.

Go söndag bloggbok..

hmm, inte mycket till bloggande den sista tiden. Jag har inte haft riktigt skrivarlust så nu tittar jag bara in och ger mig till känna lite.

Kan i alla fall berätta att i torsdags var vi i Malmö på student. Min brors barnbarn var det som gick ut frisörprogrammet.

.

Igår var jag kortan och jobbade för första gången, det var jätteroligt att jobba med barn igen. Efter  9 intensiva timmar kom jag hem till dukat middagsbord, en stunds samvaro sen slocknade jag direkt i soffan.

På våran tomt har det hänt lite saker, bygget är påbörjat och nästa  vecka ska grunden gjutas.

Flera lager frigolit som sedan grunden ska gjutas på. Alla byggare som kommer dit säger att det blir en underbar plats att bo på. Kanske kan ni ana utsikten bakom mig.

.

Så har jag tittat tillbaka i bloggboken för att se vad jag gjorde för exakt ett år sedan, alltså den 13 juni -09. Jag hade skrivit en dikt, här är den igen.

.

Vad havet kan ge

På väg till havet
obehag flyger på
tänk, det har hänt
kan ändå inte förstå

Går på stranden
det växer i mig
mår illa
Känslan går ihop
och blir liksom två

Hittar känslan
mage, hals i höger sida
Växer, växer,
obehag, gör ont, tårar
nära explosion

Känslan vände
vad betydde detta? vad hände?
Vet ej, men starkt
och viktigt
Vad var detta?
Varför?

Sitter här vid havet
en sten är min stol
med pennan i hand
och känner värmen från sol
En svag känsla lever kvar
av sorg som går ihop.

.

Det vänder sig i magen när jag läser. Sorgen efter Stig, ensamheten, kampen att hitta livet igen och idag ett år efter ser mitt liv så annorlunda ut. Jag är inte ensam längre, någon älskar mig precis för den jag är och jag känner mig väldigt trygg och tillfreds. Inom mig vårdar jag mina 37 år med Stig. Då och då ger smärtan sig till känna men oftast är det de goda minnena som överväger.

.

Tacksamhet är bara förnamnet för att livet gav mig ännu en chans.

.

e-k