Torsdag idag bloggbok, vart i hela fridens namn tar veckorna vägen.

Tiden är densamma alltid och ändå  upplever jag den så olika. Visst är det konstigt.
Så är det i alla fall för mig och nu under en period så springer veckorna iväg för mig och ändå har jag jämfört med många andra all tid i världen till vad jag vill. Sen under vissa dagar, perioder kan tiden kännas dubbel så lång.
Ändå är tiden densamma. Är det ens sinnesstämning som påverkar?
Är det kanske ändå ett gammalt spöke inuti mig som kommer tillbaka då och då och säger att jag inte duger pga att jag inte använder tiden effektfullt?
Jag vill ju så mycket, det är så mycket som är roligt.

Att tiden går fort är ju att livet går fort och STOPP det vill inte jag.

Ändå så är min bästa tid just nu och det är ju egentligen så jag lever varje dag

Till Silla: Ditt svar på gåtan  ”ren” är alldeles rätt:

Tjao

e-k