17
Maj 2009
Möte med mig
Än en gång jag mött mig själv
det djupa inre så svårt att förstå
Någon trycker på en knapp, så börjar det att pågå
Rädsla, ångest och smärta
för det jag sett i livet
spökena blev mycket alerta
När krafterna de sina
så öppnades mitt Tom-rum
och allt stängdes ute, det var dags att vila
Där är lugnt och skönt, där är ”ingenting”, nollställt
Det inre läks och samlar krafter
och åter blir det funktionellt
Gläntar på fönstret och kikar ut
Ser världen med nya ögon
en gnista tänds och gör debut
Att ta för givet
att vänta sig det bästa
det är det ända rätta
Så det är bara att gå
långa steg och korta steg
och förvänta sig att få
Inget finns att förlora
för det man fått på vägen
är sen en vinst i alla lägen.
e-k
Category: Dagbok, Dikter mina egna, Fröken änka vidare
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.
You can leave a response, or trackback from your own site.
One Response
Leave a Reply

OJOJOJOJ vad skall jag säga om denna otroligt fina dikt eller vers…..
Jag förstår….din tid är nuuuuuuuuu
SUPERDUPERKRAM