Archive for » mars 13th, 2009«
Hade inte en tanke på att det var fred. den 13:e när jag vaknade.
Dagen startade med regn ute och regn i sinnet. Som så ofta startade jag dagen i lugnt gemak. Kaffe, en macka och regnbågskorten. Lite filosoferande om dagen, livet fick mig att tänka på en bok jag använt mig mycket av. Öppnade den och hamnade mitt i en text som jag verkligen var i just nu. jag funderade lite, ringde sen till Ninna för att bolla tankar. Trots det så triggade morgonens händelser igång en känsla utav ledsamhet och ensamhet hos mig.
Tidigare på morgonen hade jag ringt Mari och föreslaget en lunch på stan. Mari och jag är nära vänner men har umgåtts väldigt lite det sista året. Vi har båda haft ”vårt ” i livets resa och just i dessa resorna har vi inte haft de rätta energierna att stötta varandra och det har vi båda varit medvetna om. Sådana perioder finns med vänner men underbart är att veta att man finns kvar och att dagen kommer då det ändras igen.
Man har möten i livet, en del är tajta hela tiden, en del finns kvar och blir tajta igen, en del möten varar bara för en tid men alla möten är viktiga.
Jag avbokade inte denna träff trots min sinnesstämning för hemifrån ville jag och Mari är en av mina vänner som kan få mig att skratta. Vi möttes med en ”det var alldeles för länge sedan” kram. På direkten sa jag till henne att träffan kanske var fel, jag var neråt. Det är så underbart med vänner som man verkligen kan vara ärlig mot och hennes svar blev: Kan inte vara fel, då blir det så idag.
Vi hamnade på ett lunchställe som utifrån gatan såg ut som vilket ”fast food” ställe som helst men waw, längt in i lokalen var soffor och mycket gemytligt. Det ligger på S.Förstadsgatan mellan Fiskartorget och Triangeln, måste kolla upp vad det heter.
I alla fall, vi hade behövt en hel dag att umgås och ventilera oss men nu blev det en dryg timme med snabbspolning.
Mari hon skrattade åt mig när pålägget inte ville in i min mun, nej ner på bordet och ner på golvet. Ja, fredagen den 13:e fortsatte för mig.
Jag tyckte du sa att du var nere, det har inte jag märkt. Mari tittade på tavlorna på väggen och sa:
Så här sa du att du kände dig när vi kom
och så här känns det som att du mår nu.
……och visst hade jag blivit lite gladare även om Mari inte tyckt att jag verkat nere.
Stack vidare till Gina tricot, jag hade lust att trösthandla. Kanske hade jag inte exakt 13 klänningr i provrummet, det var säkert fler. Inte så många olika modeller men olika storlekar. Ingen ordning alls i storlekarna från modell till modell och vissa klänningar hänger där och ser så snygga ut så tar jag på en och skit inte snyggt på mig.
….i denna klänningen fick jag gå upp flera storlekar för att jag inte ville gå klädd i korvakinn, hm vad hände då? jo urringningen blev så stor att den ramlade ner. Suck
Tills sist blev det i alla fall denna modellen, både en svart och en lila
Nu är jag klar att gå och dansa på Mattssons.
Min älskade Jenny har servat mig med middag och nu ska hon köra mig dit. Kram
Ja det kan man väl snart kalla Ninna och mig.
Torsdagsnöje S:t Gertrud
öl och mörk choklad
……………..och liveband och varje gång är en unik torsdag. Nytt band, ny musik och nya intryck,
Jacob & the Jackals spelade där igår, 50 tals blues i det stora hela . Deras gitarrist hade en enorm kontakt med publiken han kommunicerade med tonerna, han trollband oss med toner. Då och då gick han ut till någon gäst och pratade med gitarr-och ögonspel och en otrolig inlevelse.
Senaste kommentarerna