Archive for » 2010 «
.
………ja gungat har vi gjort på båtresan hem ifrån Rostock, turt i alla fall att vi åkte på natten så vi hade hytt att ligga i. Jag tycker det är mycket obehagligt med sjögång och det var halv storm. Hem kom vi i alla fall efter att ha haft 2 övernattningar i Rostock. Vi har varit på julmarknaden, på restauranger och haft en shoppingdag på Hansecenter. Vi har haft så roligt med massor med skratt. En miss blev det och det var att vi inte hittade till City Mark i Warnemunde, men men, vad gjorde det, vi hade handlat klart och skulle bara fördriva tiden tills det var dags att checka in.
Vi är jättenöjda, det var så skönt att komma ifrån vårt tillfälliga boenden några dgr.
Väl hemma väntade det roliga saker, Yes målaren var i vårt bygge och vi fick välja färg. Golvläggaren var också på plats vilket var en överaskning. Nu verkar det gå undan. Kan man månne våga hoppas att det blir färdigt tidigare än beräknat. Det bestämmer vi 
Nu till vewrkligheten, dags att åka till jobb.
Ha det gott
.
e-k
…
Ja, det är tänkt att vi ska åka till Rostock på julmarknad och lillsemester och det ska bli så skönt att vara ifrån det här tillfälliga bölet vi bor i några dgr, Hoppas bara det slutar snöa så att vägarna är fria på lördag morgon. Båten går redan kl 8 och vi kör ju som sagt var ifrån Örkelljunga och till Trelleborg.
Egentligen ska jag ju inte klaga- Försäkringsbolaget hyr ju det åt oss pga av branden och vi har ju faktiskt ett nybygge som ska vara klart i slutet av januari. Värme ocvh tak över huvudet Jag tänker på de hemnlösa och tycker dock att jag är lyckligt lottad ändå.
Ha det gott i advetstider
.
e-k
.
Go söndag..
Idag kör vi till Malmö för att vara med om ännu ett dop. Idag är det Jenny och M. lilla tösabit som ska döpas till Amelia, Angelica Nilushika. Marianne, som sjöng i Steeperz ska sjunga i kyrkan ocvh hon sjöng även på Edens dop och på PO och min vigsel.
Tyvärr kan jag inte dela med mig av en bild på detta underverk därför att föräldrarna vill inte det och jag har full respekt.
Tänk att jag har fyra barnbarn och ett bonus barnbarn, med tanke på det borde jag ju vara jättegammal 
det känner jag mig absolut inte.
Ordspråket säger ju: Man är inte äldre än man gör sig. Igår var jag på Busfabriken i Helsingborg med pojken jag jobbar med och hujedamej, för att inte bli av med honom (han kan inte hitta mig) gällde det att hänga med i alla klättertorn, labyrinter etc. Det var både att leka som ett barn och samtidigt ett långt gympapass för mig.
Så visst stämmer ordspråket.
.
e-k
.
Vänta inte på den stora lyckan,
så att du missar den lilla
okänd källa
.
Trevlig helg
e-k
.
…………..Läste detta på Kaelas blogg:
Önskar att det var så långt framskridet att jag kunde gå till min läkare, få tagit ett prov som visade svart på vitt men så långt är det inte kommit än..
Nu har jag knappt en vecka på mig att överklaga ansökan om sjukbidrag på halvtid, Jag har fått två avslag och hur i hela fridens namn ska jag få Försäkringskassan att fatta.
Jag har gått i flera dgr och visst att tiden för överklagan snart är utgången, visst att jag måste ta tag i det. Idag hade jag bestämt mig för att göra det men vad händer, jo, jag sprätter med en massa annat och nu skriver jag detta inlägg allt för att skjuta upp. Bara vetskapen om att jag måste är fruktansvärt stressigt och jag har ingen gaspedal inom mig, handbromsen är till.
Trots att det tydligt står på det medicinska utlåtandet att tillståndet är permanent och att ingen mer hab. kommer att hjälpa tycker de inte att jag är tillräckligt utredd och medicinerad. Fattar inte hur jag ska beskriva för att få dom att förstå.
HJÄLP någon
e-k
.
………………och tre veckor närmare att vårt hus är inflyttningsklart. Det är svårt att sitta här i sommarstugan och ta var på nuet och inte ha känslan av väntan men jag jobbar på det för livet är ju nu och om framtiden vet vi inget det har ju verkligen jag fått erfara.
Här är en dikt jag skrivit en gång, en verklig påminnelse till mig själv.
Tar ingenting för givet.
.
Vaknar till en ny dag
till livet
bredvid jag ser, hör och luktar
kärlek
trygghet
.
Då
.
Jag fick vakna varje morgon
Ensamhet
Ingen att se, lukta och höra
Tomhet
.
men…
.
Jag fick vakna varje morgon
jag levde
Tacksamhet
ingen självklarhet
.
nu….
.
Att få vakna varje morgon
till livet
att älska och vara älskad
Aldrig tar jag det
för givet
.
Att få vakna varje morgon
vara i livet
ha kärleken inpå
Det är det mest värdefulla
i livet
Ingen materialism i världen
kan ersätta lyckan
att vara två.
.
Denna skrev jag den 31 mars i år. PO hade jag träffat ett halvt år tidigare och det var allt som var viktigt, inget materiellt i denna världen spelade någon roll. Vet att jag sa att jag skulle kunnat bo i husvagn med honom..
Vi har en liten korg med små skrivnas lappar, positiva, roliga saker vi varit med om eller sagt, GULDKORN i vår vardag. Drar en lapp varje dag och läser med värme vad det står.
Ja, tänk vad jag kämpade för drygt ett år sedan med min sorg och min ensamhet och idag har jag kärleken och livet tillbaka,
.
e-k
Hej bloggbok och världen
…….Sist jag var här inne så skrev jag att jag var på väg, jag började ana ljuset i tunneln nu är jag ute ur tunneln, det är vi båda.
I gamla huset river saneringsfirman ut allt medan de i vårt nya hus snickrar och bygger upp allt vad de kan. Nu ska jag bara försöka njuta av nuet i det här tillfälliga hemnmet i skogen trots att vi längtar tills att vårt hus är färdigt. Ingen dag kommer ju åter, går aldrig att få tillbaka och ingen framtid går att ta för givet, det har jag verkligen lärt mig så egentligen är det bara nuet som existerar och nuet är det enda jag kan påverka
Lyssna på denna enkla men så sanna texten
httpv://www.youtube.com/watch?v=Ety-yMC3uXw&feature=related
.
Ha en trevlig helg mina vänner
e-k
.
Min bloggbok och världen…….
jag vill bara säga: Kerstin, klart att det är ångest men det tar sin tid innan man förstår det.
.
httpv://www.youtube.com/watch?v=NPuo73n0ak8
.
Nu är jag på väg upp…ljuset, lusten och mitt positiva jag är på väg tillbaka. Efter allt som hänt var jag i ett depressivt tillstånd vilket gör att ångesten tar överhand och jag blir rädd, liten och överkänslig. Jag fick höja min medicinering. Så med hjälp av det, Silla och ett samtal med min man vände det. Ni ska förresten få veta att Silla hade rätt i allt hon sa.
På tal om antidepressiva tabletter vill jag bara säga att: Varför är så många rädda för att ta hjälp av dem? Signmalsubstansen serotonin är människan välbefinnande hormon. Kroppen producerar det själv MEN om man ständigt utsätts för stora påfrestningar, trauman etc orkar inte kroppen producera själv och det är då som de antidepressiva hjälper kroppen genom att liksom puffa på. Samma är det med B12 och insulin och ingen skulle väl drömma om att inte tillföra kroppen insulin, eller hur?
Denna liknelsen gav min läkare mig en gång i tiden då jag själv var anti mot antidepressivt.
.
e-k
………..
Min bloggbok…………….
skrivarlusten vill inte infinna sig, kanske är det för att jag har nog av att ta hand om mina spöken.
Ni andra ute i världen som läser här, vet ni vad jag menar med spöken?
Jo, spöken är starka, starka känslor, kanske rädslor som invaderar mig så att jag blir så uppslukad att jag tror att rädslorna är verkliga. Spökena kommer när mitt inre hamnar i situationer som det känner igen från förr. Hur många ggr jag än medvetet har dödat dem så uppstår dom ibland igen och då tror mitt inre att det är verklighet.
.
Någon som känner igen sig? Vad gör ni då?
Är min serotonin något så när så fungerar det att affirmera, skriva mm och bemästra spökena men inte annars.
.
e-k
.
Min bloggbok…………
Så är vi då installerade i sommarstugan som ska vara vårt hem tills vårt bygge är klart. Hotellet Hjelmsjövik där vi bodde i 2 veckor tyckte jag var ok men i slutet började det bli jobbigt att inte rå sig själv. Det positiva var att vi slapp laga mat, det fanns så mycket annat att ta tag i som tog våra krafter. Po som hela sitt liv har bott på gården i huset som brann tyckte däremot att Hjelmsjövik var som att sitta i fängelse och ha frigång på dagen. Jag förstår honom.
Sommarstugan ligger inne i skogen, det är öppen planlösning så den känns luftig och trivsam.
Vi börjar närma oss en uppgörelse med försäkringsbolaget när det är klart kan vi förhoppningsvis andas ut, vila ut och sedan när vi har lust börja handla in ett hem igen. Ja, det finns absolut ingenting, allt blev rökskadat.
Denna veckan har jag börjat inskola mig på ett arbete, en 7 årig autistisk pojke. Det är så klart positivt att jag fått ett stadigvarande jobb men oj, krafterna räcker dåligt nu. Igår bad jag om att få börja sucesivt och öka på timmarna efterhand och hör och häpna, mamman svarar att det får jag absolut för hon har ju ingen glädje av mig om jag kraschar igen. Det kan man kalla förståelse så det kommer bli bra.
Po och jag har varit tillsammans ett år, när vi träffades hade jag varit änka i ett och ett halvt år, oj vad mycket som har hänt. Vi har varit i Egypten, jag har flyttat till norra Skåne till honom, vi har förlovat oss, lärt känna varann innan och utantill med allt vårt bagage inklusive att han fått vara med om slutskedet av min sorgbearbetning, Vi har haft svårigheter med mina barn och en del med hans, varit i Polen, vi har gift oss, börjat bygga ett hus genom Åsbo hus med alla beslut som det innebär att komma överens om. PO:s hem har brunnit och alla våra ägodelar totalfördärvade, varit på bröllop i Amerika och den vistelsen fick vi avbryta för reaktionen efter branden kom. Hemlösa kom vi tillbaka och fick bo på hotell och nu här i sommarstugan.
Vi har verkligen under detta året utsatts för prövningar, prövningar som många inte får under ett helt liv tillsammans OCH vi är igenom det med bravur, vår realation bllir bara starkare och starkare.
Nu är vi väl ändå ffärdig prövade och kan i lugn och ro bygga upp en framtid.
.
Senaste kommentarerna