…..

Funderingar kring livet.

Idag är en dag jag tycker synd om mig själv. JA, ja, det får man lov att göra. Jag borde, skulle, vill känna mig enbart lycklig men ibland undrar jag om LIVET är sådant att man kan vara lycklig med allt på en gång hela tiden, eller är det jag som är en alldeles för känsig person? Eller begär jag för mycket av livet?
Skit samma, idag är det synd om mig, jag är ledsen och olycklig just idag för att jag inte bara kunde få fortsätta att bara vara lycklig.

Finns det folk som enbart är lyckliga?

Sorg, sorg och olycklig efter Stigs död, kämpar och kämpar för att hitta mig själv och ett nytt liv, någon som kan älska mig.
Det kommer en man som älskar mig och livet ger mig kärlek ännu en gång. Så tacksam, så lycklig. Livet går vidare, självklart med rät och avigsidor men mest rätsidor

Så kommer olyckan tillbaka då jag inser att 2/3 av mina barn tycker att jag har mig själv att skylla för att vi har tappat gemenskapen och att jag känner mig utanför. Att jag inte har brytt mig om dem sedan deras far dog, att jag flyttat till norra Skåne till PO osv.
Vad hade jag för val när min livskamrat dog, ensam, ensam, ensam, jag led, jag måste få leva och vara älskad. Jag hade bara ork till mig själv.

Just idag, undrar jag, varför kan jag inte bara få lov att vara glad. Just idag är jag olycklig. Just idag orkar jag inte mer, Just idag är en sådan dag.

Livet, är det så det är? Någonstans tror jag att jag inte är ensam om mina känslor.

MEN

Någonstans i mitt inre vet jag att: Jag kommer tillbaka, jag orkar igen, jag får krafter igen och igen och igen.

Finns det någon annan där ute i cybern som är änka eller änkeman som känner igen det här? skriv gärna till mig, stt spegla sig i någon annan är en hjälp.

Nu har jag i alla fall fått skrivit av mig.

Go kväll

e-k