Idag har jag varit på föreläsning i form av teater och berättelser på Margretetorps Gästgivaregård 

Jag råkade se en annons i tidningen för några veckor sedan:

Hur det kan vara att leva med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Ingen föranmälan och inget inträde. Givetvis nappade jag. Det är ju mitt yrke och ingen kan någon gång bli fulllärd inom detta området, så intressant.

Det visade sig vara ett projekt kallat Dialagprojektet som finansieras av pengar från socialstyrelsen och detta för att sprida kunskap om de funktionshinder som finns i samhället. Kunskap för att ha bättre förståelse, både i arbetslivet och som privatperson.

Senare fick jag se en inbjudan som gått ut till arbetsplatser, där stod:

Östra teatern kommer att spela upp den nyskrivna pjäsen ”Autist, javisst!
 – vi är samhällets nödsignaler” av Gunilla Boethius. Pjäsen är skriven utifrån djupintervjuer med personer med autism eller Asperger syndrom och försöker förmedla svårigheter och glädjeämnen av att leva med dessa funktionsnedsättningar. En värld fylld av smärta och missförstånd, men också av klarsyn och humor.

Attitydambassadörerna Johanna och Kent kommer därefter att utifrån egna erfarenheter berätta om hur det är att leva med ADHD och att vara förälder till barn med autismspektrumstörning.

…………och vad är en attitydambassadör? Jag hade aldrig hört uttrycket förut. Nu vet jag att det och det lär finnas ca 200 st i Sverige.

 Detta blev en mycket givande förmiddag. Den 3/5 och den 9/5 är några föreläsningsdagar som jag också ska dit. Då handlar det om  Ätstörningar hos vuxna personer med autismspektrumstörning och/eller ADHD. och  Tvångssyndrom och tvångssymptom vid autismspektrumstörning och/eller ADHD.

Tack för en bra dag

e-k

Hej bloggbok och världen…………..

Igår kväll var vi på Hillesgården, en fantastisk anläggning mitt ute i skogen. Hade inen aning om dess existens innan en broschyr som låg i en affär fångade min uppmärksamhet, inte ens PO som är urinvånare hade någon aning. I alla fall så har de någon form utav underhållning varje onsdag till ett pris runt 150:-

Igår var det Lena Maria Klingvall,   (snälla orka lyssna på kinesiskan en stund så kommer Lena Maria sen)

httpv://www.youtube.com/watch?v=AI6YRA62w8E

Hon är författare, konstnär, sångerska, föreläsare och mycket mera och tän att ha kunnat utveckla alla dessa förmågor utan armar och med bara ett och ett halvt ben. Den nyaste boken hon har skrivit är

.

Tydligen har hon varit med i Här är ditt liv i höstas. Synd att jag missade det.
Alltså, en helt underbar kväll med en underbar kvinna. Fullsatt lokal och vi satt långt bak och såg inget men det gjorde ingenting, det räckte verkligen med att höra.
De två timnmarna hon uppträdde varvade hon med sång, roliga historier från verkliga livet, dikter och djupa tankar om livet- Hon förmedlade, skratt, djup, trevnad, glädje, hopp, positivitet. Hon fick verkligen publiken att reflektera.

httpv://www.youtube.com/watch?v=Gpg5BeQVfZ4

.
Verkligen att rekommendera

Tack för en underbar dag och kväll

.

e-k

Min bloggbok och världen

….Igår blev jag  in ringd att jobba. Vi skulle ut och cykla dressin, jättetrevligt och motion samtidigt tänkte jag.

Nåväl, det blev ett äventyr av annorlunda sort.

Sak ett var att jag hade behövt matsäck med.

Sak två var att bromsen plötsligt inte tog på vår och bakomvarande cykel så vi krockade. Cyklarna välte men på något sätt lyckades jag rädda både mig själv och min brukare (i akuta situationer får man någon sorts magiska krafter) På cyklarna igen och nu höll jag låååååååååååångt avstånd till framförvarande och min passagerare verkade ha tagit saken bra för han tjoade med armen i luften ”heja Sverige”.

Allt gick bra till vi kom in bit på väg tillbaka, vi närmade oss en bro som jag skulle leda cykeln över och min passagerare blir plötsligt jätterädd och vägrar, totalvägrar sitta kvar, vill bara springa iväg.

Vi var tre stycken som försökte snacka för honom, omöjligt. Han ville bara att vi skulle cykla tillbaks igen. Vi vände cykeln, fick honom att sätta sig och medan han kramar mig och säger igen, jag är rädd börjar vi putta cykeln baklänges över bron, jag med huvudet gömt i hans famntag. Jag såg alltså inte var jag gick. Så plötsligt damp hela ena benet ner mellan slipersen och långt under flöt ån. Puh, vilken tur att inte båda benen hela jag ramlade ner för där var så bredd emellan att jag faktiskt hade kunnat gjort det.

Efter detta intermezzo gick cykelturen bra, dock hade färdtjänst kört när vi kom i mål men sån tur var väntade arrangören där på oss med sin bil.

Vilken äventyrlig arbetsdag, ja efteråt skrattade vi glatt åt hela historien. Tilläggas skall att ingen skadade sig.

Kanske kan detta vara ett semestertips för er. Läs mer HÄR

Sedan 4 år arbetar jag med en 15 årig kille med autism. Jag är också kortidsboende för honom en helg i mån.
Jag har hela tiden arbetat målmedvetet med målet att han ska bli så självständig som möjligt i framtiden.

En liten detalj är en ”Jag vill” bok där jag sätter in ord på vad det finns för honom att göra på sin egna tid. Självklart ska det alltid finnes något som han tycker om i boken.
Den har funnits i minst i ett år utan att det har blivit någon respons.

Numera spökar hans hormoner och mestadels är han anti allt och mycket som varit inlärt bara faller.

Nåväl, denna helgen är kortidshelg hos mig  och igår var vi på julmarknad på Svaneholms slott. Detta visste han sedan i början av veckan och var helt ok. För övrigt har han inte velat något (jobbar med mig själv för att inte ha samvetskval)

Idag hade jag satt upp ”aktiviteter” på hans schema, vilket innebär i praktiken inlärning på ett för honom positivt sätt. MEN jag började fundera på om jag ska ta bort det  för jag vet att det blir en konflikt med honom. Det är en otrolig balansgång för det ska ju inte bli negativt att komma till mig. Så, jag bestämmer mig för att ta bort det men med lite dåligt samvete för jag vill ju så gärna hjälpa honom vidare.

Sen, till min stora förvåning  så…………………Han kommer till mig med jag vill boken i handen och säger JAG VILL RITA

YES vilken känsla, vilken glädje, äntligen. Det är detta som är moroten med jobbet. Allt tar tid men det kommer förr eller senare.

…………………….och en gång till innan jag hade hunnit publicera detta kommer han till mig med boken och säger Jag vill till lekplatsen.     YES.  och han får en karamellask att ta med sig till lekplatsen för godiset kopplas då till ”jag vill boken” och den blir positiv.

Ja, man kan undra: Vad hände? Svaret behöver jag inte veta det viktigast är att tro på att det jag jobbar för kommer att ge resultat någon gång.

Här om någon vill läsa om autism

Tidiga tecken på autism med tillägg att alla med autism också är individer och unika alltså finns det skillnader

http://www.youtube.com/watch?v=FuWWie1DlJY

Bye

e-k

]]> http://www.steeperz.com/2009/11/15/autism-mitt-jobb/feed/ 0 http://www.steeperz.com/2009/10/16/funktionshindrade-i-busslaster-till-skanerock/ http://www.steeperz.com/2009/10/16/funktionshindrade-i-busslaster-till-skanerock/#comments Fri, 16 Oct 2009 12:02:18 +0000 E-K http://eksvarld.bloggsida.se/?p=4257 I em kommer J. som jag jobbar med och som bor hos mig en helg i månaden. På programmet idag står en bussresa till Jägersbo i Höör och en fullspäckad kväll.

Där är det Skånerocks vars historia börjar 1996 när ett gäng fritidsledare på Eslövs
folkhögskolas fritidsledarutbildning beslutar sig för att göra Sveriges
största rockgala för funktionshindrade.

Efter intensivt arbete lyckas man genomföra det första Skånerock
med dragplåster som Hasse ”Kvinnaböske” Andersson och Håkan Brink.
Succén är fullständig och det som skulle vara en engångshändelse går nu in
på sitt trettonde evenemang. Läs mer om Skånerock 2009

.

Årets band är

http://www.youtube.com/watch?v=wL-49BUbEDw

.
och

.

.

http://www.youtube.com/watch?v=ceoCEsVnMfQ

.

Ja, så ser min fredagskväll ut.

Hur ser er ut?

.

e-k

]]> http://www.steeperz.com/2009/10/16/funktionshindrade-i-busslaster-till-skanerock/feed/ 1 http://www.steeperz.com/2009/06/01/bakat-i-tiden/ http://www.steeperz.com/2009/06/01/bakat-i-tiden/#comments Mon, 01 Jun 2009 18:27:09 +0000 E-K http://www.steeperz.com/?p=3431  

Ja, nu börjar jag orka se glädjeämnen igen så här kommer ett till.

I lördags var min arbetsdag låååååååååååång, närmare betsämt 15 timmar men den var också mycket trevlig. På eftermiddagen var vi i Folkets Park och såg på Doris & Knäckebröderna

……och på kvällen hade Teater Pix som J.  är med i (killen jag jobbar med)  föreställning igen. Den heter The Show. J., var jätteduktig i sina roller, Jag har ett bra jobb, ett omväxlande jobb, ett upplevelserikt jobb. Tack

…och en underbar vän som följde med mig hem efter jobbet och  vi kunde sitta ute på ”Golden Bay” i den härliga sommanatten tills halv två

Vem kan gissa vad detta är?

e-k

En, arbetsdag och dessutom dubbelpass. Så kan det vara i mitt arbetsliv, ledig flera dagar och sen dubbelpass.

Trevliga saker händer i alla fall. I eftermiddag ska vi se ”Doris och knäckebröderna” i folkets park.

……………..käka pizza

och ikväll ännu en föreställning ”The Show” med Teater Pix där J. medverkar. Föreställningen visas på MAF, Malmö.

Teater Pix är gruppen där endast funktionshindrade personer deltager, det roliga är att replikerna inte sitter helt spikade utan mycket kommer som improvisation och med det följer många skratt.

Önskar oss alla en trevlig lördag i solskenet.

e-k

Är stödfamilj denna helgen och under eftermiddagen övade han med Pixteatern inför föreställningen som har premiär i slutet av maj.

Grillade spett och marchmallows under kvällen, mums, så gott att grannen fick sälja några cigg. till mig. (hallelulja)

Och så var denna lördagen snart till ända, igår kunde jag njuta av nuet men idag har jag svårt att vara där, jag vill till nästa vecka för något spännande kommer nog att hända då.  Fast, jag vår kalla in mig själv för att längta till framtiden är att fly nuet.

So long

.

E-K

Detta är mest ett inlägg för de som är  intresserade av funktionshinder.

OBS!  Örjan är ett fingerat namn.

Just nu springer jag mellan datorn och spisen. Det är den helgen i månaden när jag har J, som bor här, jag är stöd/avlastnings familj.  Klockan till J. är ställd till 18.00 då hans nästa schemapunkt är äta middag sen är det TV och disney. Bäst för mig att hålla tiden fast svårt att låta bli datorn också.  tjoho spis här kommer jag, tjoho blogg här kommer jag. Asch, det var tramsigt.

I alla fall. idag  har jag övat J. i att vara social, att umgås. S. och hennes  Örjan.  som hon jobbar med mötte upp oss på Go-kart city.

J. har kört go-kart tidigare och det var hans val att åka dit idag. Bilen han ska köra är strypt och går inte för fullt men J. kan bemästra bilen så bra att det egentligen inte behövs mer, det är mest för min skull, en ann får ju en del nerver som hoppar ut.
Örjan. hade aldrig kört förut och visste inte ens något om gas och broms. Miche en personal som är mycket pedagogisk han satte sig på kanten av Örjans bil och så kunde Örjan köra med hjälp av att Miche var den förlängda armen.  Några rundor på banan så hade Örjan koll på läget och ett stort leende på läpparna. Härligt
Tyvärr blev det bara en körning för sedan var det många bokningar.
Miche är också pappa till mitt lilla gossebarn, mitt älskade barnbarn

Här är dom Miche och Leon

Vi lämnade go-kart city åkte till Willys för att köpa lunch. Grabbarna fick själv lägga i korgen och sen på bandet i kassan, träning och  träning i alla lägen finns det tillfällen.
Jag är utav den tron att om man förväntar sig att brukaren ska klara av det och att man smygstöttar vid behov, då  klarar brukaren också av det och självkänslan stärks vilket leder i sin tur till att han/hon vågar försöka lättare nästa gång. De goda ringarna sprids på vattnet.

Hem till mig. Lunch, Örjan. äter jättesakta och J. jättefort vilket resulterade i att Örjan fick öva att skynda sig och J. att sitta kvar och vänta och försöka samtala.

Sen fick Örjan sin vilja igenom att få lägga i en tvätt. Vi kunde helt enkelt inte låta bli att le och inte motstå hans önskan när han kommer ner från ovanvåningen med smutstvätt som han hittat där uppe.

Sen spelades sifferbingo med godis som vinst och ett spel om lika  eller olika. J, fick mycket övning på turtagning och att försöka fokusera på spelet trots alla ljud och intryck runtomkring.

Örjan och S. gav sig iväg och J. var överlycklig att han äntligen fick ha så att säga ”Fri Tid”. Dagen hade varit rolig men också väldigt kravfylld och det slukar mycket energi.

Nu har han fått sin middag, sitt disneyprogram ensam med sin godispåse och det är han så nöjd med.

Fakta autism

1. Oförmåga till social interaktion yttrar sig tidigt som kontaktlöshet, ett ointresse för omgivningen, samt svårigheter att förstå den sociala interaktionen mellan människor som består av ögonkontakt, miner, gester och kroppsspråk.
Man talar också om den ”autistiska ensamheten” dvs. att personer
med autism inte föredrar mänsklig kontakt framför ensamhet.

2. Svårigheter med kommunikation är ett stort problem för personer med autism.
De har ofta en försenad och avvikande språkutveckling. Många
lär sig aldrig att tala utan förblir stumma hela livet. Cirka hälften av alla med autism pratar aldrig.
Ekotal är ett annat vanligt beteende. Det innebär att personen ”ekar” det någon nyss sagt -ofta exakt och med samma tonfall- eller att man upprepar hela meningar man hört i andra sammanhang.
Om det finns en språkförståelse är den ofta konkret och förmågan till symbolförståelse är kraftigt nedsatt.
Att tala i metaforer med personer med autism är inte att rekommendera då de ofta tar allt bokstavligt. Uttryck som: ”Ge mig ett handtag”, ”Kasta ett öga”, ”Hoppa över middagen”, m.m. kan leda till total förvirring.

3. Begränsningar av beteenderepertoaren innebär att man tycker mycket om rutiner och ritualer. Det finns hos personer med autism ett stort motstånd mot allt som är nytt, och som man inte känner till. Det kan gälla t. ex. mat. Många äter helst samma mat jämt och blir extremt oroliga om de tvingas prova något nytt. Det gäller även nya människor, platser man aldrig varit på och saker man aldrig gjort
Fixeringar är också vanliga. Man kan fixera sig vid vissa rutiner,
föremål (ofta olika material såsom plast, tyg, m.m.), människor och annat.
Snäva kunskaps- eller intresseområden är vanligt exempelvis:
kartor, almanackor, tidtabeller, väderprognoser, klockor, m.m.
Motoriska stereotypier (upprepningar) förekommer ofta. Vanligt är handviftningar, hoppning, tågång och upprepade ofta självdestruktiva kroppsrörelser såsom att dunka huvudet i väggen, bita sig i händerna och sparka sig på benen.
Något annat vanligt är konstiga reaktioner på beröring. Det som för en annan människa kan upplevas som behagligt t.ex. kramar, klappar hårborstning och liknande kan för någon med autism göra ont. Många autistiska personer får också väldigt ont av att klippa hår och naglar, de har känsel i naglarna och håret vilket är unikt för personer med autism. Man kan också ha svårt att känna smärta och skillnad på värme och kyla. Även andra konstiga reaktioner på ljud, ljus lukt och smak är vanligt. Dessa problem kan leda till direkt fara då personen kan stoppa i sig oätliga saker (mycket vanligt, kallas på fackspråk för pica), bränner sig, förfryser, m.m.
 

Det behöver inte bara vara negativt att vara en person med autism, det är ett annorlunda sätt att se på tillvaron

Hittade denna intressanta artikel på internet:
 
Autism är ett samlingsnamn för flera typer av funktionshinder.
Förmågan att kommunicera med andra är begränsad liksom förmågan att organisera sitt vardagliga liv.
En del har även andra funktionshinder medan andra är normalbegåvade eller välbegåvade.
I Sverige finns närmare 100 000 personer med autism enligt Riksföreningen Autism.
En person med autism har mycket svårt att ta en stadigvarande plats på arbetsmarknaden i Sverige. De flesta förtidspensioneras i 25-årsåldern.
Företaget Specialisterne i Århus i Danmark:
Företaget ger människor med funktionshindret autism möjlighet att få användning för sina starka sidor.
Medarbetarna har ett extraordinärt gott sinne för detaljer, upptäcker sådant som andra har svårt att se och har ett mycket bra minne.
Företaget testar och dokumenterar mobiltelefon- och IT-tjänster.
Här är det en fördel att inte vara förändringsbenägen och att inte gilla att arbeta i grupp. Men man måste tycka om att hålla på med samma sak under lång tid. Arbetet präglas av fasta strukturer.
 

Det dagliga livet:  Autism går inte att bota, däremot kan man göra så mycket som möjligt för att göra livet lättare för en person med autism. Man bör börja redan när barnen är små med att träna dem för framtiden.

Först var jag på en föreläsning som handlade om Tourettes syndrom.
Det var Pelle Sandstrak en man som själv har Touretts syndrom som berättade om sig själv.

 ”Mr Touretts och jag” 
kallar han sin föreläsning som egentligen var mer en rolig pratshow.