Archive for » juni 1st, 2009«
Ja, nu börjar jag orka se glädjeämnen igen så här kommer ett till.
I lördags var min arbetsdag låååååååååååång, närmare betsämt 15 timmar men den var också mycket trevlig. På eftermiddagen var vi i Folkets Park och såg på Doris & Knäckebröderna
……och på kvällen hade Teater Pix som J. är med i (killen jag jobbar med) föreställning igen. Den heter The Show. J., var jätteduktig i sina roller, Jag har ett bra jobb, ett omväxlande jobb, ett upplevelserikt jobb. Tack
…och en underbar vän som följde med mig hem efter jobbet och vi kunde sitta ute på ”Golden Bay” i den härliga sommanatten tills halv två
Vem kan gissa vad detta är?
e-k
Ja, nu poppar det upp lite glädjekänsla, tack. Jag fick en jättemysik morsdags kväll hos Josefin igår. Hela familjen samlades där.
Denna present fick jag
Hallon ska jag dofta
………men det allra, allra bästa presenten är för mig att bara få finnas till och njuta av familjen utan något som helst ansvar för matlagning och allt som där hör till. Att bara få vara.
kusinerna tvistar om ballongerna
kärleksbus
och sen en god måltidprecis som det ska vara.
Allt utom att det fattades en.
Tack för denna värme min goa familj.
e-k
Min bloggdagbok, så här är det idag
.
Idag är ingen glad dag, idag gör det ont. Idag hade det varit Stigs och min 35 åriga bröllopsdag. Just idag har jag en sådan dag då jag saknar hans kärlek och trygghet så oändligt mycket.
.
Stig , det här vill jag skicka ut till dig.
Stig, idag hade vi varit gifta i 35 år och i 37 år fick vi stå vid varandras sida i nöd och lust. Ja, vi hade som alla andra dalgångar också men vi ställde alltid upp när det gällde och vi hittade alltid tillbaks till nyförälskensen igen.
Det är tufft att hitta ett nytt liv, det tar alla mina krafter. Jag vet att du visste att jag skulle klara det, klara mig och ja, du har rätt, det gör jag. Men, trött så trött, det sluger hela mig, ingen ork kvar till det du uppskattade så mycket, till det, den jag egentligen är.
Så här är det inte alltid, nej långtifrån. Jag är trots allt ofta glad och positiv och känner så stor tacksamhet för allt jag fått och allt jag har. Jag kan ha roligt också men det är som att ju längre tid det går ju oftare faller jag och orken att kämpa tar slut. Då bryr jag mig inte om sådant som alltid varit så viktigt för mig tidigare. Vadå? om här är skitigt, slasken är full, ingen mat finns i kylen, om det är dag eller kväll, vardag eller helg, det är liksom ingen mening, inte viktigt, depressivt med andra ord. Sitter vid datorn och flummar för att dra ut på sådant som egentligen behövs göras som känns så meningslöst. Suck, det var det jag hade kunnat tänka mig att du skulle göra om du blev ensam, alltså, sitta vid datorn och möjligtvis käka en macka då och då. Inte trodde jag att jag skulle bli sådan. Det är tur det finns restauranger och att det finns microvågsugnar. Är detta jag? Men du, jag bryr mig i alla fall fortfarande om hur jag ser ut, sätter lite smink i facet och så länge jag gör det finns det hopp, det vet du.
Men idag, är jag slut, kraftlös, känner ingen glädje alls. Jag saknar din trygga kärlek och den kan jag aldrig få mer. jag vet att du hjälpt mig hitta till kärleken igen och kanske har du lyckats några ggr, jag vet inte. Kanske är det dags för mig att hitta verkligenheten, att jag inte bara kan få det goda i kärleken, jag vet inte. Det ända jag vet är att jag inte på några villkor klarar ett liv som singel, jag är ju inte oxe för inget, eller hur Stig? Jag blir så trött.
Igår var jag vid din grav och pysslade om. Det kändes så konstigt, jag visste starkare än någonsin att detta bara är en plats där ditt fysiska jag finns, att dina energier finns i en annan dimension eller t.o.m i en ny fysisk kropp. Så graven är ingen stark plats för mig Stig. När jag stod där så välsignade jag dig, mitt eget öde och M. öde, det var det jag kände var rätt att göra vid din grav igår.
Sen Stig så finns det så mycket positivt också runt omkring och oftast kan jag uppleva detta. Dagens tillstånd är faktiskt också positivt för när jag är så här kraft och lustlös försöker jag inte pressa mig, vilket gör att mitt inre läker och laddas, så kommer jag igen och igen och igen.
Nu ska jag lyssna på din röst i min tröstesång.
Det kan aldrig bli som förr igen
Jag vet, det kan aldrig bli som förr och det behöver inte blir fel, bara annorlunda
det är bara att gilla situationen och ”GÅ”.
Jag vet och jag kan och jag gör.
Senaste kommentarerna