19
Jan 2009
Död, sant, tårar, ilska. jä…….la Stig, hur kan han bara dö ifrån mig?
Detta är så konstigt, 9 månader sedan Stig, min livskamrat dog, dog bara sådär
liksom. Pang, borta.
Jag har lärt mig leva med det, men så ibland när jag tänker på honom kommer:
Det är sant, han är död, han finns inte. Jag vet ju att det är så men det är som om
intellekt och själ inte alltid är intregrerade med varandra.
e-k
Category: Dagbok, Fröken änka
Senaste kommentarerna