.

.

Vaknade och kände mig låg. Det började redan när jag gick till sängs igår kväll, plötsligt var Stigs ansikte så tydligt och närvarande som om han pockade på. Under natten har jag vaknat många ggr av obehagliga drömmar som jag inte kommer ihåg något av. Av erfarenhet vet jag att det då inte är meningen heller.

Att detta satte igång är inte så konstigt för idag är en bemärkelsedag, den 5 januari 1972 förlovade vi oss. Jag kan se oss sitta i soffan i vår lilla etta och byta ringar. Vi hade fest tillsammans med ett par från Vankiva som också förlovade sig. Det är hur lätt som helst att minnas känslan från denna stund. Tänk att dessa ringar skulle få sitta kvar på våra fingrar tills döden skiljde oss åt, det är inte många förunnat.

.

.

Nu befinner jag mig i en bubbla. I bubblan är jag så nära honom. Jag gråter inte, jag lider inte, mina känslor där är sorg men i sorgen är det värme, kärlek och närhet som existerar, jag är där med honom och det är skönt. Samtidigt som jag skriver lyssnar jag på hans musik och sång och känner verkligen att vi är närvarande för varandra. Skönt.

Minnen, alla goda roliga minnen upplever jag i min bubbla. Stig, en trygg person, komisk, som tog dagen och livet här och nu. Stig som kunde somna var och när som helst utom på flyget förstås. Minnen från när vi skrev texter och ljudcheckade musik i hans orkester och alla mina danskvällar där dom var husband. Stig, pappan som älskade när hans töser målade hans fötter. Ja, det finns många fina minnen att uppleva i min bubbla idag.

.

Utanför bubblan är jag glad och tacksam för att jag har en man  bredvid mig som har full respekt och förståelse för att jag behöver vara i denna bubbla och som finns där om jag vill och behöver prata. Efter all kamp för att överleva kom allt vad jag önskat mig. Tänk att detta skulle vara mig förunnat ännu en gång i mitt liv.

Jag är så glad och tacksam över att de trauman jag upplevt i livet har fått mig att se livet genom ögon som är glad och tacksam för det lilla, kunna vända saker till det positiva, känna vördnad och ödmjukhet för livet och framförallt att leva här och nu och inte ta något för givet.

Är också så tacksam för att jag småningom kunnat leva vidare genom att välja att minnas honom i glädje.

Bortom överlevnad
Du kan gråta varje dag över att han är borta.
Eller du kan le för att han har levt.
Du kan sluta dina ögon och be att han kommer tillbaks.
Eller du kan öppna dina ögon och gråta över att han lämnade dig.
Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom
Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände
Glädjen över att du har känt honom.
Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen
Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.
Du kan komma ihåg honom med ledsamhet att han är borta

en text hittade jag hos Margit

.

Stig, jag vet att du gett mig styrkan att finna ett nytt liv. Jag vet också att jag har din välsignelse.
Du vet att en bit av mig alltid kommer att fattas dig och vara hos dig
.

.

och som du själv sjunger

Nothing gonna change my love for you

.

Med kärlek

e-k