Archive for » oktober, 2010 «
.
Min bloggbok…………
Så är vi då installerade i sommarstugan som ska vara vårt hem tills vårt bygge är klart. Hotellet Hjelmsjövik där vi bodde i 2 veckor tyckte jag var ok men i slutet började det bli jobbigt att inte rå sig själv. Det positiva var att vi slapp laga mat, det fanns så mycket annat att ta tag i som tog våra krafter. Po som hela sitt liv har bott på gården i huset som brann tyckte däremot att Hjelmsjövik var som att sitta i fängelse och ha frigång på dagen. Jag förstår honom.
Sommarstugan ligger inne i skogen, det är öppen planlösning så den känns luftig och trivsam.
Vi börjar närma oss en uppgörelse med försäkringsbolaget när det är klart kan vi förhoppningsvis andas ut, vila ut och sedan när vi har lust börja handla in ett hem igen. Ja, det finns absolut ingenting, allt blev rökskadat.
Denna veckan har jag börjat inskola mig på ett arbete, en 7 årig autistisk pojke. Det är så klart positivt att jag fått ett stadigvarande jobb men oj, krafterna räcker dåligt nu. Igår bad jag om att få börja sucesivt och öka på timmarna efterhand och hör och häpna, mamman svarar att det får jag absolut för hon har ju ingen glädje av mig om jag kraschar igen. Det kan man kalla förståelse så det kommer bli bra.
Po och jag har varit tillsammans ett år, när vi träffades hade jag varit änka i ett och ett halvt år, oj vad mycket som har hänt. Vi har varit i Egypten, jag har flyttat till norra Skåne till honom, vi har förlovat oss, lärt känna varann innan och utantill med allt vårt bagage inklusive att han fått vara med om slutskedet av min sorgbearbetning, Vi har haft svårigheter med mina barn och en del med hans, varit i Polen, vi har gift oss, börjat bygga ett hus genom Åsbo hus med alla beslut som det innebär att komma överens om. PO:s hem har brunnit och alla våra ägodelar totalfördärvade, varit på bröllop i Amerika och den vistelsen fick vi avbryta för reaktionen efter branden kom. Hemlösa kom vi tillbaka och fick bo på hotell och nu här i sommarstugan.
Vi har verkligen under detta året utsatts för prövningar, prövningar som många inte får under ett helt liv tillsammans OCH vi är igenom det med bravur, vår realation bllir bara starkare och starkare.
Nu är vi väl ändå ffärdig prövade och kan i lugn och ro bygga upp en framtid.
.
e-k
.
Tack för fina kommentarer och varma kramar.
Idag är sinnesstämningen: gott humör. Det är fredag och jag ska försöka få till lite mys ikväll på vårat hotell.
I em börjar jag inskola mig några timmar på ett jobb jag fått, ett stdigvarande jobb inte bara timanställd. jag ska jobba med en pojke på 7 år med autism och det är ju min grej. Kommer att jobba ca halvtid och kan påverka chemat själv SÅ som jag brukar säga: Öppna upp för möjligheter och ha sen tro, tillit och tålamod så blir allt som det ska när det ska.
Trevlig helg till er alla
e-k
-
Min bloggbok
Idag känner jag så mycket sorg……………
Man skulle kunna tro att en familj som alltid haft ett öppet klimat, stark gemenskap och alltid funnits som stöd när något i livet krisat skulle ha alla förutsättningar att fortsätta starkt tillsammans när pappan i familjen dör. För oss blev det tvärtom. Splittring………..3 vuxna döttrar med egna familjer. Jag har en relation med mina två yngsta, olika men dock ok men med min äldsta är så låååång ifrån mig. Det gör ont. Jag har försökt och försökt.
Att jag klarade sorg och bearbetningen efter honom så som jag gjorde var tack vare, min egen livsbejakande inställning. Jag måste leva fullt ut för det finns inga garantier på hur länge jag lever och att jag hade så många ”verktyg” i mitt inre att ta hjälp av och mest av allt allt stödet och hjälpen jag fick av Ninna, som blivit änka vid 38 års ålder.
Jag har försökt allt med min äldsta, allt utom att be om förlåtelse för det kan jag inte göra. Jag har inget att be om förlåtelse för, jag har inget att försvara, jag har handlat helt efter min ork och min kapacitet. Det är aldrig bara ens fel när något går snett. Jag behöver och vill inte ha förståelse för mitt handlande bara respekt och ett accepterande.
Det gör ont och ur hennes synvinkel sett gör det lika ont i henne för det jag gjort. Vi kommer ingenstans
Sorg är bara förnamnet av vad jag känner. Mitt barn, vart tog du vägen?
nämligen hoppet
okänd författare
.
e-k
,
Hej bloggbok och världen
Idag tittade jag i min gästbok, det var mycket längesedan. Där hittade jag lite nytt och jag vill tacka Andreas för hans fina avtryck så även Mona-Lisa och henne vill jag skänka många styrkekramar eftersom hon ska gå igenom ett stort sorgearbete. Mona-Lisa, jag har skickat ett mail till dig.
Så hade även Gertie, Stigs kusin, som vi inte träffat på massvis av år, hittat min hemsida och satt ett gulligt avtryck. Tack så mycket Gertie.
.
e-k
.
Hej världen……………..
Det var längesedan jag var här men nu så har jag lust att titta in för att………..
för att min sinnesstämning har börjat stiga de sista dagarna. Inventeringen av lösöret i huset är klar och nu gäller det att få ut betalning från försäkringsbolaget så det täcker att köpa in ett helt hem. Jag vill tror på det.
Försöker leta positivt och från hotellets balkong ligger sjön spegelblank och solen skiner och nu är det bara 8 dgr kvar tills vi får flytta in i sommarstugan där vi ska bo till vårt nybygge är klart sådär i januari och framför allt, vi har varandra och har klarat detta också med bravur och kärlek. Visst kan man hitta positiva saker, det går alltid bara man rotar lite extra.
Hm, jag jag sa en gång tidigt i våras när PO pratade om att bygga hus att: Det allra viktigaste är att vi har varandra och med det skulle jag kunna bo med dig i en husvagn 
Nja, nu efter branden är det nästan så för vi får bo på hotell och sen i en sommarstuga , det fick jag äta upp 
Ni märker väl att jag i alla fall är på väg upp och ser ljuset i tunneln..hihi
.
När en dörr stängs öppnas en annan.
Men ofta ser vi så länge och ångerfullt på den dörr som stängs
att vi inte ser den som öppnar sig för oss.
.
.Vi både kan och ska hålla ögonen öppna
.
Det sägs också att det är någon mening med allt. Det är oftast omöjligt att se den när man är mitt uppe i skiten men PO hittade en mening, nämligen att våra gamla liv skulle brinna upp för att vi skulle börja vårt helt ifrån noll.
.
Vem vet?
Bara universum vet
.
e-k
…..
Antligen ar det sondag och vi ska flyga hem, en vecka for tidigt och 14000 kr i merkostnad for flyg och hem till hemloshet MEN dock till Sverige och vi kan borja ta i skiten rent ut sagt,
Vi borde aldrig haft akt, det visste ja, det sa min intuition, hea kroppen skrek Nej Nej Nej men jag ville inte svika PO som sett fram emot denna resa i ett helt ar,
Min intuition var ratt. Hur skulle vi kunna koppla av, ha ork att vara intresserad och pa alerten efter ett trauma som en brand. Sjalvklart maste det komma en reaktion efter att chocken lagt sig.
An en gang har jag fatt lara mig att jag ska lita pa min intuition, jag ska anvanda de tre viktiga fragorna til mig sjalv, namligen:
Vad vill jag? Vad ar bast for mig? och Vad kanner jag for det?
I detta fallet hade det varit bast for oss bada tva dock har vi blivit annu starkare och klokare tillsammans och resan har fort med sig annu en positiv sak men det vill jag inte ga in pa har.
Vi har vart bygge pa gang och SNART kan vi saga HEM LJUVA HEM igen
e-k
.
Tack Silla för dina fina ord i inlägget Hemlös
och tack alla ni andra för er omtanke i inlägget Brand, det omöjliga
Nu stänger jag ner och öppnar inte igen för efter USA resan, Vi hörs efter den 15:e oktober
Kram
Senaste kommentarerna