Archive for » juli, 2010 «

Blogg och skrivstiltje

.

Hej bloggbok och världen

Just nu är jag inne i en anti skriv period.  Så ha det gott så länge alla kända och okända läsare.

Jag kommer tillbaka då och då och småningom för fullt, var så säker.

e-k

Category: Dagbok  2 Comments
Suck

,,

Skrev just ett inlägg och tryckte på publicera, svar ditt försök att publicera inlägg misslyckades , SUCK, jag orkar inte göra om det.

Hej så länge

e-k

Category: Dagbok  Leave a Comment
Cybervänner och ”tecken”

Nu mår jag nästan helt normalt igen efter min stora ”dipp” .  Jag har tyckt synd om mig själv, sörjt händelsen färdigt, varit i tomrummet där jag har läkt och samlat krafter och jag har pratat med några inblandade och jag tror vi lade den första byggstenen till vår nya bro Nu kan jag åter igen konstatera……………., ja just det, jag har ju inte berättat att under en av dessa dipp dgr tog jag fram ett skrivblock ur ett skåp och på översta bladet stod det något som jag hade skrivit någon gång, nämligen ” Det går över”. Det blev liksom ett tecken till mig och som sagt, idag kan jag konstatera precis det, ”Det går över”.

Det där med  ”tecken”, de finns runt omkring oss, det gäller bara att ha ett öppet sinne.

.

Tack för kommentarerna till  Dagens funderingar

Silla. Tack för kramen, den var go´. Mina tankar till dig vännen.

och Susanne. Du hade rätt så klart, någonstans längst inne visste jag ju att jag kom tillbaks. Tack

och till Gun, du nya besökare som gett dig tillkänna. Jag lider med dig, jag vet vad du går igenom och vad som komma skall. Jag hoppas att du på något sätt kan ha nytta av min skildring i bloggen och kanske få lite styrka av att spegla dig. I sorg är inget, märkt väl inget fel, allt som man själv vill, känner och gör är rätt, det vill jag att du ska veta. Ingen har rätt att tala om för dig hur du ska reagera eller sörja.
Nu vet jag ju inte var du bor, kanske är det långt upp i Sverige, jag bor i norra Skåne. Skriv gärna din mejadress i en kommentar till mig så vi kan ha kontakt om du vill.

.

När livet brutalt slår omkull oss

,

När döden skiljer oss åt



Att förlora sin make, sin livskamrat
är
att förlora sitt halva jag
att förlora en bit av livet
att förlora sin familj
att förlora sina barn…….
.

……..som förlorar sin familj
som förlorar sin pappa
och en del av sin mamma
.

Ingenting är som förut
ingenting blir någonsin som förut
Alla gamla sanningar är slut
Allt måste börjas om
.

En stenbro har blivit en hängbro
vinglande otryggt hit och dit
.

Det gör ont
fruktansvärt ont
två år har gått
det är svårt för alla och envar
det tar tid.

men det går
det ska gå
.

Livet är nu
om imorgon vi inget vet
.

Låt oss bygga en ny bro
Den kan aldrig bli som förr
bara annorlunda
men stabil ändå
.

Första byggstenen
en utsträckt hand
.

e-k

.

Familjär ensamhet
målning ingenting

17/7 -10

.

Så vill jag även delge en dikt som Kaela skrivit. På något märkligt sätt händer det ofta att hon skrivit och publicerat en dikt som jag behöver eller som stämmer på mig just den dagen.
Över huvud taget så man läsa underbara saker i hennes blogg.


Sönderriven saga

Ibland

skulle jag vilja
höra en saga

men någon

har rivit sönder
alla bladen

i boken

rivit dem
i små små bitar

och trampat på dem
med sanningens
grova kängor

Kaela

.

Om en stund ska vi bege oss till Malmö.  Tandläkarbesök för mig och Isabelle ska hem efter 4 underbara dgr hos oss, hon har verkligen skänkt behövlig glädje och hjälpt till att skingra tankar, Hennes pappa fyller år så det blir kalas också.

Tack cybervänner

.

Ingrid och Gunilla..

Tack så hjärtligt för ert stöd och uppmuntran.

Idag är jag och har varit i vad jag kallar tom-rummet. Där läker och laddar jag.

Ibland orkar jag bara inte vara stark och det accepterar jag och tillåter mig att bli ”Lilla E-K ” som tycker synd om sig själv.  Jag gråter väldigt mycket, det har jag alltid gjort, det är min ventil och min räddning.

I mig själv är jag väldigt positiv och förväntar mig inget negativt, inga  problem och bekymmer (någonstans längst in vet jag att det inte bara kan vara glädje) vilket gör att  jag dimper ner i botten och tar det förskräckligt hårt.
Kan tycka att jag är lite väl naiv men jag skulle faktiskt inte vilja vara annorlunda. Hellre ta konsekvensen och må jättedåligt några dgr än att ständigt gå och ”måla fan på väggarna” som man säger.

Vi har ju Isabelle här uppe hos oss ett tag och hennes sprudlande glädje har hjälpt mig kunna dra på mungipan då och då och nu när jag skriver detta så har jag börjat kunna tänka i mina positiva banor med

Tro
Tillit
Tålamod

att allt blir som det ska när det ska

.

Och Gunilla, ett jättestort GRATTIS till dig för barbarnet som är livets under och mirakel.


e-k

Dagens funderingar

…..

Funderingar kring livet.

Idag är en dag jag tycker synd om mig själv. JA, ja, det får man lov att göra. Jag borde, skulle, vill känna mig enbart lycklig men ibland undrar jag om LIVET är sådant att man kan vara lycklig med allt på en gång hela tiden, eller är det jag som är en alldeles för känsig person? Eller begär jag för mycket av livet?
Skit samma, idag är det synd om mig, jag är ledsen och olycklig just idag för att jag inte bara kunde få fortsätta att bara vara lycklig.

Finns det folk som enbart är lyckliga?

Sorg, sorg och olycklig efter Stigs död, kämpar och kämpar för att hitta mig själv och ett nytt liv, någon som kan älska mig.
Det kommer en man som älskar mig och livet ger mig kärlek ännu en gång. Så tacksam, så lycklig. Livet går vidare, självklart med rät och avigsidor men mest rätsidor

Så kommer olyckan tillbaka då jag inser att 2/3 av mina barn tycker att jag har mig själv att skylla för att vi har tappat gemenskapen och att jag känner mig utanför. Att jag inte har brytt mig om dem sedan deras far dog, att jag flyttat till norra Skåne till PO osv.
Vad hade jag för val när min livskamrat dog, ensam, ensam, ensam, jag led, jag måste få leva och vara älskad. Jag hade bara ork till mig själv.

Just idag, undrar jag, varför kan jag inte bara få lov att vara glad. Just idag är jag olycklig. Just idag orkar jag inte mer, Just idag är en sådan dag.

Livet, är det så det är? Någonstans tror jag att jag inte är ensam om mina känslor.

MEN

Någonstans i mitt inre vet jag att: Jag kommer tillbaka, jag orkar igen, jag får krafter igen och igen och igen.

Finns det någon annan där ute i cybern som är änka eller änkeman som känner igen det här? skriv gärna till mig, stt spegla sig i någon annan är en hjälp.

Nu har jag i alla fall fått skrivit av mig.

Go kväll

e-k

Category: Dagbok  Tags: , ,  5 Comments
Waw, födelse, födelsedag och frieri

.

Min bloggbok…..waw vilka dagar det varit

Jo, fredag kväll till lördag morgon jobbade jag, sovjour under natten. Hm, men innan det blev natt hann jag bli överfallen av en brukare. Tiden stannade, hjärnan stannade, jag satt fast i henne och var i chock. Det var andra gången på en vecka av samma brukare. Nåväl, jag fick inga fysiska skador och förhoppningsvis kommer detta att leda till att något händer, ett nätverk kommer till så att både brukare och personal får det bättre.

Lördag körde vi till Malmö för att vattnet hade gått för Jane. Inget hände förrän söndag morgon, tel ringde vid 7 och M. bad oss komma och ta hand om Leon för det var dags att åka till BB.
Leon och vi var på Ribban och badade, åt lunch på kallbadhuset och var på Granviksgatan, mitt gamla hem (som de nya ännu ej tagit över) och lekte. Lillasyster föddes strax före tre och några timmar efter lämnade vi över Leon till sin pappa så Leon kunde få träffa sin mamma och lillasyster.
Lilla Eden är mitt tredje barbarn, de två första hade jag lyckan att få vara med när de kom till världen.

Po och jag körde på kalas, Josefins 25 års dag, Jaaa, så är det det, av alla årets 365 dagar skulle josefins syster Janes babys välja att komma till världen just på sin mosters födelsedag.
Efter go mat och tårta får vi plötsligt beskåda något helt oväntat. Josefins sambo J. ber om att få talan, går bort till Josefin, tar hennes händer, ger henne sin kärleksförklaring, faller på knä och friar till henne medan han tar upp ringen och sätter på hennes finger.

Vi fick sova i mitt gamla hem på en madrass ännu en natt för att på månd, morgon få se babysen genom en dörr men glasruta. Suck, vad trist men sådana regler har de i Malmö sedan tiderna av svininfluensan. Numera är det bara pappa och syskon som får komma in. I alla fall, så näpen och så söt.

På huvudet in i bilen för att köra hem till Åsljunga och snabbt som attiken fixa en kycklingsallad mm för att M. och J. skulle komma på visit. Vi fick en jättetrevlig eftermiddag och kväll.

Diskat och i ordningsställt och förberett för att vi ska kunna styra kosan till Öland i morgon bitti där vi ska hälsa på släktingar till PO.

Ja,…………som sagt vad, vilka dagar.

Nu orkar jag inte vara uppe mer så tyvärr blir det inte någon visit hos er mina bloggvänner och ej heller nägra bilder här hos mig men jag hoppas ni har det gott i denna enorma sommarvärme.

Kram tills vi hörs

e-k

Category: Dagbok, Familjen  Tags: , ,  8 Comments
Bloggtorka……allergichock och sommar

.

……nej, egentligen inte bloggtorka  men däremot ingen stor skrivarlust. Det får bli som det blir ett tag. Det ska ju vara roligt, inte ett tvång.

Min lille prins, Leon, barbarnet åkte ambulans till sjukhuset igår, femtioelfte gången efter att ha fått en allergichock. Stackars pojke, nu tåler han inte nötter heller. Pojken är multiallergisk, vi får verkligen hoppas att det växer bort hos honom. Jane har berättat om vad som händer i kroppen vid en allergisk chock/allergichock på sin blogg

Här i Åsljunga är det en stekhet sommardag och jag tror jag struntar i att göra nytta och sätter mig i trädgården och stickar och njuter av ledigheten för sen jobbar jag kl 17 ikväll till kl 8 i morgon bitti, sovjour.

.

Önskar alla en trevlig helg

Själv hoppas jag på att bli mormor under helgen :)

.

e-k

Sträck ut din hand………..

.

…………och upptäck vad som händer

.

.

Ja, tänk så lite som ska till för att sprida värme och glädje

.

Nu ska jag sätta mig i soffan och sträcka ut min hand till min käre vän
han kommer bli jätteglad, jag vet

.

e-k

en lånad dikt

.

Hej världen, idag vill jag enbart sprida en dikt som jag fått låna av Kaela, den är så vacker tycker jag.

.

mot-ljuset

Vandra mot ljuset

När du vänder dig

mot ljuset
ser du bara ljus

ditt mål  är ofattbart stort

släpp det som var

- och vandra

som din längtan vill dra dig

om du bär med dig

det som varit

kommer den tunga bördan

att hindra din utsikt

de svåra åren

är bara ett minne

som inte längre

kan tynga dina steg

Kaela

.

Innebörden i dikten är sååå rätt. Gårdagen kan vi inte påverka men nuet och framtiden kan vi

:)

.

e-k

  • StatPress

    1