Ja, så vill jag notera i min dagbok att jag träffat en väninna ikväll och inte vilken som. En väninna som under många år var min mentor och jag hennes.
Vårt möte en gång i tiden var i en arbetssituation och jag kan bara säga att hade vi mötts på en fest hade vi bara gått förbi varann, haha. Ja, så olika till det yttre var vi. 
I alla fall så  blev vi tvungna att lära känna varann eftersom vi skulle jobba ihop i en familj och med vars en tvilling. Och vilken gåva. Vi fann varandra i vårt inre och under många år var vi till stor hjälp och glädje för varandra, vi delade både gamla och nya plus och minus

Vårt arbete med tvillingarna slutfördes  och i samma veva våra mentorsuppgifter och livet dirigerade oss vidare.  Pirkko med sina nya uppgifter och jag med mina.

Nära vänner vet ändå alltid att man finns för varann och att man kommer tillbaks i perioder, så är livet.

Sist vi träffades var i augusti 08 och nu äntligen var det dags igen. Middag med vin på Tant Gertud. Haha,skrattretande, vi var till en början ända gästerna och där som brukar vara så mycket folk om tors och fred. Några till kom förstås, men ändå öde. I och för sig hade det nada betydelse för nu kunde vi ju verkligen prata.

Kameran var med men ingen Pikko ville vara med. Så det får bli detta filmklipp istället som jag också vill passa på att ge till mina andra nära vänner.

E-K