E-K:s Värld

 Efter att ha varit inne den mesta tiden av helgen kände jag bara för att komma ut.  Fixade några ärenden och unnade mig sedan ett cafe´ besök med semla. Hade väl precis slagit mig ner, dörrklockan plingar och in kommer………. en kvinna som ser ut att vara någon jag känner sedan ca sex år tillbaka. Jag ropar på henne, ingen reaktion. Jo minsann det måste vara hon så jag går resolut dit istället. Hallå !! Gertrud säger jag och det var hon. Så fick jag sällskap till fikan och vi snackade och skrattade precis som förr.

 Tack för den stunden Gerturd, det var trevligt.

Tiden gick fort och jag fick rusa för att jag bestämt med min kusin.  Förutom på Stigs begravning så har vi inte träffats sedan evigheter, det blir liksom inte av att man ringer och bestämmer. Men hör och häpna genom Facebook bestämde vi träff till dagen efter. Är det inte konstigt att det ska vara facebook till det. Det hade ju varit lika lätt att lyfta luren, ringa och bestämma, varför? Det är både spännande och skrämmande.

Nu blev det i alla fall kusinträff med besked. Den som hade trott att det skulle vara svårt att hitta samtalsämnen bedrog sig. Vi tjattrade i mun på varann om allt mellan jobbsnack till djupaste allvar  om livet, känslor, andligt och döden. Så fikan med muffins (Tack bagare Lasse) och dammsugare  blev till kvällsmat med köttfärssås (Tack Jenny)  på macka som blev till kaffe och ”dammsugare” nr.2 för en viss Carina. . Nu fick vi verkligen tagit igen en hel del uteblivna träffar, härigt

Här hade vi precis bekräftat till varandra att vi båda alltid fick tokiga miner på foto.
Jag satte på självutlösaren gång på gång och sprang mellan kameran och bordet. Inte konstigt att det blev
många skratt och tokiga grimaser nu också. Vi och ni skulle bara sett hur vi såg ut, hihi Roligt hade vi i alla fall.

Carina sitter och skriver i gästboken. För en gångs skull har den kommit fram. Det händer inte ofta, samma bok har funnits säkert i tio år sa jag till henne.
Jaså, sa hon och  läste på andra sida 2 (på första hade Josefin ritat cirklar) sidan och den var daterad 890515. Alltså var gästboken 20 år gammal. 
Flitigt använd, haha 

Så här stod det:

För att få kaffe och kaka
Har vi till Hököpinga fått fara
Eva-Kerstin och Jane 43 fylla
och vi dem hylla

Ann-Christin o Lasse
    Sylvia o Kjell

 Läste detta med sorg i sinnet  för av dessa släktingar är det bara min bror Lasse som är kvar i livet.