Archive for the Category »Dikter mina egna «
,
När döden skiljer oss åt
Att förlora sin make, sin livskamrat
är
att förlora sitt halva jag
att förlora en bit av livet
att förlora sin familj
att förlora sina barn…….
.
……..som förlorar sin familj
som förlorar sin pappa
och en del av sin mamma
.
Ingenting är som förut
ingenting blir någonsin som förut
Alla gamla sanningar är slut
Allt måste börjas om
.
En stenbro har blivit en hängbro
vinglande otryggt hit och dit
.
Det gör ont
fruktansvärt ont
två år har gått
det är svårt för alla och envar
det tar tid.
men det går
det ska gå
.
Livet är nu
om imorgon vi inget vet
.
Låt oss bygga en ny bro
Den kan aldrig bli som förr
bara annorlunda
men stabil ändå
.
Första byggstenen
en utsträckt hand
.
e-k
.
Familjär ensamhet
17/7 -10
.
Så vill jag även delge en dikt som Kaela skrivit. På något märkligt sätt händer det ofta att hon skrivit och publicerat en dikt som jag behöver eller som stämmer på mig just den dagen.
Över huvud taget så man läsa underbara saker i hennes blogg.
Sönderriven saga
Ibland
skulle jag vilja
höra en saga
men någon
har rivit sönder
alla bladen
i boken
rivit dem
i små små bitar
och trampat på dem
med sanningens
grova kängor
Kaela
.
Om en stund ska vi bege oss till Malmö. Tandläkarbesök för mig och Isabelle ska hem efter 4 underbara dgr hos oss, hon har verkligen skänkt behövlig glädje och hjälpt till att skingra tankar, Hennes pappa fyller år så det blir kalas också.
.
God morgon bloggbok
.
Nu är det fredag igen och inte vilken fredag som helst. Nej, det är första fredagen utan nikotinbehov, det är en fredag som Isabelle, mitt barnbarn ska komma hit och bo några dagar och det är en fredag med strålande solsken. Dessutom har jag vaknat på ett utomordentligt glatt humör. Positiv energi flödar och jag nynnar och sjunger under tiden.
Jag har en vän som älskar mig nära mig, vi har tid tillsammans, skogen och sjön är runt knuten, har två barnbarn och väntar två till i sommar och mycket, mycket mer positivt. Livet är snällt mot mig även om det genom tiderna gett mig många hårda törnar.
För ett år sedan kämpade jag fortfarande så med min sorg och ensamhet efter Stig. Jag bearbetade och peppade mig om vartannat osv. Ni som läst hos mig vet. Den 2 juli i fjol var tydligen en dag som jag peppade mig för då skrev jag denna dikten.
Livet
Livet går vidare
men blir inte som det varit
och jag blir aldrig som jag varit
MEN
Livet kan vara skönt
fast det aldrig blir som det varit
OCH
Livet kan vara kul
fast aldrig som det varit
OCH
Livet är vad jag gör det till
men inte som det varit
SÅ
Livet behöver inte vara dåligt
fast det aldrig blir som det varit
Bara annorlunda
Livet finns
e-k
.
Om vi bara gräver lite djupare i tankarna så upptäcker vi att det är ganska så mycket vi själva kan välja att stoppa in i vår dag. Så även om det händer saker som inte går att påverka, som vi inte har makt över så kan vi till stor del ha livet i vår hand.
Så vill jag tända ett ljus för mina tösers farmor som hade haft födelsedag idag om hon varit i livet. Samtidigt påminner texten oss om att det alltid finns ett ljus vid andra sidan av tunneln
.
Önskar oss alla en skön helg
e-k
.
Lycka
är att få vakna var dag
höra fågelsång
vinden susa i trädtopparna
och vattnet porla i ån
.
Lycka
är att få vakna var dag
med sin vän
att få älska
och bli älskad
.
Lycka
är att få vakna var dag
känna sig trygg i sig själv
trygg med sin vän
trygg med sitt liv
.
Lycka
är att någon lyssnar
att bli förstådd
att bli respekterad
att bli älskad för den man är
.
Lycka är att få vakna var dag
att få skratta
känna glädje
tacksamhet
till livet
e-k
.
Så där känner jag idag men när jag läser mina anteckningar för ett år sedan den 4/7 läser jag.
.
Nu orkar jag inte mer
kämpa, kämpa, kämpa
Jag klarar inte ensamheten
den gör mig knäpp
Står inte ut ensam
gråter och gråter
är så ensam
Går i sönder av längtan
av att bli kramad och vidrörd
Kämpa, kämpa
om och om igen
faller längre för var gång
tyngre och tyngre
att klättra upp
Jag orkar inte
Gud hjälp mig
.
och från den 7/7 -09 läser jag
.
Någon fanns där
jag blev inte kär
Någon ville
Sorg över detta
Varför ska det vara så
Någon ville ha mej
men jag inte dej
Stig, Stig
varför lämnade du mej
ensam kvar här på jorden
Vill att allt ska va som förr
kan det någonsin bli
att rätt kommer in genom min dörr
Och det för båda säger klick
.
Och den 9/7 -09
Känslor av ensamhet
tårar tränger fram
känslor av sorg
Sörjer mitt gamla liv
Det livet jag hade i min hand
I mitt nya liv
flyger det fritt för världen
för att ibland landa i min hand
De stunderna är jag uppfylld av glädje
e-k.
.
Som jag har sörjt och lidet. Nu när jag läser och tänker tillbaka blir jag påmind av allt jag gått igenom. Tänk ändå vad människan klarar, klarar med hjälp utav hopp, tro, tillit och tålamod, vänner och familj och en stark vilja och envishet.
Idag är jag inte ensam längre, jag är sambo och älskad för precis den jag är., Livet ville mig väl och jag är så tacksam. Tar vara på varje dag, på nuet, fångar ögonblicken för har man sett hur skört livet kan vara, att det kan hänga på en tråd DÅ får man en annan syn på livet, andra värderingar.
Och min livskamrat Stig vill jag gärna tro att jag träffar i andevärlden. Vår kärlek vårdar jag i min själ tills dess.
Jag ska vårda ditt minne
Curt Haagers – Jag Ska Vårda Ditt Minne (With Rose-Marie Stråhle)
.
e-k
.
Garnnystanet
Djupt, djupt i vårt inre
finns ett litet barn
med alla sina minne
nystade som ett garn
.
Där vilar goda minne
men också de hemska
allt vävt i vårt sinne
till en vuxen mänska.
.
Det goda nystas upp mest varje dag
det onda det är gömt
ger svårighet och obehag
men vi har inte glömt
.
Vissa gömmer hela livet
smärtan är för stor att nysta fram
Tar inte detta klivet
trots att kroppen ger alarm
.
Somliga får depression
sjukdomar
eller lever i en illusion
utan inre rikedomar
.
Mitt garn det nystas opp
lite i taget
det har sitt eget förlopp
Smärtsamt ja, men stärker jaget
.
I djupet av mitt inre
där långt, långt ner i ett hål
där gömde sig ett litet barn
utan rätt att bli älskad
utan rätt att va lycklig
.
För varje gång det sker
att garnet nystas opp
Hur smärtsamt det än sig ter
är det balsam för min kropp
.
En blockering har lösts opp
som hindrat mig att leva fullt ut
Inom mig gror en knopp
i all sin blom den kan slå ut
.
-
Ja, alla har vi väl det lilla barnet inom oss med mer eller mindre goda och elaka spår ifrån vår barndom och som har format oss, som har gett oss våra rädslor, våra hämningar, fobier eller vad som helst som hindrar oss att leva fullt ut.
Oftast är vi kanske ens en gång inte medvetna om vad som egentligen gömmer sig intrasslat i det där nystanet, vi bara känner oss irriterade, ledsna eller arga.
Det här jag skrivet om i dikten hade jag ingen som helst aning om, jag bara visste att jag inte på djupet kunde tro på att jag var älskad, på riktigt alltså. I ett harmoniskit ögonblick sa min vän en kommentar som liksom drog i ändan på garnnystanet, jag började gråta och minnen kom. Efteråt var det som om jag var pånyttfödd.
Lyckligtvis har vi också allt det goda med oss som hjälper oss att uppskatta saker, vara tacksamma, skratta och känna glädje i vardagen.
.
e-k
.
.
Å ena sidan
spegelblank damm
Å andra sidan
vattenfall i bäck
och där emellan Jag
.
Å båda sidor
harmoni
Den stilla spegel dammen
frid för ögat
Den porlande bäcken
frid för örat
i rörelse
Och där emellan Jag
.
Kasta sten, sten sten,
plask, plask, plask
dammens
spegelbild spräcks
vattnet i rörelse
.
Vatten i stiljte
vatten i rörelse
precis så som livet är
och däremellan Jag
och däremellan Vi
.
Flöde
Återflöde
Glädje
Öde
.
.
e-k
.
Kvällen nalkas
vinden har mojnat
hör fåglarna sjunga
ser solen skimrar mellan träden
Tiden stannade för en sekund
för den vackra synen genom fönstret
Naturen sprudlar av liv
så och gör jag
.
e-k
Tar ingenting för givet.
.
Vaknar till en ny dag
till livet
bredvid jag ser, hör och luktar
kärlek
trygghet
.
Då
.
Jag fick vakna varje morgon
Ensamhet
Ingen att se, lukta och höra
Tomhet
.
men…
.
Jag fick vakna varje morgon
jag levde
Tacksamhet
ingen självklarhet
.
nu….
.
Att få vakna varje morgon
till livet
att älska och vara älskad
Aldrig tar jag det
för givet
.
Att få vakna varje morgon
vara i livet
ha kärleken inpå
Det är det mest värdefulla
i livet
Ingen materialism i världen
kan ersätta lyckan
att vara två
.
e-k
Min bloggbok…………………….jag ser tillbaka i min svarta lilla antecknigsbok, den med sorgsna känslor. Slår upp den till 22/3 -09, alltså exakt ett år sedan. Så här står det.
Bara gråter och gråter
Livet är inget
inget utan tvåskap
.
Gråter och gråter
vill inte
Gör ont, vill inget känna
.
Gör så ont
Gråter och gråter
Vill inte
vill inte känna
.
Jag suckar när jag läser, så hemskt det var, som jag led. Led i sorgen efter Stig och led av att leva ensam utan någon att älska och bli älskad utav.
Idag, exakt ett år senare befinner jag mig i tvåsamhet igen. vilken skillnad. Jag trodde och hoppades på att livet skulle skänka mig kärlek igen men aldrig hade jag trott att den också skulle ge så mycket vänskap, skratt och så mycket tid som vi har att ta vara på varandra, det går inte att finna ord för min tacksamhet och jag önskar verkligen alla som blivit ensamma denna lyckan.
Det är bra att se tillbaka, se förändringen som skett för då tar man ingenting för självklart utan istället blir man uppfylld av tacksamhet och kan njuta av tillvaron ännu mer.
Ibland är det fortfarande svårt att fatta att Stig verkligen är död fast att jag så klart VET men detta hör till sorgen; Hans och min 37 åriga kärlek är djupt bevarad i mitt inre.
.
.
Idag,
en annan dag
vänder mig inåt
.
Idag
hämtar upp sorgen
sanningen är verklig
.
Idag
fälls mången tår
rår sanningens ilska på
.
Idag
är sanningen än mera sann
fast den redan fanns
.
Idag
förstår än mer
fast jag trodde jag förstått
.
Idag
död är inte bortrest
död kommer aldrig tillbaka
.
Idag
förlåtelsens
och acceptansens dag
.
Idag
en sorgens dag
hjärnan och hjärtat tog nästa steg.
.
av e-k
.
Har jag lurat mig själv innan i sorgearbetet? Det skulle man ju kunna tro, men nej, så är det inte. Sorgen har många ansikten och många turer och kan se ut hur som helst när som helst.
Hjärnan är förunderlig, den släpper ut pö om pö, så mycket i taget som människan kan ta hand om och precis när man är redo att att ta nästa steg. Sorgen lever sitt eget liv.
Oftast vet man inte vad känslan, reaktionen etc handlar om när det sker, så är det ofta för mig. Ibland kommer orsaken bara fram av sig själv senare och ibland tar jag vänner eller andra till hjälp och kanske säger de något ord eller mening som plötsligt öppnar upp mitt sinne.
Jag är lyckligt lottad och tacksam över att jag har ett nätverk av vänner, har tid och verktygen att medvetet ta hand om mig och vad som händer mig just när det sker.
Denna gång var det Silla som var öppningen
.
Nu är min själ mogen att ta till sig orden i denna dikt.
.
Vänd dig inte om
vägen går vidare nu
Lyft din blick och se
vägen öppnar sig
de täta snåren glesnar
nya stigar banas
genom doften
av framtid
där orden
mjuknat
och du
inte längre
är rädd
av Kaela
.
e-k
Min bloggbok, …..
…för exakt 1 år sedan satt jag på cafe´med Ninna, alltså den 3 mars -09. På en servett klottrade jag ner denna text som kom direkt från hjärtat.
Livet
Oj.oj.oj
Kan gå in i ett lidande
Mmm-mums
vill inte missa glädjen
Hää - jag och önskan, önsketänkandet
så pang igen
Ash, ash, ash
Vem vet vad?
So what?
.
Idag ett år efter fick jag verkligen tänka efter vad jag hade syftat på när versen skrevs. Jag kom på det så småningom. Jag var rädd att möta en relation p.g.a. den smärta den också kunde ge MEN jag gjorde det för glädjen att få uppleva, om än bara för ett tag, den övervägde.
Jag är förundrad över hur livet kan förändras på ett år.
Det är nyttigt att se tillbaka. Minnen väcks, tacksamhet väcks och så mycket mer.
Senaste kommentarerna