Jag har läst lite hos SaraMedSinTiara och min kommentar till henne idag skulle blivit så låååång så det får bli ett inlägg hos mig istället.
Det är säkert mer än S. som kan ta del av detta. (om man orkar läsa allt)

Kan ju alltid lyssna på denna medan ni läser

S. det du gör, vad du än gör så är det RÄTT, det finns inget fel i en sorgeprocess, den är din och ingen annans.

Den där anonyma som kommenterat hos dig var väldig burdus. Försök att strunta i det, du behöver din energi till att läka.Hon som tar sig i kragen hon trycker ner sina känslor i ett bagage och det kommer att stå henne dyrt någon gång i framtiden, var så säker.

Jag sökte också upp ställen med minnen, tex knackade jag på och besökte hus vi bott i.  Jag tror det är bra att gå det svåra till mötes när känslan för det finns. Att inte ”Din käraste” finns gör ont men platsen framkallar ju också positiva minnen av det ni gjort där tillsammans.

Var I känslorna när de kommer hur ont det än gör, känslan når en botten och då kan det bara gå uppåt igen för den gången.

Jag har också varit arg på livet, arg på högre makter och är det fortfarande då och då men jag har också hittat så mycket att vara tacksam för. Det går att lära sig se guldkornen och det är bra för ens egen skull, det får en faktiskt att må lite bättre.

Ibland vill jag bara skrika ut till par jag ser: Ta vara på varandra och livet för ni vet inte hur lyckligt lottade ni är.
Ibland blir jag ledsen och avundsjuk på par som går och håller varandra i handen och är kära. Fast det är dem väl unnat.

Jag använder också mig utav gaspedalen för att få ut känslor, hihi.

Ta alla sätt du känner för att bearbeta och ”få ut”. Du skriver redan, så BRA.  Jag har skrivit, målat (och du kan tro att jag har rispat ut färgen med målarkniv på tavlan och så sköööönt) kasta sten i skogen eller i havet. Skrik när du inte har lillen hos dig. Styrketräna eller jogga ut känslor. Allt du känner för som ingen annan får ta konsekvensen utav är tillåtet det ska du veta.

Boktips:
Våga vilja leva vidare (finns på biblioteken) en mycket lättläst bok som inte behöver läsas från pärm till pärm. Denna hade jag mycket nytta av.

En annan sak som varit viktig för mig är att tillföra mig glädje. Ja, det är tillåtet att vara glad och skratta

Jag har medvetet sökt mig till människor, saker, platser som ger mig glädje. Det är jätteviktigt. Jag tänkte att detta måste jag skaffa mig själv för det är ingen annan som kommer och serverar glädjen på silverfat.

För min del har det bl.a.blivit dans på Trivseldanser flera ggr i veckan, det ger positiv energi och slukar ingen energi ifrån mig eftersom jag kan gå ifrån dansbanan om jag vill, ingen kräver något av mig,

De dagar, perioder som det är mörkare igen brukar jag leta i mitt minne efter något positivt som har hänt under dagen (det finns, om du tänker i tillräckligt små banor, jag lovar) Detta skriver jag ner. Det blir liksom svart på vitt att det faktiskt händer mig bra grejer också.

För mig är det ensamheten som är hemsk, rena tortyren. Jag har barn och barnbarn och flera vänner som är guld värda ändå är jag och känner mig ensam. De kan inte ersätta en man att dela vardagen med.

I mina kategorier. Fröken änka och Fröken änka vidare står om min sorg. Själv har jag inte alltid ork och energi att lusläsa hos andra fast jag velat.

Till sist.
Sara, unga tjej, vet du om att du är OTROLIG och mer därtill.

Med kramar

e-k