I söndags den 12:e, då det var ett år sedan Stig dog var vi på graven och sen samlades min familj, min svågers och svägerskas familj hos mig för en gemensam stund till Stig. Så klart var ljuset på mínnesbordet tänt och även änglaljuset.

Innan vi fikade tittade vi tillsammans på minnesfilmen. Stig är saknad av alla och vi har svårt att förstå att det gått ett helt år, ja t.o.m ibland att han verkligen är borta.

Några dagar innan hade jag förstått att inom mig skulle det bli den 12:e nu i år som han skulle gå bort för mig, igen. Den där dagen för ett år hade Stig en spelning och gick ju hemifrån utan att komma tillbaka och jag var inte det allra minsta förberedd, fick inte ta något avsked, det fattades en bit.  Nu tänkte jag minsann återuppleva kvällen mentalt och emotionellt i förberett tillstånd för att lägga biten på plats.

Allting som känns rätt inifrån en själv är tillåtet i sorg, det kan inte bli fel det kan bara hjälpa en att läkas.

Så:  18.10 öppnade jag ytterdörren och gick igenom vad som sagts och känts när Stig var hemma då och hämtade sin mixer.
22.15  Kände jag in att han borde vara hemma nu och ringde hans mobil.
22.25  Gjorde jag likadant
22.40  Öppnade jag ytterdörren. Det var då det ringt på dörren och M. och I. orkestermedlemmarna kom. Jag  gick igenom i tankar och känslor allt som hade sagt, jag minns varenda ord. Att jag satte mig ner på skohyllan  med händerna för huvud och visste så säkert att han fått en infarkt och låg på sjukhuset, kände M. arm runt omkring mig då hon sa, det fanns ingenting att göra och jag skrek. Jag återupplevde allt igen.

Så gick det till och nu denna gång grät och grät jag och sade högt för mig själv gång efter gång Stig är död, jag får aldrig känna hans famn mer. Sedan satt jag kvar en lång stund rakt upp och ner, kände mig helt tömd på ett skönt sätt. Biten hade fallit på plats och allt hade fått en helhet. Allt, vad som helst är tillåtet för var och en och att göra så var helt rätt för mig.

.

Minnesfilmen

.

(ang.skohyllan finns det en historia som kom till mig några månader efter hans död som jag om jag får för författaren kommer att publicera senare)

.

e-k