Archive for » mars 15th, 2009«
Frukost och utrensning i vänskapligt sällskap. Förmiddagen bara försvann hux flux.
Och sen…………..tänk att vi lyckades samla familjen och t.o.m. deras män. Det brukar vara ganska så svårt för flera av oss jobbar på obekväm tid. Nu lyckades det i alla fall.
Jenny tog hand om matlagningen som vanligt. Hon gör så därför att jag alltid vill laga det enklaste och snabbaste tänkbara, alltså tar hon hand om det i stället. Jag tackar och bugar.
Det blev getostgratinerad fläskfile´ och…
…..till efterrätt blev det chokladpudding med vispgrädde.
Vilken familj vi är
Ewelina 18 år
Tänk, tösabiten jag är faster till är mamma till denna 18 åring, så svårt att förstå, jag känner mig inte så gammal.
Kalas som kan sammanfattas: god smörgåstårta, god cheesecake, trevligt att träffa släkten, umgänge, skratt, melodifestivalen.
Fast så himla svårt det är att fånga skrattens ögonblick med kameran. jag lyckades inte denna gången.
Bror och syster
En studsboll roar stora och små
Senare på kvällen körde jag vidare till Törringelund där Sannex spelade denna kväll. Dansgolvet var renoverat och nyvaxat och jag hade skor med höga klackar som jag aldrig dansat med så hujeda mig så svårt det var att hålla mig lodrätt och störst omöjligt att bugga. Varannan dans var bugg i högt tempo och varannan dans var ”kasedans” i slowfox, antingen eller alltså och i min smak kunde de ha varierat tempot. Där var ganska lite folk, melodifestivalen var en orsak och att Lasse Stefanz spelade i Tomelilla var en annan. Jo men visst var det roligt ändå.
Livet drog undan mattan jag stod på.
Min livskamrat dog
En ung kvinna jag hittat i bloggvärlden som förlorat sitt fullbordade ofödda barn skrev så här i en kommentar till mig.
”Sorgen försvinner inte, man lär sig leva med den” Det är så rätt och sant helt utifrån hennes person, hennes sorg.
Utifrån mig säger jag ”Saknaden försvinner aldrig jag lär mig leva med den i en annan sorts kärlek” Alltså ingen sorg är den andra lik, ingen är fel, allas sorg är unik och rätt. Fast jag inte har träffat kvinnan känns hon som en nätkompis.
Sen har jag förstått att många som känner mig läser min blogg utan att någonsin ge en kommentar. Jag undrar så varför? Är det de som inte förstår, de som fördömmer mig, som inte tycker att jag sörjer? Jag menar, är man intresserad av att följa min process, mitt liv så är det väl helt naturligt att också vilja säga något.
Egentligen räknade jag med detta när jag bestämde mig för att blogga om sorgen och mitt fortsatta liv, fast kanske var jag naiv nog att tro att det bara skulle vara de som inte känner mig.
Hur som helst: Jag har full respekt för allas tankar och åsikter. Ingen behöver förstå mina, bara acceptera och respektera att jag har mitt sätt och det är rätt för mig.
(Förlåt till de läsare som har andra orsaker att inte skriva kommentar)
Ja, det har varit mycket intryck sedan i torsdags både på gott och ont. Förresten finns det inget ont utan att det för något gott med sig. Det stämmer, det goda är att jag själv lär mig något i livets skola och det berikar mitt liv.
Jag lägger min energi på att tänka på det goda. ….
Musikens förmåga att ge samhörighet bland okända
Att Jenny servat mig när jag behövde
En trevlig fredagskväll med kända och okända, musik, glädje och dans.
Dessa fina förklarande ord från en verklig vän: Vända det sorgliga – fått ett liv till – en ny chans – börja om – ny ungdom och då får man testa och upptäcka på nytt.
Kommentaren ifrån kvinnan jag skrev om här ovanför.
Varma och fina mess.
Dans och musik
Skratt och umgänge med familj och släkt
Feedback från färgernas lek:
VAR GLAD
var glad och gläd dig åt allt
livet är ett under
Se undret och var glad
Känn glädjen fylla dig
då lättar du och lyfter
För glädjen är en sådan stark kraft
Det är din personlighet
Det är du
Tack
Med kärlek till Stig, min familj och mig själv så är jag värd det.
Senaste kommentarerna