visade ju sig generera glädje tillbaka.
.
Ha en bra dag
.
e-k
.
.
Vaknade och kände mig låg. Det började redan när jag gick till sängs igår kväll, plötsligt var Stigs ansikte så tydligt och närvarande som om han pockade på. Under natten har jag vaknat många ggr av obehagliga drömmar som jag inte kommer ihåg något av. Av erfarenhet vet jag att det då inte är meningen heller.
Att detta satte igång är inte så konstigt för idag är en bemärkelsedag, den 5 januari 1972 förlovade vi oss. Jag kan se oss sitta i soffan i vår lilla etta och byta ringar. Vi hade fest tillsammans med ett par från Vankiva som också förlovade sig. Det är hur lätt som helst att minnas känslan från denna stund. Tänk att dessa ringar skulle få sitta kvar på våra fingrar tills döden skiljde oss åt, det är inte många förunnat.
.
.
Nu befinner jag mig i en bubbla. I bubblan är jag så nära honom. Jag gråter inte, jag lider inte, mina känslor där är sorg men i sorgen är det värme, kärlek och närhet som existerar, jag är där med honom och det är skönt. Samtidigt som jag skriver lyssnar jag på hans musik och sång och känner verkligen att vi är närvarande för varandra. Skönt.
Minnen, alla goda roliga minnen upplever jag i min bubbla. Stig, en trygg person, komisk, som tog dagen och livet här och nu. Stig som kunde somna var och när som helst utom på flyget förstås. Minnen från när vi skrev texter och ljudcheckade musik i hans orkester och alla mina danskvällar där dom var husband. Stig, pappan som älskade när hans töser målade hans fötter. Ja, det finns många fina minnen att uppleva i min bubbla idag.
.
Utanför bubblan är jag glad och tacksam för att jag har en man bredvid mig som har full respekt och förståelse för att jag behöver vara i denna bubbla och som finns där om jag vill och behöver prata. Efter all kamp för att överleva kom allt vad jag önskat mig. Tänk att detta skulle vara mig förunnat ännu en gång i mitt liv.
Jag är så glad och tacksam över att de trauman jag upplevt i livet har fått mig att se livet genom ögon som är glad och tacksam för det lilla, kunna vända saker till det positiva, känna vördnad och ödmjukhet för livet och framförallt att leva här och nu och inte ta något för givet.
Är också så tacksam för att jag småningom kunnat leva vidare genom att välja att minnas honom i glädje.
Bortom överlevnad
Du kan gråta varje dag över att han är borta.
Eller du kan le för att han har levt.
Du kan sluta dina ögon och be att han kommer tillbaks.
Eller du kan öppna dina ögon och gråta över att han lämnade dig.
Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom
Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände
Glädjen över att du har känt honom.
Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen
Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.
Du kan komma ihåg honom med ledsamhet att han är borta
en text hittade jag hos Margit
.
Stig, jag vet att du gett mig styrkan att finna ett nytt liv. Jag vet också att jag har din välsignelse.
Du vet att en bit av mig alltid kommer att fattas dig och vara hos dig
.
.
och som du själv sjunger
Nothing gonna change my love for you
.
Med kärlek
e-k
Min bloggbok, vill berätta
Övernaturligt, sådant händer, tro det om ni vill
Ja, idag har det hänt och det var längesedan sist. Det händer när jag minst anar det, när jag över huvud taget inte tänker på honom.
Sitter på toan
blir överumplad av en hand på min axel
och ingen är där.
Sedan….
vid flera tillfällen idag
Kommer på mig själv med att pilla på mina vigselringar på ringfingret
precis som förr
MEN de fins inte där
och ändå känns de där
och jag pillar där
precis som när de fanns där
Ringarna känns där
Övernaturligt
JA
Tänk
Tänk om jag hade förstått budskapet
tänk om jag hade förstått vad han ville.
Godnatt
e-k
God kväll bloggdagbok.
Förutom jobbet i morse och lite ”nytta” i hemmet har jag varit i Pildammsparken där jag mediterade
och försökte njuta av doften i kryddträdgården….
och beställde lunch på Margaretapaviljongen ..
som kråkorna noga övervakade och…………
F-n, de fick chansen och sno halva när jag vände ryggen och bytte bord för att det började regna.
Det finns faktiskt en barnbok som heter ” Den fräcka kråkan” av Ulf Nilsson som är en sann historia. De där fåglarna är lusfräcka.
Idag har jag haft behov av naturen så det blev också en runda till havet där jag gick vid havsranden en snabb promenad, trots blåsten var det bra för mig.
Dagen började ju bra men sedan i slutet av mars när det började närma sig Stigs död har jag varit så otroligt känslig, det ska så lite till för att jag ska dega ihopa och det var vad som hände idag. Vuxna jag (tanken) hade absolut ingen orsak men barnet inom mig (känslan) reagerade starkt och nu när jag hela tiden ligger så på gränsen orkar jag inte alltid se positivt, vara tacksam och använda alla mina ”verktyg” som jag lärt mig. Kämpa, kämpa, kämpa.
I kategorin ”fröken änka” saknas fortfarande sista delen och det är urnsättningen, den hade vi den 3 juli -08. Vet inte varför jag inte kommit till skott och gjort det men jag ska och jag hoppas och vill tro att det vänder efter den datumen.
I juni -08 var jag hos medium Randi (har jag skrivit om det ?) I vilket fall som helst så såg hon mig som i ett korthus som rasade över mig och jag var övergiven (Stigs död). Förutom en hel del sa hon att förra året inte skulle bli lätt men andra året skulle bli svårare. Kan det verkligen vara så? Jag vill inte.
e-k
Min bloggdagbok, så här är det idag
.
Idag är ingen glad dag, idag gör det ont. Idag hade det varit Stigs och min 35 åriga bröllopsdag. Just idag har jag en sådan dag då jag saknar hans kärlek och trygghet så oändligt mycket.
.
Stig , det här vill jag skicka ut till dig.
Stig, idag hade vi varit gifta i 35 år och i 37 år fick vi stå vid varandras sida i nöd och lust. Ja, vi hade som alla andra dalgångar också men vi ställde alltid upp när det gällde och vi hittade alltid tillbaks till nyförälskensen igen.
Det är tufft att hitta ett nytt liv, det tar alla mina krafter. Jag vet att du visste att jag skulle klara det, klara mig och ja, du har rätt, det gör jag. Men, trött så trött, det sluger hela mig, ingen ork kvar till det du uppskattade så mycket, till det, den jag egentligen är.
Så här är det inte alltid, nej långtifrån. Jag är trots allt ofta glad och positiv och känner så stor tacksamhet för allt jag fått och allt jag har. Jag kan ha roligt också men det är som att ju längre tid det går ju oftare faller jag och orken att kämpa tar slut. Då bryr jag mig inte om sådant som alltid varit så viktigt för mig tidigare. Vadå? om här är skitigt, slasken är full, ingen mat finns i kylen, om det är dag eller kväll, vardag eller helg, det är liksom ingen mening, inte viktigt, depressivt med andra ord. Sitter vid datorn och flummar för att dra ut på sådant som egentligen behövs göras som känns så meningslöst. Suck, det var det jag hade kunnat tänka mig att du skulle göra om du blev ensam, alltså, sitta vid datorn och möjligtvis käka en macka då och då. Inte trodde jag att jag skulle bli sådan. Det är tur det finns restauranger och att det finns microvågsugnar. Är detta jag? Men du, jag bryr mig i alla fall fortfarande om hur jag ser ut, sätter lite smink i facet och så länge jag gör det finns det hopp, det vet du.
Men idag, är jag slut, kraftlös, känner ingen glädje alls. Jag saknar din trygga kärlek och den kan jag aldrig få mer. jag vet att du hjälpt mig hitta till kärleken igen och kanske har du lyckats några ggr, jag vet inte. Kanske är det dags för mig att hitta verkligenheten, att jag inte bara kan få det goda i kärleken, jag vet inte. Det ända jag vet är att jag inte på några villkor klarar ett liv som singel, jag är ju inte oxe för inget, eller hur Stig? Jag blir så trött.
Igår var jag vid din grav och pysslade om. Det kändes så konstigt, jag visste starkare än någonsin att detta bara är en plats där ditt fysiska jag finns, att dina energier finns i en annan dimension eller t.o.m i en ny fysisk kropp. Så graven är ingen stark plats för mig Stig. När jag stod där så välsignade jag dig, mitt eget öde och M. öde, det var det jag kände var rätt att göra vid din grav igår.
Sen Stig så finns det så mycket positivt också runt omkring och oftast kan jag uppleva detta. Dagens tillstånd är faktiskt också positivt för när jag är så här kraft och lustlös försöker jag inte pressa mig, vilket gör att mitt inre läker och laddas, så kommer jag igen och igen och igen.
Nu ska jag lyssna på din röst i min tröstesång.
Det kan aldrig bli som förr igen
Jag vet, det kan aldrig bli som förr och det behöver inte blir fel, bara annorlunda
det är bara att gilla situationen och ”GÅ”.
Jag vet och jag kan och jag gör.
e-k
Denna låt väcker minnen från 1971
Tårar av både lycka och sorg droppar så sakteligen från mina ögon när jag hör denna låten
Stig och jag nyförälskade, skolkade från jobb, gick inte upp på hela dagen, vi bara lyssnade på musik och gav varandra kärleksfulla smeknamn.
Så här såg vi ut
Senaste kommentarerna