I söndags den 12:e, dÃ¥ det var ett Ã¥r sedan Stig dog var vi pÃ¥ graven och sen samlades min familj, min svÃ¥gers och svägerskas familj hos mig för en gemensam stund till Stig. SÃ¥ klart var ljuset pÃ¥ mÃnnesbordet tänt och även änglaljuset.
Innan vi fikade tittade vi tillsammans på minnesfilmen. Stig är saknad av alla och vi har svårt att förstå att det gått ett helt år, ja t.o.m ibland att han verkligen är borta.
Några dagar innan hade jag förstått att inom mig skulle det bli den 12:e nu i år som han skulle gå bort för mig, igen. Den där dagen för ett år hade Stig en spelning och gick ju hemifrån utan att komma tillbaka och jag var inte det allra minsta förberedd, fick inte ta något avsked, det fattades en bit.  Nu tänkte jag minsann återuppleva kvällen mentalt och emotionellt i förberett tillstånd för att lägga biten på plats.
Allting som känns rätt inifrån en själv är tillåtet i sorg, det kan inte bli fel det kan bara hjälpa en att läkas.
Så: 18.10 öppnade jag ytterdörren och gick igenom vad som sagts och känts när Stig var hemma då och hämtade sin mixer.
22.15 Kände jag in att han borde vara hemma nu och ringde hans mobil.
22.25Â Gjorde jag likadant
22.40 Öppnade jag ytterdörren. Det var då det ringt på dörren och M. och I. orkestermedlemmarna kom. Jag  gick igenom i tankar och känslor allt som hade sagt, jag minns varenda ord. Att jag satte mig ner på skohyllan med händerna för huvud och visste så säkert att han fått en infarkt och låg på sjukhuset, kände M. arm runt omkring mig då hon sa, det fanns ingenting att göra och jag skrek. Jag återupplevde allt igen.
Så gick det till och nu denna gång grät och grät jag och sade högt för mig själv gång efter gång Stig är död, jag får aldrig känna hans famn mer. Sedan satt jag kvar en lång stund rakt upp och ner, kände mig helt tömd på ett skönt sätt. Biten hade fallit på plats och allt hade fått en helhet. Allt, vad som helst är tillåtet för var och en och att göra så var helt rätt för mig.
.
Minnesfilmen
.
(ang.skohyllan finns det en historia som kom till mig några månader efter hans död som jag om jag får för författaren kommer att publicera senare)
.
Så fin motivering du har skrivit under tävlingen! Aldrig skall jag sluta älska dig spelades på Rickards begravning som en gåva från mig till honom. Numera klarar jag inte att lyssna på just den sången utan att det är smärtsamt.
Kram Gunilla
Filmen är så otroligt fin..! Har tittat på den både på din blogg och på Janes blogg.. men vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Det är så sorligt..
Kärleken lyser när man tittar på er två på bilderna.. inte ofta man ser det efter så många år tillsammans..
Med tårar i ögonen, men även ett leende på läpparna emellanåt har jag tittat på bilderna.. Bilden från ert bröllop var underbar
Du skriver otroligt bra förresten..
kram Sofie
Igentligen kan jag inte skriva några ord som tröstar dig. Men även jag har vart gift med en musiker som oxå dog hastigt och det kommer som en en blixt från en klar himmel.
Det finns inga ord vad man känner i det ögonblicket.
Men jag vet vad du går igenom. Nu var ju han och jag skilda sedan 2 år tillbaks innan han dog men vi var gifta i 28 år. Och vi var mycket goda vänner.
Du har skrivit så fint och filmen är enastående vacker och tårarna rinner ner för mina kinder!
Tänker på dig/er.
Kramen
Filmen är så fin och vacker grät när jag tittade på den.Önskar dig och dina flickor allt gott
Kramen danslillis
hihi, jag är nog en av de mest lagfartiga människor man kan hitta när det gäller köra bil, nästan så det är störigt hihi, men kul att du trodde det
Nu blir det inget, precis som det var förra gången, har nämligen en sambo som får lite kalla kårar när det gäller lite större köp
Men det är lungt, är ju både bra o dåligt.
Bra för att annars hade jag kanske köpt allt jag velat ha utan att tänka om, dÃ¥ligt för att till sist orkar man inte angagera sig …ja, vet att du förstÃ¥r hur jag menar..
Bamse kramar-A