Archive for » maj, 2010 «
.
Minn bloggbok och världen…………
Det har inte varit mycket till bloggande de sista dagarna. Har haft mycket aktiviteter och övrig tid har jag varken haft lust eller velat prioritera det.
Jag, en stolt mormor vill i alla fall visa en bild av två av mina döttrar som båda är gravida och väntar flickor.
Till vänster Jane i V.30 +5 med Eden i magen
till höger Jenny i V.24+4 med Amelia i magen
.
Jag har redan två barnbarn. Josefin min yngsta tös blev först ut med Isabelle
.
sen var det Jane, min mellantös som fick första pojken i familjen, lille Leon
.
Och nu är det alltså dags för Leon att få en lillasyster i juli månad……….
………….och jenny
min äldsta ska få Amelia i augusti.
.
En lycklig mormor, det är jag det.
.
e-k
..
……efter en helg i gamla hemma, Malmö alltså.
I fredags firade vi Jane som fyllde år och mig som fyller idag. Det gick inte att fira mig idag för P, tog första kommuni0nen så vi har varit och firat honom istället.
Igår sprang PO och jag i affärer för att jag skulle välja födelsepresent från honom. Hade tänkt en klänning men det är ju totalt hopplöst att hitta något annat än det modeinriktade så det blev en handväska.
På kvällen var vi på Pers Krog och åt ett stycke gott kött med tillbehör, mums,
Och som sagt idag i katolska kyrkan på första kommunionen och sen sammankomst hos P. föräldrar.
Tack för ditt grattis Lillemor
och till Silla och Cina vill jag berätta att det är faktiskt gran jag planterar. cina du gissade rätt. Grattis på dig.
Bilder finns men jag gitter faktiskt inte lägga in dem. Jag ska kasta mig i soffan, vila och ladda upp inför morgondagen då jag ska börja på ett jobb som timvikarie. I morgon och på tisdag ska jag alltså gå bredvid.
Ha det gott tills vi hörs
e-k
.
Godmorgon till ännu en höstdag i maj månad, det är ju konstigt att värmen ej vill komma.
Nåväl, jag skrev att vi hörs på måndag för att jag är bortrest under helgen MEN nu har jag bestämt att ta datorn med så vi hörs som vanligt 
En fin sak att tänka på under dagen är:
Om du möter en människa utan ett leende
ge henne ditt.
.
e-k
.
Hej bloggbok och världen. Dagen idag har varit en bra dag, igår var en sådan där, ingenting fungerar dag. Toalettrulle -hållaren ramlade ner, handtaget på skurspannen gick sönder och allt vattnet rann ut över golvet och vilket jobb detta blev att iordningsställa.Nåväl, sådana dagar har vi allesamman då och då.
Idag har det varit lugnt på den fronten . Några ärenden i Örkelljunga under f.m. för övrigt kände jag för städning och då är det bäst att passa på.
.
Jo, förresten, jag har haft en aktivitet till idag.
Vad är det jag gör?
:
I detta gjorde jag debut i förrgår. Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle bo i norra Skåne och att jag skulle utföra denna egendomliga sak skulle jag bara skaka på huvudet och flina. Men men, livet kan ta en vändning man aldrig kan ana
.
Men, kära vänner
vad är det jag gör?
Var så god och gissa
.
Vi hörs inte förrän på söndag kväll. I helgen är vi nämligen i Malmö. Kalas för Jane, min tös och mig på fredag, middag på restaurang med några vänner och första kommunionen för Philip på söndag. Söndag är min födelsedag så det är därför vi firar mig på Janes dag.
.
Godkväll
.
e-k
.
Tack………..
för alla fina ord jag fått under inlägget Begravning- en zombidag
och Jane min älskade tös, klart att detta funnits i ditt undermedvetna, kroppen minns alltid även om inte huvud just då kommer ihåg, detta har jag råkat ut för många ggr.
Jag lever också med känslan att livet är skört och tar inte framtiden för given, försöker istället att ta vara på varenda dag på bästa sätt. Så är det nog för alla som har fått uppleva en älskad närstående dö alldeles för tidigt. Jag önskar av hela mitt hjärta att dina ”spöken” ger med sig efter hand som du möter dem så att du kan leva fullt ut varje dag.
Jag tror också att alla som varit med om detta förändras och blir mer ödmjuka och tacksamma för det lilla.
Du gör rätt i att möta din rädsla att springa ifrån riskerar bara att leda till sjukdomar senare i livet.
jag har dödsångest efter min mammas död
gratis självhjälp via internet
.
Som du själv vet Jane
.
kram
e-k
.
Min bloggbok………….
Sitter på terassen, himlen spricker upp och solen tittar fram, det är vindstilla det enda som hörs är fågelkvitter. Jag sitter och tänker på denna dag för 2 år sedan. En avskedsdag, min mans begravning.
När jag tänker tillbaka har jag svårt att förstå att jag klarade denna dagen, jag till och med höll tal på minnesstunden.
Hur kunde jag ens en gång leva denna dagen, innan ceremonin var jag t.o.m. med och arrangerade alla blommor runt kistan, styrde och ställde för Stig så han skulle bli hedrad.
Inte ens när vi spelade Stig själv på CD bröt jag ihop.
vi i unga år
.
(Nu när jag skriver kryper spänningar i axlarna på mig) Jag var som en zombi, i chock och förnekelse tillstånd. Det var som om jag var med i en film och när filmen var slut var allt som vanligt. Kan inte minnas att jag grät en endaste gång. Allt som skedde, hela arrangemanget var liksom till honom, för honom.Det var liksom bara hans kropp, skal i kistan, inte Stig, hans själ.
När sedan vi stod och såg efter bilen som körde iväg med kistan rann tårarna så sakteligen medan jag kände sorg och tänkte att nu ska hans kropp till kremering och kommer aldrig att finnas mer.
Chocken satt kvar länge, länge och kanske är det psykets hjälp för att kunna hantera det som ”inte kan vara sant”, det ofattbara.
Förnekelsen har utan att jag visst om det funnits kvar tills för några månader sedan. Tecken jag kan se på det så här i efterhand är att jag länge kände det som om han bara var bortrest, att jag levde ett dubbelliv, att mitt nya liv bara var i väntan tills allt blev som vanligt igen. Självklart har intellektet hela tiden visst MEN det inre lever sitt eget liv.
http://www.steeperz.com/2009/01/21/del-8-begravningen-den-5-maj/
Stig dog utan att ha varit sjuk, han fick en infarkt. Jag tror att risken att förnekelsen blir större och varar längre i sådana fall än om sjukdom förekommit döden.
Och Gudarna ska veta att dessa två åren inte går att beskriva i ord i min kamp att leva vidare, hitta vem jag är utan honom och hitta ett ny livsbok. Min personlighet är intensiv och så har också dessa åren varit.
För andra sörjande kan jag säga att: Det går, hur mörkt det än är kommer det småningom att öppnas en ny dörr bara man skapar möjligheten.
.
Min livskamrat fick lämna jordelivet som 56 åring, alldeles för tidigt. En del av mitt stöd har varit min andliga tro. I detta har jag tänkt att hans livsuppgift var klar, att vi alla har en viss förutbestämd tid här på jorden och att vi egentligen med vårt sätt att leva bara kan påverka några år fram eller tillbaka.
Ett annat stort stöd har varit Ninna som gått igenom samma sak.
.
.
37 år tillsammans, bröllopet stod den 1 juni 1974, vi lovade att älska varandra i nöd och lust tills döden skilde oss åt.
Vår kärlek klarade det.
.
Min kärlek till dig ryms i mitt inre för alltid.
.
e-k
.
Nina och Susanne
Jättemycket tack för era fina kommentarer.
Sådant värmer själen
http://www.steeperz.com/2010/05/04/det-behovs-sa-lite/
Kram
e-k
.
Garnnystanet
Djupt, djupt i vårt inre
finns ett litet barn
med alla sina minne
nystade som ett garn
.
Där vilar goda minne
men också de hemska
allt vävt i vårt sinne
till en vuxen mänska.
.
Det goda nystas upp mest varje dag
det onda det är gömt
ger svårighet och obehag
men vi har inte glömt
.
Vissa gömmer hela livet
smärtan är för stor att nysta fram
Tar inte detta klivet
trots att kroppen ger alarm
.
Somliga får depression
sjukdomar
eller lever i en illusion
utan inre rikedomar
.
Mitt garn det nystas opp
lite i taget
det har sitt eget förlopp
Smärtsamt ja, men stärker jaget
.
I djupet av mitt inre
där långt, långt ner i ett hål
där gömde sig ett litet barn
utan rätt att bli älskad
utan rätt att va lycklig
.
För varje gång det sker
att garnet nystas opp
Hur smärtsamt det än sig ter
är det balsam för min kropp
.
En blockering har lösts opp
som hindrat mig att leva fullt ut
Inom mig gror en knopp
i all sin blom den kan slå ut
.
-
Ja, alla har vi väl det lilla barnet inom oss med mer eller mindre goda och elaka spår ifrån vår barndom och som har format oss, som har gett oss våra rädslor, våra hämningar, fobier eller vad som helst som hindrar oss att leva fullt ut.
Oftast är vi kanske ens en gång inte medvetna om vad som egentligen gömmer sig intrasslat i det där nystanet, vi bara känner oss irriterade, ledsna eller arga.
Det här jag skrivet om i dikten hade jag ingen som helst aning om, jag bara visste att jag inte på djupet kunde tro på att jag var älskad, på riktigt alltså. I ett harmoniskit ögonblick sa min vän en kommentar som liksom drog i ändan på garnnystanet, jag började gråta och minnen kom. Efteråt var det som om jag var pånyttfödd.
Lyckligtvis har vi också allt det goda med oss som hjälper oss att uppskatta saker, vara tacksamma, skratta och känna glädje i vardagen.
.
e-k
.
…………….ny vecka och nya möjligheter.
.
Precis, allt beror på hur man ser det.
e-k
.
Senaste kommentarerna