,

När döden skiljer oss åt

Att förlora sin make, sin livskamrat
är
att förlora sitt halva jag
att förlora en bit av livet
att förlora sin familj
att förlora sina barn…….
.

……..som förlorar sin familj
som förlorar sin pappa
och en del av sin mamma
.

Ingenting är som förut
ingenting blir någonsin som förut
Alla gamla sanningar är slut
Allt måste börjas om
.

En stenbro har blivit en hängbro
vinglande otryggt hit och dit
.

Det gör ont
fruktansvärt ont
två år har gått
det är svårt för alla och envar
det tar tid.

men det går
det ska gå
.

Livet är nu
om imorgon vi inget vet
.

Låt oss bygga en ny bro
Den kan aldrig bli som förr
bara annorlunda
men stabil ändå
.

Första byggstenen
en utsträckt hand
.

e-k

.

Familjär ensamhet

17/7 -10

.

Så vill jag även delge en dikt som Kaela skrivit. På något märkligt sätt händer det ofta att hon skrivit och publicerat en dikt som jag behöver eller som stämmer på mig just den dagen.
Över huvud taget så man läsa underbara saker i hennes blogg.

Sönderriven saga

Ibland

skulle jag vilja
höra en saga

men någon

har rivit sönder
alla bladen

i boken

rivit dem
i små små bitar

och trampat på dem
med sanningens
grova kängor

Kaela

.

Om en stund ska vi bege oss till Malmö.  Tandläkarbesök för mig och Isabelle ska hem efter 4 underbara dgr hos oss, hon har verkligen skänkt behövlig glädje och hjälpt till att skingra tankar, Hennes pappa fyller år så det blir kalas också.