Åter igen måndag och tyvärr känns inte tillvaron så positiv inför kommande vecka. Jag VILL INTE känna så, ändå vet jag att det är lika bra att kapitulera, låta bli att kämpa emot och trycka undan. Då laddas och läks mitt inre.
Har varit sliten, down ett tag nu, stora påsar under ögonen bevisar det. Dock tror jag att botten var nådd igår för jag anar en ytterst liten förbättring idag.
Att jag hamnat där igen handlar inte om en massa negativt, nej, min energi tar slut även om det är positiv stress så att säga, alltså positiva händelser. Det blir bara för mycket plötsligt och varje gång är jag lika förvånad själv, kan inte förstå det.
Nu kommer jag in på att det finns några saker jag inte delat med cyber världen nämligen att jag stångade väggen för 5 år sedan. Jag har många ggr tänkt skriva av mig om min väg sedan detta hände men orken har inte funnits. Hela mitt väsen går liksom åt för att överleva. Det kommer när det är tänkt.
Inf. om utbränd
Klippet beskriver inte alla symptom som kan förekomma och likaså behöver man
inte ha alla de som klippet beskriver.
Jag kommer igen
Ja, om på nytt igen och igen
e-k

Hej vännen och tack för dina ord på min blogg, ska försöka göra det bästa med min ledighet, vill också lämna lite energi till dig och säga att jag tycker din blogg är väldigt vacker!
Kram
Hej
Ohh va fin sidan blev…riktigt tjusig…
KRAM på dig
Tack för det om sidan. Jag har ju inte gjort den själv utan letat och letat bland färdiga teman. Detta känns mest som JAG
Hoppas att du snart får din energi tillbaka och att du hittar dig själv igen
försök att vila och koppla av från allt
Ha det gott och var rädd om dig
Kram
Att vara ‘lite’ sliten och nere är inget kul, jag hoppas det har vänt uppåt nu fast månaden känns lång och grå fram till advent. Tänt många ljus, ta det lugnt och gör bara det som är roligt och känns bra. Att prioritera bort det om är roligt och positivt kan vara nödvändigt ibland också.
Var rädd om dej!
Anmaja
Jadu detta känner man ju igen hur tydligt som helst!
Folk kan säga till mig så här: du kan vara ute o slå runt på båten o åka utomlands men arbetsträna är jobbigt. Folk fattar inte hur det är innan dom vart där själva!
Hoppas att du snart kommer igen!
Kramen
Hej!
Tack för ditt besök i min blogg. Utbrändhet är ett märkligt fenomen. Det jag har fått lära mig är att man hamnar aldrig där längst nere i botten igen. Det går hela tiden framåt och uppåt. Ibland blir det bakslag, och då har jag fått backa, ta det lite lugnt, vila. Men för varje bakslag har återhämtningen gått allt snabbare igen. Jag önskar att det blir så för dig också. Det är nu tio år sedan jag gick in i väggen. Jag mår riktigt bra idag. Men det har varit en lång resa.
Ha en bra kväll!
Anna-Karin/Maskroskvinnan på Passagen