En väckelse

Igår ringde jag Mari en gammal vän, det var 1 1/2 år sedan vi pratade sist.  Efter en stund förstod jag att hon inte kände igen mitt sätt att prata.

”Ett ögonblick.
Jag sitter här och väntar på min själ!  

Flygplanet har landat men själen är lite på efterkälken
och den behöver landa den också innan vi kan ge oss iväg.”

/Dahli Lama

Det är så det är, fortsatte Mari
”Du är för mycket i din hjärna, du har tappat bort själen.”

Att få höra det gjorde mig klarvaken. Precis så är det ju. I all kunskap jag skaffat från böcker och internet, analys och problemlösning, har jag fastnat i sjukdomar. Konstigt att jag inte lyckats njuta av nuet?

”Du måste bli kompis med dig själv. Vad hade du sagt till en vän som sagt det du precis sa till mig? Livet förändras, både det inre och faktorer från det yttre. Du verkar också ha glömt bort att du varit utbränd. Jag kan fortfarande bara ha två saker inbokade på en dag. Du tror att du kan hinna allt. Och sätter du gränser för dig själv? Du ska fråga dig: Vill jag detta?”

Mari säger allt detta lugnt och bestämt, utan att tveka. Därför går det också rakt in i mitt hjärta.

Mari och jag, det är något speciellt i vår relation.  När jag var änka och ledsamheten blev för stor, ringde jag till henne. Bara att höra hennes röst fick mig att skratta. Konstigt men sant.

Mari och jag, vi har ett mentorskap som finns där för alltid

Bildresultat för vänskap

Tack för att du finns.

/e-k

 

 

Share Button

4 thoughts on “En väckelse

  1. Finaste vännen…
    …ja det har vi…det var bra uttryckt…vi har ett slags mentorskap tillsammans som bara finns där. Tack själv för allt du ger mig! För allt som är tack vare dig…<3 <3 <3. När det blir lite varmare hoppas jag på en vårlunch!
    Kärlek från Mari/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarsmoderering är aktiverad. Dina kommentarer kan ta ett tag innan de visas.