En rusande hjärna

Kreativa tankar skjuter som pilar i huvudet. Skriver min dagslapp med så lite som möjligt eftersom jag haft många dagar i sträck då det varken blivit hackat eller malet men känner att det blir svårt att hålla mig till det.

Jag vill blogga (vilket jag börjar med just nu fast jag inte borde prioritera det), vill ta hand om alla länkar om forskning och tips om sjuk tarm och bipolär sjukdom som jag sparat på datorn och sammanställa. Vill virka. lägga pussel, spela alfapet, baka bröd, vara ute i solskenet, ordna upp foton och allt annat som ligger och väntar på mig och beta av allt annat som samlat sig. Plus att här är jättesmutsigt, men det kan jag numera skita i. Ovanpå allt detta finns det vardagliga som matlagning o.s.v. Tvingar mig att göra morgongympan. Mitt i den kommer jag på saker som borde göras.

Skyndar, skyndar för att komma vidare, hinna med. Vet att jag måste affirmera: ”En sak i taget” och ”Jag är här och nu”. Mindfulness. Ska, ska, ska men vill inte, vill göra allt det andra roliga. Skulle också vilja bli aktiv på bloggen igen och börja måla.

bipolär pilar i huvudet

När jag var ung och yngre fixade jag allt men numera nej och det är frustrerande eftersom det mentala är kvar i att jag kan, det är ju normala jag. Skynda, skynda, är ofokuserad. Fingrarna far för snabbt över tangentbordet, hoppar över bokstäver. Skynda men borde stoppa mig, Fråga mig själv.”Vad vill jag, vad är bäst för mig”?
Alltså borde jag inte stå här vid datorn och skriva. Eller kanske ska jag bestämma att jag gör detta i 30 minuter och sen gå vidare.
Nej, nu ska jag ta meditationen för den lugnar. Men ack så svårt. Vill göra roligare saker.


Allt detta och klockan är bara halv 11.

Ovanstående har jag skrivit rakt upp och ner utan att tänka på grammatiken. Hm! Varför förklara det? Jo, nu kom prestationskravet fram.

Ni som orkat läsa ovanstående, hur går era tankar?

 

Ha en bra trettondedag

/e-k

Share Button

2 thoughts on “En rusande hjärna

  1. Hej och Gott Nytt År !
    Ja du nog hade du en hastighet över taknocken idag med alla dina måsten. Sortera vad du vill göra och vad som är nödvändigt!
    och dra ej på för många ”måsten”. Kramar Carina

  2. Hej e-k!!
    Ramlade in på din blogg och ja, läste allt. Känner så väl igen mig i att huvudet tror en sak och kroppen sätter stopp. I att inte orka uppstår frustration. Trist även om det som sker är att vänta. Jag har ännu inte kommit på ett bra sätt att leva eftersom mitt liv alltid gått i raketfart. Precis som jag vill.
    Dessutom är jag en tänkare, som alltid snurrar med tankarna ett varv till. Upplevs som djup och det rätt till viss del. Men orkar hitintills alltid komma på fötter och fånga glädje i vardagen.
    Ibland känner jag att det saknas eftertanke runtomkring mig, som om det är enklare att inte tänka, lättare att bara ta de bitar i livet som är enkla. Strunta i att reflektera. I jämförelse med det är jag ju inte särskilt djup bara för att jag inte kör huvudet i sanden.
    Hela vårt samhälle står i förändring. Vart är världen på väg? Hur ska jag förhålla mig till alltihopa?
    Lite av en livskris när barnen blir vuxna. Min roll förändras. Plötsligt vänder det, någon flyttar hem igen och det är inte alldeles enkelt.
    Hur ska jag hitta min egen väg igen och ändå behålla den flexibilitet i min föräldraroll som jag alltid haft….. ja, inte har livet blivit enklare.
    Röriga tankar som inte gav så mycket. Men jag skrev av mig lite i solskenet.
    Ha’ det gott!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarsmoderering är aktiverad. Dina kommentarer kan ta ett tag innan de visas.